Tag Archives: Thessaloniki

Mer än en byggnad

Det finns byggnader av många slag. Fina, fula, vackra, funktionella, nya och gamla. En del talar till en, andra vill man helst inte se och vissa är som dolda skatter som man måste vara på sin vakt för att inte missa.

Sen finns det byggnader vars existens är så intensiv och fantastisk att man måste lägga märke till och uppmärksamma dem!

Rotunda:n i Thessaloniki är en sådan byggnad.

Byggnaden har sett både Romerska och Bysantiska kejsare, Otomanska sultaner och presidenter. Riken har uppstått och fallit sönder. Krig och fred har härjat. Barn har döpts, förälskade av olika religioner har fått varandra under sekel och millenier. Vad hade man inte gjort för att få göra besök var 100:e år i denna byggnads historia!?

Galerius, Roms 53:e Kejsare och en av de sista som trodde på Olympens 12 Gudar, är i historieböckerna mest känd för sina fälttåg i öster och som den ivrigaste (och siste) förföljaren av de tidiga kristna. Galerius som spenderade många år i Thessaloniki, staden jag är i nu, lät uppföra ett byggnadskomplex där bl.a ett palats, en triumfbåge och Rotunda:n satt ihop.

Byggd 306 e.Kr av kejsar Galerius som ett tempel till en av antikens gudar (oklart vilken) blev den ombyggd av Konstantin den Store till kyrka under tidigt 300-tal. I 1200 år förblev den kyrka tills Ottomanerna år 1590 intog staden .Då den fick byggnaden en minaret och konverterades till moské. 1912 befriades staden av grekiska armén under Balkankriget. Rotunda:n fick behålla sin minaret, men började åter fungera som kyrka. De senaste årtiondena är byggnaden fram för allt varit museum, men vid vissa högtiden hålls även liturgi hålls.

I en jordbävningsdrabbad stad som som dessutom eldhärjats flera gånger är det ett under att byggnaden fortfarande står (och är det inte ett under så kan det bero på de 6 meter tjocka väggarna…

I Thessaloniki, som jag har bloggat om förr, blandas historia och intensiv närvaro i nuet på det bästa sätt och har ni inte varit här så uppmanar jag er alla att snart, mycket snart komma hit och utforska själva!

/Andreas

En kärleksförklaring till Thessaloniki

Har spenderat årets midsommar i Thessaloniki, staden som har fått sitt namn av Alexander den Stores syster, staden som aposteln Paulus skickade två brev till (se längst bak i Bibeln), staden som när spanjorerna brände judar under inkvisitionen blev deras tillflyktsort, staden som alltid varit på en god 2:a-plats efter först Konstantinopel och sedan Aten, men som kanske just därför fått flest kärleksförklaringar i grekisk sång.

Staden som, var gång jag kör över Dervenberget och får se utsikten över Thermaiska bukten, får mitt hjärta att bulta!

Jag älskar nästan allt med denna stad,

att kyrkorna i centrum ligger 15 trappsteg ner. Varför tänker ni, kyrkor brukar vara upphöjda!? Ja, med det var dessa också, på 300-talet när de byggdes!

Att Galerius palats som numera är en skugga av sin forna prakt är utgrävt (i höjd med kyrkorna) mellan grafitti o butiker och att det numera inte bebos av romare, men av

KATTER!

Jag älskar

att de vackra husen som både överlevde branden, som mitt under första världskriget förstörde halva staden, och 60-talets oförstånd är inklämda mellan dess arkitektoniska motsats

att det Vita Tornet heter “Det Vita Tornet” trots dess mörka historia  där det står med sin blåvita flagga i sin topp…

Nu skulle man kunna tro att jag bara älskar denna stad för allt som den varit, men det är fel. Jag älskar det hon varit för det har gjort den till det hon är!

Thessaloniki är minst sagt en levande stad som både trots och delvis tack vare stora katastrofer fortsätter att kännas som en kosmopolitisk stad. Hennes hjärtrytm  slår lätt över till västerländsk poptakt, men faller alltid tillbaka till tunga o fasta rebbetika- eller den lätta orientaliska höftvickar-rytmen. En stad som utan tvivel är Greklands njutnings (och smärt) centrum.  En stad där man aldrig behöver gå långt varken hungrig eller törstig i kropp eller själ!

I de gamla judiska kvarteren och i smala gränder nere i centrum finner man skugga under vinrankor, här får man möjlighet att svalka sin strupe med svalt vin efter intensiv shopping och fylla magen med mat som har få rötter i Europa, men fram för allt i Främre Asien.

Skall man ”bara” ha en kaffe behöver man aldrig gå längre än 30 meter.

Vill man stilla sitt sötsug kan man finna sockerbagare som bakar sirapsdrypande baklava som hade varit värdig självaste sultanen av Konstantinopel.

Och vill man dansa rumpan av sig så går det bra, oavsett dag i veckan (se förra året)!

Ja, jag älskar Thessaloniki precis som jag älskar mina vänners barn. Hon är ovärderlig, underbar och vacker, men jag besöker henne bara på mina villkor och kan alltid lämna henne när jag vill…

Denna gång var ett dygn nog och jag har istället bytt storstad mot by och strandpromenad mot strandbar.

Saknar henne redan!

/Andreas

De fria belägrade…

Vaknade i paradiset i morse!

Fågelkvitter och frisk bergsluft. Till frukosten fick jag, för sista gången i år, Olympens toppar och det vidsträckta havet serverat för mina ögon. Ett fritt land, om än lite skuldsatt…

Ett av dessa ögonblick som man önskar varade för evigt…

Nu på en balkong framför datorn i Thessaloniki, staden som bär grundarens systers namn, ägnar jag en tanke till dem som lever i den stad som denna stadens grundare intog 332 f. Kr. Alexander den Store var inte nådig mot gazaborna. Dessa hade gjorde motstånd och när belägraren till slut intog staden antingen dödade eller förslavade han dem. Staden lät han sedan befolkas av lojala nomadstammar…

Alexander, Makedoniens och hela Greklands konung var på många sätt en beundransvärd man som under sitt korta liv utförde underverk. Hans största bedrift var att sprida Hellenismen och dess läror över världen. Grekisk vetenskap, konst och arkitektur var normen och grekiska språket talade man från Persien till Grekland.

Han var dock en man av sin tid. Lärd, som bara en elev till Aristoteles kan ha varit, men också grym och hänsynslös som bara en envåldshärskare kan vara. Då han trode sig vara “Zeus son” är det inte konstigt att han “överreagerade” när folk inte gjorde som han sa…

Men hur kommer det sig att mäniskor idag 2010 kan belägra 1,5 miljoner människor och invänta deras kapitulation!? Har vi inte kommit längre? Och vad skall dessa arma människor behöva göra för att få sin frihet åter?

I detta Grekland, som så sent som 1974, hade militärdiktatur och vars senaste 600 år har präglats av frihetskamp finns det många uttryck för det Gazaborna genomlider.

Det som jag närmast tänker på är studenternas heroiska okupation av Tekniska Högskolan i Aten 1973. Omringade av diktaturens soldater, som tyvärr var vanliga värnpliktiga, sände de ett ett historiskt medelande på en provisorisk radiokanal. Budskapet var “vi är de fria belägrade”.

Dagar senare gick stridsvagnar in genom grindarna och än idag vet ingen hur många som fick ge sina liv på frihetens altare. Deras rop om frihet hade inte hörsammats men ett år senare blev Grekland en demokrati och än idag mins vi våra frihetens martyrer var 17 November!

Bilderna och studenternas röster får mina ögon att tåras. Du kanske inte förstår orden men kanske kan du höra sorgen och desperationen i rösterna…

Mycket skiljer sig mellan Aten 1973 och Gaza 2010, men ett folks nöd och brist på det basala varav nr 1, friheten, är fortfarande det samma. Till förövarna ,inhemska eller utlänska kan jag bara säga en sak, ett folk kan inte besegras och ni kommer till slut vara de som döms av historien!

Tackar “Ship to Gaza” för att ni påminner mig och resten av den priviligerade världen om Gazas situation. Önskar er vind i era segel och frihet till Gazas folk!

/Andreas

PS Jag skall nu ut och dansa på bouzoukiclubb och har inte tid med att raddera nedlåtande kommentarer. Diskuterar gärna, men håll en god ton!

DN1, DN2, DN3SvD1, SvD2, SvD3GP1, GP2