Tag Archives: svensk sjukvård

Lite politisk ANSVARSFRIHET och Systembolagets HÖSTSLÄPP 2012

Om det är någon som undrar så gör jag mer än att skriva bitska inlägg riktade mot Vårdförbundet och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Innan jag går vidare vill jag bara förtydliga några saker.

Jag angriper inte Vårdförbundet för att göra dem svagare, men för att jag vill se ett annat Vårdförbund, som för en annan politik.

Vad gäller frågan om jag är medlem i Vårdförbundet så är svaret på den frågan Nej. Jag var medlem under studietiden då jag även var uppe i Stockholm på studentträffar, jag var medlem under min tid på SÄS i Borås och jag har varit medlem under min tid som bemanningssjuksköterska i Sverige och Norge (trots att jag aldrig läst om att Vårdförbundet gjort något för de som jobbar i min branch). Jag var medlem fram till förra året då mina argument hade tagit slut när min fru som vanligt med inbetalningsavin i ena handen frågade “När skall du gå ur Vårdförbundet så vi slipper betala denna varje månad,du jobbar ändå aldrig i Sverige”. Min relation till Norges Sykepleierførbund är också lite komplicerat, men jag återkommer till det en annan gång.

Innan jag fortsätter vill jag bara tipsa om DN:s artikelserie om överbeläggningar och hur patienter far illa i vård-sommar-Sverige. Läs det och mitt förra inlägg om att man måste utkräva ANSVAR! Det är skandal att det för en politiker i Sverige är kariärmässigt självmord att inte ha betalat tvlicensen, men att spara pengar på vården så att människor bevisligen dör i onödan som en konsekvens av beslutet är helt riskfritt!

Efter fem dagar hos mina föräldrar i Blekinge har nu fam Papagiannis Sverigeturne kommit fram till Malmö.

Här spenderas helgen, tillsammans med min syster och hennes fästman, utan sorger och besvär i lägenheten på Sorgenfri, med promenader på stan och med ett besök på Systembolaget under gårdagens stora höstsläpp!

En flaska Chablis 1:er Cru från Domaine Garnier & Fils fick följa med hem. Den till hälften ekfatslagrade och typiskt minneraliga Chablis-flaskan var en mycket god vän till…

de med räkor och rom beströdda langos som syster hade lagat.

En flaska Blanto´s Gold Edition det vill säga en fin-fin Kentucky straight Bourbon Whiskey!

Har vid något tillfälle fått möjligheten att smaka Bourbon från Blanton´s och det är sannerligen en mycket speciell upplevelse. Fick nys om att denna skulle släppas för någon vecka sedan och den fick självklart följa med ut från Bolaget. Har bestämt mig för att inte öppna flaskan förrän jag kommer hem från Grekland om 7 veckor.

Efter att ha läst “denna” recensionen hoppas jag nästan att semestern är över snart…

Nästa gång skriver jag från Greklnad!

/Andreas

Hur går det i VårdSommarSverige!? Blev det KAOS och fick någon 24.000?

Efter att jag hade gjort mina hembesök, lagt några dosetter och kommit hem funderade jag igår på om jag skulle skriva och fråga hur det gick i VårdSommarSverige. Jag gjorde inte detta utan jag tog min dotter på ryggen och gick en smärtsamt brant promenad upp till Eldegard.

Två timmars kroppslig smärta i vacker natur är som balsam för själen, inte då men efter…

Hur det går i Sverige i sommar är trots allt inte mitt problem. Jag har tagit min familj och åkt till Norge för en jobb/natur-sommar. Med god bemanning på jobbet och med hela Sognfjorden och Joturneimen för våra fötter tjänar jag både pengar och njuter av en plats som kryssningsfartygspassagerare från hela världen betalar massor för att uppleva i några dagar. Det bästa av alla världar!

Med 1200 meter höga fjäll som kuliss så ser även riktigt stora kryssningsfartyg små ut…

Men så kan jag inte låta bli att bry mig. Jag är Svensk, det är min sjukvård som vansköts, den som skall hjälpa mig, min fru och vår dotter när vi blir sjuka. Och jag är inte minst lojal med och känner för mina kollegor hemma i Sverige som med sina kroppar och dåliga löner får finansiera ROT, RUT och jobbskatteavdrag 1, 2, 3, 4, 5…

Idag hade vi planerat för en långtur, men det har vädret satt stopp för. Kanske dags att ställa frågan idag istället?

Under våren har retoriken varit vass, det har slagits på trummor fram och tillbaka. Nyutbildade har krävt 24.000 och arbetsgivare har sagt “befängt”, vi klarar sommaren ändå. Hur är det då i VårdSommarSverige? Hur är det där du jobbar? Nog med personal? Överbeläggningar? Är det någon som fått 24′ i månaden? Har marknadens lag om “tillgång och efterfrågan fungerat”?

/Andreas

PS. Precis innan jag sätter mig för att skriva detta surfar jag in på dn.se och finner svaret på hur det har gått i Stockholm “Större kaos på Akuterna än någonsin” (artikel 2). Politikerna, som är ytterst ansvariga för vården, säger varken bu eller bä. De bestämmer bara hur lite pengar sjukhusen skall få och låter sedan sjukhusdirektörerna och alla där under slita sitt hår. Varför ställer inte massmedia Filippa Reinfeldt till svars för situationen, hon är trots allt ytterst ansvarig för vården i Stockholm!?

Gå gärna med i bloggens Facebook-grupp för uppdateringar och andra intressanta (och ointressanta) nyheter!

UPPDATERING 12/7 kl 12.34: Socialdemokraterna kräver krismöte med Filippa Reinfeldt angående vårdsituationen i Stockholm!

DN3, DN4, SvD

Karolinska, värre än befarat!

Klockan är 09.39, har precis ätit frukost och jag har fått ett ultimatum av min fru “gör vad du vill, men 10.45 skall du vara klar för att åka”. Ingen rast, ingen ro. Idag är det mina svärföräldrar som skall besökas.

Jag har lagt mig i sängen med min MacBook och till mitt sällskap två Devon Rex som också disponerar sin tid som de vill, men utan tidsbegränsning.

Klockan tickar så det är bäst att jag kommer till sak!

I Maj skrev jag att Karolinska skulle spara 330 miljoner och det motsvarade 300 heltidstjänster. Jag erbjöd i det blogginlägget lite alternativ till att sparka vårdpersonal.

De som borde, har uppenbart inte läst inlägget för nu kan man läsa i DN att de 330 har blivit 650 miljoner och man har bestämt att man skall minska personalstyrkan på Karolinska/Huddinge med 700-800 personen.

På sjukhusdirektören låter det som att naturliga avgångar kommer räcka och att ingen skall sägas upp. Pensionärerna går alltså utan att bli ersatta, men det brukar också betyda att vicken inte förlängs.

Tuffa tider för de som blir kvar.

För de som får gå (eller tröttnar), en gyllene möjlighet att prova på något annat tex NORGE!?

Klockan är nu 10.09 och jag har hela 35 minuter på mig för att göra mig i ordning.

/Andreas

Spara, spara, spara är vår religion, men till vilket pris!?

Då var det dags igen!

Denna gången är det inte Sahlgrenska i Göteborg, men Karolinska i Stockholm som går med “brakförlust”. 330 miljoner dvs 300 heltidstjänster måste “sparas” för balans står det i Svenskan

Nej, säger jag. Alternativen är fler än ett, de är minst tre!

1. Sparka 300, som med största sannolikhet kommer bli i de vårdande professionerna. Detta säger jag av erfarenhet då alla som har följt med ett tag vet att landsting inte gärna sparkar byråkrater. Konsekvensen blir sämre vård till medborgarna, utbrända ssk:or och läkare som får offra sin hälsa för samhällets besparingar.

2. Tvinga svensken att bli friskare. Detta har man försökt ett tag genom att skicka sjuka till Socialen eller Arbetsförmedlingen, men utan större framgång. Förr eller senare hamnar de i vården igen och då ofta sjukare än tidigare…

3. Hmmm kanske tillföra de pengar, omstrukturera och planera för framtiden istället för att planera sjukvården ett år i taget. Helt enkelt göra det som krävs för att svensk sjukvård skall kunna bli så bra som svenska folket och svensk sjukvårdspersonal förtjänar nu och i framtiden!

Man brukar säga att “Rom inte byggdes på en dag”. Det är sant, något vackert komplext och välfungerande tar lång tid att bygga, men det är lika sant att det ofta bara är ett ögonblicks verk att förstöra allt man har byggt upp.

Så varför är det alltid rassera man skall göra inom sjukvården, när vården behövs och när det knappast är någon svensk som vill offra sig och få en dålig vård när de blir sjuka.

För hur friska vi än är idag så blir vi sjuka en dag och frågan vi alla måste ställa oss är hur vi vill att vi och våra kära då skall vårdas!?

/Andreas

PS På den sista frågan svarar i alla fall jag “I världens bästa sjukvård, kosta vad det kosta vill”!

Funderar på Ungdomslön och tuggar sen frukost

Klockan är 19.30 och jag intar en sen frukost.

Rapport säger FP:s Jan Björklund att han vill införa ungdomslöner dvs att de under 23 skall få 75% av ingångslönen. Jan vill börja med kommuner och landsting.

I vilka yrkesgrupper jobbar de under 23 i kommun och landsting?

Vårdbiträden och undersköterskor tänker jag dvs de yrkesgrupperna i samhället som har absolut lägst lön i samhället. Kan man leva på 75% av en undersköterskelön?

Klart att han får applåder av kommun och landstingspolitiker som ser en möjlighet att spara pengar, men hade det inte varit bättre om politiker så som Björklund tillförde mer pengar till välfärd så att kommuner och landsting kan anställa fler unga, med en lön som man kan leva på och samtidigt höja kvalitén i den krisande äldrevården!?

Bara undrar…

Nu skall jag ta mig in till Oslo för att jobba en natt på Ullevål, för att natten efter åter komma tillbaka till A-Hus och Hjärtövervakningen. Och om någon undrar så får jag en lön jag kan leva på 🙂

/Andreas

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, GP1, GP2

Har du sett Sjukhuschefen på “golvet”!?

Idag skriver läkaren Hans Regnér på GP Debatt och frågar sig hur man kan driva en verksamhet utan att vara ute på golvet för att se fur arbetet fungerar och vad besluten man fattar får för effekt.

Under 10 år har Hans jobbat som konsult på Volvo och han vet att chefer som PG Gyllenhammar och Sören Gyll var ute på “golvet” minst var 14:e dag för att parata med “gubbarna” . På sanna sätt jobbar cheferna på många stora företag, för hur kan man annars veta vilken effekt besluten man fattar har!?

Innan Hans jobbade på Volvo var han läkare i offentlig tjänst i 18 år och under denna tid såg han aldrig sjukhusdirektören, sjukvårdsstyrelsens ordförande eller någon annan medlem av sjukvårdsstyrelsen ute på ”verkstadsgolvet”, varken under jourer eller en vanlig vardag. Han har aldrig heller träffat någon medarbetare som har gjort det. Jag kan säga att jag aldrig har det heller!

Nu tänker jag ställa frågan vidare för att höra om det är någon som har sett dessa människor som styr över sjukvårdens många miljarder ute  i verksamheten!? Har du någon gång blivit avbruten under ronden av Sjukhusdirektören för att han vill veta hur ni har det? Har sjukhusstyrelsen någon gång knackat på medicinrummet för att de vill höra vad du tycker om den senaste besparingen (eller satsningen)? Svara ja eller nej, dela med dig av en tanke och varför inte berättelsen om när du träffade dem!

Jag ställer frågan här på bloggen, på bloggens Facebookgrupp och på Facebookgruppen “Sjuksköterska söker jobb, minst 36 900 kr i lön vill jag ha” och når på det sättet ut till över 10.000 människor varav majoriteten är sjuksköterskor. Skall bli intressant att få se vad jag får för svar!

/Andreas

SR

Blir man tagen för givet så måste man förr eller senare skilja sig eller acceptera sitt öde!

För några dagar sedan stod det i DN om Jon, sjuksköterskan som sade upp sig från Karolinska. Efter 1,5 år sade han upp sig eftersom han tyckte lönen var ett skämt. Detta förmedlade han till sina kollegor genom att sända ut ett mail till dem där han motiverade sitt beslut och uppmanade dem att ställa högre lönekrav.

(Jag sade upp mig för 3 1/2 år sedan av mer eller mindre samma anledning. Läs här hur det gick till)

Idag är Jon uppkallad på personalkontoret på Karolinska för samtal. Skall bli intressant att läsa!

Verksamhetschefen Per Lindmarker sände, precis som Jon, ut ett mail till sköterskorna på Karolinska där han förklarade sin syn på det hela:

“Den som ägnar sig åt vårdyrken i första hand för att tjäna pengar har valt fel bransch och kan med fördel arbeta på ställen där det är pengar som räknas mest. Jag hoppas att de flesta som arbetar med vård av människor gör det för att det känns meningsfullt i sig, men självklart skall ersättningar och andra arbetsvillkor vara rimligt bra även inom den offentligt drivna vården.”

Vet inte om detta behöver kommenteras!? Vi kan väl bara konstatera det han uttrycker visar att bilden av vårt yrke  inte mycket har förändrats speciellt mycket de senaste 100 åren…

När Dagens Medicin talade med Per menade han att han hade uttryckt sig olyckligt, men lade han även till att “…men den som är offentliganställd kan inte förvänta sig samma lön som man har i en del andra yrken, i synnerhet på den privata arbetsmarknaden. Det måste man veta om man väljer det.”

Hmmmm, var står det skrivet? Måste det vara så för att det alltid varit så? Med det resonemanget borde vi aldrig infört demokrati, 8 timmars arbetsdag, semester, allmän sjukvård eller något annat som inte fanns för 100 år sedan, men som idag är självklarheter. Har offentliganställda egna butiker eller bostadsmäklare där priserna är anpassade till deras lägre nivå!?

Har ni inte gjort det så tycker jag att ni skall gå in och läsa kommentarerna på DM. Jag har så klart gjort det och jag blev uppriktigt förvånad när jag fann att Per Lindmarker hade varit inne och kommenterat. Stackarn känner sig missförstådd för han tycker visst att sjuksköterskor gör ett viktigt jobb och skall ha betalt där efter, men att sjuksköterskelönerna är en facklig och politisk fråga.

(Man kan alltid ifrågasätta om det verkligen är han som skrivit, men med tanke på att han refererar till ett samtal med en journalist på DN, som sedan svarar, kan man nog dra slutsatsen att det är han. Han borde nog ha rådfrågat en PR-rådgivare innan han kommenterar en artikel om honom själv klockan 23.30 en fredagskväll)

Nu tycker jag det börjar bli intressant!

Är det någon som minns strejken för 3 1/2 år sedan? Hur många politiker uttalade sig för eller emot våra krav? Av de politiska partierna i riksdagen så var det endast ett och det var Vänsterpartiet och Lars Ohly, resterande partier hänvisade till att det var en fråga för “arbetsmarknadens parter”.

Så, verksamhetschefen säger att det är politikernas beslut att höja lönerna och politikerna säger att det är verksamhetschefernas jobb att göra det (om marknaden så kräver). Verksamhetscheferna klagar inte uppåt då det flera gånger visats att det genast leder till avsked och politikerna har aldrig mer pengar att ge, för mer pengar vill man inte hämta hos befolkningen för det skulle kunna leda till att man förlorar valet.

Facket har hamnat i en situation där man inget kan göra. Det kraftfullaste vapnet mot arbetsgivaren, strejken, har blivit verkningslöst. Strejk leder bara till att arbetsgivarna sparar pengar och det är det de vill och prat blir bara prat…

Slutsatsen är att läget för Sveriges Sjuksköterskor och merparten av alla andra offentliganställda tvingas fortsätta subventionera Svensk välfärd genom att vara underbetalda. De som tjänar mer, stort sett alla, förväntar sig, medvetet eller omedvetet, att det skall fortsätta vara så. Skattepengar till RUT, ROT, nya JAS och jobbskatteavdrag prioriteras framför pengar till rättvisa löner, men när man blir sjuk så vill man självklart ha en trevlig och duktig sjuksköterska vid sin sida.

Man tar oss för givet och parasiterar på vår lojalitet med patienterna!

Någon gång får det vara nog. Precis som i ett dåligt förhållande där det bara är prat om bättring och kärlek och aldrig visas något i praktiken så är det dags att GÖRA SLUT, SKILJA SIG, GÅ VIDARE!

Jag gjorde det för 3 1/2 år sedan, Jon gjorde det förra veckan och var gång jag åker till Norge träffar jag sjuksköterskor från hela landet i alla tänkbara åldrar som har gjort det. YOU NEVER WALK ALONE (ej heller hungrig)!

Jag har sedan 3 1/2 år ett jobb som ger mig maximal frihet att själv styra mitt liv och för det får jag en högst rimlig ersättning.

När tillräckligt många har fattat samma beslut är det upp till verksamhetschefer och politiker att finna en lösning. Kommer knappast löna sig att skyfla runt ansvaret, för medborgarna kommer fortsätta vilja ha sjukvård.

Det kommer inte dock inte vara mitt problem, jag tvager mina händer, men självklart kan jag hjälpa till till rätt pris!

/Andreas

PS I VästraGötalandsRegionen har man (läs chefer och politiker) försökt “lösa problemet” genom att hävda att hela regionen är en och samma arbetsgivare. Ingen löneförhandling är möjlig om man byter sjukhus. Du får stort sett inte flytta vart du vill. En vän till mig ville byta jobb från Borås till Göteborg, det fick han inte. De hade bestämt att han behövdes i Borås. Nu går det rykten om att det diskuteras om “karenstiden” på 6 månader skall förlängas till 24 månader, 2 ÅR, innan man är fri att söka jobb vart man vill i Sveriges största region. Man minimerar frihet och lön på samma gång. Kort och gott så vill man göra vårdpersonalen till 2000-talets statare!

Två frågor till Sveriges Sjuksköterskor

Som jag skrev på bloggens Facebook-grupp:s “vägg” har jag förutom att koka risgrynsgröt och smaka på årets glögg även läst en debattartikel skriven av en läkare på Drottning Silvias Barnsjukhus.

Det är ännu en artikel om hur besparingar på 1/4 miljard under 2012 och totalt anställningsstop, som medför att alla vikariat eller visstidanställningar avslutas när de löper ut, vingklipper vården i Göteborg. För personalen i en sjukvård, som sedan länge är satt under press och där de patientnära yrkesgrupperna sedan en tid börjar ställas inför civil domstol, väntar bistrare tider med mer stress och hårdare arbete. Och för patienterna dvs medborgare och skattebetalare väntar säkerligen sämre vård, för även om politikerna lovar annat så är det enkel matematik…
Författaren till artikeln i GP menar att dessa besparingar är kortsiktiga och att de kommer bli dyra i längden. För det är som så och det vet säkert även våra politiker, att det man raserar nu, kommer man om ett budgetår, två eller kanske bara om ett halvt tvingas bygga upp igen. Och då kommer antagligen inte de hundratals sjuksköterskorna och läkarna som fått gå, stå med mössan i handen och be om att få komma tillbaka till sitt vikariat. Dom kommer att ha funnit nya jobb!

Vem vet kanske i Norge, som jag???

Så för att få verksamheten på fötter igen skall ny personal finnas och sedan skolas in och utbildas, något som både tar tid och kostar pengar, skattebetalarnas pengar!

Finns egentligen bara två frågor:

Hur skall man få ordning på svensk sjukvård och rusta den för framtiden?

och

Hur länge kommer personalen som är kvar subventionera svensk sjukvård med dålig lön och brutna ryggar?

/Andreas

PS Inlägget avslutades kanske lite abrupt, men jag hoppas att det skall ge mer utrymme för dina tankar, utan att färgas allt för mycket av mina…

X-Files: Carema, Politikerna och ansvaret som gick upp i rök…

Vårdbolaget Carema är ett hett ämne i media dessa dagar. DN har i en artikelserie granskat bolaget och upptäckt både vanvård i spåren efter omorganisationer på äldreboenden som har syftat till att maximera vinsten och skatteplanering som effektivt plockar ut vinster, som annars hade skattats för i Sverige, till skatteparadis runt om i världen.

Tänker lämna skatteplanering som för ut Svenska skattepengar ut ur landet där hän då Carema knappast är ensamma om att jonglera med skatten. Rekommenderar er docka att läsa en artikel i SvD om hur Riskkapitalbolag som har köpt Apotek inte bara tjänar stora pengar och skatteplanerar, men dessutom ber staten om mer subventioner då det ser ut som om de inte tjänar några pengar.

Som sagt, skulle inte skriva om skatten, men lite om vanvård och vad vi skall göra åt den.

När man arbetar för ett privat företag har ArbetsDomstolen (AD) slagit fast att “Lojalitetsplikt” gäller dvs “att arbetstagaren är skyldig att sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget samt att undvika lägen, där han kan komma i pliktkollission” och “att arbetstagaren inte får skada arbetsgivaren” (denna Lojalitetsplikt gäller, vad jag förstår, inte i offentlig verksamhet eller är i alla fall inte lika stark).

Detta blir såklart ett problem när man som vårdpersonal är skyldig att rapportera vanvård, felbehandlingar eller situationer som skulle kunna resultera i fara för patienten. Speciellt då problemen skall rapporteras till “den som driver verksamheten” som i sin tur skall åtgärda och/eller anmäla vidare till Socialstyrelsen (enligt Lex Sarah).

Så med andra ord så resulterar lagen i att vi har vårdanställda på ena sidan som inte vill/vågar klaga då det kan leda till avsked (exempel från 2008 Atendo Care) och på andra sidan har vi verksamhetschefer, som i Caremas fall har fått bonus i relation till hur mycket de lyckas spara, som skall anmäla den egna verksamheten till Socialstyrelsen eller Polisen, med allt vad det innebär i dålig PR, sänkta vinster osv.

Nu låter detta som om detta endast är ett problem inom den privata sektorn. Enligt mig NEJ!

I Landstinget är det (enligt mig) såhär. Från politikerna kommer sparbeting som sedan skickas neråt i hierarkin. Är du en chef (oberoende av nivå) som säger “detta ej är genomförbart” så betyder det att du blir ersatt med någon som säger att “självklart skall vi ordna detta”. Vill man hitta exempel så är det bara att söka på “sparken” på Dagens Medicin. Detta har lett fram till en situation där de som bestämmer över pengarna inte får reda på sanningen om hur det ligger till på golvet (och får de reda på det så säger de upp den som sade sanningen, så försvinner den, sanningen).

Detta har i vårt land resulterat i att sjuksköterskor och läkare får bära skulden (och ansvaret) för missar som skett under vidriga arbetsförhållanden. De som har skapat situationen har ju varit lyckligt ovetande och då även fria från ansvar!

Någon kanske tänker “gud vad han klagar”, men här kommer ett konkret förslag på vad man skall göra åt det hela.

Skapa en avdelning inom Socialstyrelsen dit både den personal som lyder under Socialtjänstlagen och den som lyder under Sjukvårdslagen, inte bara skall kunna, men också vara skyldig att, anonymt gentemot arbetsgivaren, anmäla missförhållanden i vården!

Då skulle sparbetingen kunna förvandlas till ansvar som i dubbel fart mot när de föll ner genom hierarkin hoppar över alla mellanled och landar på politikernas bord igen.

Nu blir jag lite osäker på om det bara är i mitt huvud som denna bild blev glasklar, tänk Numminens gummiboll (fylld med ansvar) som alltid kommer tillbaks till de högsta beslutsfattarna

Fast det är klart, de som köper in tjänster till lägsta möjliga pris oberoende av kvalité är våra politikerna. De som skickar sparbeting som resulterar i vanvård och avvikelser (som hamnar i vårdbyråkratins limbo) är politikerna. De politiker som skulle få tillbaka ansvaret om samma politiker skulle rösta igenom de väl behövda lagändringarna…

Var det bara jag som hörde X-files ledmotiv!?

/Andreas

PS Funderar på att starta en konspirationsblogg!

PPS I väntan på den så kan ni läsa vad vd:n i Xtra Personell skriver på sin blogg i ämnet “ansvar vid offentliga inköp“.

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6

Svensk sjukvård måste ta fart innan uppförsbacken, inte motsatsen

DN har sista tiden haft en lång artikelserie om Svensk Sjukvård. För oss som lever eller har levt i den så kommer mycket av det som har skrivits knappast som en nyhet!

Att sjukvården är ojämnlik och att friska och välutbildade får bättre behandling än sjuka och fattiga.

Att 1/2 miljon Svenskar idag har en privat sjukvårdsförsäkring för att garantera dem snabbare vård fid behov.

Att för att bibehålla dagens standard på vård behöver budgeten ökas med 270% fram till 2040 och enligt beräkningarna skatten höjas med 14% på 25 års sikt.

Att dagens system gör att sjukhus tjänar mer på att behandla lättare åkommor och därför låter de sjukaste vänta.

Det vi ser i Sverige idag är, precis som det står i DN, politisk flathet där man vägrar tala om de svåra tingen och vilka val vi står inför. Har Sverige råd med alla dessa skattesänkningarna, RUT- och ROT-avdrag. Vi har idag en sjukvård som är som en buss full med folk och framför oss en lång och brant backe. I detta nu bromsar bussen och om den inte börjar ta fart  mycket snart så måste vi börja slänga av folk i farten för att komma upp!

En satsning på den offentliga sektorn skapar, precis som alla RUT och ROT också jobb. Sjukhus skall byggas, undersköterskor skall anställas och tjänster skall inhandlas, samtidigt som det skapar en grundtrygghet i samhället som jag tror främjar kreativitet och arbetslust.

Det brukar så ofta heta att stadskassan är begränsad och att det skall löna sig att arbeta, skall vi då inte prioritera vården, omsorg och skola framför någon tusenlapp mer i fickan!? Är det någon gång mer lönsamt att ha arbetat än när man får flyga ambulanshelikopter till SU för att vårdas på IVA till en kostnad på ca 50.000/dygn, eller när vi får de senaste cellgifterna, eller när vi lämnar våra barn på dagis, eller studerar på Universitet utan avgift!?

Allt ovan finns att läsa i högerliberala Dagens Nyheter. Jag har bara tolkat informationen. Vi står helt uppenbart i ett vägskäl och de som skall hjälpa oss att välja väg pratar om något annat, av den enkla anledningen att man inte vinner val på att säga att 50-talisterna inte kommer få någon vård (om de inte har privata försäkringar) och inte heller på att säga att skatterna skall höjas.

Den politikern som reser sig upp och pratar klarspråk om dessa problem och berättar sör svenska folket utan omsvep vilka val vi har och vad dennes parti tänker göra har min röst i nästa val, för min, din, mina föräldrars och mitt kommande barns skull!

Detta är som sagt min tolkning av DN:s artikelserie. Dela gärna med dig av din tolkning.

/Andreas

PS Kan verkligen rekommendera er att lägga lite tid på att klicka runt och läsa artikelserien “Vården och Vi”.

DN1, DN2, DN3, DN4