Tag Archives: semester

På Olympens topp händer DET, men inte allt…

Sitter på balkongen i byn. Klockan är 22.22, någon stans i mörkret skäller en hund och jag funderar på om jag skall gå in och hämta en kofta, men jag klarar mig nog lite till för jag rör helst inte på mig idag.

Från korsryggen ner till hälen värker varje muskel. Knäna gnisslar, knakar och känns som om de skulle gå av. Min vänstra stortå lindad och indränkt i jod. Hur tån blev sådan? Det kommer jag till så småningom!

I Söndags vaknade vi i Litohoro några kilometer från Egeiska havets kust och vid Olympens fot. Allt var förberett, packat och klart. Det som vi inte behövde ha med oss lämnade vi på fina, rena och oerhört trevliga “Guest House Papanikolaou” och tog bilen upp till “Prionia” (Sågarna, på Grekiska) 1100 m.ö.h där en av lederna upp mot Relfuge A “Spilios Agapitos” (Älskade Grotta) börjar.

Resa med lätt packning när man har bebis är lättare sagt än gjort, speciellt när bara barnet väger 10 kg…

Mina muskler, som stort sett har haft siesta sedan vi lämnade Årdal fick sig ett bryskt uppvaknande, men efter fyra timmars hårt slit…

först genom bokskog…

och senare genom ett brant landskap med karga, kraftiga och lavintärda tallar, kom vi fram.

Paus tog vi nästan bara för att bli fotograferade av människor som var på väg ner och som inte trodde sina ögon när de såg oss och utbrast “Men Gud, en bebis på berget, BRAVO” osv osv.

Refuge A drivs av Greklands bergsbestigarförening och har 110 bäddar, de flesta i flerbäddsrum. Då vi hade bebis så hade personalen bokat ett mysigt “dubbelrum” (krypin) till oss. Skall man upp en helg så är boka i god tid ett måste, men annars är det bara att ta med sig (minst) ficklampa, lakan eller sovsäck och gå upp.

Mat och dryck kommer mulorna upp med och finns därför i överflöd, så det behöver man inte tänka på!

Vår första morgon gick vi upp kl 06.15, hängde på låset och fick frukost först av alla kl 06.30.

Med en kaffe i handen kunde vi sedan i lugn och ro njuta solens första strålar, som visade sig bredvid Mt Athos.

Sedan var det bara att gå.

och gå

och gå.

I två dagar gick vi, men vi hann med några pauser också

för att leka med stenar, där stigen var som bredast…

för att sträcka på benen, där det fanns svängrum…

för att äta en frukt, där toppen var nådd (här på Skolios som med sina 2912 m.ö.h är Greklands näst högsta topp och endast Mitikas, precis bakom, är (6m) högre)…

eller för att låta Iris bestiga sina egna små toppar, här på Musornas Plateau vid Refuge Ch. Kakalos 2650 m.ö.h (där de coola klätrarna hänger). I bakgrunden klippan som heter Stefani (Kransen) men kallas Zeus Tron. Ser ni stigen som går straks under klippan?

Efter 2 1/2 dag på berget så var just Musornas Plateau det sista vi besökte innan vi tog den långa vägen ner.

Vet inte om det var maten, landskapet, utsikten, människorna, min familj, smärtan i min kropp eller mitt psyke som gång på gång fått kämpa mot min höjdskräck, eller om det var allt på en gång, men jag kände starkt i hela min kropp att HÄR ville jag vara. När vi sedan närmade oss toppen på den pyramidformade lilla kullen Profitis Ilias (Profeten Ilias) så var lyckan total!

Det är en magisk plats!!!

Galenskap, tänker någon, men jag är säker på min sak. Johanna kände det, antikens greker som kom hit för att offra gjorde det säkert och sedan länge har de modernare kommit hit för att tända ett ljus vid altaret.

I denna lilla kyrka hade jag kunna tänka mig att gå var söndag! (människor har både gift sig och döpt sina barn här uppe).

Som ni kanske förstår så var det tre oförglömliga dagar och vill ni veta om jag överdriver så får ni gå upp och känna efter själva (något jag starkt rekommenderar).

/Andreas

PS Höll på att glömma tån!

Vi tänkte att våra kroppar kunde behöva lite sol, vila och ett bad idag. Körde omvägen förbi standen på vägen hem till byn. Ingen strand utan Frappe (kallt kaffe). På ben som påkar tog jag sikte på strandbaren. Lågsäsong och rastlös personal betyder nytvättade stenplattor. Flip-Flop-toflor och halt är en dålig kombination…

Nästan skrattretande…

“Theou Hara” i SeptemberGrekland

SMHI säger att sommaren i Sverige har varit den sämsta på 12 år, det har varit regnigt och kallt.

Här i Grekland säger de att sommaren har varit den värsta på många år, temperaturen har hållit sig över 37 och det har inte regnat på tre månader…

Nu är det dock annorlunda, bortsett från att det fortfarande inte har regnat. Grekerna använder gärna uttrycket “Theou Hara” när saker och ting är riktigt bra. I September är vindruvorna mogna, de sista fikonen hänger sockerstinna i trädet, persikor saftiga och söta, havet uppvärmt och det bästa av allt temperaturen ligger på runt 30 på dagen och vid midnatt är en liten kofta på sin plats.

Hur skall man beskriva detta om inte som “Guds Gädje”!?

Ja, även en grekisk ateist, som jag, tvingas att ta till detta kraftuttryck när det är så fint som det är nu!

Det är inte första gången vi är ute och reser med lilla Iris, hon har varit både i Paris, Manchester och uppe på Norges fjäll. Det har alltid gått bra fram till nu och även denna gång gick det förträffligt.

Vi tackar Austrian Airlines som tvingade upp hela familjen kl 03.30. Detta medförde att när det sedan var dags att sätta sig på planet till Wien och sedan vidare till Thessaloniki somnade lilla Iris på startbanan!

Här i Grekland har upptäcktsfärden för flickan fortsatt och det går som en dans.

För inte är det svårt att lära sig äta nyplockad persika!

Ej heller har hon haft svårt för att vänja sig vid att sitta i min fasters knä, peka på vindruvsklasarna som hänger över huvudet samtidigt som farbror ser till så att flödet av druvor är konstant.

Nu får jag sluta skriva för annars finns det risk att dottern överdoserar vindruvor alternativt utvecklar diabetes typ 2…

Föresten, kan man överdosera vindruvor!?

/Andreas

 

Pre-Post-Årdals-Sentimentalitet…

Det har varit en hel del jobb i sommar och där emellan har jag försökt att vara en bra far och make samtidigt som jag känt att orken inte riktigt räckt till för att skriva så mycket som jag velat här på bloggen. Kanske inte konstigt att längtan efter semester har känts olidlig de senaste dagarna, nu när ledigheten bara är runt kröken. Hjärnan har börjat gå vidare till nästa fas!

Och så kom en eftermiddag som denna, då jobbet i hemsjukvården i Årdal visar sig från sin bästa sida.

Solen strömmar in genom soltaket i hemtjänstbilen, Ray Ban:s på, på P3 spelar de Hjärteknuser…

…fjällen tornat upp sig och lägger byn i skugga, som de bara kan göra i Årdal och……i backspegeln glider fjorden förbi, i munnen en marsipan ur Twix-påsen som en av tanterna tryckte ner i fickan på mig för att jag stannade lite längre än vad jag behövde…

Hemma bäst, men borta bra och när borta är här, så vet ni som har följt våra äventyr här på bloggen, att det inte är illa alls!

/Andreas

PS Tror att jag lider av solunderskott och att det fina vädret lockat fram lite extra mycket sentimentalitet…

 

Semesterns Mirakel

Satt igår på husets trapp. Vi hade varit och ätit på en av byns tre tavernor med mina föräldrar och en av mina farbröder och hans fru.

Tre tavernor på tre hundra invånare och några helg- och sommar-besökare är ganska bra. BRA är också tavernan som vi alltid äter på!

Som sagt, jag satt på trappen mätt och belåten. Natten var svart och månlös, men Vintergata visade stolt upp sin gnistrande prakt så som man bara kan se den på landsbygden.

Cikadorna spelade och de glesa gatubelysningen var som solar för allehanda insekter som flög kring dem likt lysande kometer.

Svish, en svart skugga genom ljuskäglan. En eller flera fladdermöss hade likt svarta hål tagit upp jakten på de lysande kometerna. Var gång de svepte förbi försvann en komet. Som tur är så är förrådet på kometer i dess trakter oändligt…

Blev sittande en bra stund på trappen och följde jakten, helt avslappnad och nöjd. Inte ett spår av stress eller rastlöshet.

Det har tagit nästan tre veckor, men semestern har även i år gjort sitt mirakel!

I morgon tar vi flyget hem till Sverige och på tisdag är det dags för att stämpla in på SÄS i Borås och det känns faktiskt inte så illa…

/Andreas

Trappa ner i Grekland…

Har snart varit i Grekland ett dygn. Känns som om det var igår jag åkte härifrån, men det är ganska exakt ett år sedan.

Trädgården är som vanligt full med blommor, som min käre farbror och granne sköter om. Gör inte alls ont att sitta på balkongen och avnjuta sin frukost.

Det är dock något som stör mig. Något som tro det eller ej känns lite jobbigt.

Har vant mig vid att konstant vara online. Kolla mailen regelbundet, läsa tidningarnas uppdateringar flera gånger om dagen och inte minst vårda denna lilla blogg…

För att jag inte skall få stora skälvan av att sluta “cold turkey” har jag fått lov av “frugan” att smita iväg från stranden en stund och dricka en lemonad på en bar med wifi.

Tar inte många sekunder innan det känns bättre…

Nu är dock lemonaden slut och stranden väntar.

Imorgon lutar det åt att vi lämnar byn och tar oss till en ö. Vilken vet vi inte ännu, men det bestämmer vi på väg. Blir mer spännande så!

/Andreas

SÄS, EHEC och FAS 1

Tisdag och Onsdag denna veckan tillbringade jag på SÄS i Borås. Jobbade på en kiruravdelning med inslag av palliation. Trevligt,intressant och med en övernattning på sjukhusets patienthotell.

Otrevligt med EHEC-utbrottet och dödsfallet på SÄS som inträffade i tisdags. Det senaste jag har läst är att de tror att det är en ny muterad typ av bakterie (SvD, GP). Antyds också att den är resistent mot några typer av antibiotika. Hur det än är med den saken så får vi nog vänja oss vid att möta resistenta bakterier och agresiva infektioner i vården framöver. En utveckling som vi sett i andra delar av världen och som kryper allt närmare…

Själv är jag nu hemma i Göteborg och har gått in i sommarens första fas, semesterfasen!

Imorgon tar vi oss ner till min syster i Malmö för att umgås, vänja katterna vid deras katt och på måndag bär det av till CPH för att flyga till Thessaloniki. Tre veckor Grekland med sol, bad, god mat, släkt och fram för allt massor av tid som jag och Johanna kan umgås med varandra. Känns som om detta är den sista semestern som jag och Johanna får för oss själva på väldigt väldigt länge…

/Andreas

PS Bilden är från förra årets greklandssemester och jag blir varm i hela kroppen var gång jag ser den…

En ”guttetur” till Edinburgh

Igår landade min kropp i Sverige efter att ha spenderat några dagar i Edinburgh. Idag landade jag…

Resan började med att jag och Christian åkte upp till vår resekamrat Johan aka “min vän på Systembolaget”, som bor i Sthlm. Där bjöds det på Pierre Peters Grand Cru Extra Brut Blanc de Blancs (som en kollega till Johan lagrat i sin källare i många år) och haggis!

Haggis, skall man inte äta det i Scottland, tänker ni!? Jo,men vi ville vara effektiva och började beta av “måstena” redan innan vi var där…

På så vis hade vi mer tid till annat när vi väl var där!

Som tex att gå på “The Witchery by the Castle“, en av stadens finaste krogar, och inmundiga mat i stil med råbiff med rått vaktelägg…

Förutom att gå på lyxkrogar tog vi oss en och annan Pint Ale, Lager, Cider och allt annat som kommer på tapp. Inte helt sällan i sällskap med en Single Malt.

Skål!

Tro nu inte att, det enda vi gjorde, var att hänga på pubbar och äta mat.

Vi ägnade också mycket tid till att se på den vackra staden, vars centrum är indelat i nya och gamla stan. Nya stan är från 1700-talet…

Fotboll var också något som stod på agendan. För mig som har ett obetydligt fotbollsintresse var det inte så viktigt med denna aktivitet, men det var något som fick mig på andra tankar!

När vi skulle köpa biljetter så var det blankt NEJ! Hibernians vs Celtic var en “högriskmatch” och biljettköp krävde att man hade köpt biljetter där förr eller hade någon som kunde intyga att man var en “bra” kille. Vissa i sälskapet var beredda att ge upp, men jag gick igång, ingen säger till mig vad jag inte kan göra!

Vi tog sikte på puben som låg närmast arenan och tog ett barhäng. Vi snackade med gubbarna i barensom tyckte det var “fu–ing diskrimination” (på bred skotska)  och innan vi viste ordet av så hade lille Stuart lånat Franks Visa och Säsongskort och sprungit iväg. 20 minuter senare hade vi våra plåtar. Hela puben hade engagerat sig, de lade ut pengar och ville inte ha något utöver i gengäld.

Matchen höll låg kvalitet och hade ett lågt underhållningsvärde, vilket kompenserades av supportrarnas rop och ramsor!

Här står vi med Frank och Stuart (kan väl ses som en fortsättning på inlägget som jag skrev härom veckan)

Edinburgh är en vacker och trevlig stad som har så pass mycket att erbjuda så att det är omöjligt att hinna med allt på 3-4 dagar. I alla fall om man inte skall springa, vilket varken jag eller mina “guttetur”-vänner var så sugna på!

/Andreas

PS Nu tillbaka hemma har jag unnat mig en dags konvalescens innan jag skall ge mig på uppgiften att fylla igen hålet i plånboken…

Tentaångest med ABC Seglarskola…

Så var fyra dagar seglarskola med ABC avklarat.

Innan vi lade ut i torsdags så frågade ägaren Per Dahl om vi var intresserade av att skriva upp för Förarbevis när vi kom i land. Då detta var hela tanken med kursen sa vi “Ja”.

Hans svar  “Då får ni plugga riktigt mycket” plågade mig de fyra dagarna vi var ute. För hur skall man kunna plugga “riktigt mycket” när man seglar 9 timmar om dagen och har teori 2 timmar om dagen!? Efter kvällsmat och disk var man så urblåst att slå upp teoriboken inte var att tänka på…

Känslan jag hade i magen när jag stegade upp mot tentalokalen har jag inte haft sedan 2007…

Trots tentaångest har vi haft fantastiska dagar på sjön!

Nu blir det kultur och vänner i Sthlm några dagar innan vi styr stäven mot Göteborg.

/Andreas

Sommar och semmester, i år igen!?

DN skriver idag om vikariebristen innom vården och hur denna har förvärrats av att chefer tycks ha glömt att det blir sommar och semester i år igen. Semester har vi trots allt “bara” haft sedan 1938

Vad skall man säga???

Tyck gärna till för jag orkar inte tycka mer nu. För mig är det sovdags efter nattvakt.

/Andreas

PS Varför inte följa bloggen med hjälp av Facebook!?