Tag Archives: resa

Mer än en byggnad

Det finns byggnader av många slag. Fina, fula, vackra, funktionella, nya och gamla. En del talar till en, andra vill man helst inte se och vissa är som dolda skatter som man måste vara på sin vakt för att inte missa.

Sen finns det byggnader vars existens är så intensiv och fantastisk att man måste lägga märke till och uppmärksamma dem!

Rotunda:n i Thessaloniki är en sådan byggnad.

Byggnaden har sett både Romerska och Bysantiska kejsare, Otomanska sultaner och presidenter. Riken har uppstått och fallit sönder. Krig och fred har härjat. Barn har döpts, förälskade av olika religioner har fått varandra under sekel och millenier. Vad hade man inte gjort för att få göra besök var 100:e år i denna byggnads historia!?

Galerius, Roms 53:e Kejsare och en av de sista som trodde på Olympens 12 Gudar, är i historieböckerna mest känd för sina fälttåg i öster och som den ivrigaste (och siste) förföljaren av de tidiga kristna. Galerius som spenderade många år i Thessaloniki, staden jag är i nu, lät uppföra ett byggnadskomplex där bl.a ett palats, en triumfbåge och Rotunda:n satt ihop.

Byggd 306 e.Kr av kejsar Galerius som ett tempel till en av antikens gudar (oklart vilken) blev den ombyggd av Konstantin den Store till kyrka under tidigt 300-tal. I 1200 år förblev den kyrka tills Ottomanerna år 1590 intog staden .Då den fick byggnaden en minaret och konverterades till moské. 1912 befriades staden av grekiska armén under Balkankriget. Rotunda:n fick behålla sin minaret, men började åter fungera som kyrka. De senaste årtiondena är byggnaden fram för allt varit museum, men vid vissa högtiden hålls även liturgi hålls.

I en jordbävningsdrabbad stad som som dessutom eldhärjats flera gånger är det ett under att byggnaden fortfarande står (och är det inte ett under så kan det bero på de 6 meter tjocka väggarna…

I Thessaloniki, som jag har bloggat om förr, blandas historia och intensiv närvaro i nuet på det bästa sätt och har ni inte varit här så uppmanar jag er alla att snart, mycket snart komma hit och utforska själva!

/Andreas

Lång bilresa med Bebis till Årdal

Igår var det en stressig dag. Det sista skulle packas och organiseras, lägenheten städas och hela tiden skulle vi hålla ett öga på en liten ilbatting.

Familjens nya bil har fått en ny bilbarnstol. Britax Multi-Tech II blev det då den var bäst i test och kan användas i många år. Vi har välsignats med en väldigt snäll liten flicka, men det betyder inte att hon alltid tycker det är så kul att bli tagen från sin kryptid och fastspänd i en bilbarnstol. Denna åsikten ventilerade hon tydligt under gårdagens sista shoppingfärd (pålägg, på-väg-fika och baby-pool till varma dagar).

Hur reser man 8 timmar med bil utan att en 9-månaders bebis blir förtvivlad och föräldrarna galna!?

Den nattjobbande fadern kom på att man kan köra när bebis sover!

Tog mig en liten tupplur medan Johanna packade klart det sista. Lastade bilen på ett sätt som för mina tankar till Monty Pythons kanske äckligaste sketch, inte ens en After Eight hade fått plats

Klockan 00:52 i natt lämnade en fullastad vit V70 Majorna, Göteborg!

Hällregn på E6:an genom Bohuslän ledde på drygt tre timmar fram till Oslo. Vi hade då tillryggalagt 300 km och kommit halvvägs om man endast tar hänsyn till kilometer, men det kan man inte…

Man måste också ta hänsyn till E16 som är landsvägen som förenar Norges två största städer, Oslo och Bergen.

Den tillåtna hastigheten överstiger aldrig 80 km/h men går ofta ner till 60. Trots den fantastiska naturen tickar kilometermätaren otroligt långsamt i 60 km/h när klockan börjar närma sig frukost.

När klockan var 06.30 kände jag att jag var på väg att bli en dålig förare. 15 minuters power nap bredvid en fors gav mig nya krafter så att jag säkert kunde köra och samtidigt njuta av de sista fem milen över Tyin-platån…

…som ser ut som ett sagolandskap.

Vägskyltarna på vägen ner mot Övre Årdal varnade för både tunnlar, kurvor och halka.

Klockan 09.05 var vi framme och bortsett från korta stunder så hade Iris sovit sig igenom hela bilfärden!

Utsikten från trädgården är fin.

Lägenheten som ligger på bottenplan är en 3:a och lika stor som vår lägenhet hemma.

Katterna hade sovit minst lika bra som Iris, jag hade kört hela natten och Johanna sovit någon enstaka timme. Katterna var inte speciellt sugna på att passa dottern så frun och jag har fått sova skift, denna första dag i Årdal.

Var dock tvungna att ta en liten invigningspromenad med Irisens nya “Vaud Jolly Comfort”-bärmes för att visa runt Johanna på “Tangen”.

Kan bli bra det här!

/Andreas

PS Börjar inte på hemsjukvården för än på tisdag så om vädret håller i sig så blir det en liten fjälltur i morgon!

 

Vad göra i Paris!?

Om en vecka bär det av till Paris.

Ingen i min lilla familj har varit där tidigare, guideböcker är inköpta och förväntningarna är höga!

Tror inte att vi får det svårt att hitta på trevliga saker under vår vecka, men som på alla platser och i alla städer så finns det små guldkorn som är svåra att hitta om man inte känner till dem och det finns allt som oftast turistfällor och kraftigt överskattade platser.

Om du känner till ett litet café, restaurang, ett galleri, bara en mysig gränd eller något annat du tycker att vi inte skall missa (eller för den delen gott kan missa) så är de tipsen varmt välkomna!

Mina föräldrar är på besök i helgen och som vanligt så har jag och Johanna sett till så att besöket infaller på en “operahelg”.

Skall bara göra mig lite fin så bär det av mot operabaren, skumpa och sedan “Lady Macbeth från Mzensk” av ryssen Dimitrij Sjostakovitj.

Och viktigast av allt.

Vid min sida kommer jag under hela kvällen ha min vackra fru!

Önskar Er alla en trevlig lördagskväll!

/Andreas

PS Kvällens föreställning är den sista, men vill ni veta vad ni har missat så länkar jag till lite recensioner: Aftonbladet, GP, DN, Kulturbloggen, SR.

Packar om

Då jag inte packat upp efer måndagens hemkomst så kan jag knappast säga att jag packar idag, möjligtvis att jag packar om.

Jag har i alla fall lagat massor med mat så att jag inte behöver äta skräpmat under mina 10 dagar i Oslo. När jag skriver detta kommer jag på att jag lovade dela med mig av ett recept för några veckor sedan, något jag inte gjort.

Nu lovar jag att att dela med mig av receptet till Gemista (fyllda paprikor/tomater) ASAP, men först köra upp till Oslo och jobba natt.

Nytt uppdrag, med nya lite speciella utmaningar. Spännande!

/Andreas

PS Mina två Devon Rex-katter Texas och Cosmo har inte så mycket med detta inlägg att göra. Ja, förutom att de har hållit mig sällskap i köket medan jag stått och rört i grytorna och det är då de är så söta som de är på bilden…

Ett liv i förändring, en blogg i förändring

Började dagen i Abisko med en sombrero och en uckelele. Har sedan dess kört drygt 90 mil idag, ensam genom skog och regn. Tankarna har vandrat runt, gått iväg, kommit tillbaka och iväg igen. Här är en av dem. Den som fick fart av presenten i det märkliga inlägget jag skrev igår då jag var allt för trött

Ta Panda Rei, eller Panta Rei som man fick lära sig i svenska skolan är ett uttryck som tillskrivs den grekiske försokratiske filosofen Herakleitos från Effesos (nuvarande Turkiet).

Han menade att allt är i ständig förändring och att man inte kunde stiga ner i samma flod två gånger för att “allting flyter”, Ta Panda Rei!

Detta är en “livsstilsblogg”, en blogg som bygger på mitt liv, mitt jobb och mina funderingar. En blogg som jag skrivit i över två år och som, utan att analysera, säkert har gått igenom olika faser i takt med att mina intressen har skiftat och jag har intresserat mig för olika saker i min omgivning.

Det har varit två fantastiska år där jag har använt friheten som mitt jobb ger mig till att jobba mig runt i Norge och till en viss del Sverige. Jag har spenderat mina pengar, min tid och min frihet på konst, resor, vin, mat, opera, vänner och allt annat jag njuter av. Det har varit underbart!

Den som tvivlar eller blir nyfiken kan klicka runt på bloggen bland de drygt 700 inläggen och skapa sig en egen uppfattning…

Saker och ting har förändrats hela tiden, men inget drastiskt har skett. Nu börjar det dock röra på sig. Den långsamma floden har ökat fart och är på väg in i ett brantare parti som kommer att skaka om och förändra allt för alltid och det snabbt!

All drastiska förändringar är skrämmande, men precis som skrämmande fjälltoppar så tror jag att man måste möta dem med glädje och försöka omfamna dem och göra det bästa av dem, trotts att man håller på att skita på sig av (höjd)skräck. Jag tror det blir bäst då, så

Mina hårdaste kritiker under mina jobbresor, som fram för allt finns i Sverige, menar ofta att “det är klart att du kan leva så som du lever, du som inte har några barn”.

Idag är det 6 veckor kvar tills jag också har barn!

Jag vill inte ta ut något i förskott då jag är lite nervös, men när allt har gått som det skall så kommer mitt liv ha genomgått den största förändringen sedan puberteten och det kommer så klart också påverka sättet jag väljer att arbeta, tingen jag kommer att prioritera, vad jag tänker på och i sin tur hur denna bloggen ser ut. Bloggen är trots allt med mig och där jag är i livet är den.

Det finns en teoretisk plan för vad som händer efter 19:e September, för hur jag skall jobba, för hur jag skall vara ledig, för hur jag och min fru skall få mat på bordet, för hur vi skall kunna fortsätta vara de njutningsmänniskorna vi är! Vi har också lite hemliga och spännande projekt i planeringsstadiet…

Det är som sagt en teoretisk plan för jag har lärt mig att det är en sak att stå under och titta upp på fjällstigen och en annan att stå där uppe och titta på den.

Här måste jag berätta det enda vettiga jag lärde mig under min militärtjänst. Det var på “NEJ-dagen” den 28:e Oktober 1997 som vår penalistiske och illa omtykte regementeschef berättade för oss om hur den omoderna grekiska armén heroiskt stred och krossade den supermoderna facistiska italienska i de nordöstra bergsmassiven 1940. Italienarna hade en plan för hur de skulle vinna och när den började gå fel så höll de fast vid den tills det var för sent och resten är historia…

Sens moralen var i alla fall: Ha alltid en plan för hur du skall nå ditt mål, men var alltid beredd på att snabbt ändra den om den stöter på oväntade hinder!

Jag har en plan och det enda jag kan säga nu är att i den finns Norge med som en viktig komponent.

Imorgon har jag 70 nya mil att fundera mig igenom så det är bäst jag slutar nu. Hoppas i alla fall att du vill fortsätta följa min resa genom förändringarna som kommer varken vi vill eller inte…

/Andreas

PS Har skrivit ett annat inlägg där jag nämner Ta Panda Rei. Ett inlägg om hur Sverige har förändrats de senaste 20 åren, till det bättre!

PPS Varför starta dagen men uckelele och sombrero i Abisko, tänker någon!?

Varför inte, säger jag!? Det är en möjlighet man bara får en gång i livet 😉

Blogg från Vilhelmina, Lapland

Har idag avverkat drygt 100 mil på min väg upp mot Lofoten. Ligger i detta nu i min säng på vandrarhemmet “Vilhelmina Kyrkby” och är väldigt trött!

Ett vandrarhem som består av en samling gamla timrade stugor. Otroligt idylliskt!

Förutom kyrkbyn, några pizzerior och stängda Samekonst-butiker så finns det inte så mycket i Vilhelmina, bortsett från natur…

Jag och svärfar unnade oss en öl på “Wilhelmina Hotell”:s uteservering. En uteservering med helt OK naturutsikt!!!

Nästa gång jag skriver så blir det nog från Lofoten (bortsett från eventuella statusuppdateringar på FB) 🙂

/Andreas

PS Någon som har några tips på saker att se och göra imorgon? Passerar Jokkmokk, Gällivare, Kirruna, Abisko och Narvik.

Old School Resplan

Packad och klar.

Redo för att köra heeeeela vääägen upp till Gravdal i Lofoten!

Det sista jag gör är att kolla upp exakt hur jag skall köra. Vilket jag gör på Google Maps. Men det är inte så praktiskt att sitta med en dator i knät när man kör och GPS i vindrutan i 2200 km är mer i vägen än till nytta.

Då är det mycket bättre med en Old Shool resplan. Min pappa brukade göra planer av denna modellen när vi bilade till Grekland när jag var liten. De sviker aldrig, batterierna tar aldrig slut och man slipper all onödig information som bara distraherar!

Skulle man behöva veta något mer så finns det karta (och GPS och iPhone och dator med bredband) i bilen, men bara vid behov.

Imorgon kanske jag skriver några rader från Vilhelmina 🙂

/Andreas

Lofotsresan fick idag en oväntad vändning…

Var hos min svärfar och svärmor för första gången idag.

Missuppfatta mig rätt, hos Mona och Bengt har jag varit massor av gånger, men detta var första gången sedan jag gift mig med deras dotter. Var ingen större skillnad om jag skall vara ärlig, alltid lika trevligt…

Johanna hade beställt sill och potatis med jordgubbar och glass till desert. Efter tre veckor i Grekland med tavernor, tomatsallader och fetaost så måste jag säga att till och med jag var glad för variationen i dieten!

Satt på balkongen och tuggade i mig maten samtidigt som jag mellan tuggorna berättade om att jag skulle köra till Lofoten, men inte visste riktigt hur jag skulle lägga upp resan. Hur kör man från Göteborg till Lofoten? Jobbar dag på fredag i Borås och skall vara redo för jobb på måndag!?

Kommer inte riktigt ihåg vem, men jag tror att det var svärmor som sa att Bengt alltid har velat se Lappland. Jag såg min chans och sa “då kör vi upp tillsammans”. Till min stora förvåning svarade Bengt “så kan jag ta tåget hem”!

Det var bara att smida mendan järnet var varmt. Bengt ville nog sova på saken, men 5 minuter senare hade jag bokat både vandrarhem i Vilhelmina och i Narvik (till Bengt) och tågresa hem.

För en dag sedan letade jag desperat efter ressällskap/körhjälp och hade frågat alla mina vänner utan resultat, men aldrig tänkt på den pensionerade lastbilchauffören, skogsarbetaren, mångsysslaren och till lika min svärfar som tänkbart sällskap.

Nu ser jag fram emot resan och allt vad den kan bjuda på!!!

Om två veckor är vi på väg 🙂

/Andreas

Mot Lofoten!!!

Taxin till Nils Ericsson bokades till 06.15. Ankomst till Gravdal, Lofoten kring 20.

Blir en lång dag, men en dag full av förväntan!

/Andreas

PS Gillar på ren princip inte att flyga jag inte gillar konceptet “instängd i en plåtburk på allt för hög höjd och utan möjlighet att påverka”. Detta blir inte bättre av att det kommer blåsa “styv kuling” när jag landar först i Bodö och sedan i Leknes…

Ett uteblivet barnprogram och dagen före…

Hade kanske tänkt skriva något om Olof Palmes mord, eller snarare vad jag minns av det. Misstänker att jag inte var det enda barnet som gick upp den där morgonen för att med titta på Godmorgon Sveriges barnprogram, men mötes istället av en klocka och undertexten Stadsminister Olof Palme är mördad (eller vad det stod). Förstod att det var stort och sprang in till mina föräldrar, väckte dom och berättade årtiondets nyhet!

Vill inte skriva något om Olof Palme, då jag inte är speciellt insatt, men man kan väl i alla fall säga att det var ju trots allt en man som alla hade en åsikt om när han levde!

Det jag är helt säker på är att Palme har givit mig, förutom några riktigt bra tal på youtube, är ett tydligt minne av hur en lördagmorgon, eller var det söndag, borde vara 1986. Detta minne, denna tanke lockar fram en fråga. Vad gjorde jag när jag var liten!?

Barnprogram på morgonen var det på lördagar (i 15 minuter) och på vardagar kanske 45 minuter på kvällen. Inga videofilmer. Ingen DVD. Absolut ingen PlayStation eller Gameboy.

Vad gjorde jag som inte barn gör idag, eller gjorde vi samma sak trots att barn idag har barnprogram dygnet runt, dvd-filmer och allt annat och spelar det någon roll???

Finns kanske inget bra svar på det…

Nu är det i alla fall dagen före Lofoten. Är väl inte riktigt färdig för att åka, har ju bara varit hemma i 6 dagar, men så känns det alltid. Den känslan brukar försvinna när jag sätter mig på bussen.

Har massor att göra. När jag skriver nästa gång är jag på väg 🙂

Vad gjorde du för 25 år sedan?

/Andreas