Tag Archives: opera

En värdig avslutning på Paris-veckan

Efter en vecka i Paris har vi samlat på oss en hel del fina “souvenirer” dvs minnen (på franska).

Dock ej några Eifeltorn…

Tänkte gå på lite finare resaturang sista kvällen, men varken föräldrar eller bebis var särskilt upplagda, eller rättare sagt vi kände oss alla ganska trötta och slitna…

Fick bli lite balkongmys istället samtidigt som iris fick härja fritt på golvet, något hon har saknat.

När vi nu sitter här och suger i oss våra läckerheter kan vi nästan höra hur Rodolfo finner Mimí:s kalla hand i en dunkel vindsvåning lite längre bort

Visste inte vad jag skulle tänka eller tro om denna staden, men jag måste säga att jag älskar den!

Hela staden är lite som Louvren, i vart rum/kvarter finns ett mästervärk. Det handlar bara om att ta sig tid att gå mellan de mest kända via lite senvägar så att man inte missar de mindre kända pärlorna 🙂

/Andreas

Vad göra i Paris!?

Om en vecka bär det av till Paris.

Ingen i min lilla familj har varit där tidigare, guideböcker är inköpta och förväntningarna är höga!

Tror inte att vi får det svårt att hitta på trevliga saker under vår vecka, men som på alla platser och i alla städer så finns det små guldkorn som är svåra att hitta om man inte känner till dem och det finns allt som oftast turistfällor och kraftigt överskattade platser.

Om du känner till ett litet café, restaurang, ett galleri, bara en mysig gränd eller något annat du tycker att vi inte skall missa (eller för den delen gott kan missa) så är de tipsen varmt välkomna!

Mina föräldrar är på besök i helgen och som vanligt så har jag och Johanna sett till så att besöket infaller på en “operahelg”.

Skall bara göra mig lite fin så bär det av mot operabaren, skumpa och sedan “Lady Macbeth från Mzensk” av ryssen Dimitrij Sjostakovitj.

Och viktigast av allt.

Vid min sida kommer jag under hela kvällen ha min vackra fru!

Önskar Er alla en trevlig lördagskväll!

/Andreas

PS Kvällens föreställning är den sista, men vill ni veta vad ni har missat så länkar jag till lite recensioner: Aftonbladet, GP, DN, Kulturbloggen, SR.

“Paul Potts” till GöteborgsOperan

Ingen har väl glömt telefonförsäljaren med det brittiska utseendet som gjorde succé i Britain´s Got Talent genom att ge alla gåshud med Nessun Dorma!?

Osäker? Se det igen!

Har du sett klippet!? Fick du åtminstone lite gåshud?

Tänk då hur det känns att se en skolad tenor sjunga prinsen Calafs magiska aria om att “ingen sover” iklädd kostym i siden och ej tagen ur sitt sammanhang!

Jag gjorde det på GöteborgsOperan 2006, flög till London 2009 för att min Johanna också skulle få göra det och blev överlycklig när jag härom veckan fick reda på att GO sätter upp den igen till hösten (med samma scenografi som 2006).

DN skrev 2006 ”En klockren och bedövande vacker Turandot”.

Turandot innehåller enligt mig allt en opera skall innehålla vänskap, kärlek, passion och ond och bråd död. Att det dessutom är nästan 200 personer på scen som mest, varav merparten sjunger, gör att man måste ha med sig servetter för att torka tårar och säkerhetsbälte för att inte blåsa ur stolen. Missa inte när prinsens riskerar allt för att vinna den dödligt vackra prinsessans gunst!

Om man inte gör som jag och köper abonnemang (jag tog det stora abonnemanget med extra allt) så släpps biljetterna den 23:e April (läs mer om föreställningen här).

Våga, du kommer inte ångra dig!

Som ni förstår så är det inte Paul Potts som sjunger Calaf…

/Andreas

PS Nessun Dorma är enligt mig inte den bästa arian i Turandot och tycker ni jag är pretto så kan jag upplysa er om att detta är min “just out of bed”-frisyr  efter att ha…

…spelat PlayStation en halv natt. Inte så “pretto”…

GöteborgsOperans Tosca – ett första möte med Operans värld

Igår var det då dags att för mitt lilla operaprojekt. Ett projekt som syftar till att få fler att “få tummen ur” och köpa sig en egen biljett. Ett projekt som började med att jag kände att opera är en kulturform som jag tror att majoriteten av befolkningen skulle kunna älska, men att det finns idéer och föreställningar som hindrar folk från att ta det slutgiltiga steget och köpa sig en biljett.

Detta förmedlade jag till GöteborgsOperan och att jag gärna hade velat gå med någon utan operaerfarenhet och sedan förmedla denne “Någon:s” upplevelse här på bloggen. Två biljetter fick jag och ni läsare fick erbjudandet att följa med mig på Tosca av Giacomo Puccini på GöteborgsOperan!

“Någon” blev sjuksköterskan Carina från Borås och här kommer hennes berättelse:

Allt som har med musik att göra intresserar mig och det mesta tycker jag om. Musik ger och är glädje för mig.

Jag har tänkt flera gånger att jag borde prova på opera, men av olika anledningar har det dock aldrig blivit av.

Har varit med i Andreas bloggs Facebook-grupp ett tag. Jag läser inte alltid när den poppar upp, men ibland, när det är något som ser intressant ut så klickar jag mig vidare (tex barnvagnsfrågan).

Jag har aldrig vunnit någon så jag tänkte att det kanske var min tur denna gången. Vinsten, att få gå på Tosca med Andreas, passade dessutom väldigt bra in på vad jag länge har velat prova och sedan skall väll också sägas att Andreas verkar vara en rätt hygglig kille…

Beskedet att jag skulle få gå fick jag på jobbet och hela arbetspasset tjoade jag och var glad och mina kollegor gladde sig med mig (jag tror att merparten var lite avundsjuka).

Söndagen kom, stormbyar, regn och kompakt mörker. Trots att jag sett fram emot dagen slet jag kopiöst med att ta mig ut. Dagar som dessa sitter jag hälst och oftast i mitt varma mysiga hem, men iväg kom jag!

Som vanligt i Göteborg var det otroligt svårt att finna fram, men efter några vändor, felsvängar och lyckade chansningar kom jag fram till den stora ståtliga byggnaden. Vinden bokstavligt talat blåste mig från parkeringen in i opera-entrén och där stod kvällens kavaljer iklädd kavaj och fluga.

Ett glas bubbel under kristallkronorna, lite prat om vilka vi är, vad vi gör och den, enligt Andreas, obligatoriska läsningen i programmet. Enligt honom är det lättare att ta till sig föreställningen om man i förväg kan handlingen. Kändes lite konstigt. När man tex tittar på film eller läser böcker vill man definitivt inte veta vad som händer i förväg…

Plötsligt ringde klockan, det var dags att ta plats i salongen.

Ridån gick upp. Kraftfull dramatisk musik, strålkastarljus från en bil, en skadad man på flykt, men trots sina svåra skador börjar han plötsligt sjunga med stark och klar stämma. Flera gånger under första akten blundade jag för att riktigt suga in sång, musik och känslan det skapade i mig.

Om första akten var presentation av karaktärer, lite “fånig” svartsjuka älskade emellan och då intrigen byggdes upp med vacker skönsång så var andra akt den då mänsklighetens riktigt mörka sidor visades. Tortyr och den vidrigaste form av utpressning där Tosca fick välja mellan sin älskades liv eller att ge sin kropp till den man hon hatar mest av allt. Polismästaren som sjöng hur romantik inte var hans grej, men att han mest njöt av att ta saker med våld väckte känslan av avsky i min kropp. Akten avslutades med att polismästaren överlistades och fick det han förtjänade!

Ännu en paus med förbeställd ( och dyr) räkmacka i gott sällskap.

Knappt hade sista räkan slunkit ner innan klockan åter ringde in till sista akten som börjar med att Toscas käresta, konstnären Cavaradossi (operans tenor) i väntan på sin avrättning sjunger om kärleken till Tosca och kärleken till livet.

Akten fortsätter med att hoppet väcks, men slutar med att allt går riktigt galet (på ett mycket vackert sätt)!

Det var en underbar upplevelse. Första, men absolut inte sista gången jag sätter min fot på operan. Att jag dessutom hade en så oerhört trevlig “värd” förhöjde så klart upplevelsen.

Så har ni någon gång funderat på att gå på opera, tveka inte och gör slag i saken. GÅ!

(Andreas hälsar att ni gärna får gå med honom om ni betalar biljetten)

/Carina

Ja, det var sannerligen en underbar kväll tillsammans med en, fram till igår, främling och en stor, klassisk opera. En opera som spelade upp hela det mänskliga känsloregistret från kärlek till svartsjuka, sorg och hat. GöteborgsOperans uppsättning var vacker, Tosca sjöng så att håret reste sig på ryggen och den fasta ensemblen presterade som vanligt på hög nivå, trots det överraskade Tomas Lind genom att prestera ännu bättre i sin sång. Kanske det bästa jag har sett honom sjunga!?

Om jag skall säga något negativt, som jag och Carina var eniga om, var kanske att vi inte riktigt kände eller såg gnistor slå mellan Tosca och hennes älskade Cavaradossi, men även solen har fläckar och GO:s Tosca lyser stark som en sol draperad i rödaste sammet!

Har ni tid, så ta på er era hörlurar och lyssna till Cavaradossi:s aria ur sista akten där han besjunger kärleken till Tosca och livet med en sorg och melankoli i rösten som bara den som väntar på sin avrättning kan ha… (inspelad på taket av den borg i Rom där handlingen utspelar sig)

Ryser av välbehag och ser redan fram emot januari då jag skall få återse Tosca, men då med min kära fru!

Hoppas så innerligt att du nu har blivit så pass inspirerad så att du nu går in på GöteborgsOperan, Kungliga Operan, Malmö Operan, FolkOperan eller något annat operahus och ger operan en chans. Det är först när du upplevt det live du förstår och fram för allt KÄNNER alla dimensioner i denna värld!

/Andreas

PS Får jag fler möjligheter att opera-frälsa en medmänniska så kommer jag att ta den. Hoppas då att det är du som står på tur!

PPS Och om någon skulle få för sig att undra så ja, alla dör innan ridån går ner för sista gången 🙂

DN, SvD, GP, KulturBloggen, Expressen

Gå på GöteborgsOperans Tosca med mig (den långa versionen)

Så var man åter hemma i Göteborg.

Hade en bra “fyradagars” i Oslo. Jag fick ihop de timmarna jag önskade och stötte på intressanta utmaningar som sjuksköterska. Som ni förstår så blev bloggen lidande av detta för var jag inte på jobbet så var jag trött. Inläggen skrevs precis innan jag somnade eller samtidigt som müslin slevades in klockan 6 på morgonen.

Ett sådant morgoninllägg, som skrevs på 10 minuter, var det när jag bjöd in Dig att gå på opera med mig. Hann inte riktigt motivera då, men nu efter en syndigt sen och lång familjefrukost har jag all tid i världen!

Den som har läst bloggen ett tag har väll knappast missat att jag och min fru ofta och gärna går på opera. Vi började med detta när en vän till oss, som jobbar på operan, gav oss genrepsbiljetter till Madame Butterfly av Giacomo Puccini. Vi satt på främre parkett och bokstavligt talat slets in i den fängslande kärlekshistorien med det olyckligaste av olyckliga slut, hjärtskärande och magiskt vackert Sedan dess har vi varit fast!

Alla operor har inte varit lika gripande och endel har varit lite långdragna, men har man en gång upplevt magin som kan uppstå när mänskans urkänslor som hat, kärlek och svartsjuka möter orkester, sång och scennärvaro så vill man alltid tillbaka.

Finns dock oerhört mycket fördomar mot opera och allt för många människor har inte gett operan en ärlig chans. För att man skall ha en uppfattning om vad det handlar om måste man ha varit där, på riktigt och det måste vara rätt typ av opera!

Smaken är såklart som baken men att döma ut en hel konstform efter tex en fånig, men vacker Mozart, duger enligt mig inte…

Det var ungefär detta jag skrev till pressansvarig på GöteborgsOperan. Jag bad också om två biljetter för att bjuda med mig en läsare  dvs dig. GöteborgsOperan tyckte detta var en bra idé!

Det enda kravet är att du inte har någon större operavana och den enda motprestationen är att vi får ta del av dina intryck!

Såhär går det till. Du anmäler ditt intresse här i kommentarsfältet, på bloggens facebooksida eller genom att maila mig på andreas.blogg@hotmail.com. Imorgon tisdag avgörs vem som följer med mig på GögeborgsOperans Tosca av Giacomo Puccini, en av världens mest spelade och älskade operor och med garanterat olyckligt slut!

Vi träffas 30 minuter före föreställningens start på söndag (27/11), förbereder oss med något i operabaren och genom att läsa på i programmet. När klockan sedan ringer in tar vi plats på 6:e raden och öppnar våra sinnen. 3 timmar och två pauser senare väljer du att åka hem och skriva minst 10 rader om vad du har upplevt, eller så sätter vi oss någon stans i närheten och skriver ihop något tillsammans över ett glas bubbel, en text som såklart kommer att publiceras på denna bloggen.

Operan förändrade mitt liv, nu ger jag dig samma chans och det enda det kostar är lite tid (och det du väljer att äta o dricka)!

Ser fram emot din intresseanmälan 🙂

/Andreas

PS Är du inte övertygad så läser du DN:s recension och tittar på dessa två filmsnuttar. En med regissören och en från förestälningen…

Tosca 2011, Interview with director Lorenzo Mariani. from GöteborgsOperan on Vimeo.

Tosca 2011. The Göteborg Opera. from GöteborgsOperan on Vimeo.

…mer sugen nu!?

DN, GP, SvD

Osso Buco-afton och Maria Callas-inflytt

Nämnde för ett litet tag sedan världens snyggaste reklamposter. Antydde också att den var oförskämt dyr att köpa, i alla fall i USA där både Mac och Maria Callas är störst.

Men när jag vill ha något så ger jag inte upp i första taget. Letade och letade och till slut fann jag henne på tyska e-bay för 1/10 av priset. Är inte helt 100 på att den är äkta, men vacker är hon!

Och nu är hon MIN!

Men även om hon är vacker och levde ett liv som lika dramatiskt som en opera så går inget upp emot hennes mirakulösa stämma!

 

För utom att rama in Maria har jag ägnat denna första hemma-dag åt familjen och matlagning med en god vän.

Det blev Osso Buko på den sista biten från Spjutstorp. Otroligt gott och något som jag kommer göra många gånger till. Tur att jag får en ny köttleverans snart!

Det bästa med att laga grytor är att det är mycket koktid då kockarna kan ägna åt prat och drinkdrickande. Blev såklart en Whiskey SourMaker´s Mark (enligt mig den absolut bästa Bourbon att göra drinkar på).

Till maten ett vin på druvan Berdzami som jag köpte i somras på ön Lefkas. Ingen annan stans förädlas denna druvan outblandad. Något som förvånade oss alla då smaken var både fruktig och elegant! Tyvärr finns det inte att köpa i Sverige…

Reser man till Grekland skall man ägna vinhyllorna några minuter. Då det i resten av världen stort sett endast odlas en (kanske två) handfulla druvsorter så finns i Grekland hundratals lokala varav många odlats sedan antiken. De är en outsinlig källa till nya smakupplevelser!

Borde skriva om lite nya Norge-regler, men orkar inte med det idag.. Skyller på maten… Får ta det imorgon… God Natt…..

/Andreas

En post-Oslo-helg med R. Strauss Salome m.fl

I en skabbig bunker står ett bord och kring bordet sitter män och kvinnor, ur taket hänger förvridna armeringsjärn och sladdar.

Bildmässigt för det tankarna till “den sista nattvarden”!

Men det är allt annat än Jesus och hans apostlar som sitter kring bordet, det är dock bibelfolk och bland dem ingen mindre än Johannes Döparen (mannen med papperpåsen över huvudet).

Oskar Wilde skrev i slutet av 1800-talet en oerhört kontroversiell teater som utgick från bibelns berättelse om Johanne Döparens död. Om hur han var fånge i tetrarken (fjärdingsfurten) Herodes Antipas slott. Hur Johannes miste livet efter att prinsessan Salome, som inte får sin “kärlek” till Johannes besvarad, dansat förföriskt för sin styvfar Herodes och får då önska vad hon vill, Johannes Döpares huvud på ett silverfat…

Vet ej vad som står i Bibeln, men i Wildes version så är det en rå och brutal värld Salome lever i där sexorgier, våld, droger och fylla avlöser varandra.

Pjäsen förbjöds i England när den kom 1891, men som spelades och provoserade på många andra platser tex Tyskland, där Richard Strauss såg den och blev hänförd av berättelsen. Han satte en översättare på jobbet att översätta den franska texten till ett tyskt libretto. Operan blev Straus första opera succé!

Samtidigt som jag kom hem från Oslo i fredags, efter att ha jobbat i fem dagar, anlände också mina föräldrar. Det var min födelsedag och den firades med att jag bar omkring på min lilla dotter (när inte farföräldrarna gjorde det) och med ett glas Chablis.

Presenten fick jag/vi på lördagen och som ni kanske har förstått så var det några timmars barnvakt för att gå på GöteborgsOperans Salome. Självklart hann vi med ett glas bubbel i Operabaren 🙂

Föreställningen var som sagt förlagd till ett bunkerliknande rum. Scenerna som spelades upp var intensiva och brutala. Ibland blev det nästan lite för mycket. Inte för att våldtäkter av döda, heroin, fylla och grupporgier i sig är så provocerande 2011, men lite för mycket för att den övertydliga scenografin gjorde det svårt att ta in den fantastiska musiken som målande beskrev den galenskap som spelades upp. Ibland var man tvungen att blunda för att den stora orkestern skulle få det utrymme den förtjänade!

Vad skall man då förstå och tänka om denna frågeställning?

Jag tänker att den unga Salome, trots sin unga ålder, har fått en skev bild av kärlek i sitt liv. De vuxna har gjort henne till det hon är genom att föregå med sina exempel. Så när hon inte får det hon vill använder hon, precis som sin omgivning, sin sexualitet för att få det hon vill med våld!

Herodes (styvfadern) blir förtvivlad av dotterns önskan, men som sagt äpplet faller inte långt från trädet.

Salome fick till slut kyssa Johannes, livlösa, läppar. Hon fick drömma sig bort till en bättre värld med sin Johannes…

Salome 2011. The Göteborg Opera. from GöteborgsOperan on Vimeo.

Och trots att jag och Johanna njöt av vår tid för oss själva så var det underbart att komma hem till den lilla dottern.

Lördagen blev söndag och mina föräldrar byttes ut mot en 3- och en 5-åring från England (+mamma). Intensivt värre så nu skall vi leka av oss på den nyinvigda lekplatsen, Plikta, i Slottsskogen.

/Lek-Morbror-Andreas

PS Herodes förfäras av Salomes kärlek till den döde så han beordrar sina soldater att döda henne. Fasansfulla ting!!!

DN, SvD, GPExpressen, HN, SR

Think Different, tänk på döden!

Ledig torsdagskväll i Oslo betyder bara en sak för Andreas, Underwater Pub!

Puben som serverar LIVE opera, framförd av både studenter och de främsta solisterna Norge har att erbjuda, var vecka tisdag och torsdag.

Väntar med spänning (och en Bayersk öl)  på att kvällens framträdanden skall börja. Jag försökte få med mig någon ikväll genom att “posta” på bloggens Facebook-grupp att jag skulle hit. Fick några svar, men ingen som kunde komma…

Detta gör nu inte så mycket då jag gör sällskap med min MacBook Air och min iPhone. Runt omkring mig umgås alla andra med sina vänner, men det går inte två minuter utan att någon plockar upp sin iPhone (eller sämre kopia) och googlar, Facebookar eller gör något annat för att tillföra samtalet någon fakta eller bara få tiden att gå.

Så jag vet inte om jag skall tacka eller förbanna den nu bortgångne Steve Jobs!?

Men det lutar nog år att tacka. För nog har jag och tydligen merparten av alla andra jag är omkring, förr eller senare omfamnat den teknologin som han har varit drivande för att utveckla!

Från Jobs till Tranströmmer, årets Nobelpristagare i Literatur. Skall jag vara helt ärlig så hade jag hört talas om poeten, men aldrig läst honom, men det var snabbt ordnat med hjälp av lite internet och Twitter.

 

Svarta Vykort

 

Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan.

 

Det besöket glöms bort och livet fortsätter.

 

Men kostymen sys i det tysta.

Mmmm så är det nog och kanske, bara kanske är det så att hemligheten för att ta livet till nästa nivå är att inte glömma detta besök???

Eller som kära Astrid sa “Du ska leva för att bli vän med döden….. tror jag tralala!”

/Andreas

PS Damen som är poserar på världens vackraste reklamposter (och antagligen världens dyraste massproducerade poster) som var en del av Apples Think Different-kampanj är den mytomspuna och världens genom tiderna främsta sopran, grekinnan Maria Callas!

PPS Om någon önskar att vara snäll mot mig någon gång så får du/ni gärna köpa den till mig 🙂

GP1, GP2, DN1, DN2, DN3SvD1, SvD2

Eugen Onegin, Lucia di Lammermoor, halvtid och en bra månad!

Har haft en fantastisk avslutning på en riktigt bra månad!

I arbetett har månaden varit en mellanmånad. En månad mellan tre veckor i Lofoten och tre veckor i Årdal, dit jag skall imorgon. På resorna är jobbet alltid högsta prioritet även om jag försöker hinna med lite annat också, så därför nerprioriterar jag jobbet ordentligt när jag är hemma.

Denna månaden har det blivit lagom 85 arbetstimmar, något jag inte blir rik på men jag överlever. I gengäld massor av härliga lediga dagar inklusive alla helger!

Kultur har stått högt i kurs. Påstkhelg med konstrunda i Österlen, Emil Jensen live på Konserthuset, barockoperan Alcina och denna helgen inte mindre än två operor.

Tjajkovskijs ryska opera Eugen Onegin på fredagen där unga män och kvinnor älskar och är lyckliga, men i sitt ungdoms oförstånd narras med varandra tills blodet kokar och duell är enda utvägen, kärlek avvisas lättvint i hopp om större erövringar och som ni förstår slutar det med blodspillan, död, evig ånger och olycka!

Lyssna bara på arian Kuda kuda vi udalis (Vart, vart har ni flytt (min ungdoms gyllene dagar)) där den unge poeten Lenski besjunger sitt öde, livet som snart kan vara till ända och den älskade Olga han då kommer lämna (han skall duellera med sin fd bäste vän Eugen Onegin, som vi ser ovan på bilden). Även om man inte förstår, så nog hör man smärtan i hans röst!?

På lördagen var det Lucia di Lammermoor. Gaetano Donizettis klassiker i bel canto-stil (skönsång) där ffa sopranrollel räknas som en av de svåraste innom operans värld och där huvudrollens arior är både långa och hissnande! Handlingen är också den perfekt för en opera. Släktfejd, lycklig men förbjuden kärlek och tvångsäktenskap för släktens väl. Skulle kunna sluta där, men nej, det är OPERA!

Förkrossad av sorg blur Lucia “galen” och mördar sin man på bröllopsbädden och hallucinerar om att hon åter är med sin kära. Lyssna och njut av sorg och galenskap (tycker ni att ni känner igen arian så kan det bero på att delar av den är med i Femte Elementet)!

Ja, Lucia dör av sorg, Edgardo tar sitt liv och den girige brodern ångrar sig bittert, men för sent… OPERA!

Det har sannerligen varit en fantastisk månad och vid min sida har jag haft Johanna och i hennes mage växer det så det knakar. Idag var hennes mage sned. En stund senare inte. Någon håller låda och för en gångs skull så är det inte jag…

Idag, söndag, är det också halvtid. 20+0, 19+7, kalla det vad ni vill, men bullen är halvbakad. Känns stort och otroligt spännande och att det börjar synas gör det hela lite mer verkligt för mig och snart, mycket snart…

Imorgon åker jag som sagt till Åsdal och blir borta i tre veckor. Dagen som började med brunch i solen med vänner har för övrigt fyllts med packning och matlagning.

Nästa gång jag skriver så är det åter från Norge.

Gud vet hur stor Johannas mage är när jag kommer hem!?

/Andreas

PS Kanske en släng av storhetsvansinne, men vi har köpt operaabonnemang för nästa år också. Vet inte hur realistiskt det är med tanke på vad som komma skall nu är det köpt och platserna är som vanligt helt i mitten på 2:a parkett. Vill ni ha lika bra platser som vi så är det hör tid att köpa!

Att finna vad som är viktigt med Johanna, Alcina och Emil Jensen

Just i deta nu är jag uppfyld av en enorm glädje. Det riktigt pirrar i diafragma! Tror ni inte mig?

Tror jag redan har skrivit det ett antal gånger, men jag går lätt upp i saker. På gott och ont. Ibland blir betydelselösa saker otroligt viktiga, andra gånger ger det mig kraft att fokusera och prestera.

För inte så länge sedan skrev jag att min bil var till salu. Jag SKULLE köpa en kombi, för det måste man ha när man får barn. Inte nog med att jag “visste” detta, men jag hade också hittat “kombin för mig”. En helt ny Mercedes för 360´. De reades ut 110´under ordinarie pris. Ett tillfälle jag inte fick missa…

Som tur var så var det ingen som ville köpa min bil till “rätt” pris och manin gick över på 4 dagar. Tog bort annonsen från Blocket och är nu en lyckligare man!

Min sambos mage putar och min själ kan konsumera enorma mängder kultur och allt ter sig extremt billigt i jämförelse med bilen jag var “tvungen” att ha.

Johanna är fantastisk som står ut med mina utsvävningar och är den människa som är bäst på att på en mjukt sätt får ner mig på jorden så att jag kan skjuta ifrån och sväva iväg åt ett bättre håll och då ofta i sällskap med henne!

Igår såg vi Emil Jensen på Konserthuset i Göteborg. För dig som inte har hört och sett Emil vispoet som ger föreställningar som kan beskrivas som vis-pop-poesi med en humoristisk-politisk-filosofisk-humanistisk kärleksanda.

Ur Emil strömmar ord, både talade och sjungna. Ord som får mig att skratta, gråta och tänka. Och precis som Johanna så får han mig att tänka på vad som är viktigt.

Låter kanske flummigt, men har sett få människor som utstrålar mer ärlighet. När Emil säger att han älskar alla i publiken så tror jag honom!

(På Spotify finns hanns skivor och skall man förstå hur hans spelningar är så skall man inte missa skivan “Mellansnack“, som är precis det set låter som)

En ledig helg med Johanna och en Emil-konsert hade räckt för att för att jag skulle känna att livet var som en princesstårta med många rosor, men det var bara fredagen.

Idag var det åter dags för ett efterlängtat besök på Göteborgsoperan. Ett besök jag sällan skall glömma!

Det var åter dags för GO att sätta upp Händel. Förra gången var det Julius Ceasar och det var första gången GO satte upp en barockopera. En föreställning om Julius och Kleopatras kärlek (alla vet hur det slutade) som fick mig och min kvinna att sväva en lång tid därefter. Denna gången var det Alcina som hade urpremiär 1735 i London.

En opera om det ljusaste och det mörkaste: kärlek, otrohet, passion, smärta, svartsjuka och förlåtelse. Ingen opera som fick mig att gråta av medkänsla, ingen opera som fick mig att skratta, men absolut den genomgående vackraste operan jag har hört!

DN skrev “en sångarfest utan like” och det var det sannerligen. Exotiska barockinstrument som Cembalo och Teorb gav den rätta barockkänslan. Och fiolerna, som jag fick till 18 st, gjorde DET. DET som jag bara kan beskriva som omslutande ljud av flyktig lekfull dans (GO har lagt upp en liten collag-video som kanske kan få er att ana vad ni missat) .

I konstpauserna som endast var sekunder långa snurrade det ofta till. Enda förklaringen till det är att jag antingen inte andats eller att jag bara ytandats på en lång stund. SÅ vackert var det och hade man klämt på mig en korsett, som damerna hade på när den sattes upp i London 1735, så hade jag säkert också svimmat…

Även Alcina finns på Spotify (i flera versioner) och fungerar i detta nu på samma sätt som när gubben slickar mustaschen efter han kommit hem efter tårtkalaset, det förlänger det götta!

Förstår ni nu att det pirrar!?

/Andreas

PS Önskar att jag kunde skriva Gå och se Alcina, men aftonens föreställning var den sista. Något som märktes på ensemblen som spelade med en ovanlig glädje och lekfullhet, vilket var mycket tydligt från mitten på 2:a parket!

PPS Blir du nyfiken på Barockmusik så säger jag bara “Alltid på en Söndag” i P2 med Vassilis Bolonassos. Vassilis, som kommer som nr 2 på Johannas “Top Ten Greek Men”, är en passionerad barockälskare som alltid sätter Cembalon i centrum. Förgyller vilken söndagsbrunch som helst…

GP, SvD