Tag Archives: “meningen med livet”

På Olympens topp händer DET, men inte allt…

Sitter på balkongen i byn. Klockan är 22.22, någon stans i mörkret skäller en hund och jag funderar på om jag skall gå in och hämta en kofta, men jag klarar mig nog lite till för jag rör helst inte på mig idag.

Från korsryggen ner till hälen värker varje muskel. Knäna gnisslar, knakar och känns som om de skulle gå av. Min vänstra stortå lindad och indränkt i jod. Hur tån blev sådan? Det kommer jag till så småningom!

I Söndags vaknade vi i Litohoro några kilometer från Egeiska havets kust och vid Olympens fot. Allt var förberett, packat och klart. Det som vi inte behövde ha med oss lämnade vi på fina, rena och oerhört trevliga “Guest House Papanikolaou” och tog bilen upp till “Prionia” (Sågarna, på Grekiska) 1100 m.ö.h där en av lederna upp mot Relfuge A “Spilios Agapitos” (Älskade Grotta) börjar.

Resa med lätt packning när man har bebis är lättare sagt än gjort, speciellt när bara barnet väger 10 kg…

Mina muskler, som stort sett har haft siesta sedan vi lämnade Årdal fick sig ett bryskt uppvaknande, men efter fyra timmars hårt slit…

först genom bokskog…

och senare genom ett brant landskap med karga, kraftiga och lavintärda tallar, kom vi fram.

Paus tog vi nästan bara för att bli fotograferade av människor som var på väg ner och som inte trodde sina ögon när de såg oss och utbrast “Men Gud, en bebis på berget, BRAVO” osv osv.

Refuge A drivs av Greklands bergsbestigarförening och har 110 bäddar, de flesta i flerbäddsrum. Då vi hade bebis så hade personalen bokat ett mysigt “dubbelrum” (krypin) till oss. Skall man upp en helg så är boka i god tid ett måste, men annars är det bara att ta med sig (minst) ficklampa, lakan eller sovsäck och gå upp.

Mat och dryck kommer mulorna upp med och finns därför i överflöd, så det behöver man inte tänka på!

Vår första morgon gick vi upp kl 06.15, hängde på låset och fick frukost först av alla kl 06.30.

Med en kaffe i handen kunde vi sedan i lugn och ro njuta solens första strålar, som visade sig bredvid Mt Athos.

Sedan var det bara att gå.

och gå

och gå.

I två dagar gick vi, men vi hann med några pauser också

för att leka med stenar, där stigen var som bredast…

för att sträcka på benen, där det fanns svängrum…

för att äta en frukt, där toppen var nådd (här på Skolios som med sina 2912 m.ö.h är Greklands näst högsta topp och endast Mitikas, precis bakom, är (6m) högre)…

eller för att låta Iris bestiga sina egna små toppar, här på Musornas Plateau vid Refuge Ch. Kakalos 2650 m.ö.h (där de coola klätrarna hänger). I bakgrunden klippan som heter Stefani (Kransen) men kallas Zeus Tron. Ser ni stigen som går straks under klippan?

Efter 2 1/2 dag på berget så var just Musornas Plateau det sista vi besökte innan vi tog den långa vägen ner.

Vet inte om det var maten, landskapet, utsikten, människorna, min familj, smärtan i min kropp eller mitt psyke som gång på gång fått kämpa mot min höjdskräck, eller om det var allt på en gång, men jag kände starkt i hela min kropp att HÄR ville jag vara. När vi sedan närmade oss toppen på den pyramidformade lilla kullen Profitis Ilias (Profeten Ilias) så var lyckan total!

Det är en magisk plats!!!

Galenskap, tänker någon, men jag är säker på min sak. Johanna kände det, antikens greker som kom hit för att offra gjorde det säkert och sedan länge har de modernare kommit hit för att tända ett ljus vid altaret.

I denna lilla kyrka hade jag kunna tänka mig att gå var söndag! (människor har både gift sig och döpt sina barn här uppe).

Som ni kanske förstår så var det tre oförglömliga dagar och vill ni veta om jag överdriver så får ni gå upp och känna efter själva (något jag starkt rekommenderar).

/Andreas

PS Höll på att glömma tån!

Vi tänkte att våra kroppar kunde behöva lite sol, vila och ett bad idag. Körde omvägen förbi standen på vägen hem till byn. Ingen strand utan Frappe (kallt kaffe). På ben som påkar tog jag sikte på strandbaren. Lågsäsong och rastlös personal betyder nytvättade stenplattor. Flip-Flop-toflor och halt är en dålig kombination…

Nästan skrattretande…

“Theou Hara” i SeptemberGrekland

SMHI säger att sommaren i Sverige har varit den sämsta på 12 år, det har varit regnigt och kallt.

Här i Grekland säger de att sommaren har varit den värsta på många år, temperaturen har hållit sig över 37 och det har inte regnat på tre månader…

Nu är det dock annorlunda, bortsett från att det fortfarande inte har regnat. Grekerna använder gärna uttrycket “Theou Hara” när saker och ting är riktigt bra. I September är vindruvorna mogna, de sista fikonen hänger sockerstinna i trädet, persikor saftiga och söta, havet uppvärmt och det bästa av allt temperaturen ligger på runt 30 på dagen och vid midnatt är en liten kofta på sin plats.

Hur skall man beskriva detta om inte som “Guds Gädje”!?

Ja, även en grekisk ateist, som jag, tvingas att ta till detta kraftuttryck när det är så fint som det är nu!

Det är inte första gången vi är ute och reser med lilla Iris, hon har varit både i Paris, Manchester och uppe på Norges fjäll. Det har alltid gått bra fram till nu och även denna gång gick det förträffligt.

Vi tackar Austrian Airlines som tvingade upp hela familjen kl 03.30. Detta medförde att när det sedan var dags att sätta sig på planet till Wien och sedan vidare till Thessaloniki somnade lilla Iris på startbanan!

Här i Grekland har upptäcktsfärden för flickan fortsatt och det går som en dans.

För inte är det svårt att lära sig äta nyplockad persika!

Ej heller har hon haft svårt för att vänja sig vid att sitta i min fasters knä, peka på vindruvsklasarna som hänger över huvudet samtidigt som farbror ser till så att flödet av druvor är konstant.

Nu får jag sluta skriva för annars finns det risk att dottern överdoserar vindruvor alternativt utvecklar diabetes typ 2…

Föresten, kan man överdosera vindruvor!?

/Andreas

 

1700-talet betalas med bakvakt

Vissa av mina vänner kan inte förstå varför jag lägger pengar på en del av de sakerna som jag köper, men hur skall jag kunna låta bli!?

Tänk vad fin denna karta över Grekland från tidigt 1700-tal kommer vara i min matsal!

Kommer sitta med en cognac och drömma mig till Johann Baptist Homann:s verkstad i 1700-talets Bayern och till de salonger där herrar i peruk och sidenbyxor lyssnade på Händel och studerade kartor över avlägsna platser. De kommer att bli en del av min verklighet idag!

Priset då?

Inklusive slagavgifter mm så kostar den 2100. Då får man något som någon som levde för 300 år sedan först har lagt på plats, vevat ner pressplåten för hand och sedan suttit och handkollorerat trycket med pensel och färg, inramat och klart för väggen. Bara rama ett print som detta går nästan på 1000 kronor.

Sjukt nöjd och eftersom jag har fått två nätter då jag är sjuksköterskebakjour (bakvakt) från hemmet så räknar jag med att kunna sova ihop till betalningen 🙂

/Andreas

PS Dessutom väldigt klimatsmart att konsumera antikviteter då de inte belastar miljön på något sätt, förutom möjligtvis frakt.

Sommar och Österlen

Omvägen över Österlen bjöd inte på några rapsblommor, som jag antydde igår, då de var överblommade.

Istället metallicgröna kornfält som böljade likt havet i den starka vinden och med klarröd vallmo som kämpade för att hålla blommorna över ytan.

Det är något med Österlens mjuka kullar, stenlador och vitkalkade hus som träffar mig rätt i hjärtat.

Framme på Spjutstorp 110, den lilla gården som producerar naturbeteskött av högsta kvalitet och som ägs och drivs av två goda vänner Sandra och Oskar, blev det lunch som avslutades med Svensk Sommars juvel.

 Jordgubbar och Vispgrädde!

Vad jag vet så kan det varken bli enklare eller godare än så, eller vad tycker du?

Min dotter åt frukost i Malmö, lunch på Österlen och skall snart somna i Blekinge. Vi har haft en fantastisk och vacker dag, hoppas du haft det samma!

/Andreas

PS Spana in Spjutstorp 110:s hemsida och är du minsta sugen så tveka inte. Glada kor gör gott kött och till ett mycket bra pris!

Snabb-Mat, -Bil, -Potta, -24.000, -Bourbon och iväg igen

Snabbt hem från Lörenskog måndag natt för några fullmatade dagar…

Hemmavistelsen inleddes med bubbel, färska räkor och löjrom från Kalix.

Fortsatte med bilköp till familjen och…

pottköp till den snart 9 månader gamla dottern!

Potträning och tålamod tänkte föräldrarna, men efter bara 5 sekunder på invigningssittningen var pottan invigd med ett “Stort A” (alla ssk:or vet vad jag menar). Blir man inte stolt som förälder över en sådan sak så vet jag inte vad man skall bli stolt över 🙂

Snabbt vidare med middag för vänner då vi serverade Risotto med Fänkål och grillad Haloumi. Gästerna för- och efter-behandlades med sura och fruktiga Bourbon-drinkar, vilket alltid är uppskattat!

Vistelsen hemma avslutades med ny frisyr och ett besök på en “inte under 24000”-manifestation utanför Sahlgrenska tillsammans med en god vän (med son). Räknar man bort mig och reportrarna så var det säkert 20-30 ssk:or/ssk-studenter som var där och krävde högre lön. Betyder det att 99,5% av Göteborgs ssk:or är nöjda med sin lön? Jag vet att många jobbade, men 30 personer utanför en arbetsplats med 1000-tals anstälda är nästan pinsamt…

Blev i alla fall bra media!

Sjuksk%C3%B6terskorna%20v%C3%A4grar%20ge%20upp
Sveriges Radio var också BRA!

Skall bli intressant att sitta i Norge och följa hur denna konflikten utvecklar sig i sommar…

Nu är jag i alla fall tillbaka i Lörenskog. Har jobbat en natt, sovit en heeeel dag och skall snart krypa upp ur sängen för att ta mig till jobbet. Alla småbarnsföräldrar med fullbokade veckor borde ta sig en vecka i Norge då och då!

/Andreas

PS Inser att jag missat den fantastiska mitt i veckan middagen som vi var bortbjudna på…

 

 

 

 

 

Middagar, operor och farväl Etta

Idag är dagen efter en väldigt trevlig middag med goda vänner.

Rådjurssadel med geléfyllda päron som sköljdes ner med ett Nebbiolo-vin.

Till dessert chokladmousse på en fruktig Valrhona choklad. Fruktig för att passa till en Recioto di Soave (vitt sött och gudomligt gott vin från Italienska Venetien). Skall inte blandas ihop med den röda Recioto della Valpolicella som passar ypperligt till en bitter choklad.

Nu är inte mitt liv bara god mat och söta viner. Det är en del opera också och imorgon är det dags för mig att återse Tosca, men till skillnad från första gången, nu med min fru.

För att operakväll skall vara möjlig har farföräldrar beställts upp från Blekinge för att användas som barnvakt. Dom är inte svårövertalade!

Innan jag stänger av datorn för att ägna resten av kvällen åt familjen tänker jag bara sprida vidare nyheten om att Etta James har förlorat kampen mot leukemin.

Hennes musik är dock odödlig!

/Andreas

Naturbeteskött, direkt från Österlen till din frys!

Söndag, härlig söndag!

Iris feber är borta och har ersatts med röda prickar. Tror nog det är “tredagarsfebern” som varit på besök. Söndagen är dock inte bara härlig av den anledningen, men också för att på söndagar är vänner lediga. Blir mycket fika, luncher och nu söndagsfilm med indisk hämtmat 🙂

Som ni förstår så är det en upptagen Andreas…

Skall därför tillägna detta inlägg gratisreklam åt mina vänner på Österlen (som jag har skrivit om tidigare här på bloggen), närmare bestämt på gården Spjutstorp 110. Läs deras text och förstå varför du också behöver en leverans prima kött till vinterns gryta och sommarens grill!

Våra djur kan gå ut året runt. På sommaren betar de på gårdens naturbeten bland brudbröd, långbensgrodor och rapphöns. Sent på hösten flyttar vi hem dem till stallet där de går fritt i en lösdrift och kan gå ut på en platta när de vill. På vintern äter de ensilage som odlats hemma på gården. Slakten sker på ett av Sveriges få gårdsslakterier som ligger i Illstorp, dit vi transporterar dem själv.

Den här gången går det att beställa kött från ungko som kalvat en gång eller kött från en 4-årig ko som kalvat två gånger. Kött ifrån hondjur har ofta lite mer insprängt fett, är lite mörare och smakar mer. Köttet kan beställas i lådor om 25 kg (en åttondels kviga eller en 16-dels ko) eller 50 kg (¼ kviga eller åttondels ko). Köttet levereras vacuumförpackat, och är styckat, märkt och vägt. Pris: 100 kr/kg inkl. moms. Gå gärna ihop och dela en låda!

Skicka din beställning till info@spjutstorp110.se senast den 14 november för leverans i slutet av november.

Min sista bit från förra leveransen gick åt i veckan, den blev en saftig rostbiff och jag ser redan fram mot den nya leveransen. Jag har blivit lovad leverans till Göteborg, så det är bara att passa på om du bor någon stans mellan Skåne och Gbg!

/Andreas

Tacksamhet, Familjelycka och Skatteoppgjør 2010

Innan jag skriver något annat vill jag tacka alla som på Facebook, Twitter, Bloggen, med SMS och inte minst med Post gratulerat mig och Johanna till den lilla skatt vi fått. Har om och om igen läst era gratulationer och på något sätt upplevt att det otroliga blivit mer verkligt då.

Sitter man i skogen ensam en natt och ser ett UFO så börjar man tvivla. Är man två så tvivlar man lite mindre. Kommer man sedan hem och får höra att det är hundra andra som sett samma sak så börjar man tro på det otroliga.

TACK!

Här hemma börjar vi kanske lära oss lite basic saker om att ha Iris (jag vet inte hur det är att ha andra barn). Det viktigaste är väl egentligen att det finns inga måsten förutom Iris och att se till så att man är i skick att göra det hon kräver. “I skick” betyder i vårt fall att sova när man kan (läs får) och att se till så att det finns mat i huset. Trötta föräldrar som dessutom är hungriga är ingen optimal kombo…

Det går väl bättre dag för dag och igår tillät vi till och med att “fira” lite.

Jag diskade och lagade mat. På bordet hade jag dukat fram lite mögelost (som min fru inte ätit på 9 månader), kex, Pommeau (som hon inte heller har fått dricka) och tänt lite ljus. När jag stod där och slamrade med tallrikarna, lyssnade på Alcina, hade Iris (Alcina Papagianni) i vaggan och småpratade med Johanna så sköljde en ofattbar lycka över mig.

Jag vet att familjeliv inte alltid är det enklaste och bara uppåt, men just då var jag bara lycklig. Aldrig tidigare har något känts så rätt, så fulländat!

Och betänk då att det var i samband med att jag DISKADE!!!

Man skulle nästan kunna tro att jag hade det på känn att denna stund skulle komma, för i vaggan bland Iris alla små filtar låg ett litet paket till Johanna. Johannas gåva till mig går inte att toppa, men jag visste att hon ville ha en medaljong att ha en bild på Iris i (hennes mamma hade nämligen haft en medaljong med henne och hennes syster i och de hade älskat att öppna och titta i den när de var små).

En gammal och vackert graverad medaljong blev det och idag inköptes en kedja så nu glänser den kring hennes hals när hon ammar vårt lilla barn!

Johanna har givit mig, jag har givit henne och ni har givit oss. Jag har dessutom givit till parkeringsautomater, juvelerare och inte minst till barnbutiker.

Mycket givande (och kanske det bästa) är gratis, men mycket är det inte (tex de tre sistnämnda).

Som tur är så hade Skatteetaten bestämt sig för att skicka “skatteoppgjør 2010” till mig idag.

25 glada norska fjordlaxar blev det i år och det smakar mumma på mitt svultna konto!

Hur gick det för er i år???

/Andreas

Hamburgare, när målet inte är meningen!

Igår var mitt kök som tomteverksan.

Potais skars till stavar med japanskt stål och med en precision som bara kan presteras av en Chalmers-ingenjör…

Någon annan hade googlat fram det ultimata hamburgerköttet som tydligen består av 50% högrev och 50%  ryggbiff. Något man bara kan få genom att göra det själv!

Allt skulle optimeras, allt skulle göras med omtanke!

En hamburgare som tog en halv evighet att laga och 15 minuter att äta.

Var det värt det?

Definitivt!

Vist maten var god, men att laga mat samtidigt som man umgås med sina bästa vänner är oerhört trevligt. Att nörda ner sig i detaljer och sedan gå in för det till 100%, skratta och prata om allt mellan himmel och jord!

Vissa bygget modelljärnvägar, andra stickar, vi lagar mat…

Vad gör du när du skall spendera tid med dina vänner???

/Andreas

PS Stör mig lite på att jag inte kan centrera bilderna…

Att finna vad som är viktigt med Johanna, Alcina och Emil Jensen

Just i deta nu är jag uppfyld av en enorm glädje. Det riktigt pirrar i diafragma! Tror ni inte mig?

Tror jag redan har skrivit det ett antal gånger, men jag går lätt upp i saker. På gott och ont. Ibland blir betydelselösa saker otroligt viktiga, andra gånger ger det mig kraft att fokusera och prestera.

För inte så länge sedan skrev jag att min bil var till salu. Jag SKULLE köpa en kombi, för det måste man ha när man får barn. Inte nog med att jag “visste” detta, men jag hade också hittat “kombin för mig”. En helt ny Mercedes för 360´. De reades ut 110´under ordinarie pris. Ett tillfälle jag inte fick missa…

Som tur var så var det ingen som ville köpa min bil till “rätt” pris och manin gick över på 4 dagar. Tog bort annonsen från Blocket och är nu en lyckligare man!

Min sambos mage putar och min själ kan konsumera enorma mängder kultur och allt ter sig extremt billigt i jämförelse med bilen jag var “tvungen” att ha.

Johanna är fantastisk som står ut med mina utsvävningar och är den människa som är bäst på att på en mjukt sätt får ner mig på jorden så att jag kan skjuta ifrån och sväva iväg åt ett bättre håll och då ofta i sällskap med henne!

Igår såg vi Emil Jensen på Konserthuset i Göteborg. För dig som inte har hört och sett Emil vispoet som ger föreställningar som kan beskrivas som vis-pop-poesi med en humoristisk-politisk-filosofisk-humanistisk kärleksanda.

Ur Emil strömmar ord, både talade och sjungna. Ord som får mig att skratta, gråta och tänka. Och precis som Johanna så får han mig att tänka på vad som är viktigt.

Låter kanske flummigt, men har sett få människor som utstrålar mer ärlighet. När Emil säger att han älskar alla i publiken så tror jag honom!

(På Spotify finns hanns skivor och skall man förstå hur hans spelningar är så skall man inte missa skivan “Mellansnack“, som är precis det set låter som)

En ledig helg med Johanna och en Emil-konsert hade räckt för att för att jag skulle känna att livet var som en princesstårta med många rosor, men det var bara fredagen.

Idag var det åter dags för ett efterlängtat besök på Göteborgsoperan. Ett besök jag sällan skall glömma!

Det var åter dags för GO att sätta upp Händel. Förra gången var det Julius Ceasar och det var första gången GO satte upp en barockopera. En föreställning om Julius och Kleopatras kärlek (alla vet hur det slutade) som fick mig och min kvinna att sväva en lång tid därefter. Denna gången var det Alcina som hade urpremiär 1735 i London.

En opera om det ljusaste och det mörkaste: kärlek, otrohet, passion, smärta, svartsjuka och förlåtelse. Ingen opera som fick mig att gråta av medkänsla, ingen opera som fick mig att skratta, men absolut den genomgående vackraste operan jag har hört!

DN skrev “en sångarfest utan like” och det var det sannerligen. Exotiska barockinstrument som Cembalo och Teorb gav den rätta barockkänslan. Och fiolerna, som jag fick till 18 st, gjorde DET. DET som jag bara kan beskriva som omslutande ljud av flyktig lekfull dans (GO har lagt upp en liten collag-video som kanske kan få er att ana vad ni missat) .

I konstpauserna som endast var sekunder långa snurrade det ofta till. Enda förklaringen till det är att jag antingen inte andats eller att jag bara ytandats på en lång stund. SÅ vackert var det och hade man klämt på mig en korsett, som damerna hade på när den sattes upp i London 1735, så hade jag säkert också svimmat…

Även Alcina finns på Spotify (i flera versioner) och fungerar i detta nu på samma sätt som när gubben slickar mustaschen efter han kommit hem efter tårtkalaset, det förlänger det götta!

Förstår ni nu att det pirrar!?

/Andreas

PS Önskar att jag kunde skriva Gå och se Alcina, men aftonens föreställning var den sista. Något som märktes på ensemblen som spelade med en ovanlig glädje och lekfullhet, vilket var mycket tydligt från mitten på 2:a parket!

PPS Blir du nyfiken på Barockmusik så säger jag bara “Alltid på en Söndag” i P2 med Vassilis Bolonassos. Vassilis, som kommer som nr 2 på Johannas “Top Ten Greek Men”, är en passionerad barockälskare som alltid sätter Cembalon i centrum. Förgyller vilken söndagsbrunch som helst…

GP, SvD