Tag Archives: legend

Usain Bolt, Spiridon Louis och konsten att bli legend

OS är slut och lika förväntansfull som man är innan det börjar, lika skönt är det när det är över!

Många har de fantastiska prestationerna varit och jag har fått med mig endel av dem när jag varit på besök hos mina gamlingar, endel andra har jag läst om i tidningen, men de flesta har gått mig obemärkt förbi, men det säger nog mer om mig och mina intressen än om prestationerna.

Det är dock något jag har hängt upp mig på som jag har haft svårt att släppa. Den fantastiskt snabba Usain Bolt har utnämnt sig själv till “legend” efter att ha blivit den förste att försvara sina OS-guld i både 100 och 200 meter. Bra säger jag, fantastiskt.

Jag och många med mig, däribland långtradarchauffören som stod i samma p-ficka utanför Flåm, hade noga planerat för att inte missa Usain Bolts 100-meterslopp, men är han en “legend” för det!?

För mig är ett ord som “legend” oerhört laddat och människor med det epitetet befinner sig någon stans mellan myt och verklighet. Jag skall ge ett exempel!

Spiridon Louis, en fattig ung man i en liten by i utkanten av en liten stad som inte många år tidigare hade blivit huvudstad i ett land som 1896, året då Spiridon var 26 år, var mindre än hälften så stort som idag. “Spiros”, som han kallades, hjälpte sin far att sälja mineralvatten i staden och på kvällen tog de sin åsna och gick hem till byn där de drev ett litet jordbruk.

Av en ren slump råkade Spiridon vara född i ett århundrade då rika Européer spenderade sina pengar på äventyrliga upptäktsresor för att fylla i de vita fläckarna på kartan.  Att jaga efter mytomspunna platser vars position sedan länge glömts  eller gömts var också högst populärt!

En av dessa rika och lärda män var den franske baronen Pierre de Coubertin som fängslades av utgrävningarna av det antika Olympia. Han bestämde sig för att han skulle starta upp de Olympiska spelen. Sagt och gjort, 1894 bildade han IOK (Internationella Olympiska Kommittén) och två år senare hölls de första spelen i Athen.

Coubertin, som gillade historia, var också inspirerad av historien om Feidippides som sprang från slaget i Marathon till Athen för att medela att de grekiska nationerna segrat över perserna och att de nu var räddade. Vid ankomst utbrast han “Chairete nikomen” (“Var hälsade, vi har segrat”), innan han föll ihop död av utmattning. Från den 12:e September 490 f.Kr fram till 1896 hade ingen varit så galen att springa den sträckan. Feidippides öde var antagligen lite avskräckande…

Coubertin ville dock annorlunda och “Marathon” blev en gren i de första Olympiska spelen. Grekiska uttagningar hölls och ansvarig var en officer vid namn Papadiamantopoulos och i det första uttagningsloppet, som också var det första moderna marathonloppet, gick några killar vidare. I det andra blev Er nya bekantskap Spiridon Louis 5:a, som råkade bo utanför just Athen och hade råkat tjänstgjöra under Papadiamantopoulos något år tidigare.

Mars 1896 gick spelen av stapeln och invigningen på den återuppbyggda antika stadion var nog oerhört pampig med dåtidens mått mätt.

Den 29:e Mars, när det var dags för Marathon hade den unga hemmanationens iver för att få ett guld övergått till desperation. Starten gick och de 17 löparna, varav 13 var greker, gav sig iväg. De internationella idrottsmännen tog genast täten. Någon stans halvvägs sprang löparna förbi en “kafenion” (cafe) som ägdes av Spiridons kärestas far. Spiros satte sig, beställde in ett glas vin och bad om ägarens dotters hand. Det skålades i Cognac och Spiros, som antagligen kände att detta var hans livs dag, lovade att komma i mål som nr 1 trotts att han nu låg en bra bit efter.

Med bara några kilometer kvar började de internationella idrottsmännen storkna, men i Spiros kropp brann ett hjärta av kärlek och i hans blod rann det sötaste vin så han fortsatte outtröttligt. Han gick upp i ledning och det sändes ett cykelbud till den väntande publiken på stadion som genast kom i extas och började ropa “Έλλην, Έλλην” (Hellen, Hellen).

Olympic Games, Athens 1896.View of the Panathenaic Stadium at the moment of the arrival of the Marathon runner Spyros Louis, March 29th, 1896. Photograph by Nikolaos Pantzopoulos. Benaki Museum

När den fattige vattenförsäljarens son kom in på stadion kokade läktarna. De två ungprinsarna mötte honom och sprang med i det sista varvet.

Väl i mål med sluttiden 2:58:50, som väl måste anses som en rätt skaplig nybörjartid, hyllades han som en nationalhjälte och av Kungen fick han önska sig vad han ville.

Spiridon, som var uppklädd i nationaldräkt, visste inte vad han skulle önska sig så önskade sig så han bad om en kärra som han kunde dra med sin åsna, drog sig tillbaka till sin lilla by som en nygift man och drev vidare sitt lilla jordbruk. Han blev senare lokal polis, men hamnade ändå i fängelse i ett år för ett brott han inte begått.

Som upprättelse fick han, som gammal man, bära den Greklands fana i Berlin 1936 och överlämna en fredens olivkvist till Adolf Hitler. Spiridon dog den 26:e Mars 1940, 67 år gammal, några månader innan Axelmakterna invaderade Grekland och slapp därmed uppleva de fasor hans folk skulle utsättas för av utav mannen han mött några år tidigare…

Spiridon sprang bara två lopp i sitt liv, ett kval och ett OS där han tog en vinpaus, han fick inga miljoner av sponsorer, men en åsnekärra och det räckte för att göra honom till en odödlig legend.

Om Usain Bolt har det som krävs vet jag inte, det får framtiden utvisa, men är det något historien om Spiridon Louis lär oss så är det att det inte handlar om att vinna flest guld, springa mest, eller snabbast som gör legenden. Legendstatusen får man av att göra något stort i ett större sammanhan där många detaljer gärna är höljda i dunkel och myterna blir lika många som de faktiska detaljerna!

/Andreas

PS Den lilla silverpokalen som Spiridon vann 1896 såldes tidigare i år på auktionshuset  Christie’s i London för den nätta summan av 860.000 US Dollar och det finns ett par barfota-löparskor uppkallade efter honom. Om någon minns Usain Bolt eller köpa hanns medaljer om 114 år kommer varken han eller vi få reda på…