Tag Archives: jobb

ATC-koder och Känslor på Nattjobb

Natten på sjukhemmet (tisdag-onsdag) gick bra. Av 5 våningar så var 3 mina. Min kollega, även hon från Xtra, hade de andra två. Undersköterskorna gjorde sitt jobb och inget oväntat inträffade. Det blev mestadels dosedelning och några enstaka v.b (vid behovs) läkemedel delades ut, de flesta med en ATC-kod som började på N05 och N02

Natten som gått har jag fått ett välkommet avbrott i sjukhemsveckan med ett nattligt gästspel på sjukhus. Det mest dramatiska under natten var när en av sjuksköterskorna plötsligt blev illamående, kräktes x fler och vänligt, men bestämt, skickades hem.

Det mest känslosamma ögonblicket under natten var dock ett annat.

SVT visade reprisen av Skavlan och förutom en egenkär Norsk miljardär som har byggt hotell av Göteborgs gamla posthus så var First Aid Kit också gäster.

Dom ser inte mycket ut för världen , de två systrarna, men när de börjar sjunga så kan jag bara hålla med SvD när dom skriver “Paradiset måste låta såhär”.

Deras skiva har de senaste veckorna gått varm hemma (oklart om Spotify kan gå varm) då min fru är ett stort fan av den typen av musik och inget mig emot, så när de började sjunga i Skavlans fåtöljer så gick det en rysning genom min kropp.

Där på en sjuksköterskeexpeditionen, i ett mörkt och köldslaget Oslo blev hemlängtan och kärleken till dem där hemma akut och melankoliskt, plågsamt underbar. Och jag fick hastigt torka bort en tår ur mitt öga så att de andra inte skulle se…

/Andreas

Semesterns Mirakel

Satt igår på husets trapp. Vi hade varit och ätit på en av byns tre tavernor med mina föräldrar och en av mina farbröder och hans fru.

Tre tavernor på tre hundra invånare och några helg- och sommar-besökare är ganska bra. BRA är också tavernan som vi alltid äter på!

Som sagt, jag satt på trappen mätt och belåten. Natten var svart och månlös, men Vintergata visade stolt upp sin gnistrande prakt så som man bara kan se den på landsbygden.

Cikadorna spelade och de glesa gatubelysningen var som solar för allehanda insekter som flög kring dem likt lysande kometer.

Svish, en svart skugga genom ljuskäglan. En eller flera fladdermöss hade likt svarta hål tagit upp jakten på de lysande kometerna. Var gång de svepte förbi försvann en komet. Som tur är så är förrådet på kometer i dess trakter oändligt…

Blev sittande en bra stund på trappen och följde jakten, helt avslappnad och nöjd. Inte ett spår av stress eller rastlöshet.

Det har tagit nästan tre veckor, men semestern har även i år gjort sitt mirakel!

I morgon tar vi flyget hem till Sverige och på tisdag är det dags för att stämpla in på SÄS i Borås och det känns faktiskt inte så illa…

/Andreas

Postman Pat har gått i pension

Satt och åt lunch med några arbetskollegor för några dagar sedan. En av dem säger,

-Postman Pat har gått i pension. Vet ni vad han heter nu?

-Nej, svarar vi.

-Bara Pat…

Hade kunnat stanna där och det gjorde det säkert för många av de andra, men jag tänker ganska ofta på detta. Vilka är vi utan våra jobb!?

En tanke som kanske inte är helt självklar när man är mitt i karriären, allt går av bara farten och man känner sig odödlig. Men när man träffar patienter som ligger i sina sjuksängar och ser hur de lyser upp när man inte bara pratar om deras sjukdomar, men också frågar vad de gjorde innan de blev sjuka eller pensionärer, då undrar man.

Blev en gång utskäld av den dubbelamputerad man, full med tattueringar och med en ordentlig njursvikt när jag kallade honom sjöman. Han var VALJÄGARE och det är en jävla skillnad!

Träffat äldre kollegor som har jobbat som hästar hela livet och aldrig varit sjuka, men när det är dags för pension blir de sjuka. Riktigt sjuka!

Hur blir man engagerad, duktig och framgångsrik i sitt yrke, utan att bli “Bara” när man går i pension???

/Andreas Sjuksköterska (och om 33 år kanske Bara Andreas)

En kopp kaffe är inte alltid en kopp kaffe!

Känns som om någon har dragit en flaskrensare genom min näsa och hals. Jag är lite varm, min kropp är lite öm och huvudet är tungt. Men innan jag går och överlämnar min kropp till den helande Hypnos så måste jag dela med mig av en lite speciell jobbupplevelse!

Alla sjuksköterskor har någon gång gått med “en kopp kaffe” till en patient. Oftast en vit “standard” Rörstrandskopp med kaffe och om man skall lyxa till det lite med en torr kaka på fatet. Där jag jobbade idag ser det dock inte ut så!

Värm silverkannan med kokande vatten. Fyll med kaffe. Mjölk i gräddkannan. Kopp och fat märkta med C.S.H. Liten bricka. Och sist men inte minst en virkad muff till örat på kannan så inte patienten bränner sig.

Det kallar jag “en kopp kaffe” med stil!

/Andreas

Nattliga teser och bortsprungna skor…

Det var inte med glädje jag åkte hemifrån igår kväll för att ta mig till Borås och ännu en natt på SÄS. Soffan är nog aldrig så skön, vännernas erbjudanden om att umgås aldrig så många och Johanna sällan så underbar som när man måste åka till jobbet…

Väl framme konstaterade jag till mitt stora förtret att mina arbetsskor hade försvunnit. Valet stod mellan att jobba barfota eller i grå mockaskor. Valde skorna, men jag har nog aldrig varit så mån om att inte spilla i hela mitt liv. Det vi spiller på sjukhus är inte sådant man vill ha på mocka…

Nattens ljuspunkt var i alla fall att Anne hade bakat och tagit med sig bullar. Kanske inte kompenserar för alla min deppighet, men nog blev natten lite lättare 🙂

Nattens tes och Andreas 1:a:

Hur jobbigt det är att gå till jobbet står i direkt relation till hur bra man har det hemma!

/Andreas

Man mår som man förtjänar!

Jobbat var annat pass sedan måndags natt. Mår ungefär som ett av djuren på Naturhistoriska ser ut…

Hade ambitiösa planer att ställa klockan och gå en långpromenad i solen som lyst medans jag har sovit de senaste dagarna, kanske skulle plåta lite så att ni också skulle kunna få ta del av hur vackert det är här!!!

På väg hem från jobbet slet vinden i min pälsmössa och mina grekiska kinder pinades av så kallade “snöflingor” men som mer påminde av blöta och kalla kaststjärnor!

Nu under täcket konstaterar jag att det inte blir någon “tur”. Dagen tillägnas den helige och helande Hypnos!

Ha en bra dag medans jag sover…

/Andreas

Institutionaliserad

Efter att i 12 dagar endast gått mellan

UNN där jag jobbat 125 timmar och

Havna Hotell där jag sovit och tittat på OS känner jag mig lite sliten, folkskygg och rentav lätt apatisk, kort och gott institutionaliserad!

JAG MÅSTE KOMMA UT OCH SE LITE FOLK!!!

Men det tar emot för ute blåser och snöar det och det käns lite obehagligt att vistas bland folk som inte har blå eller vita kläder på sig.

För att övervinna min instinkt att lägga mig under täcket och slå på tv:n delar jag med mig av mina planer så har jag inget val!¨

Tromsö nästa!

/Andreas

Bodö out, Tromsö in!

Strålande sol i Oslo!

Måndag till fredag 43 timmar. Inget magiskt men helt ok.

Espen ringde under förmidagenoch frågade om jag kunde tänka mig att åka till Tromsö och jobba på en barnavdelning istället för att åka till Bodö.

SJÄLVKLART!

Fick precis bekräftat. Reser på måndag och stannar i tre veckor.

Nu städa rummet och sedan bil hem till Gbg.

/Andreas

Parkering på Cederholm och Söndagsångest med ett lykligt slut!

Hade sagt till en av bemanningsledarna att jag kunde åka upp till Oslo och jobba inatt om det behövdes. Klockan 14.30 medans vi åt semlor hos några vänner ringde tellefonen, “Vill du jobba inatt”. Jag har hört att du kan!”.

Klump i magen och en ilning längs med ryggraden, wiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii…..

Ja, jag hade sagt och visst kunde jag, men nog ville jag hellre åka hem och laga mat med Johanna, stycka och packa kött och kanske titta på någon film. Jag klämde ur mig ett “ja”. Kvinnan i andra änden förstod vad som skedde och sa att jag kunde stanna hemma och njuta av en söndagskväll med min sambo! Plikttrogna och lojala Andreas hade dåligt samvete i två timmar för att jag tog chansen att slippa jobb och svika mitt tillgänglighetslöfte, men väl hemma med mina bubblande grytor, väldoftande kryddor och Johannas skratt tackade jag denna förstående bemanningsledare om och om igen!

Jag åker imorgon tidigt och känner mig mer laddad än någonsin!

Emma (min bloggdate) skrev och undrade var man kunde parkera gratis nära Cederholm i Oslo. Längs med Ullevålsaleen som ligger precis ovanför Cederholm kan man parkera gratis! Är det fullt där kan man köra ännu längre upp på Sognsveien och parkera på tvärgator till den.

/Andreas

PS Bilderna har inget att göra med texten! Tagna före och under middagen i fredags…

Lite mosig och stetoskop nr III

Från dagvakt igår till nattvakt inatt till aftonvakt nu. Inte många timmars sømn dær emellan. Sitter “fastvakt” før en nyopererad liten flicka. Lugnt, kanske lite før lugnt…

Håller nu andan. Bara ett morgonpass imorgon och sedan hem!

Stetoskop nr 1 gick till ssk-student Lina i Malmø, nr 2 till HIA-ssk Jesper i Gøteborg och nr 3 går till…

…fan också!

Sitter inte vid min dator. Den ær på Cederholm och på den bilden med vinnaren…

Ni får ha tålamod några timmar till!

…fan också!

/Andreas

PS Det ær fortfarande OK att bjuda in sina vænner till Facebookgruppen!