Åter i hemmets trygga vrå!

Har haft 2 intressanta dagar på AnIVA-kongressen i Stockholm. Jag träffat många intensiv- och anestesi-sjuksköterskor. Vi har talat om att hur det är att jobba som bemanningssjuksköterska i Norge och Sverige, som xtra-jobb eller som enda jobb.

Behovet av duktiga sjuksköterskor och kanske fram för allt specialistsjuksköterskor tycks vara enormt och intresset bland dessa är också stort. Jag vet inte vad du har för erfarenheter, men nog är det så att nästan alla svenska sjuksköterskor någon gång har tänkt att “man kanske skulle ta och jobba lite i Norge”!?

Det är dock många som tvekar. Man vet vad man har, men man vet inte vad man får. Man har “hört” att det är si eller så att jobba i Norge. Och det passar kanske inte precis nu. Steget är litet, men kan kanske kännas som ett enormt kliv, lite som bungyjump. Det är 100% säkert och många har gjort det, men trots att det lilla steget är litet för mänskligheten, känns det som ett enormt för människan. Men har man väl gjort det så inser man att det inte var så farligt och man skrattar lite åt sin egen tvekan och rädsla (lite som jag på Narvtinden).

Självklart är inte jobbet för bemanningssjuksköterska något som passar alla, men jag tycker att alla borde prova tex en-två veckor någon sommar. Vidga sina vyer lite, övervinna en liten skräck, tjäna lite extra pengar eller bara för att få möjligheten att se vårt vackra grannland!

Nog om det, är man från “landet” och besöker Kungliga Huvudstaden så måste man väl köra en kändisspaning. På två dagar har jag delat perrong med Kicki Danielsson, suttit på samma restaurang som Klerup och på Stureplan mött ingen mindre än den numera åldrade f.d Volvo-chefen PG Gyllenhammar. Mest kul var det faktiskt att se Gyllenhammar. Som en liten parentes kan jag nämna att  busschauffören som körde mig från Bromölla till Sölvesborg under mina 3 gymnasieår inte bara var världens trevligaste, men också PG:s kopia!

Restaurangen jag besökte var “Sjögräs” som är 1 av 4 i Sverige som har fått utmärkelsen Bib Gourmand av Guide Michelin. Utmärkelsen får man för bra mat till ett rimligt pris. Skall man ut och resa i världen och inte vill lägga en förmögenhet på en stjärnkrog så gör man rätt i att kolla upp Bib Gourmand!

“Sjögräs” på Timmermansgatan (Södermalm, T-Mariaplan) bjöd på mysig atmosfär och bra mat som bara blev bättre av att jag hade helt fantastiskt sällskap. Rådjurskorven med mos, picklade grönsaker och senap blandade och gav en mängd trevliga smaker. För utom de man förväntade sig dök tex kummin och fänkål upp och lekte bland smaklökarna.

Tyvärr har priserna på Sjögräs skenat, kanske pga utmärkelsen för “bra mat till rimligt pris”, så kanske hade det varit lika bra att lägga en hundralapp till och gå på en stjärnkrog, en känsla som förstärktes av att serveringen inte visste hur man skulle agera “bra och känd” så de körde “sur och dryg”. Kockarna i det öppna köket skrattade och tackade i alla fall när vi tackade för den goda maten!

Kanske var det då bättre på den tiden då jag bodde i Stockholm och Sjögräs “bara” var en trevlig bar där man drack goda drinkar? Baren finns fortfarande kvar och drinkarna är fortfarande väldigt goda så det kan jag i alla fall varmt rekommendera. Sjögräs skall du äta på när du känner att du har så pass mycket pengar över så att du känner att det inte gör något om det är “lite för dyrt”…

/Andreas