Tag Archives: Årdal

Min Norge Sommar 2012 där Pappa var #1 och Sjuksköterska var #2

Igår var det då till slut dags att lämna Årdal, men innan jag börjar skriva om de nya resmålen, äventyren och utmaningarna vill jag hålla kvar oss vid “Norge-sommaren” en liten stund till.

Som jag har skrivit många gånger tidigare var detta inte en sommar då de stora pengarna skulle tjänas, men sommaren då jag skulle kombinera lagom mycket arbete med att umgås med min mammalediga fru och vårt barn på nya spännande platser. Det har vi gjort och när vi om 15 år, för hundrade gången, berättar för Iris om vår första sommar med henne och tittar på fotografier så är det nog dessa 5 som bäst summerar denna sommaren…

Med Iris framför en Norsk fjällgård i solskenet.

Fru och dotter äter “niste” på Molden, 1100 meter över Lusterfjorden.

Nödvändig paus. Vägen dottern har burits och skall bäras tillbaka syns…

Tittar ut över Bergen från Flöjelns topp, dit vi inte gick, men tog Flöjenbanan.

En topp och några stenar för mycket. Sista dagen då “stigen” var för brant och det kanske var en eller två sten för mycket att kliva upp på (säkerheten fram för allt när man har bebis på ryggen)…

Hade jag visat bilder för en kollega så hade det nog blivit samma bilder, men jag kanske också hade slängt in en bild från jobbet…

Soltak, Ray Ban och fjäll som nästan äter upp himmeln!

Bilderna beskriver knappast att temperaturen legat en bra bit under 20 grader nästan hela sommaren, men vi har svettats på våra turer ändå och helt ärligt, vem minns de regniga och kalla dagarna om 15 år!?

Nu är vi åter på den svenska sidan av Svinesundsbron, men inte hemma i Göteborg för där är vår lägenhet utlånad till några vänner.

Nej, vi har bytt Årdal mot Västergötland och Johannas gamla släktgård där vi i detta nu…

bland hela släktens avdankade möbler från de senaste 5 årtiondena, njuter av lite god ost, sallad och vin, som allt såklart inhandlats i Sverige!

Och i detta ljuva lugn planlägger vi framtidens äventyr som jag inte tänker dela med mig av just nu, men jag lovar ni kommer inte bli besvikna 😉

Skall försöka leva lite efter Paulo Choelho:s visdomsord:

If it´s still on your mind, it´s worth taking the risk!

Hur har din sommar varit och har du några spännande planer för framtiden!?

/Andreas

PS För att inte missa vad som händer, när det händer så kan jag rekommendera att ni följer mig och bloggen på Facebook (och bjud gärna in en vän eller två)!

PPS Vill ni ser bilder från denna sommaren, eller någon annan jobbresa i Norge så är det bara att söka eller klicka sig bakåt i historiken. Har jobbat i Tromsö, Lofoten, Bergen, Tysnes, Oslo, Tönsberg, Årdal, Borås, Göteborg, Uddevalla, Trollhättan, Stenungsund och Stockholm sedan jag började blogga så det finns en del bilder och iakttagelser att läsa/se…

Pre-Post-Årdals-Sentimentalitet…

Det har varit en hel del jobb i sommar och där emellan har jag försökt att vara en bra far och make samtidigt som jag känt att orken inte riktigt räckt till för att skriva så mycket som jag velat här på bloggen. Kanske inte konstigt att längtan efter semester har känts olidlig de senaste dagarna, nu när ledigheten bara är runt kröken. Hjärnan har börjat gå vidare till nästa fas!

Och så kom en eftermiddag som denna, då jobbet i hemsjukvården i Årdal visar sig från sin bästa sida.

Solen strömmar in genom soltaket i hemtjänstbilen, Ray Ban:s på, på P3 spelar de Hjärteknuser…

…fjällen tornat upp sig och lägger byn i skugga, som de bara kan göra i Årdal och……i backspegeln glider fjorden förbi, i munnen en marsipan ur Twix-påsen som en av tanterna tryckte ner i fickan på mig för att jag stannade lite längre än vad jag behövde…

Hemma bäst, men borta bra och när borta är här, så vet ni som har följt våra äventyr här på bloggen, att det inte är illa alls!

/Andreas

PS Tror att jag lider av solunderskott och att det fina vädret lockat fram lite extra mycket sentimentalitet…

 

Prövar Fiskelyckan och kommer inte hem Tomhänt!

Jag är ingen fiskartyp. Fiske är allt för tålamodsprövande och ingen garanterad utdelning. Men man måste ge allt en chans lite då och då för att se om man har ändrat sig!

Hade hört rykten om att Kolabottsvotni, på fjället mellan Offerdal och Seimsdalen, skall vara ett fiskarparadis, men också ligga på privat mark. Skulle vi prova på att tjuvfiska!?

Jobbar man i hemtjänsten på en så här liten plats så vet man vem som äger vad, så vi bytte lagbrottets kittlande spänning mot laglydighetens behagliga lugn genom att åka fram till rätt gård, knacka på och vackert fråga om vi fick kasta lite.

Det var ett stort misstag…

Är i alla fall övertygad om att ägarens medgivande var anledningen till att fiskarna vägrade nappa!

Har min åsikt om fiske ändrats? Ja och Nej, skulle aldrig få för mig att ställa mig ensam och kasta i 6 timmar, men att med en vän och familjen ha fiske som en gemensam aktivitet ute i naturen som man kan samlas kring, definitivt Ja!

Den varma chokladmjölken dracks upp, fiskelyckan prövades och solen började närma sig horisonten. Skulle vi komma hem tomhänta?

På väg ner till bilen vände vi vår uppmärksamhet åt ett helt annat håll!Marken vi gick på var nästan mer blå än grön och…

…på inte allt för lång tid hade vi fått ihop nästan 1 1/2 liter söta små blåbär!

Idag är min sista lediga dag innan vi lämnar Årdal om en vecka. Vi skall ta oss en liten fjälltur nu och när vi kommer hem har vi på kvällens meny ersatt öring med blåbärspaj!

/Andreas

Surt regn idag, men imorgon sol och sikte mot nya höjder!

Finns dagar då man hade föredragit att ligga kvar i sängen,

eller i alla fall slippa gå ut ur hemtjänstbilen…

Plikttrogen som jag är så gick jag ut, blev blöt och utförde jobbet, men surt och kallt var det. Imorgon blir det dock andra bullar!

De flesta vädertjänster förutspår hyfsat bra väder. Detta sammanfaller med en dags ledighet, så nu har jag lagt fram ullunderställ, vandringskängor, laddat upp med “turmat” och allt annat man kan tänkas behöva när man skall bestiga “Norges Tak“!

Det skall vara mellan -5 och 3 grader och turen tar ca 9 timmar så Iris och mamman i familjen skall få slippa följa med. Mina ben är tacksamma och så även Otto som istället blir min vapendragare på detta äventyr!

Återkommer med bilder och lite ljug från toppen om en dag eller två 😉

/Andreas

PS Vi skall såklart ta den långa vägen upp från Spiterstulen och kartan kommer från fantastiska ut.no som har alla turkartor över norge (ink turförslag) on-line!

Familjen Papagiannis Norska Årdals-vardag

På Söndag har jag och min familj varit i Årdal i 5 veckor. Någon form av vardag har infunnit sig, inte som hemma, men ändå vardag. Trivs på jobbet. Trevliga medarbetare och har fått en god relation till alla “brukare” (eller vad det heter). Lite action, men mycket trevligt, som sagt, och såklart en hel del…

…fina utsikter från hemtjänstbilen!

Krutet ligger helt klart på fritiden. Som ni antagligen har förstått så blir det ganska mycket “gå på tur” (vandra på norska, fram för allt på fjället).

Jobbar jag eftermiddag så kanske vi tar bilen till “Övre” dvs Övre Årdal som uttalas Aurdàl och går de fem kilometrarna”fram till Vetti”, äter en glass för 30 Nok/st och går 5 km tillbaka igen.

Jobbar jag dag så är en kvällstur till tex den drygt 3 timmar långa turen från Offerdal till Paradisjuvet perfekt. Här har vi tagit med oss Xtra-kollegan Ia som är i Norge som sjuksköterska för första gången. Hon gjorde missen att inte ta med sig något fortskaffningsmedel till den norska landsbygden, men förståndig nog att packa ner en kall öl som avnjöts 850 m.ö.fjorden (jag fick också smaka).

De lediga dagarna tar vi längre turer, en del har jag skrivit om, andra inte. Igår var vi uppe på ett fjäll vid den av UNESCO Världsarvsmärkta Nærøyfjorden. Gick fyra kilometer långt och en kilometer upp dvs 25% lutning i snitt (de första 2 km hade 40% lutning). 8 km på 6 timmar ink lite vila.

Varför utsätter man sig för något så smärtsamt kan man undra!?

Behöver knapt skriva “utsikten”, men också för att få…

…mysa lite på blåbärsrisbädd…

…gå ner igen och…

…leka extrem Top Model såklart!

Nästan sorgligt att det snart bara är tre veckor “fam Papagiannis Norska Årdals-vardag” kvar 🙁

/Andreas

PS Behöver jag påminna om att bjuda in era ssk-vänner till bloggens Facebooksida?

På Fanaråken är det fram för allt två ting som gäller!

För två dagar sedan skrev jag att “vi räknar med en relativt lätt fjälltur trots 1100 meters stigning, fram för allt för att Visa-kortet har blivit betydligt lättare efter 2 dagars norsk shopping”. Antydan till hybris!?

YR.NO hade lovat vita moln med stora solar som skulle titta fram, det var inte riktigt vad vi såg när vi tittade upp på himmeln när vi vaknade på morgonen. Med en läkarstudent vid namn Otto, som jobbar på ett av kommunens sjukhem i sommar och hans fästmö som är på besök, i följebil, gav vi oss iväg mot fjällvandrarnas, bergs- och glaciär-klättrarnas Turtagrö Hotel. “Tindevegen” som bara är öppen sommartid skulle bjuda på storslagna vyer, men moln och lite får var det vi fick se på väg till hotellet.

Väl framme började molnen spricka upp och fulla med entusiasm för att påbörja vår vandringen mot Fanaråken slängde vi upp packningen på våra ryggar och så gav vi oss iväg…

…åt fel håll, något vi kom på 4 km och 200 höjdmeter senare…

Det var bara att lifta tillbaka och starta om.

Efter den omvägen var det lite grusväg i 4 km, så att vi var ordentligt uppvärmda till den stora utmaningen. För sen var det bara en, nej, två saker som gällde.

Upp och Sten…

Upp och Sten…

Upp och Sten…

Upp och Sten var det enda vi såg efter 2,5 timmar Upp och Sten. Med lår som höll på att explodera av ansträngning och 1 timme till toppen var det en tröstlös syn att se Otto och Sofi försvinna bakom den “falska” toppen (den riktiga toppen är straks över det som syns i dimman). Med hur trötta benen än var så var det, som ni ser, bara två saker som gälde Upp och Sten, Upp och Sten…

och lite lurig hal SNÖ som omväxling för att skoja till det för benen…

Men upp till den molnhöljda toppen 2068 m.ö.h kom vi!

Om jag ser skeptisk ut så beror det på att jag inte ser vad som finns 5 meter under mig. I hjärnan på någon som har höjdskräck betyder det “ett stup” och det får det att pirra obehagligt i benen. Antagandet var korrekt. Det var en brant och en stor glaciär som vi inte fick se, men oavsett så är fantasistup värre än riktiga!

Något annat som var”riktigt”…

var den “riktigt” goda lapskaus:en som serverades på “norges högst belägna turiststation” (på toppen)!

I det tillståndet vi befann oss äter man som ni kanske förstår inte “med ögonen”. En mugge (kanna på norska) vatten och närings-sörja var som manna från himmelen för våra kroppar och som genom ett litet mirakel…

började molnen skingra sig när vi klev ut och började vår nedstigning.

Under den var det Ner och Sten som gällde. Några trevliga saker hade dock tillkommit!

Vi hade fått en praktfull Utsikt som bortsett från att vara vacker…

…var väldigt tydlig med hur långt det var tillbaka till bilen…

…och så hade, den alltid så välkomna, solen bestämt sig för att titta fram bakom molnen för att värma våra ansikten och ingjuta hopp om att vi skulle komma ner.

Ner kom vi…

…och 4 km senare var vi framme vid Turtagrö Hotel!

Efter 18 km, 1100 höjdmeter , 9 timmar (+ den lilla omvägen som jag inte räknar med) och med en bebis på ryggen i 8 timmar (Otto bar sista timmen) är det lätt att känna sig som en ledbruten och sårig hjälte, men hur stolt jag än känner mig för att jag gjorde något som var tyngre än något jag gjort tidigare så finns det bara En som är duktigast.

Och det är såklart den lilla 10 månader och 10 dagar gamla Iris som suttit i sin bärmes på pappas (och Ottos) rygg i sammanlagt 9 timmar utan att tappa humöret en enda gång. Kan bara upprepa vad Johanna sa efter att hjälten somnat i sin spjälsäng sent på kvällen “hon borde få en medalj för att hon är så underbart tapper och glad”. Hon borde få en medalj för att hon är så underbart tapper och glad!

/Andreas

PS Så här många bilder har jag nog aldrig haft i ett blogginlägg, men det är svårt att välja. När träningsvärken, som jag har hintat om på Facebook, går över vet jag inte, men jag fasar inför att kliva ur sängen imorgon. Det jag däremot vet (numera) är att ordentliga kläder är ovärderligt på fjället och idag är jag tacksam att jag spenderade en mindre förmögenhet i Övres (Övre Årdal:s) sportaffär.

 

Närhet och Distans, i hemsjukvård och på Böttejuv

Har haft fullt upp de senaste dagarna. Jobbat var dag sedan i fredags och umgåtts med familjen ute i naturen på fritiden.

På jobbet har lite spännande skett och det är inget dåligt. Hjälper, vårdar, organiserar och gör allt för att mina “brukare” skall få en så gott liv som möjligt. Tycker det är så fantastiskt att prata med dem om hur det var förr här i trakten.

Många är födda och uppväxta på gårdar runt omkring. I dalar och på fjäll. En del har jag gått till på någon av mina fjällturer, andra finns inte längre och några ligger nu mera inne i samhällen som vuxit upp omkring dem. En del av de gamla växte upp som gårdsägare, andra som tjänstefolk och anställda. Så gott som alla lämnade under 40- och 50-talet gårdsbruket och började på Årdalsverken. Aluminiumverket förde inte bara med sig välstånd, men också stora utsläpp som förgiftade naturen till den grad så att djuren dog och fjällsidorna, som idag åter är gröna, blev svedda och bruna. Varken unga eller gamla pratar om vad föroreningarna gjorde med människornas hälsa. Kanske ett känsligt ämne…

Som ett naturlig del i samtalet tar jag rätt så ofta upp vad jag gör på min fritid här i Årdal. Norrmän älskar sina fjäll och när jag visar bilder…

…som denna (tagen igår på Böttejuv 1322 m.ö.h) skiner de alltid upp och berättar om när de var där, eller om något annat fint fjäll.

Idag har flera påpekat hur fin utsikten är där uppifrån och jag kan inte annat än att hålla med!

Böttejuv mot Övre Årdal som ligger hissnande 1300 meter längre ner.

I höjd med mitt hår till vänster kan ni ana Eldegard som jag har besökt flera gånger (tittar man på den 5:e bilden i inlägget från den 30/6 så är Bettejuv precis över gården).

Självklart leder bilder som dessa ofta in samtalsämnet på barn. Mitt och deras barn, barnbarn och “ålderbarn”. Både glada och ledsamma minnen får man ta del av.

Förutom fjäll och barn har jag också fått endel förstående leenden när mina stela och ömma ben kommit på tal. Många har haft samma smärta, men hade nog gjort vad som helst för att få känna den en gång till…

Kommer ihåg att vi läste en bok som hette “Närhet och Distans” under utbildningen. Har dock intet minne av vad som stod i den. Vad tycker ni om att använda sig själv och sitt privatliv i jobbet på detta sätt? Var går gränsen?

/Andreas

PS Vill ni se hur kul det är att sitta i en bärmes i 3 1/2 timme så kan ni se det på bloggens Facebook-grupp!

Hurtig på Molden och Lat med Klara Zimmergren

“NEJ, Slappna av. Tanka hem en TV serie. Lägg dig på soffan. Njut” var uppmaningen en gammal studiekamrat gav mig igår på bloggens Facebook-sida när jag skrev att vi skulle ut och gå på tur på min lediga dag.

Yr.no hade dagen innan skrivit att det skulle bli strålande sol. Igår morse hade de ändrat sig, men vi var taggade och varken Viktor eller de regnande-moln-symbilerna på kartan kunde stoppa oss.

Var lite nojig för låga täta mon som kan göra fjället en ganska läskig plats att vara på, men de dök först upp när vi var på väg hem.

På bilden Årdal inkilat mellan fjällen, eller det lilla man kan se av byn pga de låga molnen.

Innan det hade det varit behagligt mulet och svalt. Svettades gjorde vi ändå. Och när det började regna lite lätt.

Då var det bara att sätta på regnskyddet och ingen var ledsen för det…

Efter knappt 2 timmar hade vi klarat av de 3,6 km långa stigen och de 600 höjdmetrarna upp till Molden

Känns alltid lite som om man äger världen när man står vid ett toppröse…

En känsla som snabbt går över till ödmjukhet när man inser hur liten man är i denna vidunderliga natur!

Visst, utsikten hade säkert varit mer färgglad och Jotunheimens toppar hade prytt horisonten på ett magnifikt sätt om vädret varit fint.

Men olika nyanser av blått är också fint att fika till.

Eller vad tycker ni?

Ni som följer bloggen vet att jag älskar mat. Och mat är som vi alla vet aldrig så gott som när kroppen har förtjänat det.

Igår på en brygga i Solvorn, en liten pärla vid Lusterfjordens gröna vatten…

…där också det anrika Walaker Hotell ligger som är från 1600-talet och Norges äldsta hotell.

Dricka kaffe, äta lefse och studera kartor kan man göra där, om man inte vill betala för boende och flott middag.

Idag är också en ledig dag, men till skillnad från igår, följer vi Viktors uppmaning eller så gott det går när man har en 10 månaders dotter som går i 500. Som tur är så sover hon mellan varven och då gör vi allt vi kan för att ha lite “Söndag i Sängen”, som Bo Kaspers sjöng på en av sina första plattor…

TV-serier har vi inga, men Sommar i P1 med mängder av trevliga sommarpratare finns på nätet. Till frukosten lyssnade vi på Klara Zimmergrens sommarprat och blev rörda till tårar av hennes prat om ofrivillig barnlöshet.

Mellan varven kan jag också erkänna att jag fick lite dåligt samvete för att jag kanske ibland har varit en av de tanklösa män hon beskriver.

Skall inte försvara mig, men tacka henne för att hon delat med sig av sina erfarenheter och gjort mig medveten om hur det också kan vara.

Så kära Viktor om du läser detta, eller du som gör det nu. Ta dig en liten timme och lyssna.

This entry was posted in Betraktelser, Jobb och resa, Lön för mödan and tagged , , , , , , , , , , on by .

Paradisjuvet med en utsikt att dö för!

Idag har jag jobbat. Inget märkvärdigt. Delat dosetter och plåstrat om lite sår. Hade dock bett min fru att vara färdig för “tur” när jag slutade jobbet. Hade fått ett tipps på jobbet!

Sagt och gjort. Slutade jobbet, lastade bilen med bebis och gav oss iväg…

Genom Seimsdalstunnelen…

Genom den klaustrofobiska (och världens brantaste biltunnel) Ofredalstunneln

Och vidare mot skidanläggningen på Seimsåsen. Stigen var så ny så att den inte var utmärkt på karta, men vi skulle hålla utkik efter en trägångbro innan ett tjärn och gula markeringar.

Vi hittade dem och gick…

och gick…

och gick och då och då skymtade Jotunheimens snöklädda toppar i nordöst.

Efter nästan 1 1/2 timme kom vi fram till en stuga med en bok att skriva sitt namn i. Nu kunde det inte vara långt borta, men först var vi tvungna att titta in i stugan!

Öppen för alla och otroligt inbjudande. Tänk er att ta en paus i skidturen här med varm choklad och kanske lite korv!

Framme vid Paradisjuvet (ejuv er en meget dyp og bratt kløft i jord eller berg) ca 850 meter rätt ovanför Sognfjorden och med Nadvik, som också tillhör mitt hemtjänstdistrikt mitt emot.

Utsikt mot väster där Sognfjorden, på något sätt, tar sig de 300 kilometrarna, mellan höga fjäll, fram till havet.

Välling och lite mys med lilla Iris, bannan till föräldrarna och så den obligatoriska

FAMILJEBILDEN!

Vad jag än skrivet så kommer jag inte kunna beskriva denna plats på något rättvist sätt. Se på bilderna och vill ni veta mer, KOM HIT!

En timme och lite till senare satte vi oss svettiga och riktigt möra i bilen och vi kunde bara konstatera att man blir lycklig av att vara ute i denna fantastiska naturen. Känns helt otroligt att jag skall få vara här i 1 1/2 månad till. Skall försöka skriva om något annat än våra “turer” under den tiden, men det är svårt att låta bli.

Imorgon är det på’att igen, jobbet alltså, så godnatt 🙂

/Andreas

PS Gillar ni bloggen så glöm inte att gå med i Facebook-gruppen, där postas intressanta artiklar jag hittar och annat kul!

Vad gjorde du innan jobbet? Detta gjorde jag!

Ibland är det svårt att ta in vilket underbart jobb jag har och vilka fantastiska platser jag får se tack vare det.

Gick upp straks före 9 idag. Familjen gav mig 45 minuters sovmorgon då jag varit bakvakt till sjukhemmet och fått rycka ut mitt i natten för att byta en spruta i en smärtpump. Sedan blev det full fart för solen sken och kl 15 skulle jag till jobbet.

Om det ser trevligt och vackert ut så är det inte i närheten av hur det kändes att vara där och höra Avdalsfossens brus (ca 150 meter fall), känna solen värma och se ut övre Avdal Gard.

Nu är benen möra och ögonen har fått nog av stora intryck.

Känns rätt så bra att ägna en stund åt dosett-delning i ett litet medicinrum…

Var jobbar du i sommar, eller är du ledig? Har du gjort något spännande som du vill dela med dig av?

Maila gärna en bild till andreas.blogg@hotmail.com

/Andreas

PS Ser det bekant ut? Var uppe i Avdalen i maj förra året. Var lite sämre väder då, men Florin är i Utladalen i år igen 🙂