Monthly Archives: April 2012

En värdig avslutning på Paris-veckan

Efter en vecka i Paris har vi samlat på oss en hel del fina “souvenirer” dvs minnen (på franska).

Dock ej några Eifeltorn…

Tänkte gå på lite finare resaturang sista kvällen, men varken föräldrar eller bebis var särskilt upplagda, eller rättare sagt vi kände oss alla ganska trötta och slitna…

Fick bli lite balkongmys istället samtidigt som iris fick härja fritt på golvet, något hon har saknat.

När vi nu sitter här och suger i oss våra läckerheter kan vi nästan höra hur Rodolfo finner Mimí:s kalla hand i en dunkel vindsvåning lite längre bort

Visste inte vad jag skulle tänka eller tro om denna staden, men jag måste säga att jag älskar den!

Hela staden är lite som Louvren, i vart rum/kvarter finns ett mästervärk. Det handlar bara om att ta sig tid att gå mellan de mest kända via lite senvägar så att man inte missar de mindre kända pärlorna 🙂

/Andreas

Resa med Bebis i Paris

Paris, kanske inte staden i världen som är bäst anpassad för barnvagnar och bebisar, men kan man tänka sig att bära barnvagn i trappor och är lite finurlig så kan man se och göra mycket trevligt ändå!

Se på klassist konst tex Mona Lisa på Louvren går bra…

 Bara bebisen får mat ibland, här framför Medusas Flotte av Gèricault.

Se på “radikala abstraktionister” på Centre Pompidou, inte heller omöjligt.

Bara bebisen får lite mat när föräldrarna tar ett glas Chablis i den fina baren med

den ännu finare utsikten längst upp i museet.

Se på Eifeltornet? Jajamen,

bara man är redo när bebisen blir panikhungrig i nästa stora korsning…

Fransk 18- tidigt 19-talskonst på Musé l’Orsay förtrollade bebisen till den grad att hon ibland blev huvudatraktionen, men mycket intryck krävde påfyllning.

I den före detta tågstationens överdådiga restaurang!

Lite då och då så har föräldrarna också behövt påfyllning och då har bebisen passat på att få lite…

gos i pappas armhåla (fantastisk löksoppa),

ett smakprov (Beuf Borgignon var uppskattat)

eller en lekstund, som här på Svenska Klubben:s Jazz Onsdag som varmt rekommenderas!

Sällan man lyssnar på jazz i så fina lokaler

och på adresser av detta slag (mellan Louvren och Place de la Concorde, bokstavligt talat)!

Allt detta sliter så klart både på bebis och föräldrar,

men det är inte heller det ett problem så länge man lyssnar på det behovet också och unnar sig sovmorgnar och vilostunder när kroppen behöver det!

Det finns säkert saker man inte kan göra när man har med sig en bebis när man är ute och reser, men med lite sunt förnuft och lite planering så finns det desto fler man KAN göra! Och man skall inte underskatta sina medmänniskors hjälpsamhet när de får se att man har en bebis med sig, helt plötsligt så blir inget svårt eller besvärligt!!!

Så nu, efter denna frukostblogg där bebisen så klart också skulle ha lite smörgås (för husfridens skull) är det dags att gå ut och upptäcka fler saker man kan göra med bebis i Paris.

Återkommer!

/Andreas

PS Som ni förstår så har vi det väldigt bra här och jag har ingen egentlig anledning att vara på dåligt humör, men när SVT Debatt ringer och frågar om man vill vara med o prata sjuksköterskelön så svider det lite…

Frukost “med” Iris

Ett av våra smartast beslut inför Parisresan måste ha varit att hyra en egen liten lägenhet via Air BnB, en sida där privatpersoner runt om i världen hyr ut allt från sängplatser till slott. Så mycket lättare att anpassa rytmen efter Iris behov utan att göra avkall på sina egna behov.

Så som att duka upp en ostbricka och foie gras när hon har somnat för kvällen eller…

…äta en lugn frukost medan Iris gör lite som hon vill!

/Andreas

PS Återkommer snart med lite fler bilder

Jag ljuger om min Norska Deklaration…

De instalerar “framtidens bredband”. Kul, men inte kl 08.10 med slagborr på andra sidan sovrumsväggen!

Den första raden i inlägget skrev jag i morse, men blev avbruten i min tanke av en illaluktande blöja och en låååång “to do list”.

En av tingen på listan var att lämna in bilen på lagning. Ni som följer bloggen vet att min bil har varit en följetång. Denna gången var det dock inte bilens fel, inte heller norrmännens, det var grävlingens och det var tur för mig det (mindre tur för grävlingen) som får ny fin front utan att betala självrisk!

Hade jag fått välja så hade jag självklart valt att herr grävling fått skutta vidare och jaga sniglar, om någon skulle tro något annat…

Nu måste jag erkänna att jag har ljugit lite…

…efter Lotta:s kommentar kände jag att jag kanske också kunde vänta lite till

Idag var det dock dags att deklarera och så farligt var det trots allt inte. Ändringar till i år jämfört med tidigare:

Har inte gjort något standardfradrag då man endast har rätt till det i 2 år (om man jobbar mer än 90 dgr/år) och jag har redan fått det i 3… Följde istället Cribs Norge:s instruktioner för “avdrag för pendlare” och drog av drygt 20 papp för ökade matkostnader. Tack Cribs Norge!

I Sverige har jag fått sluta dra av för outbetalt traktamente i Norge. Fick inte igenom det förra året och orkade inte överklaga. Synd då det handlade om 30 lakan… Drog istället för outbetalt traktamente när jag sovit i Borås och även när jag jobbat natt mer än 5 mil hemifrån (då det också räknas som en övernattning).

I Sverige blir det 22 tillbaka, Norge är alltid en thriller som ni säker har läst tidigare år

Nu en liten Cognac för att komma i rätt Paris-stämning och sedan bums i säng. Nästa gång jag skriver är det kanske från…

…men antagligen inte.

Då mer troligt att jag sitter på balkongen och lyssnar på Brel efter att mina damer har somnat.

/Andreas

 

DÖDEN, inte så dum att tänka på ibland, eller!?

Som sagt, vi kunde inte trolla och livets magi/kemi tog slut, precis som det alltid gör förr eller senare.

Tror personligen inte vi kan bli riktigt lyckliga förrän vi har försonats med vår egen dödlighet. Och hur kan livet bli helt om vi förtränger en av två ting alla levande varelser måste gå igenom!? Först när vi accepterar livets obönhörliga faktum, att vi alla föds och så småningom kommer att dö, kan vi göra rätt prioriteringar i livet och förstå vad som verkligen är viktigt.

Argumentera gärna emot, men jag tycker att vi alla borde följa uppmaningen som står vid ingången till en av Göteborgs begravningsplatser:

TÄNK PÅ DÖDEN (inte altid men lite då och då).

/Andreas

PS Jag vet att jag lite då och då återkommer till detta ämne, men hur kan jag inte göra det när mitt/vårt yrke hela tiden tvingar mig att tänka på det!? Kanske också en av anledningarna till att jag tycker om att vara ssk:a? Det är svårt att blunda för livets spelregler.

PPS Allt detta högtravande skriveri om dödlighet betyder inte att jag har nått mitt mål att acceptera min och andras mortalitet, men kanske är det mitt sätt att bearbeta mina upplevelser och komma lite närmare målet?

En Saknad Vår och Intensiv Vård

Innan jag gick till jobbet igår snöade det utanför mitt fönster. Jag skrev på bloggens Facebook-wall att frågan i den stunden var “gå till jobbet eller lägga sig under täcket igen”.

Detta var så klart en rent retorisk fråga, men jag tycker det kan bli vår snart!

Klev ut genom dörren och som genom ett trollslag skingrade sig molnen och solen bröt igenom. Väl på jobbet mötte jag sjuksköterskan som under kvällen skulle ha rollen som “koordinater och backupp”. Det första hon sa var “Jobbar du ikväll Andreas, då får vi förbereda oss på att jobba mycket”, fast på norska. Sist vi jobbade blev en av mina patienter riktigt dålig…

10 minuter senare fick jag en patient från en “vanlig” avdelning (sengepost) som var stabilt dålig med många parametrar som var precis på gränsen. Gav patienten halv-intensiv behandling framgångsrikt i några timmar (och med framgångsrik menar jag något bättre mätvärden).

Sedan blev allt snabbs sämre. På mindre än en minnut gick det stabilt dåliga läget till kritiskt. Febril aktivitet, sköterskor som ryckte in när jag inte klarade av att göra allt som skulle göras själv och läkare som gav tydliga ordinationer resulterade i att jag 5 timmar efter försämringen kunde rapportera över en patient som var något bättre än när jag tog emot patienten i början av arbetspasset.

“Er älskade är mycket sjuk och vi kan inte trolla, men vi gör alltid vårt bästa” sa jag till anhöriga och det var så det kändes när jag gick “hem”, vi hade gjort vårt bästa och det kändes bra (att jag i tillägg till det fick lära mig lite nya ting och börjar känna mig ganska trygg med både CEPAP och Nitro-dropp är inte heller det fel)!

/Andreas

PS Varvade ner framför SVT:s Nattfilm “American Gangster” som jag kan rekommendera.

 

Vad göra i Paris!?

Om en vecka bär det av till Paris.

Ingen i min lilla familj har varit där tidigare, guideböcker är inköpta och förväntningarna är höga!

Tror inte att vi får det svårt att hitta på trevliga saker under vår vecka, men som på alla platser och i alla städer så finns det små guldkorn som är svåra att hitta om man inte känner till dem och det finns allt som oftast turistfällor och kraftigt överskattade platser.

Om du känner till ett litet café, restaurang, ett galleri, bara en mysig gränd eller något annat du tycker att vi inte skall missa (eller för den delen gott kan missa) så är de tipsen varmt välkomna!

Mina föräldrar är på besök i helgen och som vanligt så har jag och Johanna sett till så att besöket infaller på en “operahelg”.

Skall bara göra mig lite fin så bär det av mot operabaren, skumpa och sedan “Lady Macbeth från Mzensk” av ryssen Dimitrij Sjostakovitj.

Och viktigast av allt.

Vid min sida kommer jag under hela kvällen ha min vackra fru!

Önskar Er alla en trevlig lördagskväll!

/Andreas

PS Kvällens föreställning är den sista, men vill ni veta vad ni har missat så länkar jag till lite recensioner: Aftonbladet, GP, DN, Kulturbloggen, SR.

“Paul Potts” till GöteborgsOperan

Ingen har väl glömt telefonförsäljaren med det brittiska utseendet som gjorde succé i Britain´s Got Talent genom att ge alla gåshud med Nessun Dorma!?

Osäker? Se det igen!

Har du sett klippet!? Fick du åtminstone lite gåshud?

Tänk då hur det känns att se en skolad tenor sjunga prinsen Calafs magiska aria om att “ingen sover” iklädd kostym i siden och ej tagen ur sitt sammanhang!

Jag gjorde det på GöteborgsOperan 2006, flög till London 2009 för att min Johanna också skulle få göra det och blev överlycklig när jag härom veckan fick reda på att GO sätter upp den igen till hösten (med samma scenografi som 2006).

DN skrev 2006 ”En klockren och bedövande vacker Turandot”.

Turandot innehåller enligt mig allt en opera skall innehålla vänskap, kärlek, passion och ond och bråd död. Att det dessutom är nästan 200 personer på scen som mest, varav merparten sjunger, gör att man måste ha med sig servetter för att torka tårar och säkerhetsbälte för att inte blåsa ur stolen. Missa inte när prinsens riskerar allt för att vinna den dödligt vackra prinsessans gunst!

Om man inte gör som jag och köper abonnemang (jag tog det stora abonnemanget med extra allt) så släpps biljetterna den 23:e April (läs mer om föreställningen här).

Våga, du kommer inte ångra dig!

Som ni förstår så är det inte Paul Potts som sjunger Calaf…

/Andreas

PS Nessun Dorma är enligt mig inte den bästa arian i Turandot och tycker ni jag är pretto så kan jag upplysa er om att detta är min “just out of bed”-frisyr  efter att ha…

…spelat PlayStation en halv natt. Inte så “pretto”…