Monthly Archives: February 2012

Smör mot Spenol

Så var man hemma igen efter sex nätter på A-Hus.

Hade ingen lust med “Post.Nattjobbs-Insomnia” så efter jobbet igår morse körde jag hem till Göteborg, var vaken till 15, sov tre timmar och väcktes sedan av en fru som hade fått tydliga instruktioner att fortsätta väcka, vad jag än sade. Iväg till gymmet och plågade mig igenom årets jobbigaste träningspass. Sedan snabbt hem för lite familjemys innan de andra gick och lade sig och jag satte mig framför TV-spelet. 03.00-08.00 sov jag som en stock, sedan pigg som en lärka. Nu kan hemmalivet börja!

Nu skall jag göra grannen glad med lite norsk hudkräm. Oförstående!?

I måndags, för en vecka sedan, sprang jag på en granne som vet att jag jobbar i Norge. Hon frågade om jag kunde köpa hem lite “Spenol” till henne.

Hon beskrev denna hudkräm, som från början var ämnad åt spenar, som något som var sänt till jorden från högre makter för att vårda de känsligaste händer, förpackat den i en oansenlig retroflaska och välsignat den med ett löjligt billigt pris (9 Nok för 250 ml). Grannen är så förtjust i Spenol så att mitt under brinnande “Smörkris” lade hon upp en annonserade på Finn.no (Norska Blocket) där hon erbjöd 2 kg Smör mot 10 flaskor Spenol. Norska TV2 uppmärksammade annonsen i en artikel 🙂

Någon Spenol fick hon inte då, men nu är snart hennes väntan över!

Nu skall resten av dagen ägnas åt favoritdottern 🙂

/Andreas

 

Har du sett Sjukhuschefen på “golvet”!?

Idag skriver läkaren Hans Regnér på GP Debatt och frågar sig hur man kan driva en verksamhet utan att vara ute på golvet för att se fur arbetet fungerar och vad besluten man fattar får för effekt.

Under 10 år har Hans jobbat som konsult på Volvo och han vet att chefer som PG Gyllenhammar och Sören Gyll var ute på “golvet” minst var 14:e dag för att parata med “gubbarna” . På sanna sätt jobbar cheferna på många stora företag, för hur kan man annars veta vilken effekt besluten man fattar har!?

Innan Hans jobbade på Volvo var han läkare i offentlig tjänst i 18 år och under denna tid såg han aldrig sjukhusdirektören, sjukvårdsstyrelsens ordförande eller någon annan medlem av sjukvårdsstyrelsen ute på ”verkstadsgolvet”, varken under jourer eller en vanlig vardag. Han har aldrig heller träffat någon medarbetare som har gjort det. Jag kan säga att jag aldrig har det heller!

Nu tänker jag ställa frågan vidare för att höra om det är någon som har sett dessa människor som styr över sjukvårdens många miljarder ute  i verksamheten!? Har du någon gång blivit avbruten under ronden av Sjukhusdirektören för att han vill veta hur ni har det? Har sjukhusstyrelsen någon gång knackat på medicinrummet för att de vill höra vad du tycker om den senaste besparingen (eller satsningen)? Svara ja eller nej, dela med dig av en tanke och varför inte berättelsen om när du träffade dem!

Jag ställer frågan här på bloggen, på bloggens Facebookgrupp och på Facebookgruppen “Sjuksköterska söker jobb, minst 36 900 kr i lön vill jag ha” och når på det sättet ut till över 10.000 människor varav majoriteten är sjuksköterskor. Skall bli intressant att få se vad jag får för svar!

/Andreas

SR

Sjælvinsikt och en SØS-pudel

Nær jag kørde upp till Strømmen i tisdags var jag bokad två nætter på en hjærtmedicinsk sængpost, något jag såg fram emot att jobba på. Det visade sig att detta var fel och att jag skulle vara på hjærtøvervakningen, motsvarande HIA i Sverige.

Detta hade kunnat bli problematiskt då jag inte kænner mig helt trygg med att ge en del av de behandlingarna som ges, men valde att vara ærlig (något jag alltid vælger i dessa sammanhang) och berættade om mina begrænsningar och vad jag kan (och inte kan) och vilka patienter jag kænner mig trygg med att vårda. Avdelningschefen verkar ha tyckt om min ærlighet och har sedan dess valt att boka mig på ænnu en nattvakt och nu senast alla nætter tills det jag åker hem.

Som bemanningssjukskøterska støter man ofta på behandlingsformer, apparater och rutiner som man inte ær van vid, eller kænner sit trygg med. Jag sæger alltid ifrån och har aldrig fått skit før att jag inte kan. Snarare tvært om!

Upplever ofta att nya kollegor kænner sig tryggare med ens nærvaro nær de mærker att man inte ær rædd før att be om hjælp, eller att erkænna sina begrænsningar. Dessutom ær många villiga att fylla i mina kunskapsluckor och på så sætt gøra mig till en bættre skøterska, något de inte hade gjort om jag sa att jag kunde allt.

Från det ena till det andra.

Efter kritik från bl.a Vårdførbundet har SÖS idag skrivit en debattartikel i DN dær de ber om ursækt før anstællningsanonsen dær de søkte “TV-seriesnygga” sjukøterskor till sommarvick på akuten. Nu ber de om ursækt och tar de avstånd från medias steriotypa bild av yrket och skriver att i deras øgon ær sjukskøterskan professionell, kompetent, ansvarsfull och välutbildad. Om det nu ær så, varfør søkte de inte detta från børjan!?

/Andreas

GP

Träning på A-Hus

Igår morse när jag kom “hem” från jobbet var det full rulle på markplan och i min källarvåning har ljudet av barnfötter trummat hela dagen.

Detta har inte stört mig det minsta, jag har vänt dövörat (jag har ett sådant på riktigt) till och lagt h-ör-at mot kudden. Det viktiga är att jag blivit bönhörd och att de har slagit på modemet!

Men istället för att blogga igår kväll, tog jag mig till A-Hus en timme tidigare än vad jag behövde, för att använda mig av personalfaciliteterna.

Närmare bestämt det lilla gymmet som ligger precis innanför personalingången!

Svårt att vara lika grundlig och diciplinerad som under ett Body Pump-pass, men 50 min fysisk aktivitet är 50 min fysisk aktivitet och en sak är säker…

…råg-surdegsbröd som doppas i en yoghurthink med linssoppa smakar aldrig så gott som efter att man tränat!

Innan jag kryper ner och lägger mig vill jag såklart också säga att det är något fantastiskt när en ny människa föd och jag önskar alla nyblivna föräldrar all lycka och alla nyfödda ett liv där de får möjlighet att uppfylla sina drömma. Grattis och lycka till!

/Andreas

Nætløs…

Bomber och Granater!

Kom upp till lægenheten i Strømmen några mil norr om Oslo idag. Planen var 6 dagars jobb på A-Hus och lugn och ro før att skriva blogg.

Nu blir det inte så enkelt att genomføra “planen”, i alla fall inte den sista halvan av den.

Lægenheten jag bor i ligger i kællaren på en villa och familjen som bor i huset har med størsta sannolikhet åkt på “vinterferie”. Det gør mig inget då barnskutt kan vara ganska jobbigt, speciellt nær man jobbar natt, men det faktum att de har varit så nogranna med att dra ut kontakter innan de åkte så att de æven har stængt av modemet stæller till stora problem før mig!

Ingen Skype, inget bloggande, inga nyheter och inget Facebook på en hel vecka!?

Kommer inte familjen tillbaka snart så kommer jag antingen ha en vældigt dyr telefonrækning eller få svår lappsjuka…

/Andreas

PS fick några minnuter øver på jobbet 🙂

Den enes semester, den andres bröd (och en udda annons)

Norrmännen har åkt på “vinterferie” och jag packar min väska för att fylla luckorna de har lämnat efter sig.

Medans de “står på ski” och “kosar sig i hytta på fjället” skall jag vårda allt vad jag kan, denna gången på A-Hus. Passar mig alldeles utmärkt då jag aldrig har stått på ett par långskidor…

Fattar mig kort då jag har ganska mycket att göra innan jag skall gå och lägga mig, men innan jag slutar bara en liten länk till Vårdfokus om en annons där Södersjukhuset söker “TV-snygga”- och “Söderhipster”-sjuksköterskor som sommarvikarier till akutmottagningen. Känns sådär modernt! Eller!?

/Andreas

A, DN

Smurfig kontra Statlig uppfostran och Glada minnen

Denna helgen vistas jag nere i Blekinge hos mina föräldrar. Min syster och hennes fästman har varit här. En kusin och faster träffade jag också. Nu har alla utom vi åkt hem. Mamma lagar mat, pappa tittar på grekiska nyheter vars bild av det som sker i landet är lite mer mångfasetterad än den bild som ges på svenska nyheter…

Iris sover, Johanna läser deckare och jag tog tillfället i akt att smyga iväg, lägga mig under täcket och slå på datorn. Minst 1/2 av det som har skrivits här på bloggen har skrivits under täcket och med huvudet mot några kuddar. Nog ingen tillfällighet att det är samma ställning som den klassiska psykoanalys-ställningen. Tankarna strömmar på något sätt mycket friare när man halvligger!

Det börjar bli några dagar sedan nu och även om en gammal nyhet är en ointressant i den supersnabba “bloggosfären” så tar jag upp den ändå. Detta är trots allt något jag skriver för mig och dig och jag hoppas att du inte bryr dig om att jag hörde om smurf-mamman i fredags och skriver om det idag Söndag!?

Vet inte om du hörde eller läste det, men i fredags morse, innan jag gick till gymmet, talade P3 Nyheter om en mamma som har låtit sin son tro att smurfar och rymdvarelser finns på riktigt. Sonen är i behov av personliga assistenter och en av de anställda är mamman. Nu har de andra assistenterna reagerat på mammans fantasivärld och kommunen har Lex Sarah-anmält mamman till Socialstyrelsen (läs mer i DN eller SvD).

Min första tanke var att om detta blir klassat som vanvård så kan det bli svettigt för kreationister och andra som bygger sin verklighetsbild (och sprider den vidare till sina barn) på texter som har väldigt lite att göra med modern vetenskap. Att vår Socialminister dessutom är ledare för det parti som samlar majoriteten av sveriges kristna kreationister under sin flagg gör inte saken mindre intressant!

Om jag nu skall ha en åsikt i frågan så måste jag nog säga att samhället skall göra allt för att skydda barn mot fysisk och psykisk misshandel och skolan skall erbjuda objektiva sanningar, men börjar man lägga sig i världsbilder och sagovärldar som lärs ut mellan hemmets fyra väggar, oavsett om det är religion, politik, tomtar eller smurfar så är man på väg mot djupt vatten och kommer få det svårt att vara konsekvent i sitt besluttagande! För vems sanning är det som är den rätta!?

Du får gärna ha en åsikt!

Nu skall jag avsluta så smått, packa ihop vårt pick och pack och säga adjö till både mina föräldrar och huset på Skogsvägen som mina föräldrar har bott i sedan jag var 20. När föräldrar som i alla år bott stort flyttar till lägenhet tvingas de slänga mycket och barnen tvingas gå igenom gamla lådor med mestadels skräp, men också ett och annat som väcker glada minnen.

Karnevalen i Sölvesborg 1997. Åk 3 Naturvetenskapliga programmet diskuterade EU:s krav på ändrad Svensk alkoholpolitik. Andreas med dreads och utklädd till punkare hade en ganska extrem “åsikt” i debatten…

Och i Absolut-flaskan fanns det brandfarligt gods, vilket jag gärna visade upp tillsammans med min käre vän Johan!

Minns också att jag spelade så bra så att min pappa blev arg för att jag gick omkring och var full mitt på blanka dagen inför publik. Kanske skulle blivit skådespelare!?

/Andreas

Så mycket på en dag

Ibland tänker man tillbaka på sin dag och förundras av hur mycket som får plats.

Vaknade okristligt tidigt efter en natt där Jon Blund inte ville infinna sig. Skulle till Östra och jobba dag, slog på radion, satte på kaffe och hörde hur nattradion pratade om “dagens stora nyhet” (tror han var ironisk). Man har upptäckt att bananflugor med Alzeimers lever längre. Vet inte om det är så kul som jag tyckte det var i mitt nyvakna zombie-stadium, men jag bröt ihop av skratt. Det enda jag kunde se framför mig var hur gamla bananflugor med “tydliga Alzeimerssymptom” flög omkring och sa det samma som så många gamla dementa gummor och gubbar gör “mamma? Är det du mamma!?”…

Väl på jobbet gick allt bra. Min fru sms:ade och sa att jag hade tur som jobbade idag då Iris hade haft två bajsblöjor. Jag svarade att jag gärna hade bytt blöjor med henne…

När passet hade kommit så långt att jag började tänka på hemfärd följde jag en gammal och sjuk man till och från toaletten. Trött och medtagen efter promenaden på 6 meter log han, klappade mig på rumpan och sa att han behövde vila lite. Nästa gång någon såg honom var han död och ingen HLR i världen kunde få honom tillbaka…

Lotten föll (såklart) på ansvarig sjuksköterska (mig) att lämna besked till närmast anhörig. Kändes bra att helt ärligt kunna berätta att det varit snabbt, antagligen smärtfritt och att den sista kontakten med någon annan människa varit vänlig och fin…

Hem, äta och mysa med en, för ovanlighetens skull, grinig post-vaccinations-subfebril Iris, som till skillnad från mannen jag pratade med någon liten timme tidigare bara är i början på livet…

Och apropå livet, så fortsätter “det nya livet” och jag gick på ett BodyPump- och Core-pass. Lite förvånad själv att jag fortfarande håller på…

Kändes så otroligt rätt att avsluta dagen med italiensk salami, norskt fenelår (typ parmaskinka på får), god tomatsallad, italiensk pecorino, rågsurdegsbröd från franska bageriet i Majorna och en spanjor vid namn Petit!

Till en början fick Laban och Labans vän Iris sitta med vid bordet och de var på strålande humör tills de somnade. Och det var ingen förälder som blev ledsen för det 🙂

Liv, död, skratt och grin, goda dofter och vidriga, träning och dekadens men framför allt massa kärlek på en och samma dag. Är det inte fantastiskt!?

/Andreas

PS kanske kan önska “lite mindre” imorgon…

Lunch med Gudomliga Inslag

En del av er som följer mig/bloggen på Facebook kanske har uppmärksammat att jag åter är hemma i Göteborg och att jag dessutom har haft några arbetspass som har varit mindre tillfredsställande, men men så är det när man jobbar med människor.

Man når inte alltid fram trots sina ansträngningar och det är omöjligt att alltid skapa en situation där alla parter är till freds…

Har nu lagt det bakom mig (och kanske vuxit lite), fått igång mitt nya modem, lämnat in min 14 månader gamla MacBook Air på reparation (och åberopat konsument lagen som ger 3 års reklamationsrätt trots att garantin bara är 1 år) och gör allt för att ta igen det jag har missat här hemma.

Otroligt vad mycket nytt en fem månader gammal människa hinner lära sig på en vecka. Hon har tex upptäckt att man kan stå på benen, att banangröt kanske är det godaste som finns och att man kan “klappa” katter.

Bortsett från 1 (max 2) dagpass på Östra Sjukhuset och lite träningstid är all tid den närmaste veckan tid med familjen, självklart är också vänner inbjudna att dela sin tid med oss.

Idag har familjen varit på Govindas, Hare Krishnas restaurang i Göteborg (alla Hare Krishna-restauranger i världen har samma namn och är 100% kött- och kaffe-fria).

Jag hade nästan glömt bort att de fanns. När jag gick på gymnasiet var det en självklarhet att äta på Govindas när man var i Göteborg. Tror till och med att det fanns två restauranger här då? Kanske var det mer populärt med Hare Krishna då!? Har i alla fall en känsla av det.

Maten, som intogs sittandes på golvet och till lugn Indisk musik på stereon var nu, precis som då, både god och prisvärd. Alla var nöjda och glada, inte minst lilla Iris som fick slicka lite på både mango Lassi, spenat Dal och deras gudomliga jordgubs Shutney!

Apropå gudomligt så var de också närvarande i lokalen…

Alla blir saliga på sin tro och så länge de serverar god mat och ingen försöker omvända mig så stör de inte mig, snarare tvärt om. De skänker ett lugn till lokalen. Är du i närheten av Chapmanstorg, Majorna, Göteborg eller råkar gå förbi en Govindas någon annan stans i världen så är det väl värt ett besök!

Kul att många har åsikter om “Pension vid 75!?“. Skall ta mig tid att svara asap, men inte nu…

/Andreas

PS Min arbetsgivare Xtra Care har också kommit igång med sin Facebook-sida. Gå in och gilla om du, som jag är anställd, eller är nyfiken på bemanningsjobb i Norge och Sverige!

Pension vid 75!?

Förutom att jobba och längta hem har jag de senaste dagarna följt reaktionerna efter att vår stadsminister Fredrik Reinfeldt uttalade sig om att vi borde jobba tills vi är 75 och någon gång mitt i livet byta karriär för att orka.

När DN sammanfattade kommentarerna så framhävdes bl.a “Börja i hemtjänsten, Reinfeldt”. Kanske tänkte personen som skrev detta att om de med fysiskt tunga jobb skall byta så måste faktiskt någon göra plats för dem och någon annan ta över t.ex Reinfeldt, eller?

Sen kom Isabella Löwengrip 21 år aka Blondinbella som är superbloggare, entreprenör, Lets Dance-deltagare och ungdomspolitiker i MUF med ett debattinlägg på SVT Debatt med rubriken “Självklart skall vi jobba till 75”.

Vad tycker du?

/Andreas