Monthly Archives: December 2011

Desert-tipps till nyår: Marängtårta och Tokaj!

Som jag skrev härom dagen så har jag delegerat vidare planeringen inför nyårsafton. Om du sitter kvar med ansvaret kan det vara smart att klämma in lite enklare rätter i festmenyn.  Sådana man kan förbereda i förväg och endast ägna någon minnut innan servering, men utan att det blir vardagligt och tråkigt. Har en desert jag varmt kan rekommendera till en fest som nyår och som uppfyller alla kraven!

Marängtårta med hallon och till det en riktigt söt Tokaji tex Chateau Dereszla Aszú 6 Puttonyos (där Puttonyos graderar hur sött vinet är)!

Marängtårta har alla ätit och de flesta kanske även gjort. Maräng (socker och äggvita), grädde (en skvätt cognac eller rom i grädden är inte fel) och hallon. Inget märkvärdigt och kanske lite tråkigt tänker du, men när man tar ett sött vin som både har söttma och syra nog att tackla maräng och hallon, då händer det saker i munnen!

Var själv skeptisk till detta innan jag provat, men min vän insisterade och det tackar jag honom för. Testa och jag tror att varken du eller dina gäster kommer bli besvikna 🙂

/Andreas

PS Vill du läsa mer om Tokaj-viner kan du göra det här.

PPS Ja, jag sitter fastvakt (vak) och har inget annat att göra än att fantisera om goda deserter och viner…

Det som förenar Nordkorea och Sverige

Idag har man världen över gjort sig lustiga över NordKoreanernas “masshysteri” under ledarens begravning.

Tycker man borde visa lite förståelse, inte minst i Sverige!

Nordkorea är ett litet land där kulten kring ledaren och dennes familj har odlats i generationer, ett land där pressen inte är opartisk, ett land där ledaren sägs hålla ihop nationen, ett land där ledaren gärna poserar i uniform till underståtarnas stora förtjusning, ett land där ledaren står ovanför lagen. Helt sjukt,

men inte helt olikt vårt eget land…

Ja, jag vet, Nordkorea är en totalitär diktatur, folk svälter samtidigt som armén rustar och palats byggs, all makt går i arv osv osv och Sverige är en DEMOKRATI där kungen endast är en “symbol”.

En symbol för vad undrar jag då? Har man läst Svensk historia så är det mer än en gång som folket har svultit samtidigt som Kungens armé har rustats till krig, Kungen vältrat sig i rikedomar under missväxtår, Kungen låtit huvuden rulla så fort man kunde ana “uppvigling” och genom predikstolarna spreds “Kungen av guds nåde”:s propaganda, helt likt dagens Nordkorea.

Dessa kungar står fortfarande staty på våra torg och majestätiskt pekar de ut vår riktning, eller var staden skall ligga. Det var den propagandabilden de själva ville efterlämna och det är den bilden som påverkar oss än idag.

Svenskar är inte Nordkoreaner och uttrycker inte sina känslor på samma sätt, men helt ärligt, hur många grät inte i somras i vår nationella bröllopshysteri?

Om ni inte visste det sedan tidigare så vet ni det nu, jag är republikan och jag gillar varken Nordkoreas eller Sveriges stadsskick. Det svenska för att det strider mot demokratiska grundprinciper och symboliserar ett förlegat system. Det Nordkoreanska för att der är fel på alla sätt!

Innan jag avslutar så måste ägna Kim Jong Un, den nya ledaren, en tanke. Undrar SÅ vad han tänker och känner. Tänk att födas och fostras till att ta över efter sin far, inte få utbilda sig till det man vill, göra det man vill, ha ett förutbestämt liv som till stora delar ligger utanför sin makt att påverka, försaka sina drömmar för att ta på sig sin faders roll som “landsfader”, vara dömd till ett liv i offentlighet och med allas blickar konstant riktade mot sig. Tycker helt ärligt synd om honom och hoppas att han har närvaro, mod och kraft att avsluta detta vansinne. Om inte för sin egen och “sitt” folks skull, så för sina kommande barns. Ge dem frihet!

Samma mod och kraft önskar jag, så klart, även andra på betydligt närmare håll…

/Andreas

PS Det är OK att inte hålla med mig, men ägna mitt inlägg en tanke när vår nästa tronarvinge föds, tårarna åter rullar och butikerna åter fylls med kunglig choklad, minnestallrikar osv osv. Hur olika är vi egentligen?

DN1, HG, SvD1, SvD2, AB1, AB2, DI, GP, Ex, Ex2, DN2, SvD3, GP2, GP3, DN3, DN4, GP4, GP5, SR, SvD4

En snabbis innan Nyår!

Efter en lång julhelg med massor av mat laddar jag inför en 2-dagars jobbresa till Oslo. Blir bl.a jobb på Radiumhospitalet. Lite spännande då det är det enda sjukhuset i Oslo jag inte varit på tidigare.

Skall försöka leva lite spartanskt och jobba mycket så jag blir hungrig till nyår!

Det jag har planerat till i år är middag hos mig med några vänner. Meny och inköp har jag delegerat vidare. Vad har du för nyårsplaner?

/Andreas

PS Förra nyår var bra, men jag missade 12-slaget. Året innan var en organisatorisk och kulinarisk peak. I år kanske det blir ett mellanting?

Denna mycket speciella jul

Avslutar i detta nu denna mycket speciella jul genom att plocka fram mitt lilla Äpple, som jag har försökt låta ligga ihopslagen, och summera.

På julafton var det sedvanlig jullunch med Johannas släkt. Sill, Jansson, Skinka och dopp i grytan. Ja, nubbe och julöl var det med!

Senare i svärföräldrarnas gillestuga var det levande ljus i granen och julklappar.

Juldag och annandag i Blekinge med min familj.

Mera mat så klart, men då betydligt mer Grekiskt med mammas vinbladsdolmar, röror, sallader, ouzo mm mm!

Och så lite mer julklappsutdelning…

Förutom att vi kanske åt lite mer vitlök än medelsvensson så tror jag att vi har haft en ganska vanlig jul. Kört en hel del, spenderat tid med familjen och varit glada. Lite smågnabb har vi i ärlighetens namn också lyckats klämma in, men det är inte jul på riktigt om man inte har lite av det också 🙂

Vi följde egentligen samma ritual som vi har gjort de senaste åren.

Men då tänker Du “att detta lät ju trevligt, men hur var det med det  mycket speciella”!?

Mycket enkelt. Detta är första julen som inte bara jag, men alla vi har umgåtts med, har firat med min lilla dotter Iris. Vart vi än har kommit, vad vi än har gjort så har hon dessa dagar varit i absolut centrum, även när hon har sovit.

Trots sina ynka ålder på 3 1/2 månad så har hon sannerligen bjudit till. Den lilla Irisen har visat sig absolut bästa sida och frikostigt delat ut leenden och glädjetjut som fått “publikens” hjärtan att smälta med ett “Åhhh så söt”.

Och jag har nog vuxit några centimeter av stolthet…

Hoppas ni också haft en bra jul! Vad gjorde du i år?

/Andreas

Kör Försiktigt till JUL!

Så här dagen före julafton vill jag egentligen bara säga kör försiktigt, lova det!

Bättre att komma fram 15 minuter senare och i ett stycke än att vara med om en massa tråkigheter. Anpassa fart till väder och trafik så kommer du snart hem till dina nära och kära.

Och bara för att du lovade att vara rädd om dig så bjuder jag på lite Göteborgs-humor 🙂

Nu skall jag äta svärmors choklad framför brasan, mysa med min dotter och läsa i min bok…

/Andreas

Nurse Partner trampar i klaveret, men deras sjuksköterskor kan vara lugna!

Idag skriver NRK att Nurse Partner, min första arbetsgivare i Norge, slängs ut från Norska sjukhus pga allvarliga brott mot arbetsmiljölagen. Ooops!

En minst sagt bitter julklapp till NP:s ägare i Karlskrona, men som man bäddar får, i alla fall vissa, ligga.

UNN (Universitetssjukhuset i NordNorge) som hade hyrt in en svensk sjuksköterska, via NP, 3000 timmar på ett år dvs i genomsnitt 8 timmar per dag i ett helt år klarade sig undan med lite kritik.

Jag har dessutom stött på Norska sjuksköterskor som redan i september i år hade jobbat all tillåten övertid, fått dispens, två gånger, på (tror det var) 2×200 timmar till, jobbat upp även dem och, då i September, sökte arbetsgivaren dispens ännu en gång hos facket. Det är tydligen OK…

Det tråkiga med denna situationen är att det åter kommer ge näring till de Norska fackförbundens absurda hållningar!

Detta skrev jag om i mina två debattartiklar som publicerades i Norska Dagens Næringsliv i Mars (1,2). I den sista,som jag skrev efter att jag varit med i NRK:s live debatt, förklarade jag att Norge var ett land där människor inte är lika inför lagen. Där fackförbunden egoistiskt ser till sina medlemmars intressen och struntar i övriga (och fackförbunden har en nyckelroll i lagen). Läs gärna det jag skrev då och har du tålamod att titta på NRK-Debatten med mig och en massa politiker och fackpampar som pratade om allt utom verkligheten kan du se det här (och vill ni läsa om min helt galna dag i mars så här).

Sjuksköterskorna som jobbar för Nurse Partner behöver dock inte vara ledsna. De lediga “vakterna” behöver fyllas av någon så det kommer finnas jobb för dem även i fortsättningen hos Xtra Care, som jag jobbar för, och säkert även hos andra byråer som kommer fylla det hålrum N.P lämnar!

/Andreas

PS Kan inte låta bli att tillägga att jag tycker Nurse Partner får skylla sig själva. Fattade dom inte att alla bemanningsföretag i vården skulle få ögonen på sig efter alla skriverierna i våras!? Den som gapar…

Blir man tagen för givet så måste man förr eller senare skilja sig eller acceptera sitt öde!

För några dagar sedan stod det i DN om Jon, sjuksköterskan som sade upp sig från Karolinska. Efter 1,5 år sade han upp sig eftersom han tyckte lönen var ett skämt. Detta förmedlade han till sina kollegor genom att sända ut ett mail till dem där han motiverade sitt beslut och uppmanade dem att ställa högre lönekrav.

(Jag sade upp mig för 3 1/2 år sedan av mer eller mindre samma anledning. Läs här hur det gick till)

Idag är Jon uppkallad på personalkontoret på Karolinska för samtal. Skall bli intressant att läsa!

Verksamhetschefen Per Lindmarker sände, precis som Jon, ut ett mail till sköterskorna på Karolinska där han förklarade sin syn på det hela:

“Den som ägnar sig åt vårdyrken i första hand för att tjäna pengar har valt fel bransch och kan med fördel arbeta på ställen där det är pengar som räknas mest. Jag hoppas att de flesta som arbetar med vård av människor gör det för att det känns meningsfullt i sig, men självklart skall ersättningar och andra arbetsvillkor vara rimligt bra även inom den offentligt drivna vården.”

Vet inte om detta behöver kommenteras!? Vi kan väl bara konstatera det han uttrycker visar att bilden av vårt yrke  inte mycket har förändrats speciellt mycket de senaste 100 åren…

När Dagens Medicin talade med Per menade han att han hade uttryckt sig olyckligt, men lade han även till att “…men den som är offentliganställd kan inte förvänta sig samma lön som man har i en del andra yrken, i synnerhet på den privata arbetsmarknaden. Det måste man veta om man väljer det.”

Hmmmm, var står det skrivet? Måste det vara så för att det alltid varit så? Med det resonemanget borde vi aldrig infört demokrati, 8 timmars arbetsdag, semester, allmän sjukvård eller något annat som inte fanns för 100 år sedan, men som idag är självklarheter. Har offentliganställda egna butiker eller bostadsmäklare där priserna är anpassade till deras lägre nivå!?

Har ni inte gjort det så tycker jag att ni skall gå in och läsa kommentarerna på DM. Jag har så klart gjort det och jag blev uppriktigt förvånad när jag fann att Per Lindmarker hade varit inne och kommenterat. Stackarn känner sig missförstådd för han tycker visst att sjuksköterskor gör ett viktigt jobb och skall ha betalt där efter, men att sjuksköterskelönerna är en facklig och politisk fråga.

(Man kan alltid ifrågasätta om det verkligen är han som skrivit, men med tanke på att han refererar till ett samtal med en journalist på DN, som sedan svarar, kan man nog dra slutsatsen att det är han. Han borde nog ha rådfrågat en PR-rådgivare innan han kommenterar en artikel om honom själv klockan 23.30 en fredagskväll)

Nu tycker jag det börjar bli intressant!

Är det någon som minns strejken för 3 1/2 år sedan? Hur många politiker uttalade sig för eller emot våra krav? Av de politiska partierna i riksdagen så var det endast ett och det var Vänsterpartiet och Lars Ohly, resterande partier hänvisade till att det var en fråga för “arbetsmarknadens parter”.

Så, verksamhetschefen säger att det är politikernas beslut att höja lönerna och politikerna säger att det är verksamhetschefernas jobb att göra det (om marknaden så kräver). Verksamhetscheferna klagar inte uppåt då det flera gånger visats att det genast leder till avsked och politikerna har aldrig mer pengar att ge, för mer pengar vill man inte hämta hos befolkningen för det skulle kunna leda till att man förlorar valet.

Facket har hamnat i en situation där man inget kan göra. Det kraftfullaste vapnet mot arbetsgivaren, strejken, har blivit verkningslöst. Strejk leder bara till att arbetsgivarna sparar pengar och det är det de vill och prat blir bara prat…

Slutsatsen är att läget för Sveriges Sjuksköterskor och merparten av alla andra offentliganställda tvingas fortsätta subventionera Svensk välfärd genom att vara underbetalda. De som tjänar mer, stort sett alla, förväntar sig, medvetet eller omedvetet, att det skall fortsätta vara så. Skattepengar till RUT, ROT, nya JAS och jobbskatteavdrag prioriteras framför pengar till rättvisa löner, men när man blir sjuk så vill man självklart ha en trevlig och duktig sjuksköterska vid sin sida.

Man tar oss för givet och parasiterar på vår lojalitet med patienterna!

Någon gång får det vara nog. Precis som i ett dåligt förhållande där det bara är prat om bättring och kärlek och aldrig visas något i praktiken så är det dags att GÖRA SLUT, SKILJA SIG, GÅ VIDARE!

Jag gjorde det för 3 1/2 år sedan, Jon gjorde det förra veckan och var gång jag åker till Norge träffar jag sjuksköterskor från hela landet i alla tänkbara åldrar som har gjort det. YOU NEVER WALK ALONE (ej heller hungrig)!

Jag har sedan 3 1/2 år ett jobb som ger mig maximal frihet att själv styra mitt liv och för det får jag en högst rimlig ersättning.

När tillräckligt många har fattat samma beslut är det upp till verksamhetschefer och politiker att finna en lösning. Kommer knappast löna sig att skyfla runt ansvaret, för medborgarna kommer fortsätta vilja ha sjukvård.

Det kommer inte dock inte vara mitt problem, jag tvager mina händer, men självklart kan jag hjälpa till till rätt pris!

/Andreas

PS I VästraGötalandsRegionen har man (läs chefer och politiker) försökt “lösa problemet” genom att hävda att hela regionen är en och samma arbetsgivare. Ingen löneförhandling är möjlig om man byter sjukhus. Du får stort sett inte flytta vart du vill. En vän till mig ville byta jobb från Borås till Göteborg, det fick han inte. De hade bestämt att han behövdes i Borås. Nu går det rykten om att det diskuteras om “karenstiden” på 6 månader skall förlängas till 24 månader, 2 ÅR, innan man är fri att söka jobb vart man vill i Sveriges största region. Man minimerar frihet och lön på samma gång. Kort och gott så vill man göra vårdpersonalen till 2000-talets statare!

Avslutar med VM-final och “la Pin-Up”

Nu är det bara ett arbetspass kvar innan jag får sätta mig i bilen och köra hem till min lilla familj. Behöver nog inte skriva att jag längtar!?

Men först jobb som sagt. Misstänker att dagens viktigaste uppgift blir att se till så att patienterna får titta på handbollsfinalen Norge-Frankrike. Kan bli kul!

Var jag skall jobba?

Där “La Pin-Up” hänger, väninna till “La Goulue“…

/Andreas

Arga Anhöriga gör mig inte sömnlös…

Man får vara missnöjd med vården, allt är inte alltid perfekt, men man kan visa sitt missnöje på olika sätt!

Men man bör man ha ganska mycket på fötterna innan man inkompetensförklarar personalen på en avdelning…

Vill inte gå in på detaljer och ralliera och ja, vi pratar om patienter och anhöriga i kris. Är man van vid att ha kontroll på allt och alltid kunna styra dit man vill i livet, så är det nog inte lätt att hantera att allt blir upp och ner och tvärt om mot vad man hade tänkt sig…

Vi är människor och alla reagerar olika, men nog kommer man längre om man är saklig och trevlig än arg och oförskämd!? Jag är skyldig att vårda alla utifrån deras behov och varken mördare, nazist eller arg får sämre vård av mig, men det betyder inte att det är kul alla gånger. Försöker ha ett professionellt förhållningssätt så att säga…

Så trotts en bedårande solnedgång, så får nog ett arbetspass som innehåller det ovan nämnda anses vara ett mindre bra…

Bestämde mig i alla fall för att inte ha ännu en sömnlös natt med grublerier, så efter jobbet tog jag bilen direkt till Underwater Pub, tog en Fanta och lyssnade på några arior. När kvällens “bas” sedan sjöng kungens inledande aria från 3:e akten ur Don Carlos av Verdi -om hur ansvaret är tungt, ingen kärlek och förståelse finns att få och vila får man göra i döden- så var jag återställd. Som balsam för en plågad själ!

Har sovit som en stock 🙂

Nu på´t igen!

Vad har du för erfarenheter av att möta “otrevliga” patienter och anhöriga?

/Andreas

Nattliga grubblerier…

Efter en kvällsvakt bland prostator, njurstenar och katetrar somnade jag gott.

Klockan hann dock inte bli mycket innan jag vaknade. Tog ett glas vatten och somnade om. En stund senare vaknade jag igen. Jag somnade om. När jag vaknade för tredje gången på en liten stund så började jag irriterat fundera på varför jag vaknade hela tiden och då var det kört!

Minn hjärna gick igång och gjorde sig redo att diskutera med sig själv. Den dagen på jobbet, hade jag kunnat göra annorlunda? När jag diskuterade “det” ämnet, hade jag kunnat ha bättre argument för att försvara min ståndpunkt?

Och desto mer jag funderade, desto längre bort kom sömnen…

Jag funderade på om jag skulle blogga om Norges smörbrist idag…

Och på hur man blir en bra pappa…

Till slut var jag så trött på min inre röst som bara ville prata om sådant som jag inte kunde påverka där och då, så jag tittade på ett avsnitt av TV-serien Anno 1790. Sen var klockan 5, men jag somnade i alla fall om och någon sömnbrist kommer jag inte lida av idag för jobbet börjar inte för än 15.

Vet att det finns människor som säger att de kan “stänga av”, men jag misstänker att det finns fler grubblare där ute. Jag har i alla fall till och från alltid haft sömnlösa nätter. Hur gör ni när hjärnan går igång, men kroppen behöver sova? Har ni några tipps!?

/Andreas

PS Önskar ibland att man hade kunnat skriva ner alla dessa tankar och funderingar. Har nog löst världens problem både en och två gånger, men glömt bort hur…