Monthly Archives: November 2011

Plåstra om en Sjuk Värld

Mindre än en månad kvar till Jul så även om vädret säger något annat så är vi per definition i den signade juletiden, en tid då kärlek till och omtanke om våra medmänniskor skall vara våra ledstjärna!

Passande nog drev min favoritorganisation Läkare Utan Gränser igång en kampanj för att “Plåstra om en Sjuk Värld” nu i dagarna. Hur sjuk då tänker du?

Malaria dödar 2 barn i minuten

195 miljoner barn under 5 år lider av Undernäring. 20 miljoner av akut sådan som utan behandling leder till döden. 4 miljoner barn dör av detta vart år

Var 15:e sekund dör ett barn i en Diarésjukdom

Trots att vaccin endast kostar 1,50 dör 450 personer, fram för allt barn, i Mässling dagligen

Alla dessa sjukdomar kan man förebygga eller bota med små medel och det, det är HELT SJUKT!

Så gör som jag och gå in på Plåstra om en Sjuk Värld läs om hur många liv du kan rädda till priset av en latte eller ett tv-spel och sätt ett plåster på vår sjuka värld!

Om det tog dig 1 minnut att läsa detta så hann under den tiden…

…4 Iris dö i diaré och 8 föräldrar förlorade sitt älskade barn…

/Andreas

PS Metro kör denna veckan en artikelserie om MSF:s arbete i världen och en vacker dag när min dotter är stor nog så skall jag också dit!

Ett viktigt gästspel i Svensk sjukvård och sommardrömmar…

Har krupit ner under täcket och borde väl egentligen se till att somna, men lilla Mac:en ville upp i knät en liten stund.

Har jobbat natt på ett västsvenskt sjukhus. Det var några månader sedan jag jobbade på ett svenskt sjukhussist, men allt är sig likt (på gott och ont). Det finns onekligen saker som kan bli bättre här hemma, men jag måste bara säga att det är skönt att jobba här också ibland.

Lite som att det är trevligt att plocka pinnar i skogen, men är man skogshuggare så mår man bra av att slita lite och använda sina kunskaper till att göra det man är utbildad till, hugga träd!

Ja, det huggs träd i Norge också, men inte på samma sätt som hemma och som vikarie blir man allt som oftast 2:a sköterska (kvista träd) i den nästan usk-fria vården.

Jaja arbete i all ära, men nu skall jag återgå till att somna och jag tror bestämt att jag skall drömma om sommar, hav och lata dagar på stranden!

Vintern har knapt kommit och jag drömmer redan om sommaren…

/Andreas

GöteborgsOperans Tosca – ett första möte med Operans värld

Igår var det då dags att för mitt lilla operaprojekt. Ett projekt som syftar till att få fler att “få tummen ur” och köpa sig en egen biljett. Ett projekt som började med att jag kände att opera är en kulturform som jag tror att majoriteten av befolkningen skulle kunna älska, men att det finns idéer och föreställningar som hindrar folk från att ta det slutgiltiga steget och köpa sig en biljett.

Detta förmedlade jag till GöteborgsOperan och att jag gärna hade velat gå med någon utan operaerfarenhet och sedan förmedla denne “Någon:s” upplevelse här på bloggen. Två biljetter fick jag och ni läsare fick erbjudandet att följa med mig på Tosca av Giacomo Puccini på GöteborgsOperan!

“Någon” blev sjuksköterskan Carina från Borås och här kommer hennes berättelse:

Allt som har med musik att göra intresserar mig och det mesta tycker jag om. Musik ger och är glädje för mig.

Jag har tänkt flera gånger att jag borde prova på opera, men av olika anledningar har det dock aldrig blivit av.

Har varit med i Andreas bloggs Facebook-grupp ett tag. Jag läser inte alltid när den poppar upp, men ibland, när det är något som ser intressant ut så klickar jag mig vidare (tex barnvagnsfrågan).

Jag har aldrig vunnit någon så jag tänkte att det kanske var min tur denna gången. Vinsten, att få gå på Tosca med Andreas, passade dessutom väldigt bra in på vad jag länge har velat prova och sedan skall väll också sägas att Andreas verkar vara en rätt hygglig kille…

Beskedet att jag skulle få gå fick jag på jobbet och hela arbetspasset tjoade jag och var glad och mina kollegor gladde sig med mig (jag tror att merparten var lite avundsjuka).

Söndagen kom, stormbyar, regn och kompakt mörker. Trots att jag sett fram emot dagen slet jag kopiöst med att ta mig ut. Dagar som dessa sitter jag hälst och oftast i mitt varma mysiga hem, men iväg kom jag!

Som vanligt i Göteborg var det otroligt svårt att finna fram, men efter några vändor, felsvängar och lyckade chansningar kom jag fram till den stora ståtliga byggnaden. Vinden bokstavligt talat blåste mig från parkeringen in i opera-entrén och där stod kvällens kavaljer iklädd kavaj och fluga.

Ett glas bubbel under kristallkronorna, lite prat om vilka vi är, vad vi gör och den, enligt Andreas, obligatoriska läsningen i programmet. Enligt honom är det lättare att ta till sig föreställningen om man i förväg kan handlingen. Kändes lite konstigt. När man tex tittar på film eller läser böcker vill man definitivt inte veta vad som händer i förväg…

Plötsligt ringde klockan, det var dags att ta plats i salongen.

Ridån gick upp. Kraftfull dramatisk musik, strålkastarljus från en bil, en skadad man på flykt, men trots sina svåra skador börjar han plötsligt sjunga med stark och klar stämma. Flera gånger under första akten blundade jag för att riktigt suga in sång, musik och känslan det skapade i mig.

Om första akten var presentation av karaktärer, lite “fånig” svartsjuka älskade emellan och då intrigen byggdes upp med vacker skönsång så var andra akt den då mänsklighetens riktigt mörka sidor visades. Tortyr och den vidrigaste form av utpressning där Tosca fick välja mellan sin älskades liv eller att ge sin kropp till den man hon hatar mest av allt. Polismästaren som sjöng hur romantik inte var hans grej, men att han mest njöt av att ta saker med våld väckte känslan av avsky i min kropp. Akten avslutades med att polismästaren överlistades och fick det han förtjänade!

Ännu en paus med förbeställd ( och dyr) räkmacka i gott sällskap.

Knappt hade sista räkan slunkit ner innan klockan åter ringde in till sista akten som börjar med att Toscas käresta, konstnären Cavaradossi (operans tenor) i väntan på sin avrättning sjunger om kärleken till Tosca och kärleken till livet.

Akten fortsätter med att hoppet väcks, men slutar med att allt går riktigt galet (på ett mycket vackert sätt)!

Det var en underbar upplevelse. Första, men absolut inte sista gången jag sätter min fot på operan. Att jag dessutom hade en så oerhört trevlig “värd” förhöjde så klart upplevelsen.

Så har ni någon gång funderat på att gå på opera, tveka inte och gör slag i saken. GÅ!

(Andreas hälsar att ni gärna får gå med honom om ni betalar biljetten)

/Carina

Ja, det var sannerligen en underbar kväll tillsammans med en, fram till igår, främling och en stor, klassisk opera. En opera som spelade upp hela det mänskliga känsloregistret från kärlek till svartsjuka, sorg och hat. GöteborgsOperans uppsättning var vacker, Tosca sjöng så att håret reste sig på ryggen och den fasta ensemblen presterade som vanligt på hög nivå, trots det överraskade Tomas Lind genom att prestera ännu bättre i sin sång. Kanske det bästa jag har sett honom sjunga!?

Om jag skall säga något negativt, som jag och Carina var eniga om, var kanske att vi inte riktigt kände eller såg gnistor slå mellan Tosca och hennes älskade Cavaradossi, men även solen har fläckar och GO:s Tosca lyser stark som en sol draperad i rödaste sammet!

Har ni tid, så ta på er era hörlurar och lyssna till Cavaradossi:s aria ur sista akten där han besjunger kärleken till Tosca och livet med en sorg och melankoli i rösten som bara den som väntar på sin avrättning kan ha… (inspelad på taket av den borg i Rom där handlingen utspelar sig)

Ryser av välbehag och ser redan fram emot januari då jag skall få återse Tosca, men då med min kära fru!

Hoppas så innerligt att du nu har blivit så pass inspirerad så att du nu går in på GöteborgsOperan, Kungliga Operan, Malmö Operan, FolkOperan eller något annat operahus och ger operan en chans. Det är först när du upplevt det live du förstår och fram för allt KÄNNER alla dimensioner i denna värld!

/Andreas

PS Får jag fler möjligheter att opera-frälsa en medmänniska så kommer jag att ta den. Hoppas då att det är du som står på tur!

PPS Och om någon skulle få för sig att undra så ja, alla dör innan ridån går ner för sista gången 🙂

DN, SvD, GP, KulturBloggen, Expressen

IVA- och Anestesi-sjuksköterskor i Älvsjö, kändisspaning i Sthlm och lite Sjögräs på Söder

Åter i hemmets trygga vrå!

Har haft 2 intressanta dagar på AnIVA-kongressen i Stockholm. Jag träffat många intensiv- och anestesi-sjuksköterskor. Vi har talat om att hur det är att jobba som bemanningssjuksköterska i Norge och Sverige, som xtra-jobb eller som enda jobb.

Behovet av duktiga sjuksköterskor och kanske fram för allt specialistsjuksköterskor tycks vara enormt och intresset bland dessa är också stort. Jag vet inte vad du har för erfarenheter, men nog är det så att nästan alla svenska sjuksköterskor någon gång har tänkt att “man kanske skulle ta och jobba lite i Norge”!?

Det är dock många som tvekar. Man vet vad man har, men man vet inte vad man får. Man har “hört” att det är si eller så att jobba i Norge. Och det passar kanske inte precis nu. Steget är litet, men kan kanske kännas som ett enormt kliv, lite som bungyjump. Det är 100% säkert och många har gjort det, men trots att det lilla steget är litet för mänskligheten, känns det som ett enormt för människan. Men har man väl gjort det så inser man att det inte var så farligt och man skrattar lite åt sin egen tvekan och rädsla (lite som jag på Narvtinden).

Självklart är inte jobbet för bemanningssjuksköterska något som passar alla, men jag tycker att alla borde prova tex en-två veckor någon sommar. Vidga sina vyer lite, övervinna en liten skräck, tjäna lite extra pengar eller bara för att få möjligheten att se vårt vackra grannland!

Nog om det, är man från “landet” och besöker Kungliga Huvudstaden så måste man väl köra en kändisspaning. På två dagar har jag delat perrong med Kicki Danielsson, suttit på samma restaurang som Klerup och på Stureplan mött ingen mindre än den numera åldrade f.d Volvo-chefen PG Gyllenhammar. Mest kul var det faktiskt att se Gyllenhammar. Som en liten parentes kan jag nämna att  busschauffören som körde mig från Bromölla till Sölvesborg under mina 3 gymnasieår inte bara var världens trevligaste, men också PG:s kopia!

Restaurangen jag besökte var “Sjögräs” som är 1 av 4 i Sverige som har fått utmärkelsen Bib Gourmand av Guide Michelin. Utmärkelsen får man för bra mat till ett rimligt pris. Skall man ut och resa i världen och inte vill lägga en förmögenhet på en stjärnkrog så gör man rätt i att kolla upp Bib Gourmand!

“Sjögräs” på Timmermansgatan (Södermalm, T-Mariaplan) bjöd på mysig atmosfär och bra mat som bara blev bättre av att jag hade helt fantastiskt sällskap. Rådjurskorven med mos, picklade grönsaker och senap blandade och gav en mängd trevliga smaker. För utom de man förväntade sig dök tex kummin och fänkål upp och lekte bland smaklökarna.

Tyvärr har priserna på Sjögräs skenat, kanske pga utmärkelsen för “bra mat till rimligt pris”, så kanske hade det varit lika bra att lägga en hundralapp till och gå på en stjärnkrog, en känsla som förstärktes av att serveringen inte visste hur man skulle agera “bra och känd” så de körde “sur och dryg”. Kockarna i det öppna köket skrattade och tackade i alla fall när vi tackade för den goda maten!

Kanske var det då bättre på den tiden då jag bodde i Stockholm och Sjögräs “bara” var en trevlig bar där man drack goda drinkar? Baren finns fortfarande kvar och drinkarna är fortfarande väldigt goda så det kan jag i alla fall varmt rekommendera. Sjögräs skall du äta på när du känner att du har så pass mycket pengar över så att du känner att det inte gör något om det är “lite för dyrt”…

/Andreas

På väg mot AnIVA-kongressen, nya erfarenheter och vem som får gå på opera

Det är inte kul att gå upp tidigt, men det finns tider som är så tidiga att de inte längre blir jobbigt att gå upp. 04.30 är en sådan tid.

Antagligen tror min kropp att jag bara skall upp och miktera, för upp kommer den och innan den har hunnit reagera på det ofattbara så står den i duchen och “slurk”, en kopp kaffe. Antagligen kommer jag få betala priset för detta övergrepp senare idag. Just nu känner jag mig ganska pigg och sitter på 6-tåget mot Stockholm och AnIVA-mässan. Ser fram emot 2 dagar med mingel bland IVA och Anestesi-sköterskor som förhoppningsvis är nyfikna på mina erfarenheter från bemanningslivet.

Mina senaste “erfarenheter” av bemanningslivet handlar dock inte så mycket om jobb, men mest om hur mycket ledighet man kan välja att ha och hur mycket kul man kan fylla den med. Igår var det tex shopping och lunch på stan med familjen. En ny erfarenhet för oss, men som gick förvånansvärt bra.

Och varför skulle det inte göra det? Mat, blöja och kärlek är allt lillan behöver. Föräldrarna klarar sig på mat och kärlek!

/Andreas

PS Det blir Carina Möllgård som får gå på opra med mig på söndag. Ser mycket fram emot detta!

Gå på GöteborgsOperans Tosca med mig (den långa versionen)

Så var man åter hemma i Göteborg.

Hade en bra “fyradagars” i Oslo. Jag fick ihop de timmarna jag önskade och stötte på intressanta utmaningar som sjuksköterska. Som ni förstår så blev bloggen lidande av detta för var jag inte på jobbet så var jag trött. Inläggen skrevs precis innan jag somnade eller samtidigt som müslin slevades in klockan 6 på morgonen.

Ett sådant morgoninllägg, som skrevs på 10 minuter, var det när jag bjöd in Dig att gå på opera med mig. Hann inte riktigt motivera då, men nu efter en syndigt sen och lång familjefrukost har jag all tid i världen!

Den som har läst bloggen ett tag har väll knappast missat att jag och min fru ofta och gärna går på opera. Vi började med detta när en vän till oss, som jobbar på operan, gav oss genrepsbiljetter till Madame Butterfly av Giacomo Puccini. Vi satt på främre parkett och bokstavligt talat slets in i den fängslande kärlekshistorien med det olyckligaste av olyckliga slut, hjärtskärande och magiskt vackert Sedan dess har vi varit fast!

Alla operor har inte varit lika gripande och endel har varit lite långdragna, men har man en gång upplevt magin som kan uppstå när mänskans urkänslor som hat, kärlek och svartsjuka möter orkester, sång och scennärvaro så vill man alltid tillbaka.

Finns dock oerhört mycket fördomar mot opera och allt för många människor har inte gett operan en ärlig chans. För att man skall ha en uppfattning om vad det handlar om måste man ha varit där, på riktigt och det måste vara rätt typ av opera!

Smaken är såklart som baken men att döma ut en hel konstform efter tex en fånig, men vacker Mozart, duger enligt mig inte…

Det var ungefär detta jag skrev till pressansvarig på GöteborgsOperan. Jag bad också om två biljetter för att bjuda med mig en läsare  dvs dig. GöteborgsOperan tyckte detta var en bra idé!

Det enda kravet är att du inte har någon större operavana och den enda motprestationen är att vi får ta del av dina intryck!

Såhär går det till. Du anmäler ditt intresse här i kommentarsfältet, på bloggens facebooksida eller genom att maila mig på andreas.blogg@hotmail.com. Imorgon tisdag avgörs vem som följer med mig på GögeborgsOperans Tosca av Giacomo Puccini, en av världens mest spelade och älskade operor och med garanterat olyckligt slut!

Vi träffas 30 minuter före föreställningens start på söndag (27/11), förbereder oss med något i operabaren och genom att läsa på i programmet. När klockan sedan ringer in tar vi plats på 6:e raden och öppnar våra sinnen. 3 timmar och två pauser senare väljer du att åka hem och skriva minst 10 rader om vad du har upplevt, eller så sätter vi oss någon stans i närheten och skriver ihop något tillsammans över ett glas bubbel, en text som såklart kommer att publiceras på denna bloggen.

Operan förändrade mitt liv, nu ger jag dig samma chans och det enda det kostar är lite tid (och det du väljer att äta o dricka)!

Ser fram emot din intresseanmälan 🙂

/Andreas

PS Är du inte övertygad så läser du DN:s recension och tittar på dessa två filmsnuttar. En med regissören och en från förestälningen…

Tosca 2011, Interview with director Lorenzo Mariani. from GöteborgsOperan on Vimeo.

Tosca 2011. The Göteborg Opera. from GöteborgsOperan on Vimeo.

…mer sugen nu!?

DN, GP, SvD

Det är jobbigt att bli vis sjuksköterska

Idag har jag slitit för pengarna!

Det var inte på det dåliga sättet och jag tror att alla sjuksköterskor förstår vad jag menar, men på det stimulerande och lärorika.

Den viktigaste lärdomen och dagens visdomsord får bli “oavsett hur många överläkare det är på salen så fullför du din tanke och utesluter att du har rätt”, för visar det sig 5 timmar, fulla med jobb och patientlidande, senare att du hade rätt så kommer du att gräma dig!

Skönt att varva ner i sängen och titta på dagens bilder…

Som ni förstår så ser jag fram emot att komma hem…

/Andreas

PS Ta nu chansen och gå gratis på en av världens mest berömda operor!

Gå på opera med mig

Mycket jobb nu, så jag hinner inte ta detaljerna (de kommer senast på söndags kväll) men som jag skrev på Facebook igår så vill jag att Du ser Tosca med mig på GöteborgsOperan Söndagen den 27/11. Jag har ordnat 2 fantastiska platser åt oss på 6:e parket!

GöteborgsOperan sammanfattar Tosca såhär:

“Kärlek och svartsjuka, politik och mord, fria konstnärer mot slug polismakt. Säsongens stora operaklassiker har en thrillerartad intrig och svindlande vackra Puccinimelodier.”

Jag har bara några små krav…

Du skall inte ha gått på opera tidigare, du skall komma med ett nyfiket sinne (och ett öppet hjärta) och efter föreställningen så skall du ensam eller tillsammans med mig, över ett glas bubbel, skriva 10 rader om din operaupplevelse.

Klockarn är 06.55 och jag skall åka och jobba nu. Ser fram emot att du skriver en kommentar, här på bloggen, på Facebookgruppen eller på mailen och anmäler ditt intresse. Om flera vill så avgör lotten.

/Andreas

Antigone: Makt, Rätt och Konflikten dem Emellan

Jag har skrivit det förr och det är värt att upprepas om och om igen:

Kulturens främsta uppgift är att hjälpa oss att förstå och tolka vår omgivning!

Igår, onsdag, satt jag på Göteborgs Stadsteaters “Studion” och kunde inte sluta tänka på våra politiker, Carema och SOS Alarm-sköterskan. Det var KULTUR på hög nivå!

Ur Antigone:

Märkliga är många ting,
märkligast av alla människan.

Jorden, högst
av gudarna, oförgänglig,
outtröttlig, sargar hon år efter år

Talet och den vindsnabba
tanken och stadsbyggarkonsten
har hon lärt sig, och lärt hur man
aktar sig för frost i det fria
och skyfallens vassa pilar,

Hennes uppfinnartalang,
som övergår all förväntan,
leder än till gott, än till ont.

/Sofokles

Märkligast av allt är människan… Leder än till gott, än till ont…

Människan och hennes förmågor fascinerar, men Sofokles ger få svar. Dem får vi finna själva!

Trots att det skiljer 2500 år mellan oss och dramats skapelse så är ämnet precis lika aktuellt idag som när Sofokles skrev och satte upp Antigone i Aten 442 f.Kr. Det fanns då, precis som nu, ett starkt behov av att sätta upp teatrar som fick folket att tänka att kring Makt, Rätt och konflikten som kan uppstå där emellan. Den som har makten har inte alltid rätt, men till skillnad från de som inte har makt så kan de välja att inte omvärdera sina beslut. Att bryta mot det gudomliga rätten, i Sofokles fall, eller mot Naturrätten, som växte fram under 16-1700-talet, leder alltid till sorg, tragedi och sorg en gång till.

Makten måste alltid vara försiktig och aldrig glömma att söka det rätta. Ett beslut kan aldrig vara för stort för att rivas upp om det visar sig strida mot det som är rätt.

Kanske självklart när man läser det, men det blir dock obehagligt när man inser att man själv har också har makt och att Sofokles inte endast talar till Diktatorn eller den mycket rike, men även till mig och dig!

Sug på den en stund…

/Andreas

PS skulle kunna skriva om handling men det kan ni läsa bättre på Wikipedia och om den fängslande föreställning på DN Kultur. Har du möjlighet så SE DEN!

DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, DN3

Kompenserar för förlorad tid med Sötpotatissoppa och tysk Riesling

Har så vitt klarat mig igenom en allvarlig förkylning. Har lite snörvel och host kvar, men det finns ljus i tunneln!

Försöker nu kompensera för all förlorad “hemmatid” genom att ha det extra trevligt så ofta jag bara hinner. På torsdag bär det nämligen åter av till Oslo för en långhelg.

Igår, måndag, bjöd vi in lite vänner på mat. Tänkte att man inte får vara för pretto på måndagsmiddagar så soppa tyckte jag kunde vara lagom.

Rådfrågade min favorit-kokbok “Det Moderna Köket” av Donna Hay (kokboken finns inte längre att köpa ny på Svenska, men jag har hittat den som “bättre begagnad” i flera ex om någon är sugen på att köpa) och fastnade för Sötpotatissoppa! Läster du ingredienslistan så förstår du kanske varför…

1 kg Sötpotatis, skalad och tärnad.

Hade aldrig ätit sötpotatis så jag blev nyfiken. Om jag inte minns helt fel så var det också vad Robinson Crusoe åt en hel del av på sin lilla ö, men jag är inte 100…

2 tsk olja. Behöver man inte läsa så länge.

2 msk Strimlad ingefära. Mmmm gott!

2 tsk Kumminfrön. När jag bodde i Stockholm i slutet på 90-talet så var jag ofta på “Bonden” på Bondegatan. Där fick man Naanbröd med kumminfrön till ölen. De var goda!

2 röda hackade chilifrukter. Hot hot hot.

2 stjälkar citrongräs. Tänker Thai och det kan aldrig vara fel.

5 dl grönsaksbuljong. Inte jätteintressant, men en soppa måste flyta och det är i alla fall 5 dl grönsaksbuljong bra på 🙂

5 dl kokosmjölk. Behöver jag ens kommentera denna utsökta ingrediens!?

1 msk palmsocker. ? tänkte jag, men har nu det hemma. Går lika bra med råsocker.

1 1/4 färsk koriander. Älskar koriander!

Ni förstår kanske varför jag valde att göra denna soppan!?

Den är dessutom lätt att laga. Koka potatis i ca 5-6 minuter eller tills den är mjuk. Stek alla kryddor utom koriander i olja på medelvärme i 3 minuter. Mixa ihop kryddor, potatis och buljong till en jämn puré. Jag använde stavmixer, du kan tex ta matberedaren. I med Kokosmjölk och socker och värm upp tills det är rykande varmt. Rör ner koriandern, lägg upp i tallrikar, garnera och servera!

Till mat måste man dricka något. Vatten går bra, men annat går bättre…

Thai-asien-kryddig mat kan vara lite klurig och ofta gör man det lätt för sig och köper några goda öl, men jag gjorde det inte lätt för mig, chansade lite och kammade hem jackpotten!

Kloster Eberbach, ett Tyskt Reisling, är helt suveränt till denna typ av mat. Halvtorrt, friskt och fruktigt möter det den milda hettan och de många olika nivåerna av smak på ett vänligt sätt. Alla ges utrymme i denna kulinariska dans och gladast det var kocken!

Maten skulle så klart fotograferas, men vi var hungriga och hade trevligt. Ni får nöja er med en “efter bild”.

En bild som talar ganska mycket för sig själv…

Det första min fru sa i morse var, kan vi göra soppan idag igen. Kanske inte, men säkert snart!

Blir du sugen!?

Nu skall jag insupa kultur i Göteborg. Frida Kahlo är i stan 🙂

/Andreas

PS I detta nu fick jag in mina första arbetspass till helgen!