Monthly Archives: September 2011

Vikarier: Räddarna i Nöden

På förstasidan av nya numret av arbetslivs- och karriär-magasinet Shortcut kan man läsa “Räddarna i Nöden- möt ersättarna som rycker in när det krisar”.

På sidan 5 kan man sedan läsa:

“Nya arbetsplatser, nya kollegor, nya uppgifter-för en vikarie hör tvära kast och ett arbetsliv i ständig förändring till vardagen. Möt fyra personer som gör karriär genom att ersätta andra”

De beskriver

En Lärarvikarie

En Chef

En Musikalartist

 

och så mig, Sjuksköterskan.

Det vi har gemensamt är att vi är räddare i nöden och hjälper till när det krisar för andra!

/Andreas

PS Tror att Shortcut går att köpa på tex Pressbyrån om du är nyfiken på vad de har skrivit om tex mig…

Dags att börja fundera på “vardagen” som pappa och “sjuksköterska i Norge”

På lördag är det tre veckor sedan mitt liv genomgick den största revolutionen sedan (jag vet inte riktigt men troligen) min egen födelse!

Blöjor, barnskrik och dålig sömn har varvats med många besök och fikor med kannelbullar och äppelpajer (alla skall ju säga hej till bebisen)…

Låter mest negativt, men det skall sägas att jag aldrig har aldrig känt mig så nöjd med mitt liv heller.

//////////

Har tar inlägget en paus.

Lillflickan har haft en lite grinigare kväll än vanligt. Magen, en stor aptit och allt annat som kan plåga en liten bebis har (antagligen) plågat henne. Min fru trött och vill sova. Jag vill blogga. Vad gör vi?

Andreas trar av sig tröjan och tar Iris på bröstet. Iris somnar direkt och pappa fortsätter blogga (med Iris på bröstet)!

Nu lyssnar jag på hennes lätta andning, de små naglarna krafsar på bröstet och denna stund kompenserar för allt x1000.

Tillbaka till inlägget…

///////

På tisdag är det dags för det stora testet. Det är nästan fyra veckor sedan Johanna ringde och sa att det kunde vara läge att komma hem. Sedan dessa har jag varit hemma och vi har blivit familj. Nu är det dags att vara familj med “vardag” och det innebär att jag måste åka till Norge, jobba som sjuksköterska och tjäna pengar.

Biljetterna är bokade. Buss4U på tisdag 06.45 så att jag har god tid att installera mig och ta mig till en eventuell aftonvakt. Hem måndag morgon.

Skall bli intressant att se hur det funkar att vara hemifrån, men planen är att det skall gå bra!

/Andreas

PS Antydde på Facebook att det fattats beslut som först var svåra men som när de väl var fattade kändes självklara. Återkommer till dem!

Räkfond á la Per Moberg ställer till problem för bloggen!

Har storslagna planer på en jordärtskockssoppa med bas av räkfond. Har gjort en räkfond i mitt liv och jag älskade den. Nu tänkte jag prova en variant av Per Mobergs recept.

Smakade grillad-Vietnamesisk-(sump)-jätteräka så den gick i soporna…

Rosta räkor i ugnen var (enligt mig) en dålig idé, om man inte vill att de skall smaka insjö eller Stockholms Skärgård…

Bättre då att bryna den i pannan med lite smör och olivolja. Tur att jag har en påse räkskal till i frysen.

Gör om, gör rätt!

/Andreas

PS Medför dock att det planerade blogginlägget blir försenat ytterligare ett antal timmar…

Familjehelg med Jan Lööf (upplyst av Jean Pelle)

Oj, det är redan tisdag!

Jag har inte skrivit sedan i fredags och det är allt för länge sedan. Har nu äntligen letat fram lite kvalitetstid för mig och min Mac…

…eller, skall jag vara helt ärlig så är jag på en biltvätt och väntar på att min bil skall bli färdig, men all tid är värdefull när man är förälder (har jag upptäckt)!

Västnytt sa de igår att det på några års tid fattas 600 förskoleplatser i stadsdelen Majorna/Linné. Babybommen är och har ett tag varit ett faktum i Göteborg. 70- och 80-talister sätter barn till världen och politikerna tycks oförmögna att fatta de besluten som krävs!

Skall dock inte skriva om politikerna och deras beslut, men om Jan Lööf.

När vi, som blir föräldrar idag, var små läste vi Bamse och tittade på Barbapappa och Skrotnisse. Detta märks i leksaksaffärer, på barnmodet

och på Göteborgs Konstmuseum, där de har en utställning med Jan Lööf:s verk.

När jag, Johanna, Iris, min syster och hennes fästman besökte utställningen i lördags svämmade foajén över av småbarnsföräldrar (varav 1/2 säkert bodde i Majorna).

Men trotts trängseln var det ett fantastiskt besök, både för barn och vuxna. Utställningen “Jan Lööf-bildmakaren” visar konstnärens livsgärning som börjar med vad den nyexaminerade Jan skapade och sträcker sig fram till hans senaste verk. Bilder från barnböcker, serietidningar, barnprogram, barnhumor och vuxenhumor blandas och mixas!

Nyfiken Johanna

Hihi…

Ett bageri…

Tåååååååårtan!

“Skrotnisse och hanns vänner (och ovänner)”:s fantastiska värld.

Vi njöööt av utställningen…

…och av att ta den första höstdagen på stan med vår lilla Iris. Fika, gå på gallerier och strosa som en liten familj!

Mysigt, men man blir trött.

Skönt då att komma hem och dinera (under den nya bröllopspresents-lampan som äntligen anlänt från NY) 🙂

/Andreas

PS Såg lampan på en amerikansk arkitekt-blogg för första gången för nästan ett år sedan. Slarvat bort bloggen, men Jean Pelle:s hemsida sparade jag!

 

Får inte glömma säga TACK!

Under de 2 1/2 åren jag har skrivit denna blogg har delat ut en hel del kängor mot Landstinget för hur de tar hand om sin personal. Detta skall inte misstolkas för att jag inte uppskattar vad de landstingsanställda gör.

När jag nu för första gången utnyttjat samhällets resurser tycker jag det är viktigt att visa sin uppskattning för den enorma insats människorna i vården har gjort för min lilla familj, en insats som tyvärr inte samhället belönar dem för i den utsträckning de förtjänar!

Igår, två veckor efter den omtumlande ambulansfärden, var det dags.

Bilder framkallades och kort skrevs…

Bilen lastades med tårtor…

Och sedan började vi vår lilla runda…

Stort tack till Ambulanspersonalen på Frölunda Brandstation!

Stort tack till Förlossning Avd 211 och Vårdavdelning 209 BB på Mölndals Sjukhus!

Alla blev glada, trots att ingen tårta i världen kan kompensera för den tacksamhetsskuld jag står i.

Jag blev faktiskt lite förvånad när jag hörde att det var ovanligt att folk kom med tårta nu för tiden. Jag tänkte att om det är några som får äta mycket gott så borde det bara BB-folket, men tydligen inte… Undra varför!?

/Andreas

PS Kunde inte låta bli att sticka in huvudet till BB:s vårdavdelningschef (dörren stod öppen). Bad henne ta väl hand om sin fantastiska personal. Hon såg förvånad ut! Kanske inte så många “kunder” som gör så!?

Politisk Sallad med selleri, kål och hetta (och lite Iris på slutet)

Fick en stark lust att dela med mig av detta recept när jag här om dagen tittade på “go´morgon Sverige”. TV-kocken pratade om en av mina favoritgrönsaker, blekselleri och han menade dessutom att det är en av de nyttigaste, mest kompletta grönsakerna. Så vill du äta selleri och inte vet vad du skall göra med den, LÄS NEDAN!

En politisk sallad har inget med “rödgröna röror” i riksdagen att göra. Nej, politisk syftar på pollis, stad på grekiska och som jag har skrivit på bloggen tidigare så finns det bara en stad med tort S i Grekisk post-antik historia, nämligen Konstantinopel.

Lika krångligt som det är att förklara salladens namn för en icke-grek, lika lätt är det att laga den och inte nog med det, den är vansinnigt god också!

1/4 kålhuvud

2-3 stjälkar blekselleri+blad

1/2-1 spansk peppar

ev 1-2 morötter

rödvinsvinäger

salt

olivolja

Strimla kålhuvudet med kniv eller osthyvel (jag använder oftast kniv). Hacka selleri i tunna skivor. Ta med bladen då de både ger god smak och en härlig grön färg! Kärna ur pepparfrukten och ta även bort det vita inuti om du inte vill ha för mycket hetta. Använd sunt förnuft när du bestämmer hur mycket du tar, men salladen är godast om det hettar lite i munnen! Strimla pepparfrukten tunt. Har du och vill du så är det inte heller dumt att riva i en morot eller två (vilket jag inte gjorde idag). Salta, häll på olivolja och till slut lite rödvinsvinäger (var försiktig med vinägern) och viola, en politisk sallad!

Gör sig bra till en ouzo-meze eller som i dagens fall “bara” en god sallad till den snabbt ihopslängda middagen med en del “färdigmat” (mamma-fabrikat) så som vindolmar och vitlöksmarinerade grillade paprikor. Hade också rört ihop,kanske världens enklaste och godaste, korvgryta (den tar vi en annan gång).

Testa och ge feedback!

Just det, kan vara lite knivigt att dricka rödvin till salladen då sellerin och vinägern inte blir så goda vänner med vinet i munnen!

Så var det Iris. Självklart hade hon inte något medsalladen att göra, men då hon upptar 90% av min tid och tankeförmåga så måste jag nämna henne. BVC-sköterskan som var på hembesök idag konstaterade att den lilla damen hade gått upp fint i vikt och att hon hade väldigt vakna ögon för sin storlek och ålder.

Den förtrollade pappan höll bara med…

/Andreas

Världsrekord i orimlig Pentotal-dosering

Har fortsatt att följa rättegången mot den dråpmisstänkta barnläkaren.

Då kommentarsfälten i vanlig dagspress ofta är fyllda med “webbens bottenskrap”, som en bekant till mig uttryckte det, så kan man på Dagens Medicin faktiskt läsa en hel del vettigt (finns bottenskrap även där).

Det är där flera personer som utger sig för att vara läkare (finns liten anledning att tvivla) som har uppmärksammat det orimliga i åklagarens påstående att flickan post mortem hade 2000 mikrogram/ml dvs 1000 ggr normal Pentotal-koncentration.

En läkare hävdar att det då skulle vara världsrekord i Pentotal-koncentration och skriver att de två högsta koncentrationerna fram till nu har uppmätts på en avrättad i USA (370 mikrogram/ml) och en som begått självmord (392 mikrogram/ml). Flickan hade alltså över 500% högre Pentotal-koncentration…

Låt oss också upprepa ett räkneexperiment:

normaldos barn narkos: 3-6 mg Pentotal/kg kropsvikt

Antar vi att åklagaren räknar lågt så menar han att barnet borde ha fått 3×1000= 3000mg=3g Pental/kg kropsvikt

Barnet vägde ca 3 kg vilket då betyder at barnet skulle ha fått 3×3= 9 g Pentotal.

Pentothal® Natrium kommer i ampuller om 0,5g eller 2,5g. 2,5g:s ampullen skall spädas till 2,5%- eller 5%-ig lösning dvs med 100 eller 50ml isoton NaCl-lösning.

Om vi antar att läkaren kunde räkna och gjorde den högsta tillåtna koncentrationen så innebär det att flickan skall ha fått 50×9/2,5=180ml 5%-ig Pentotal-lösning…

Läkaren skall ha iordningställt 3 sprutor innan hon kopplade ur respiratiorn. En med Pentotal, en med Stesolid och en med Morfin. Om läkaren redan i det skedet hade bestämt sig för att mörda barnet och gjort en super-koncentrerad spruta så skall hon alltså ha fått in 4 st injektionsflaskor i en liten 10 millilitersspruta…

Betänk nu att jag räknat lågt. Dubbelt så mycket skulle fortfarande vara inom normaldoseringen!

Till dessa märkliga omständigheter kommer att den stackars flickan lyckades leva 30 minuter med denna monsterdos som skulle kunna söva en 3000 kg tung bebis.

Jag är sjuksköterska och bra på läkemedelsberäkning och ingen narkosläkare, men nog tyder mycket på att åklagarens starkaste bevis, i denna mycket tragiska historia, är ett felvärde!?

Skall bli ytterst intressant att följa hur detta utvecklas och ffa vad det blir för dom!

/Andreas

DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3SVT

Landar med nyheter om Dråprättegång och Rutten Konst

En vecka har gått sedan den stora dagen och jag börjar landa lite, med betoning på lite.

Så lite som jag har sovit sedan natten när johanna ringde har jag nog aldrig gjort. Det har blivit en timme här och två timmar där. Hört att det kallas “babyhög”.

Den gångna natten sov dock Iris och vaknade endast för att tanka på lite mjölk. Vid dessa tillfällen vaknade jag så klart också, men trots det lyckades jag nog skrapa ihop 11 timmars sömn. Jag behövde nog det…

Nu när babydimman börjar lätta och jag kan intressera mig för annat, i alla fall korta stunder, har jag tagit igen en del av det missade nyhetsflödet.

På vårdsidan så är det så klart rättegången mot den dråpmisstänkta barnläkaren som överskuggar allt. Dagens Medicin har i tre dagar följt rättegången på plats och ger fortlöpande uppdateringar om de olika vittnesmålen.

Personligen tycker jag att det verkar väldigt mycket som om “läkaren” får stå som syndabock för alla misstag som har skett kring den lilla flickan vars livsuppehållande behandling så småningom avslutades (respiratorn stängdes av). Vill dock inte uttala mig om skuld, men finner det märkligt om en erfaren överläkare som precis stängt av en respirator och givit morfin för att lugna patienten sedan skulle ge narkosmedel för att döda ett barn som ändå var på väg att dö…

Hoppas att föräldrarna finner frid i sin sorg och läkaren får den dom hon förtjänar och om hon friges får den upprättelse hon då bör få!

Som vanligt har aldrig några politiker ställts till svars för den arbetssituation som rådde (råder) på Astrid Lindgrens Barnsjukhus (eller många andra sjukhus i Sverige för den delen). Politikerna som gör sina budgetar och nedskärningar och sedan får personalen ta skiten när något går fel! Är det en rimlig ordning!? Borde inte ytterst ansvariga chefer och politiker ställas till svars för beslut som lett fram till dödliga misstag!!??

Ja, det är en märklig värld vi lever i. Nog bäst att jag byter ämne. Drömde mardrömmar kopplade till detta och min dotter i natt…

För övrigt följer jag, som vanligt, spänt utvecklingen i Mellan Östern. Skall Palestina utropa en egen stat och kräva medlemskap i FN och hur kommer omvärlden att reagera på det!?

Innan jag avslutar måste jag tipsa om konstutställningen “Rutten“. Tre konstnärer som gjort ett antal verk på temat Rutten.

Min vän Daniel Kvist a.k.a Rovhaal var en av utställarna.

Min härligt impulsive far föll dock för en tavla av Björn Westerlund och slog till direkt!

Nu mitt dags för lite lördagsmys med familjen 🙂

/Andreas

DN, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4

Tacksamhet, Familjelycka och Skatteoppgjør 2010

Innan jag skriver något annat vill jag tacka alla som på Facebook, Twitter, Bloggen, med SMS och inte minst med Post gratulerat mig och Johanna till den lilla skatt vi fått. Har om och om igen läst era gratulationer och på något sätt upplevt att det otroliga blivit mer verkligt då.

Sitter man i skogen ensam en natt och ser ett UFO så börjar man tvivla. Är man två så tvivlar man lite mindre. Kommer man sedan hem och får höra att det är hundra andra som sett samma sak så börjar man tro på det otroliga.

TACK!

Här hemma börjar vi kanske lära oss lite basic saker om att ha Iris (jag vet inte hur det är att ha andra barn). Det viktigaste är väl egentligen att det finns inga måsten förutom Iris och att se till så att man är i skick att göra det hon kräver. “I skick” betyder i vårt fall att sova när man kan (läs får) och att se till så att det finns mat i huset. Trötta föräldrar som dessutom är hungriga är ingen optimal kombo…

Det går väl bättre dag för dag och igår tillät vi till och med att “fira” lite.

Jag diskade och lagade mat. På bordet hade jag dukat fram lite mögelost (som min fru inte ätit på 9 månader), kex, Pommeau (som hon inte heller har fått dricka) och tänt lite ljus. När jag stod där och slamrade med tallrikarna, lyssnade på Alcina, hade Iris (Alcina Papagianni) i vaggan och småpratade med Johanna så sköljde en ofattbar lycka över mig.

Jag vet att familjeliv inte alltid är det enklaste och bara uppåt, men just då var jag bara lycklig. Aldrig tidigare har något känts så rätt, så fulländat!

Och betänk då att det var i samband med att jag DISKADE!!!

Man skulle nästan kunna tro att jag hade det på känn att denna stund skulle komma, för i vaggan bland Iris alla små filtar låg ett litet paket till Johanna. Johannas gåva till mig går inte att toppa, men jag visste att hon ville ha en medaljong att ha en bild på Iris i (hennes mamma hade nämligen haft en medaljong med henne och hennes syster i och de hade älskat att öppna och titta i den när de var små).

En gammal och vackert graverad medaljong blev det och idag inköptes en kedja så nu glänser den kring hennes hals när hon ammar vårt lilla barn!

Johanna har givit mig, jag har givit henne och ni har givit oss. Jag har dessutom givit till parkeringsautomater, juvelerare och inte minst till barnbutiker.

Mycket givande (och kanske det bästa) är gratis, men mycket är det inte (tex de tre sistnämnda).

Som tur är så hade Skatteetaten bestämt sig för att skicka “skatteoppgjør 2010” till mig idag.

25 glada norska fjordlaxar blev det i år och det smakar mumma på mitt svultna konto!

Hur gick det för er i år???

/Andreas

Förlossning och mitt livs Origo

Universum kan uppfattas som oändligt, men det är det inte. Ej heller “latensfasen” är oändlig, även om den kan uppfattas så.

I fredags åkte vi in till Förlossningen kl 16. Vi blev så klart hemskickade och kände oss lite som hysteriska nybörjare.

Mat och vila stod på schemat. Två timmar efter hemkomst blev jag väckt av att det hade börjat bli “jobbigare”. Vi ville båda vara duktiga och hade inte heller någon lust att bli hemskickade en gång till.

Den “gode mannen” skurade badkaret och tappade upp ett bad. Kanske blev det lite bättre (en väldigt liten stund). För en halvtimme senare var vi på toalettgolvet och Johanna skrek “nu kommer den, ring en jävla ambulans och var fan är min lustgas”.

112 beställde en ambulans och bad mig ringa tillbaka om värkarna blev tätare. Det blev de och jag var inte sen att ringa tillbaka. 5 minuter se senare stod det 2 ambulanser på Såggatan och i vår hall trängdes Johanna, jag, 4-6 ambulans-folk och 2 katter som inte ville lämna sin matte trots främlingar, skrik och klampande kängor!

Den personen vi och då ffa Johanna var gladast att träffa var Birgitta. En anestesisköterska som klev in och tog kontroll, pratade med Johanna och sa det hon behövde höra, en trygg person som fick oss att tro “att det här skulle gå bra”. Flera timmar senare när “allt” var över utbrast Johanna “jag älskar Birgitta” (kan bero på att Birgitta hade lustgas i bilen)…

Blåljus och sirener tog oss genom fredagskvällen och de två ambulanserna anlände Mölndals Sjukhus med sin dyrbara last kl 20.30.

Barnmorskan Eva hjälpte oss igenom förlossningen på ett makalöst sätt, vi var alla ett team som jobbade mot samma mål och kl 01.07 föddes då till sist lilla Iris Alcina Papagianni, 46 cm lång och 2650 g lätt.

Till skillnad från allt som inte är oändligt, så kändes och känns mina känslor oändliga dessa dagar. Under förlossningens lugnare faser brast jag flera gånger i gråt pga något Eva sa, eller bara av att titta på min fru. När Iris hade kommit grät jag som ett barn. När jag skulle köpa lite nya och mindre kläder (för de vi hade köpt från förr var för stora) brast jag i gråt när jag skulle betala. Och när jag igår kväll låg hemma i sängen, saknade mitt barn och läste alla kommentarer och gratulationer vi har fått på Facebook och Twitter började tårarna åter rulla.

Tillåter mig själv att inspireras av en bok jag läste nyligen.

Det känns som om natten mellan den 9:e och 10:e September 2011 är mitt livs “origo”, inte som noll, men som den absoluta mittpunkten i mitt livs kordinatsystem. Mittpunkten, referenspunkten som alla andra händelser och känslor mäts ut ifrån, gränsen mellan det ultimata före och efter, tex så träffade jag Johanna 8 år, 4 månader, 16 dagar f.Ir (före Iris).

Dagen efter när jag satt med Iris, hud mot hud, under t-tröjan och lyssnade på hennes knorrande så kändes det som om min kropp väntat på detta hela livet. Det fanns, finns, inget naturligare!

Innan jag återgår till pappandet och Iris som ligger här bredvid mig och sover så måste jag bara skriva att jag aldrig igen kommer titta på Johanna på samma sätt. RÄTTELSE. Jag kommer aldrig igen se på en kvinna på samma sätt. Den urkraft jag fick se, den som alla kvinnor bär inom sig, var något otroligt. Det var som att orkaner och vulkaner vrålade och exploderade. Skulle kunna känna skräck inför dessa krafter, men känner nog mest vördnad och respekt, bara så ni vet!

/PappaAndreas

PS Hela familjen mår bra!