Monthly Archives: August 2011

Min Oslo-snabbis och Norsk Föräldrapenning från NAV

Ahhhhh…

Vad skönt det är att vara ledig i några dagar!

Hade några få men intensiva dagar i Oslo. Trodde jag skulle få jobba mycket, men lite akuta sjukluckor gjorde att jag fick jobba MER.

Har jobbat på en ortopedisk avdelning, ett hospice, en pediatrisk kirurgavdelning och en neurokirurgisk avdelning (3 olika sjukhus och på ett kommunalt äldreboende/hospice). Låter kanske lite hattigt och jobbigt, men på tre av avdelningarna var det som att komma tillbaka till min gamla arbetsplats efter att ha varit borta i några månader.

Börjar bli gammal i gemet 🙂

Träffade lite andra Xtra.medarbetare och fick reda på att en annan Oslo-stammis fått barn. Hon jobbade bara i Norge och hade därför ingen E101. Problem tänkte jag, men tydligen inte. Även om barnet föds och bor i Sverige så har man rätt till barnledighet enligt Norska regler.

Lite osäker, men jag tror det man får 100% i ersättning i 9 månader elller 80% i ca 11. Rätta mig gärna om jag har fel!

Idag satte jag mig och ringde till NAV (den norske Arbeids- og velferdsforvaltningen) för att fråga om jag hade rätt till norsk föräldrapeng. Det hade jag inte…

Man skall ha varit försäkrad i Norge 6 av de 10 senaste månaderna och jag fick min E101i slutet på oktober 2010. Det som var anmärkningsvärt var att damen sa att man skulle uppfylla kriterierna när pappa-ledigheten börjar. Med andra ord så skulle jag kunna få 2 norska pappamånader genom att vara försäkrad där efter att barnet blir fött (något som inte kommer bli aktuellt för mig).

Men nu vet jag och ni hur det funkar. Kan vara bra inför en eventuell 2:a!

/Andreas

Min vd på Neurokirurgen

Det är inte varje dag jag nämner Xtra Personells vd och grundare Kristian Fæste på bloggen. Gjorde precis en sökning om fann honom nämnd i 3 inlägg, såhär långt.

Idag blir det ett 4:e.

Jag läser Kristians blogg där han delar med sig av sina göromål, tankar och åsikter. Är det något man snabbt förstår så är det att han älskar längdskidor och att cykla. Därför inte förvånande att det finns ett Team Xtra Personell (med bl.a bröderna Aukland) och att han är en av 27.000 personer som trampar sig runt det tuffa offroad och 95 km långa Birkebeinrittet, som gick av stapeln denna regniga och åskiga dag.

Vad har detta med mitt liv och mitt jobb att göra, tänker ni!?

Jo, när jag gick på mitt kvällspass på Ullevåls Neurokirurgavdelning hade vi gott om platser. En sjuksköterskorna som hade jobbat där längst sa “bra, då har vi plats till Birken-folket som står på huvudet”. Det var då Kristian fladdrade förbi i mitt medvetande, antagligen för att han är den enda personen jag känner till som cyklar detta lopp…

Som tur var så dök varken han eller någon annan cyklist upp under kvällen!

/Andreas

PS OBS det är inte cyklisten på bilden som omnämns i texten!

PPS Ja, självklart hoppas jag också att det gick bra på alla sätt för både Kristian och alla andra som tappert (och lite galet) trampade hela vägen (eller delvis) runt loppet!

Den cyniska världspolitiken och den ljuva sömnen!

Har jobbat natt.

Tänkte slå rekord i att sova så mycket som möjligt på kortast tid!

Det är focus som gäller nu. Belöningen är maximalt med ledighet när bebisen kommer.

Men innan jag startar mitt rekordförsök här på Cederholm i Oslo tänkte jag tippsa om en krönika från den arabiska mediajätten Al Jazeera. En arabisk vinkling på arabiska nyheter kan vara nyttigt för att kunna skapa sig en bild av vad som har skett, sker och vad som väntar. Tyvärr är jag rädd att världspolitiken är precis så synisk som det här påstås

/Andreas

DN, SvD1, SvD2, GP

Vad kan vi förstå och en film om Paradiset

I Tisdags, dagen innan jag kom upp till Norge, var jag och Johanna på vår första föräldragrupps-träff.

14 blivande föräldrar och en barnmorska kring ett stort bord i 2 timmar. Barnmorskan pratade fram för allt om förlossningen då detta första möte. Hon sade något som fick mig att tänka på mitt jobb.

Pratar man förlossning så kommer man förr eller senare in på smärta. Barnmorskan sa att hon hade jobbat på BB i 10 år innan hon fick sitt första barn. Enligt henne själv så blev hon full i skratt när värkarna satte igång på riktigt. Hon tänkte för sig själv “så här ont kan det inte göra”.

Att inte ens i närheten ha förstått hur ont det gör att föda efter 10 år på förlossningen är anmärkningsvärt. Missuppfatta mig inte för jag anklagar henne inte, men i stället undrar jag hur lite jag själv har förstått? Hur många gånger har jag undervärderat patienters känslor och upplevelser???

Får lite yrkesexistentiell ångest!

Är det någon som har något bra tipps på hur man blir en bättre sjuksköterska?

Har själv ett förslag, eller i alla fall en liten dokumentär som heter Paradiset som är 30 minuter och som ger inblick i en allt vanligare situation som vi som vårdpersonal måste bli bättre på att hantera. Blev rörd till tårar 🙂

Dokumentären finns på SVT-Play!

/Andreas

Skrivvånda och olika typer av (lyx)ångest…

Har idag ägnat flera timmar åt att skriva ett blogginlägg till Dagens Medicin. Ibland önskar jag att jag hade en bloggkompis jag kunde diskutera med innan jag publicerade mina inlägg. Någon som kunde säga till när jag är otydlig, övertydlig eller helt enkelt tydlig. Någon att vässa sina argument mot innan de förevigas i cyberrymden…

Efter två kannor kaffe som druckits både vid köksbord och trädgårdsbord på innegården så är inlägget nu inskickat. Lider nu av lite post-skicka/publicera-ångest…

Är det bara jag som tycker att det borde finnas några minuters fördröjning mellan det att man skickar ett mail, publicerar ett blogginlägg eller uppdaterar en FB-status och det att det publiceras eller når fram. Självklart skulle fördröjningen komma med en “ångsraknapp”!

Jaja, nu är det som det är. Jag hör av mig när redaktionen på DM har publicerat. Om 45 min skall jag vara på mitt första föräldragrupps-möte. Fick nu lite “vad-skall -man-ha-på-sig-ångest”…

En ångest som om några timmar kommer att ersättas av “pack-ångest”.

Imorgon är det nämligen dags för Oslo igen!

/Andreas

Stokke:sTripp Trapp, oemotståndligt nostalgisk för föräldrar som vill ruinera sig

Det finns vissa saker som är oemotståndligt nostalgiska som påminner oss om vår barndom och som vi vill ge till våra barn, oavsett till vilket pris. Ta tex Polarn o Pyret, kläder och leksaker med Barbapappa, Astrid Lindgren-figurer osv osv, de kostar en mindre förmögenhet!

Idag köpte jag en liten body till vårt stundande barn på PoP, vit med en bedårande liten piké-krage. Kommer kunna använda den i 3-4 veckor och den kostade 200 kronor. En vän som vi fikade med strax efter och som har två barn sa “och den kommer vara vit i en timme, men man kan ju inte låta bli”!

Nostalgi och överpris ligan toppas nog ändå av norska Stokke, för vem född på 70-talet har inte suttit i en Tripp Trapp på dagis???

Enkel, rejäl och anpassningsbar så att den kan följa barnet upp i skolåldern. I en tidlös design så är den ett måste, trots sitt pris på 1700:-

Och sen så vill man gärna ha bebisen hos sig när man sitter och äter och umgås kring ett bord. Stokke har lösningen (eller har de även erbjudit känslan/behovet) och säljer in den med slitna jeans, flanell, vita sneakers och perfekt ovårdat skäggstubb…

Vi var bara tvungna att köpa Tripp Trapp:s Newborn Sett som kan användas i max 6 månader, för det beskedliga priset på 1000 kronor…

Så nu äger vi en Tripp Trapp och ett Newborn Sett, det har kostat mig 2700 kronor. Dyrt men självvalt!

Men vad gör man mellan 6 månader och 2 år???

Jo, man måste såklart ha en plastbygel för att hålla kvar barnet i stolen.

En plastbygel som Stokke tar ca 500 kronor för!!! Vad är tillverkningskostnaden för en sådan!? 5 kronor!!??

Bygeln kostar mer än 3 stycken barnstolar på IKEA!

Vad skall man säga??? Jag känner mig som ett offer som medvetet och självmant går rätt i fällan, ett offer med en riktigt fin barnstol till sin kommande lilla familj 🙂

/Andreas

Din (och min) åsikt om Babytv och specialistutbildning för sjuksköterskor!

Har varit på middag med Johannas släkt + min familj för att fira att jag och Johanna gifte oss i Juni. Är så glad för all mat och fina presenter, men fram för all innerlig glädje och kärlek som riktades mot oss!

Nu hemma i min säng klickar jag igenom nyhetsflödet och skriver blogg. Skulle behöva din hjälp!

DN skriver om babytv som har blivit en stor succé i många länder. Så här gör man:

1. Placera bebisen framför tv:n

2. Sätt på TV:n

3. Bebisen blir intelligent!

Jag utrycker mig diplomatiskt och säger att jag är skeptisk…

Vad tänker du!?

Sen så var det frågan om specialistutbildning som Maja ställde för några dagar sedan. Vad tycker jag om specialistutbildning???

Som du skriver Maja så finns det ingen ekonomisk lönsamhet i att utbilda sig i dagsläget. Det man vinner är kunskap och möjligheten att få ett intressantare jobb, det är en form av belöning. Resonemanget påminner mig om anställningsintervjun jag var på där chefen sa “du får inte mer betalt, men mer ansvar och det är ju kul och belöning nog”.

I våras fick styrelsemedlemmarna på krisande SAAB sina arvoden höjda med 600%. Motiveringen löd “det ökade ansvaret som kommer ifrån att behöva rädda det SAAB ur krisen kräver detta”.

Med samma logik skulle sjuksköterskor som jobbar med att rädda en vård med specialist brist, en vård med sjuksköterskebrist (i alla fall på sommaren) få 600% i lönepåslag, men nej. För oss är ansvaret nog och vi tackar och tar emot…

Förhoppningsvis så kommer landstingens logik skapa en superbrist och då är det bara att sälja sig dyrt (om man är specialist).

Så jag vet inte vad jag skall svara. Vad tycker ni andra!?

/Andreas

PS Varit inne på att läsa till distriktssköterska för att få jobba på BVC, barnsköterksa för att få jobba med barn, IVA-ssk:a för att få jobba på IVA och jag har funderat på nästan alla andra specialiteter också, förutom barnmorska. Varför jag inte läser vidare? Jag har det för bra som det är!

Svårigheter med Palliation och Föräldrapening a First Contakt

Jobbade i natt på en kombinerad urologisk och palliativ avdelning.

För andra natten på rad var det en och samma patient som krävde merparten av min uppmärksamhet. Inget fel i det då patienten behövde den, men f-n vad svårt det kan vara ibland. Smärta, ångest och frågor som “varför jag”, “vad har jag gjort för ont för att förtjäna detta” osv osv…

Vad är vad? Vad är smärta och vad är ångest!? Och vad/hur skall man behandla???

Jag gjorde vad jag kunde och kanske hade jag inte kunnat göra mer, men känslan i magen när jag åkte hem var knappast en känsla av tillfredsställelse…

Inte alltid enkelt att vara sjuksköterska!

Har nu i alla fall vaknat och känner mig sådär lagom mosig som man gör när man försöker vända dygnet rätt.

Tar ett lugnt uppvaknande med mina Devon Rex-kater, Cosmo såklart på sin favoritplats (näst efter Johannas armhåla), Texas nere vid knäna och min ständiga följeslagare, Äpplet.

Johanna har skickat ett mail där hon uppmanar mig att läsa om mina pappa-dagar. Jag blev inte klokare av Försäkringskassans förklaringar och “lyfte” istället luren (i själva verket satte jag i mitt handsfree i öronen).

Vilka frågor har jag då fått svar på!?

Jo, den de 10 dagar med “Tillfällig föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoption” räknas inte av från de övriga föräldradagarna!

Då vi har tänkt att dra ut på ledigheten så länge som möjligt så hade jag nämligen tänkt spara dessa 10 dagar till senare och därför jobbat lite extra mycket för att kunna vara ledig ändå. Detta betyder att jag inte behöver “spara” dessa dagar och att vi kommer få en bättre ekonomi än planerat den första månaden som föräldrar!

Hur mycket pengar kommer jag få i föräldrapeng!?

Tack vare E101 så räknas allt jag tjänar, både i Norge och Sverige, som min “sjukpenninggrundande inkomst”. Jag passerar de 10 prisbaspeloppen och kommer därför (om ingenting strular) för den högsta ersättningen dvs 910 kr/dag.

Det verkar inte ha varit en så dum planering med E101 och lite norgejobb innan föräldraskapet…

/Andreas

 

En sjuksköterskas pressvecka

Gick av i Borås kl 7 i morse.

12.30 mötte jag fotografen Jezzica som kommit från Stockholm för att ta några bilder till ett reportage i arbetslivs- och karriärs-magasinet Shortcut.

Plåtade i gamla och vackra Barnsjukhuset med sina ljusa Florence Nightingale-inspirerade salar, nuvarande Institutionen för Vårdvetenskap och Hälsa dvs lokalerna där jag påbörjade min transformation mot sjuksköterskeyrket.

I tisdags lunchade jag med Lina, en journalist från Spionen som är en tidning som går ut till alla studenter och universitetsanställda i Göteborg.

Då åts och plåtades det på Operan (i “blåkläder”)!

Förhoppningsvis kan jag inspirera någon, ge en ny infallsvinkel, visa på en möjlighet i vårt yrke.

Det finns fler sanningar är landstingets och kommunens!

/Andreas

PS Det är dags att sova nu för snart skall jag vara i Borås för att praktisera, och inte bara prata om, yrket. Jag får väl återkomma när tidningarna är tryckta och i omlopp.