Monthly Archives: July 2011

Bryggdans i Nusfjord under förväntningarna och lite jobbsnack…

Tror jag uppfattas som glad och positiv här på bloggen, men också i livet för övrigt. Har väl en hel del åsikter om det mesta, men är det dåligt?

Igår efter en ganska “travel” aftonvakt tog jag en dusch, uppdaterade bloggens Facebook-status till “Bryggedans i Nurfjord!” och satte mig i bilen för att åka till Nusfjord.

Vet inte om det var jag som hade orealistiskt höga förväntningar eller om det var 11 grader och duggregn som ställde till det, men bryggan i det pittoreska Nusfjord var öde!

Restaurangen hade nästan en helt tom uteservering. Endast några “tappra” rökare satt ute och huttrade. Där inne var det 2 Cider för 60 och coverbandet körde gamla hits som några överförfriskade medelålders människor försökte finna kärleken till genom att dansa bugg med varandra…

Själv spenderade jag några timmar på stället tillsammans med en Fanta, en sjuksköterksa (med vänner) och ett antal utländska turistguider.

Blev några trevliga samtal och ffa ett välbehövligt avbrott från sjukhus och “hybel”!

I kväll har det åter varit jobb och en hel del att göra. Clostidier, bröstsmärtor, kateterkrångel osv osv… Har inte haft en lugn stund, men när jag och den nyfärdiga sjuksköterskan lämnade över avdelningen till natten hade lugnet lagt och patienterna mådde (efter omständigheterna) bra. Ett tillstånd vi hade fått jobba för!

Trött, men nöjd

/Andreas

PS Imorgon kommer ännu ett tävlingsbidrag! VILL HA FLER!!!!

Tävlingsbidrag: Kickis Resa

Kicki har skickat in sitt bidrag till vårdväskan.se-tävlingen. Ett inlägg om hennes väg från Göteborg till Tromsö. Ett inlägg som ackompanjeras av bilder från hennes Tromsdalstind:s tur.

Hoppas du blir inspirerad så att även du skickar in ditt lilla bidrag för att få chans att vinna de finfina priserna och inte minst dela med dig av något och för att göra denna blogg mer levande!

/////

Det kan anses modigt, men likaså dumdristigt att välja att bli bemanningssjuksköterska i Norge efter enbart 8 månaders yrkeserfarenhet bakom sig. Jag lämnade tryggheten på Sahlgrenska sista februari och den 1 mars tog jag ensam bussen till Oslo för första gången.

Nervositeten var enorm. Flera orsaker fanns bakom mitt beslut, men framförallt var det utmaningen och äventyret som drev mig. Samt viljan att utveckla mig själv som sjuksköterska, men även som människa.

Jag minns chocken under mitt första arbetspass: språket! Hygienrutinerna! Datasystemen! Arbetsuppdelningen! Idag har det nästan gått 6 månader sen jag började arbeta för Vacant Helse och jag har arbetat på många sjukhus i och omkring Oslo, med allt från Infeksjon till epilepsi. Jag har lärt mig oerhört mycket sen jag kom till Norge, både som medarbetare, vårdgivare och privatperson.

Jag är stolt över att jag lyssnade på min inre längtan till Norge, att jag inte hejdade mig själv (även om jag många gånger önskar att jag haft längre yrkeserfarenhet).

För sanningen är ju den att man enbart ångrar det man aldrig gjorde!

Ha det bra!

// Kicki, direkt från Tromsö 😉

PS Mina bilder vill väl visa varför jag valde Norge: jobb men också unna sig dess natur när man hinner. Lön för mödan så att säga!

//////

Tack Kicki!

Tävlingsbidraget med flest “likes” på bloggens Facebook-sida vinner. I detta nu leder Kicki med 0 “likes”.

Skärpning 😉

Vill ha både fler likes och fler bidrag!

/Andreas

Inte ända fram i Lofoten…

Så nu det som inte fick plats i förra inlägget, men som ändå kom med i titeln…

Som vanligt när man jobbar i sjukvården och då fram för allt på sommaren så kryllar det av vikarier. Två av dessa är mina grannar Gro och Harald, ett par som är läkarstudenter i Polen.

Igår var vi alla tre lediga och vi hade kommit överens om att gå en “liten” tur om vädret tillät. När jag vaknade sken solen och det var helt vindstilla. En perfekt dag för en lång dagstur!

Vi tog min bil ut till Sörvågen.

Svårt att låta bli att stanna för att ta lite bilder på vägen.

Sits jag var i västra Lofoten var det lite andra väderförhållanden

Harald hade bestämt sig för att vi skulle gå upp för Hermansdalstind (1029 m.ö.h), västra Lofotens högsta topp!

Klockan var 12.30 när vi startade. Solen sken och humöret var sprudlande!

Började dock ana oråd när jag frågade vilken topp det var och Harald svarade “den syns inte härifrån”…

Vi tog många småpauser…

…för att njuta av utsikten (ser ni personen på toppen?)!

Vi gick upp och vi gick ner. Två, tre mintre toppar var vi uppe på. Den högsta ca 500 m.ö.h. Mina lår som fått på tok för lite träning sved, värkte och kändes stumma i uppförsbackarna. Var gång det planade ut kändes det bra igen, men efter var “vila” krävdes det mindre uppför för att känslan skulle komma tillbaka.

Till slut stod vi i en liten dal och hade toppen framför oss. Vi var nere på nästan 300 m.ö.h. Vi hade säkert redan gått 800 höjdmeter och hälften så mycket nerför. Det hade tagit oss 3 1/2 timme…

Toppen kändes enorm, mina ben stumma och när jag såg hur brant det var satte skräcken för höjdskräcken in.

Jag mindes vad jag känt på Tromsdalstind. Låter kanske fånigt, men jag tänkte också på Johanna och hennes tjocka mage. Det sista jag önskade var att stå inför en brant, utmattad och med höjdskräckspanik…

Jag bet i det sura äpplet, svalde min stolthet och sa “jag väntar på er där uppe” och pekade på del lilla toppen vi precis klättrat ner för.

När jag satt här i tre timmar o vilade, fikade och njöt av utsikten över sjö, fjäll och hav i tre timmar så kändes mitt beslut att stanna som det mest förnuftiga och mogna beslut jag gjort i hela mitt liv…

Vännerna nådde toppen och kom hela tillbaka. Det hade tydligen bitvis varit ganska “luftigt” på väg upp, men helt OK…

(När norrmän säger att det är “luftigt” då skall alla som har minsta tillstymmelsen till höjdskräck dra öronen åt sig!)

Tio timmar efter vi hade startat var vi tillbaka vid bilen. Mina två kamrater som är vana “gå-på-tur-are” var helt slut. Jag som hade vilat tre timmar var det samma. Idag fick jag se varför de plågade sig hela vägen upp…

Skulle vara kul att se detta med egna ögon en dag, men då kanske ta turen i två etapper, kanske…

/Andreas

PS Imorgon tänkte jag publicera det första bidraget till tävlingen som utlystes här på bloggen för ett tag sedan. Efterlyser fler bidrag stora som små, pretto som spontana, allt som har med “sjukvård”, “Norge” och/eller “lön för mödan” att göra! Bara att maila in till andreas.blogg@hotmail.com 🙂

Biltur till o Gåtur i Lofoten

Jag har vistats i Lofoten i drygt en vecka. Har jobbat ganska intensivt på båda medicinavdelningarna, men även en natt på kirurgen. Jag kan långt ifrån allt, men jag skall tillåta mig att vara lite stolt. Jag kan som sagt inte allt, men efter tre år som bemanningssköterska har jag skaffat mig erfarenheter från nästan alla tänkbara avdelningar och specialitéer så har jag blivit ganska bra på att upptäcka tecken på att saker och ting inte är som de skall med patienterna…

Nu till något jag ville skriva för en vecka sedan, men inte kunde pga akut sviktande WiFi. Måste också skriva några rader om gårdagen och känslan av att möta sin överman…

Som vissa av er kanske redan vet så tog jag tillsammans med min svärfar Inlandsvägen upp från Göteborg. En resa på drygt 2000 km som via Mora, Östersund, Vilhelmina (där vi övernattade), Jokkmokk, Gällivare, Kiruna, Abisko (en avstickare till Narvik för att släppa av svärfar som tog tåget hem på måndagen) och slutligen ut på Lofoten och till Gravdal där sjukhuset ligger.

I Måndags var jag ganska sliten när jag klev upp för att gå till jobbet, men det är nog inte närheten av hur sliten jag hade varit om jag inte hade haft den pensionerade lastbilschauffören Bengt, även kallad “svärfar” sedan två månader tillbaka.

Det skall väl sägas att vi inte var överens om allt i två dagar. Han har tex levt ett arbetsliv där maxfarten varit 90 och jag har sedan liten bilat till Grekland på autobahn där alla utom lastbilarna kör betydligt snabbare än 90…

Vi har dock mesta delen av tiden njutit av resan, naturen och samtalat om allt från hur det är att bli far till, minnen från förr och till politik. Han rörde mig till tårar när han berättade om Johannas födsel. Jag förklarade vad vi lyssnar efter när vi tar blodtrycket. Och han påminde mig om att när vi sågs första gången i Gamlestan (i Göteborg) för åtta år sedan åt vi piazza, han spräckte en tand och jag sade att “vi skulle ses en hel det framöver”…

Vad gäller naturen och den visuella upplevelsen av resan så skall det väl sägas att 90% av det vi såg från bilen var

skog

med en “Inlandsvägen”-skylt var tredje mil…

Då och då fick vi se en vy över en sjö, men sjöar finns både i Skåne och Västergötland…

När vi vaknade i Vilhelmina kyrkby andra dagen så började det dock hända saker. Hade knappt satt oss i bilen för än jag nästan körde över en tjäderfamilj som inte hade särskilt bråttom över vägen.

Det var dock inte något jämfört med renen som hade bestämt sig för att trava mitt i vägen en stund senare.

Bengt var för en liten stund renfösare och först när “renfångaren” var en meter från renen och dieselmotorn vrålade vek den av.

Ett tag senare fick vi våra misstankar bekräftade.

Vi hade stannat vid Polcirkeln för att ta en bild och köpa en souvenir. När Bengt skulle betala sin Lapplands-keps sa expediten att vi skulle passa oss för de extremt KORKADE renarna som gärna betade i dikena och helt plötsligt hoppade ut i vägen.

Vi såg en hel del renar, men inga fler på vägen som tur var.

Den bästa renen var nog ändå den som låg på våra tallrikar när vi åt lunch i Gällivare! Gällivare som förutom Suovas-stek också har Dundret.

Ett litet fjäll men med en fin utsikt över det vidsträckta landskapet.

Men det var dock efter Kiruna som det riktigt fina började!

Lapporten, Torneträsk ochAbisko fotograferat från Björklidens hotell.

Torneträsk föresten!? I Skåne är ett träsk lerigt och otrevligt! I Disney-sagorna bor det troll i träsk!!!

Detta träsket är en stor sjö! Skäms lite över att jag har varit så okunnig…

Sedan kom vi till Norge och som vanligt så blev allt lite mer, eller skall vi bara säga annorlunda i Norge…

Narvik från andra sidan fjorden

Och väl ute i Lofoten

så var det så som det är i Lofoten…

En satans trevlig och lärorik (kanske lite lång) resa som jag varmt kan rekommendera alla att göra någon gång!

Ojoj det blev ganska många bilder i detta inlägget. Får ta en paus och sedan skriva ett inlägg till om gårdagens tur.

/Andreas

Turdag!

Vaknade idag till en strålande sommardag. Har planerat att “gå på tur” med mina grannar.

Ett välbehövligt avbrott från jobb och tv-tittande.

Återkommer med bilder så snart jag kan!

/Andreas

”Ingen ensam galning”

Innan jag gick till jobbet idag tittade jag på NRK:s extrainsatta studioprogram med Erik Wold. Fler fasansfulla berättelser, men också trevande analyser. Hur kunde detta hända? Vad kan driva en ung man till denna typen av gärningar!?

En av gästerna som svarade på frågor var svenska EXPO:s Daniel Poohl.

Kan rekommendera er att läsa hans reflektioner!

/Andreas

Efter en dag med flaggan på halv stång så bjöd natthimmeln i Lofoten på ett vidunderligt skådespel. Kanske går vi mot ljusare tider???

DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, GP1, GP2, GP3, A1, A2, A3, SvT1, SvT2

En mörk sommarnatt

Det var med en klump i halsen jag gick till sjukhuset, i Lofoten, för att jobba en “nattvakt”. Några timmar tidigare hade jag lämnat samma byggnad och önskat alla en trevlig helg. Allt hade varit som en vanlig fredag i det vackra Lofoten…

Den 22/7 2011 slutade dock inte som en vanlig fredag i Norge.

Stämningen var minst sagd dämpad när vi samlades för rapport. Ord var överflödiga.

Det river i hjärtat när jag tänker på alla föräldrar som mist barn, alla de barn som misst sina föräldrar och alla de barn som klarat sig utan en skråma i skinnet, men som för lång tid framöver kommer ha djupa sår i själen.

Tänker på alla de som i detta nu jobbar för att rädda liv, de som kämpar för sina liv och på de nära och kära som vakar över dem.

/Andreas

PS Hoppas så klart att alla mina kollegor och medarbetare på Xtra:s kontor i centrum, Xtra:s boende på Ullevåll, Aker, Riksen och alla andra arbetsplatser i Oslo jag har arbetat på har klarat sig oskadda och att Ni har det efter omständigheterna bra. Hur märkte ni av det inträffade?

DN, SvD, GP,

Tävlingsdax på Bloggen!!!

“Att fixa sjukhusets WiFi ær inte prioriterat arbete under ferien” fick jag høra idag. Tog mig då istællet en liten tur på den nærmaste lilla toppen och fick se havsørn, æta mitt livs førsta sjælvplockade hjortron och några nævar blåbær.

Kan pga frånvaro av WiFi inte dela med mig av bilderna jag tog idag. Inte heller kan jag ligga i min sæng eller sitta vid frukostbordet och dela med mig av mina tankar och funderingar.

Dærfør tycker jag det kan vara dax før lite tævling med priser från Vårdväskan.se! En tævling dær du delar med dig av dina bilder och funderingar!!!

Jag vill att du skickar en eller flera bilder med något av førlande teman: Sjukvård, Norge eller/och “løn før mødan” (varfør inte en kombination av alla tre).

Bilden/bilderna skickas till andreas.blogg@hotmail.com tillsammans med några rader om dig och ev. något du vill skriva till øvriga sjukskøterskar/studenter/usk:or som læser bloggen.

Førstapriset ær allt det ni ser på bilden dvs væska, digital “systerklocka” med 8 skal, pennor som ser ut som sprutor och “post it”-lappar. Fjærdepriset ær en analog “systerklocka” med ett xtra skal och de øvriga två priserna ær dær i mellan…

/Andreas

PS Ha nu inte någon prestationsångest eller liknande. Jag behøver lite bildet och texter att dela med mig av nu nær jag inte kan lægga upp några egna. Varfør inte inspireras av tidigare tævlingsbidrag från Marcus, Emelie och Nils!

Blogg från Vilhelmina, Lapland

Har idag avverkat drygt 100 mil på min väg upp mot Lofoten. Ligger i detta nu i min säng på vandrarhemmet “Vilhelmina Kyrkby” och är väldigt trött!

Ett vandrarhem som består av en samling gamla timrade stugor. Otroligt idylliskt!

Förutom kyrkbyn, några pizzerior och stängda Samekonst-butiker så finns det inte så mycket i Vilhelmina, bortsett från natur…

Jag och svärfar unnade oss en öl på “Wilhelmina Hotell”:s uteservering. En uteservering med helt OK naturutsikt!!!

Nästa gång jag skriver så blir det nog från Lofoten (bortsett från eventuella statusuppdateringar på FB) 🙂

/Andreas

PS Någon som har några tips på saker att se och göra imorgon? Passerar Jokkmokk, Gällivare, Kirruna, Abisko och Narvik.