Monthly Archives: June 2011

Inte som planerat, men bra ändå i Borås

Kom hem sent i måndags efter tre underbara veckor i Grekland. Tisdag kl 14 klev jag in genom dörrarna på HIA (HjärtItensivAvdelning) i Borås.

Jag hade fått till mig att de skulle ha 6 medicinplatser i sommar som jag skulle ta hand om. Ett jobb som jag behärskar och som jag gjort många gånger förr.

Det visade sig dock snart att planen var ändrad. Inga “vanliga” medicinplatser, bara HIA!

Så i sommar skall jag gå som “2:a” sköterska och ha en stor grupp tillsammans med 1 HIA-ssk:a och 1-2 usk:or. Det blir som att jobba i Norge fast med undersköterskor.

Skall ta tillfället i akt, bredda min kompetens och suga åt mig all ny kunskap som kommer emot mig!!!

Nu är det dags att åter packa väskan för en kväll och dag på HIA i Borås, natten spenderar jag på Vila Vandrarhem…

/Andreas

Semesterns Mirakel

Satt igår på husets trapp. Vi hade varit och ätit på en av byns tre tavernor med mina föräldrar och en av mina farbröder och hans fru.

Tre tavernor på tre hundra invånare och några helg- och sommar-besökare är ganska bra. BRA är också tavernan som vi alltid äter på!

Som sagt, jag satt på trappen mätt och belåten. Natten var svart och månlös, men Vintergata visade stolt upp sin gnistrande prakt så som man bara kan se den på landsbygden.

Cikadorna spelade och de glesa gatubelysningen var som solar för allehanda insekter som flög kring dem likt lysande kometer.

Svish, en svart skugga genom ljuskäglan. En eller flera fladdermöss hade likt svarta hål tagit upp jakten på de lysande kometerna. Var gång de svepte förbi försvann en komet. Som tur är så är förrådet på kometer i dess trakter oändligt…

Blev sittande en bra stund på trappen och följde jakten, helt avslappnad och nöjd. Inte ett spår av stress eller rastlöshet.

Det har tagit nästan tre veckor, men semestern har även i år gjort sitt mirakel!

I morgon tar vi flyget hem till Sverige och på tisdag är det dags för att stämpla in på SÄS i Borås och det känns faktiskt inte så illa…

/Andreas

En kärleksförklaring till Thessaloniki

Har spenderat årets midsommar i Thessaloniki, staden som har fått sitt namn av Alexander den Stores syster, staden som aposteln Paulus skickade två brev till (se längst bak i Bibeln), staden som när spanjorerna brände judar under inkvisitionen blev deras tillflyktsort, staden som alltid varit på en god 2:a-plats efter först Konstantinopel och sedan Aten, men som kanske just därför fått flest kärleksförklaringar i grekisk sång.

Staden som, var gång jag kör över Dervenberget och får se utsikten över Thermaiska bukten, får mitt hjärta att bulta!

Jag älskar nästan allt med denna stad,

att kyrkorna i centrum ligger 15 trappsteg ner. Varför tänker ni, kyrkor brukar vara upphöjda!? Ja, med det var dessa också, på 300-talet när de byggdes!

Att Galerius palats som numera är en skugga av sin forna prakt är utgrävt (i höjd med kyrkorna) mellan grafitti o butiker och att det numera inte bebos av romare, men av

KATTER!

Jag älskar

att de vackra husen som både överlevde branden, som mitt under första världskriget förstörde halva staden, och 60-talets oförstånd är inklämda mellan dess arkitektoniska motsats

att det Vita Tornet heter “Det Vita Tornet” trots dess mörka historia  där det står med sin blåvita flagga i sin topp…

Nu skulle man kunna tro att jag bara älskar denna stad för allt som den varit, men det är fel. Jag älskar det hon varit för det har gjort den till det hon är!

Thessaloniki är minst sagt en levande stad som både trots och delvis tack vare stora katastrofer fortsätter att kännas som en kosmopolitisk stad. Hennes hjärtrytm  slår lätt över till västerländsk poptakt, men faller alltid tillbaka till tunga o fasta rebbetika- eller den lätta orientaliska höftvickar-rytmen. En stad som utan tvivel är Greklands njutnings (och smärt) centrum.  En stad där man aldrig behöver gå långt varken hungrig eller törstig i kropp eller själ!

I de gamla judiska kvarteren och i smala gränder nere i centrum finner man skugga under vinrankor, här får man möjlighet att svalka sin strupe med svalt vin efter intensiv shopping och fylla magen med mat som har få rötter i Europa, men fram för allt i Främre Asien.

Skall man ”bara” ha en kaffe behöver man aldrig gå längre än 30 meter.

Vill man stilla sitt sötsug kan man finna sockerbagare som bakar sirapsdrypande baklava som hade varit värdig självaste sultanen av Konstantinopel.

Och vill man dansa rumpan av sig så går det bra, oavsett dag i veckan (se förra året)!

Ja, jag älskar Thessaloniki precis som jag älskar mina vänners barn. Hon är ovärderlig, underbar och vacker, men jag besöker henne bara på mina villkor och kan alltid lämna henne när jag vill…

Denna gång var ett dygn nog och jag har istället bytt storstad mot by och strandpromenad mot strandbar.

Saknar henne redan!

/Andreas

På fel sida nålen, i Grekland…

Efter bad, sol och massor med god mat så tänkte jag att jag skulle luka lite ogräs i trädgården. Jorden var fast och tung så jag fick ta i lite. På tredje slaget slant jag och istället för jobb åt mig blev det jobb åt andra…

Ett centimeterlångt och nästan lika djupt jack över vänster pekfingerled tvingade mig att besöka vårdcentralen som ligger några byar längre bort.

Medans underläkaren sydde mitt dunkande och obedövade finger körde sköterskan tugget om att det gör lika ont att bedöva, att det snart är över och allt annat som jag också brukar säga. Det sa jag också till henne!

Då jag hade haft fingret i högläge och ganska hårt lindat på vägen in så svullnade det snabbt. Stygnet togs upp för att dubbelkolla att det inte bildats en blodfylld ficka.

Försökte sedan styra läkarna att välja strips, men till min stora “glädje” valde överläkaren att sätta två nya stygn!

Idag är jag stelkrampad och går på två antibiotikatyper (för säkerhets skull) och sitter några hundra meter från stranden.

Har varit och fått förbandet bytt och såret inspekterat. Måste säga att det är skillnad på sköterskor och sköterskor. Igår var det ömma fingrar och skratt, idag sura miner och slit. Bad henne att släppa mitt finger så jag kunde ta bort bandaget själv!

En nyttig upplevelse då det är stor skillnad att stå framför eller bakom nålen, något det aldrig skadar att bli påmind om!

/Andreas

PS För att trösta mig själv så har jag på förmiddagen åter besökt en av greklands främsta vingårdar och inhandlat lite drycker. Fick även nöjet att tala med en av ägarna, en av greklands främsta inologer och han presenterade stolt deras senaste produkt och berättade om framtida planer!

Grekerna sparar sitt spott…

Utvecklingen i Grekland är dramatisk. Redan förra året visste man att läget var allvarligt och människor diskuterade högjutt, i år är det lite annorlunda…

Igår lämnade vi Lefkas och på väg mot Thessaloniki, bland Pindos-bergens höga toppar, följde vi den skrämmande utvecklingen både på Athens gator och i stadens maktkorridorer. Skulle regeringen falla, hur skulle kravallerna utveckla sig!?

Kunde inte hjälpa det, men jag tänkte på mina släktingars oro över sina barns framtid, jag tänkte på det som komma skall och mina ögon fylldes med tårar…

Jag åker hem om 10 dagar, men mina nära och kära blir kvar. Livet flyter på men med en anspänning som känns onaturlig. Ett uttryck som Aris Fioretos ofta använder i sin fantastiska bok “Den Sista Greken” skulle komma väl till pass, man “sparar sitt spott” då ingen vet vad morgondagen har att ge!

/Andreas

(Uppdaterad 17/6) Hittade en artikel i DN som kan vara intressant för svenskar att läsa!

PS Måste också tillägga att det inte riktigt är som Svenska medier skriver. Tiotusentals demonstrerade och 200 slogs med polisen OCH med de fredliga demonstranterna.

PPS Byn på bilden heter Metsovo och ligger på 1100 meters höjd. Lite svalt, men med fina stenhus och massa god getost!

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5

Lysande hav och smarrig mat på Lefkas!

Skall jag vara helt ärlig så var jag lite trött på att vara på Lefkas (Lefkada som det heter på grekiska) igår. Kört ön runt, solat, badat, seglat mm mm. Andreas började bli rastlös!

Gick ner i “baren” på stället vi bor och hamnade i ett samtal om vilken som var öns bästa strand. Visade sig vara ett ställe jag varken varit på eller hört talas om trots att jag varit på ön 2 ggr förr. Ägarna sa dock att det var en strand som inte lämpade sig för gravida då det var över 300 trappsteg ner till stranden…

Det sista struntade vi i och det ångrar vi inte!

På väg ner till Egremni, som stranden heter, insåg vi att havet kan lysa mer än himmelen.

Ett fenomen som jag endast upplevt så intensivt på en eller två stränder i mitt liv och ingen av dem så lättillgänglig som Egremni på Lefkas (trots sina 350 trappsteg som avslutas med 30 trappsteg på en torr, halvrutten trätrappa)

Förutom en skön strandbar som spred soft-sommar-house och sålde frappé till alla greker så fanns det gott om vågor att leka med.

Blir man någon gång för gammal för att leka med vågor!?

Här någon stans bör jag stanna jpp och säga några ord om “Frappé”, är kallt neskaffe som skatas med is så det får ett skumtäcke. Drycken fås “bara”, medel eller söt och med eller utan mjölk och är A och O för Grekland. Få greker under 40 gör något utan att få en frappé först och drycken får “Grekland ett gå runt”… (ironi)

Som ni förstår så var det en perfekt dag på stranden. Inte ens Andreas blev rastlös (så mycket)…

Hur avslutar man en sådan dag!? På tavernan såklart!

Maten på Lefkas har, i ärlighetens namn, varit lite av en besvikelse. Har fått en del bra ting men allt som oftast så har “det” saknats. Min standard sätts dock av Makedonien och dess huvudstad Thessaloniki. Det är allmänt känt, i Grekland, att “nordborna” är de som både kan laga mat och uppskatta mat bäst!

Det var därför extra kul att vi stannade i byn Athani på väg hem från stranden och satte oss på tavernan “Anaktora”. En taverna som “bjöd” på FANTASTISK mat med DET lilla extra!

Vad sägs om hemgjord lemonad på 2 hela (hemodlade) citroner, 100g florsocker och 1 l vatten som mixats hårt och länge!?

Utsikten över Ioniska havet passade maten perfekt och mitt i maddagen fick vi även en regnskur och åska som ekade mellan begstopparna!

På vägen tillbaka till rummet körde Johanna. Solnedgången var spektakulär. Vi pratade om att den såg ut som en solnedgång hämtad från en 80-tals plansch. Fattades bara ett kärlekspar i förgrunden…
Något vi lätt kunde ordna…
Kunde inte heller låta bli att ta en ‘jag kan hålla solen’-bild.

Som ni märker så har vi der ganska trevligt här. Försöker finna något alvarligare att skriva om, men det är svårt just nu!

Återkommer och då från en annan plats i Grekland

/Andreas

Pingst

20110613-015118.jpg
Grekerna har långhelg och många passar på att lämna städerna för att spendera några dagar vid havet.
Imorgon är det åter vardag ocg vi får stranden för oss själva…
/Andreas

PS bloggat från min iPhone, därav vissa defekter…

Lite HobieCat håller drömmen levande

Ni som följer bloggen vet att jag har en dröm som jag när med ca ett års mellanrum. Drömmen om att bemästra vind och vatten, drömmen om att segla!

Förra året tog jag förarintyg i Sthlm och hade inte lite annat kommit i mellan så hade jag nog satsat på en segelkurs denna sommaren också.

Så blev det nu inte, men när vi härom dagen körde runt Lefkar och kom till Vasiliki, en by vid en strand i en vik. En vik som är känd för sina vindar och är ett tillhåll för vindsurfare såg jag också något annat. Något som fick mitt hjärta att bulta och pojken i mig att vakna. De hyrde ut HobieCat:s!!!

Små katamaraner som är kända för sin snabbhet 🙂

De var lite upptagna den dagen och i tillägg så blåste det 10-13 m/s. Idag på morgonen var det dock lite mulet och vindarna inte lika starka, men för att kompensera än mer lynniga…

För 50 Euro fick jag drygt en timme med en tävlingsseglande och vältränad wailsare vid namn Luce.

Vindarna var allt från nordliga till sydliga, från stiltje till kraftiga byar. Svår men otroligt kul segling. Båten gick från stilla till 10-15 knop på nolltid och jag kan inte sticka under stolen med att jag blev glad när jag fick beröm för mitt sätt att hantera roder och segel i byarna.

Måste säga att jag är lite sugen på att köpa en liten HobieCat, men vi får se. Har lite annat att tänka på när jag kommer hem. Det viktigaste är att jag fortsätter nära drömmen så att den en dag kan uppfyllas!!!

/Andreas

PS Är du sugen på att semestra på Lefkas och segla HobieCat/Surfa så spana in denna sidan.

Gurkfunderingar och salta bad på Lefkas…

Ligger i en säng i byn Agios Nikitas på ön Lefkas. Balkongdörrar o solluckor står på vid gavel. Utanför flyger svalor likt stridsplan på jakt efter mygg till sina ungar. Solen skiner och havet glittrar.

Klockan är halv 8 på kvällen och det lokala vita vinet svalkar min strupe och ja, jag har tagit en siesta efter en dag med bad och utforskning av öns västra sida.

Huvudvägen ligger på 3-400 meters höjd över havet och på morgonen bildades moln när den varma fuktiga luften trycktes  upp på hög höjd av västanvinden.

Lefkas (eller Lefkada som ön egentligen heter) är en otroligt vacker ö!

Läste nyss i SvD att det åter är tal om gurkor och EHEC. Vad skall man tro!?

Det var i alla fall lustigt att vår granne, som flyttade ut idag, här på “Iris Studios” jobbade med export av spanska gurkor.

Han var belgare, sjuksköterska i botten och bodde numera i Andalusien där han var “gurkmäklare” på vintern och glidare på sommaren. Hanns jobb var att hitta köpare till de spanska gurkorna i Tyskland, Belgien och Holland. Man vet aldrig vad en sjuksköterskeexamen leder till!

Han var “så där” nöjd med att tyskarna givit spanjorerna skulden för EHEC. Hans grekiska flickvän och han sade i kör “alltid dessa tyskar”…

Han berättade dock något väldigt intressant om odling av grönsaker. Varken gurkor, paprikor eller tomater som odlas i stor skala i Spanien eller Holland växer i jord. De odlas i stenull med tillblandad konstgödsel i enorma växthus (för att höja produktivitet och minska riskten för virusangrepp på plantorna).

Jag som i min enfald trodde att de i alla fall stod i jorden. Inte konstigt att de inte smakar något när man köper dem!?

Här är i alla havet varmt och grönsakerna smakar de skall!

/Andreas

DN, SvD