När jag jobbar vill jag ha en jämn ström av arbete och fram för allt lite mer att göra än den fast anställda personalen!

Någon dålig patient som man skall engagera sig i, några nya som skall skrivas in, rond, medicinser osv. Tiden rusar iväg, man gör det man är utbildad till och allt är frid och fröjd.

Det jag inte tycker om och det jag tycker  är riktigt svårt är motsatsen. När allt är lugnt och när det är uppenbart att de man jobbar med har lite mer att göra och alla försök att hjälpa till möts med ett “nej” (följt av en suck). Man kan erbjuda sig att hjälpa till en och två gånger, men sedan blir det löjligt. Man kan fråga om det är något annat man kan göra 2-3 gånger också, men sedan blir det tjatigt.

Kanske är det jag som har dålig fantasi och borde förstå vad jag skall göra, men när man befinner sig i någon annans revir så kan man få otroligt bitska kommentarer när man gör “för mycket” på “fel sätt” och speciellt om det är någon annans ansvarsområde…

Dessa problemen är nog större i Sverige än i Norge. Alla är så otroligt “stolta” och skall klara allt själva samtidigt som man gärna beklagar sig över bemanningssköterskan som bara går och drar. I Norge har man kanske en större vana vid att ha inhyrd personal och är därför snabbare med att förklara vad man vill ha gjort och på vilket sätt och vill man ha hjälp så är det den inhyrda personalen man vänder sig till. Något som alla tjänar på!

Andra gånger är det inte så svårt att vara bemanningssköterska.

Har lagt mig som “otillgänglig” i Xtra Personals datorsystem över påsk och som jag antydde igår har jag och Johanna rört oss mot sydligare breddgrader.

När jag, för tio år sedan, flyttade till Göteborg från Stockholm flyttade jag in i ett litet kollektiv i Guldheden. Gymnasievännen Henrik bodde i en fyra med Sandra och en kille som skulle ut. Henrik är idag läkare i Sthlm och Sandra agronom, doktorand och deltidsjordbrukare med sin sambo på Österlen i Skåne. Det har nästan blivit en tradition att jag och J åker förbi när vi åker på den årliga konstrundan. Denna gången stannade vi över natten.

Jag kanske inte hade velat byta, men det är något med bondelivet som tilltalar mig. En bonde har alltid något att göra, att fixa, att ordna. Har aldrig hört en bonde säga “jag har inget att göra idag”. Meningen med livet finns omkring dem hela tiden!

Kanske är det ett jobb, men det är nog lika mycket en livsstil. Som Oskar sa när jag frågade om detta eviga jobb, “korna är en del av familjen och lika självklara att ta hand om som när du matar dina katter”.

Österlensbönderna har dock en enorm fördel mot många andra bönder i Sverige…

Från påsk till September finns det restauranger och pubar som håller bra klass i var liten håla och avkrok! Här på Pizza Restaurangen Friden.

Samtidigt som Oskar hoppade upp i traktorn för att ge sig ut och laga kostängsel åkte jag och Johanna ut för att titta på konstrundan. Konst och loppisar av blandad kvalité, men i en fantastisk natur där våren alltid kommit längre än hemma så här års.

Älskar Österlen och dess böljande landskap!

Så var det det med könet på det som växer i Johannas mage. Vill först tacka alla som delat med sig av sina åsikter, men det hjälpte inte

för Det hade bestämt sig för att ta navelsträngen mellan benen och dölja om det var en blivande flicka eller pojke…

Snopet, men så kan det vara och det gör mig absolut ingen ting. Både jag och Johanna hade tårar i ögonen efter att ha sett en liten hand öppnas och stängas, en liten kullerbytta och inte minst en liten liten mun som rörde på sig…

Glad Påsk på er alla!

/Andreas

PS Nu hos mor och far i Sölvesborg där mor visar små plädar och sparkdräkter som hon full av energi stickar och virkar…