Monthly Archives: February 2011

Ett uteblivet barnprogram och dagen före…

Hade kanske tänkt skriva något om Olof Palmes mord, eller snarare vad jag minns av det. Misstänker att jag inte var det enda barnet som gick upp den där morgonen för att med titta på Godmorgon Sveriges barnprogram, men mötes istället av en klocka och undertexten Stadsminister Olof Palme är mördad (eller vad det stod). Förstod att det var stort och sprang in till mina föräldrar, väckte dom och berättade årtiondets nyhet!

Vill inte skriva något om Olof Palme, då jag inte är speciellt insatt, men man kan väl i alla fall säga att det var ju trots allt en man som alla hade en åsikt om när han levde!

Det jag är helt säker på är att Palme har givit mig, förutom några riktigt bra tal på youtube, är ett tydligt minne av hur en lördagmorgon, eller var det söndag, borde vara 1986. Detta minne, denna tanke lockar fram en fråga. Vad gjorde jag när jag var liten!?

Barnprogram på morgonen var det på lördagar (i 15 minuter) och på vardagar kanske 45 minuter på kvällen. Inga videofilmer. Ingen DVD. Absolut ingen PlayStation eller Gameboy.

Vad gjorde jag som inte barn gör idag, eller gjorde vi samma sak trots att barn idag har barnprogram dygnet runt, dvd-filmer och allt annat och spelar det någon roll???

Finns kanske inget bra svar på det…

Nu är det i alla fall dagen före Lofoten. Är väl inte riktigt färdig för att åka, har ju bara varit hemma i 6 dagar, men så känns det alltid. Den känslan brukar försvinna när jag sätter mig på bussen.

Har massor att göra. När jag skriver nästa gång är jag på väg 🙂

Vad gjorde du för 25 år sedan?

/Andreas

En kväll med familjen, Peer Gynt och Ibsen på Stadsteatern

Kanske håller jag på att förvandlas till Norrman, kanske är en stor dramatiker, en stor dramatiker oberoende av nationella gränser, men när jag för några månader sedan fick se att Göteborgs Stadsteater skulle sätta upp Henrik Ibsens Peer Gynt kunde jag inte hur som helst inte låta bli att att köpa fyra biljetter, 2 till mig och Johanna och 2 till mina föräldrar i julkapp.

Igår var dagen för föreställningen.

Foto Ola Kjelbye

Foto Ola Kjelbye

Peer Gynt handlar om Peer vars far har slösat bort familjens förmögenhet och lämnat honom och hans mor med en hög skulder på släktgården vid fjäll och fjord. Peer växer upp för att bli en lögnare, en drömmare och bråkmakare. Han fördrivs från sin hembygd under dramatik och träffar då troll som lär honom skillnaden mellan troll och människa. Att vara “sann som sig själv” eller att vara “sann mot sig själv-ish”

Han lever sitt liv i fjärran länder, tjänar pengar och förlustar sig. På ålderns höst kommer han tillbaka till sin hembygd och möter där “stöparen” och sin ungdoms kärlek som båda ställer frågor om hur han har levt.

Har han varit sann mot sig själv? Har han utnyttjat sin potential och gjort det han var ämnad till att göra?

Av det jag har läst och förstått så är det i mångt och mycket Ibsens frågor till sig själv, men visst är det också intressanta frågor att ställa sig själv!? Obehagliga frågor att ställa sig själv!!!

Peer Gynt på Göteborgs Stadsteater bjuder på en sömnig första halva där man inte riktigt förstår vad man skall tänka eller tro. Efter pausen förstår man sammanhangen och de intressanta frågorna börjar ställas. Med andra ord en bra kväll som gav näring till själen!

/Andreas

PS En kväll som avslutades framför TV:n med “Mitt stora feta grekiska bröllop”. Kanske inte lika många existentiella frågor, men desto fler goda skratt (speciellt om man är exil-Grek).

Citat från filmen “Det finns två typer av människor, de som är Greker och de som önskar att de vore” 🙂

Jag lät ett barn drunkna…

Var på väg till jobbet för ett tag sedan. Lite brådis som vanligt. Nya mockaskor från Camper på fötterna, Acne om rumpan och flanellskjorta från Filippa K och en ny kavaj från samma ställe. Gäller att var fin när man skall till en ny arbetsplats för första gången 😉

Det hade regnat under natten och det hade bildats stora vattenpölar som på sina ställen var flera decimeter djupa. Helt plötsligt får jag syn på ett barn som fallit omkull i en vattenpöl och kunde inte komma upp. Barnet höll på att drunkna och jag var sen till jobbet och hade nya skor…

Vad göra? Rädda barnet, komma försent till jobbet och förstöra mina kläder för flera tusen kronor eller titta åt andra hållet, komma i tid till jobbet med hela rena kläder!? Svårt val, eller???

Detta har såklart inte hänt, men är ett exempel som används av filosofen Peter Singer. Läste det i en bok som jag fick låna av en god vän. Singer argumenterar för att det det är vår moraliska skyldighet att agera när barn, människor dör oavsett var de befinner sig. Att lämna ett barn att drunkna i en vattenpöl, vilket är otänkbart för oss alla, är lika omoraliskt som att låta ett barn dö i tredje världen utan att agera.

Jag är i det närmaste besatt av nyheter, speciellt nu när det händer stora saker. Det vi ser i Arabvärlden är stort, mycket stort och på många sätt fantastiskt. Människor har fått nog och reser sig mot sina förtryckare. Franska revolutionen men större!

Låt oss nu gå tillbaka Singer och de döende barnen. Singer talar sig varm över att ge pengar till tredje världen och därigenom rädda liv. Att vi på så sätt kan utjämna orättvisorna i världen (i boken nämns att Sverige är nr 2 i världen när det gäller att donera till välgörenhet, misstänker att det är inklusive skattefinansierat bistånd). Jag håller självklart med om att det är bra och viktigt med biståndsarbete, men det räcker inte.

Med revolutionerna i Nordafrika flyter det upp nyheter som är oerhört viktiga. Nyheter som egentligen inte är nya (se tex denna artikel från 2010 eller detta chockerande SVT-reportage), men som nu hamnar i ny dager efter de senaste veckornas händelser.

Sverige har exporterat vapen till många av regimerna i Nordafrika (länk till Svenska Freds). På YouTube kan man se nya Belgiska automatvapen (EU.O)som har använts mot Libyens folk.

Libyen har ett avtal med EU som säger att Libyen skall förhindra flyktingar att ta sig till EU. Sug på den karamellen lite… EU avtalar med en diktator som är känd för sin brutalitet att hålla kvar människor som har flytt sina länder pga giltiga assyl skäl eller “bara” generell hopplöshet. Hur de behandlas i Libyen är väl knappast vårt problem… Så sent som 2010 var EU-kommissionärerna Cecilia Malmström i Libyen för att förhandla klart detta avtal!

Listan på hur EU och Sverige (dvs du och jag) har svikit Nordafrika kan göras lång. Hur lång kan listan göras över hur vi genom våra politiker sviker världen? Att sluta handla och interagera med diktaturer är kanske inget alternativ, men på vilka villkor?

Gör som Singer skriver och ge pengar till SOS-barnbyar, Läkare Utan Gränser (MSF) osv osv , men när det är val nästa gång och du går förbi en valstuga fråga då också om vilken utrikespolitik som skall föras, vilka initiativ Sverige skall ta i EU för att skapa en bättre värld. Dessa frågor är minst lika viktiga och att ignorera dem är det samma som att låta ett barn drunkna…

För vad spelar det för roll om jag räddar en människa genom att ge 200 kronor/månad till MSF om personen sedan blir skjuten av en svensk kula eller pga mineraler som behövs till min nya iPhone!?

/Andreas

PS Får väl se detta som en fortsättning på “Egyptens folk tackar Sverige“.

PPS  Palmes jultal 1972. Om ni inte har hör det så tycker jag att ni skall göra det. Detta var Svensk utrikespolitik före min tid, men som jag vill se mer av. Konsekvensen blev att USA kallade hem sin ambassadör i 1,5 år, men rätt är rätt och fel är fel oavsett vem som fäller bomberna!

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7A1, A2, A3, GP1, GP2, GP3

Ett möte jag hade velat vara med på…

Centralköket i Hässleholm tyckte de gamla på ett boende drack för mycket kaffe. Först drogs konsumtionen ner till 4 packet kaffe/vecka och sedan 3. Detta innebar att de boende inte fick någon påtår (DM).

Personalen betalar sedan länge sitt kaffe och nu skall anhöriga betala för kaffet när de kommer på besök.

Nu har detta beslutet dragits tillbaka efter att media uppmärksammat beslutet och folk blivit ursinniga.

Vad betalar de gamla för att få bo på boendet 8-9000/månad? Vad kostar ett paket kaffe?

Jag undrar bara hur resonemanget gick på mötet? Hur tänkte de och vad sa de när det var klubbat?

Bra jobbat grabbar, nu går vi och tar en kopp kaffe!?

/Andreas

DN, SvD, GP

Bara orka lite till…

Mellan mig och Hem finns nu endast en packning, en städning, en nattvakt och 300km bilkörning!

Låter kanske enkelt, men ibland kan de enklaste ting kännas som en omänsklig börda…

TAr jag mig i kragen och går upp ur sängen NU så borde jag vara hemma kl 12 imorgon 🙂

/Andreas

PS Denna fina bild är tagen ett stenkast från Xtras kontor i Oslo. Vem har inte känt sig så någon gång…

Geriatrisk Ortopedi ger mig inte Brain Freeze

Har nu varit i Oslo sedan i onsdags och i helgen har det varit ovanligt lite aktivitet från min sida här på bloggen (det betyder inte att jag inte har läst kommentarerna).

Har, precis som sig bör, jobbat en hel del och min lott har varit ortopedi fram tills nu.

Två olika avdelningar som båda är ortopediska och som i huvudsak gör samma sak dvs opererar höftproteser, men ändå så olika. Det är “ganska” stor skillnad att vårda en 55-åring byggarbetare som kommer in för att byta en utsliten höft och vars plan är att gå tillbaka till jobbet och att vårda en 85-årig mulisjuk tant som har trillat och slagit av lårbenshalsen.

Geriatrisk ortopedi är sannerligen en utmaning som kräver att man plockar fram all förvärvad kunskap!

Patienterna har för ont för att mobiliseras. Är dom inte förvirrade från förr, så blir dom det av opiater. Blir dom slöa eller har ont så vill de inte äta. Intorkad eller övervätskad, njursvikt eller hjärtsvikt. Och så var det det med infektioner. Puh…

Hade kunnat skylla min inaktivitet på jobbets utmaningar, men det gör jag inte.

Däremot att gå den 30 minuter långa promenaden till Diakonhjemmets Sykehus klockan 7 på morgonen i -20, det sliter. Det har varit minusgrader sedan November och min arma kropp som är uppbygd av grekiskt DNA står inte längre ut. Slår vad om att man kan servera min hjärna som sorbet snart…

Vist är det vackert, men enuf is enuf!

Som tur är så skall jag snart åka till Lofoten. Där är det bara 0 grader, men blåser 14 m/s istället. Hmmmm det får bli ett senare problem…

Nu hägrar två nätter på Neurokirurgen innan hemfärd. Omväxling förnöjer!

/Andreas

Debatten om framtidens vård fortsätter…

DN har under ett par dagar skrivit om hur svensk sjukvård går på knäna. För oss som lever i den är detta ingen nyhet. Vi lever också alla med känslan av att det bara blir värre och värre.

Om man till detta lägger till att det omtalade köttberget, 40-tallisterna, snart kommer kräva mer och mer vård så undrar man var det skall sluta!?

Läs och begrunda:

Dagens ledare “Bädda fler sängar

”Ovärdigt att lägga patienter på golvet” från 17/2

Sjukhusen går på knäna” från 17/2

När och hur skall svensk sjukvård börja blicka framåt och fatta strategiska beslut för en hållbar framtid? Och vem skall betala???

/Andreas

PS Kanske finns det plats för Andreas Utvecklingskonsult AB någon stans i denna process???

Borde kanske bli utvecklingskonsult (och lite Bildt på slutet)

Summerade i slutet på December arbetsåret 2010 på min “Dagens Sjuksköterska”-blogg. När jag gjorde detta kom jag fram till att jag jobbat på 36 olika avdelningar 2010. Hur många jag har jobbat på sedan jag blev bemanningssköterska vet jag inte…

Det jag vet är att jag har sett en hel del arbetssätt och rutiner, en del bättre och en del sämre. Jag har sett välmående avdelningar och jag har sett avdelningar på randen till kollaps. Eftersom man är en tänkande varelse har man väldigt svårt att låta bli att tänka på allt man hade kunnat göra annorlunda för att förbättra patientsäkerhet och arbetssituationen.

Har också lärt mig att vara tyst! Inte populärt med en utomstående “kollega” som kommer in och pekar på allt som kan göras annorlunda. Som bemanningssköterska har jag lärt mig att ta seden dit jag kommer. Men kanske om man vore inhyrd som utvecklingskonsult!?

En konsult som hyrs in av ledningen för att jobba en vecka på en avdelning med nya ögon för att identifiera problem, dåliga vanor och positiva ting man kan jobba vidare på.

Tror att alla verksamheter mår bra av att få in utomstående som ser saker med nya ögon. Man skall inte underskatta vanans makt!

Hur många gånger har man inte hört “så här har vi alltid gjort” eller “son är det bare”…

Så om det är någon avdelningschef där ute som behöver lite ny input så är det bara att ringa. Jag lovar att bladet från munnen och ge din avdelning något att tänka på och kanske kan du också spara lite pengar 🙂

Tror ni det finns en marknad för utvecklingskonsulten Andreas???

/Andreas

PS Kanske en dålig idé… Något som däremot inte är dåligt är “Bildt lättar upp stämningen“!

Jobbar natt men fantiserar om Tarte Tatin

Efter en bilfärd upp til Oslo, som idag blev ovanligt lång pga snö och vind, har jag nu påbörjat min arbetsvecka. För ovanlighetens skull är min vecka (onsdag till onsdag) redan fullbokad, lägger inget värde i detta då det alltid brukar bli bra. Endast med god vilja kan en eller två vakter tryckas in och skall jag vara helt ärlig vet jag inte om jag har så mycket av den viljan…

Merparten av passen är nattpass och det passar mig alldeles perfekt!

Börjar med en natt på Diakonhjemmets Sykehus. Trevliga lokaler och glad personal vilket gör jobbet mycket trevligare. När jag råkar ut för något som luktar mindre trevligt förflyttar jag mig tillbaka i tiden och väcker till liv minnet av smakerna och lukterna från gårdagens “kvällen-före-Oslo-mys” med Tarte Tatin. Det var första gången jag lagade denna underbara franska äppelkaka. Karamelliserat råsocker, syrliga äpplen och “smuldeg” som sköljdes ner med Calvados av märket Ceure de Lion. Nil satis, nisi optimum -Endast det bästa är bra nog!

Som ni vet har jag som vana att glömma något hemma när jag reser till Oslo. Denna gång är det sladden som överför bilder mellan kamera och telefon som är kvar hemma, så ni får nöja er med en IPhone-bild på en nästan uppäten Tarte Tatin och ett uppdrucket glas Calvados. Dålig bild men väldigt gott!

/Andreas

Plötsligt händer det… LOFOTEN!

Som bemanningssköterska har jag uppdrag som jag drömmer om. Idag blev det klart att en av drömmarna, kanske den största, går i uppfyllelse!

1:a Mars åker Andreas till Lofoten för att jobba på medicinavdelning på Nordlandssykehuset Lofoten i tre veckor.

LOFOTEN!!!

Någon som har erfarenhet av denna exotiska plats?

/Andreas