Monthly Archives: January 2011

Patienten som inte gick att skicka hem

Jobbar man i sjukvården så har man alltid sekretessen att förhålla sig till när man skall skriva eller tala om sina jobberfarenheter. Därför skriver jag såhär…

Det var en gång ett kungarike och i detta kungarike fanns en patient. Denna patient hade snurrat till det och satt sig i en situation som var dålig för patientens hälsa. När patienten hade återhämtat sig från sviterna efter sitt snurreri ville patienten hem.

-Nej, kära patient. Du får åka hem, för du är fri att göra som du vill, men vi vill vårdplanera dig. Vi tror att du behöver mer hjälp hemma.
-Nej, svarar patienten. Jag har lite hemtjänst och vill inte ha mer hjälp. Men tjatar ni så kan jag stanna till vårdplaneringen…

Kallelse skickades och dagarna gick. Patienten gick omkring på avdelningen med korta släpande steg , tog sina mediciner och ställde inte till med merarbete för sjuksköterskorna. Med andra ord en mönsterpatient…

Frågan var vad mannen gjorde på sjukhus!?

Så kom den stora dagen. Fyra tjänstemän med sammanlagt minst 12 års högskoleutbildning hade tagit sig till sal 8. Sjuksköterskan hälsade alla välkomna och drog en medicinsk sammanfattning av vårdtiden. Sedan ägnades ca en timme till att övertala mannen att ta emot mer hjälp. Trollformler, besvärjelser och vanlig hederlig retorik användes, men inget bet på patienten. Svaret var NEJ, inte otrevligt ej heller förvirrat, bara NEJ!

Två dagar senare skulle mannen, som i denna text kallas patienten, skickas hem med taxi. Personalen tog farväl och patienten rullade mot utgången med ett stort leende på läpparna i rullstolen som taxichaufören sköt framför sig. Skulle han äntligen få komma hem?

En timme senare ringer telefonen. Taxichauffören och patienten hade mötts upp av hemtjänsten som bara hade sagt “den mannen är förvirrad och kan inte bo hemma, dessutom så kan han inte gå upp för trapporna” och sedan hade de gett sig iväg, med husnycklar och allt!

2 timmar senare rullar åter en frusen och stel patient in på avdelningen, nu lite mindre glad än när han rullat ut. Mannen ville ju bara hem och hade velat detta i över en veckas tid!

Sjuksköterksan kokade. Skulle patienten läggas in en vecka till bara för att ännu en människa satt sig emot patientens vilja?

Hemsjukvården ringdes, liggande transport beställdes. Två timmar senare var patienten, som nu bara var “mannen”, hemma. Han hade med lite stöd gått upp för “tre trappor utan hiss”…

Vet inte riktigt vad slutklämmen är på denna lilla saga. Skulle gärna avsluta med ett litet ordspråk, några visdomsord. Får istället nöja mig med att konstatera att samarbetet sjukvård/kommun/medborgare i detta lilla sagorike inte alltid fungerar helt smärtfritt vilket kostar  enorma pengar och enskilda individer stort lidande!

/Andreas

PS Gårdagens citat: Hade det inte varit för Windows så hade vi varit på Mars nu!

VideoBlogg: Fredag före Oslo


Vinet är från en av de första “nya” grekiska vingårdarna. På 60-talet satsade Chateau Porto Carras på att nå ut till en större publik än den lokala. Porto Carras fick greker att förstå att vin kunde produceras för fler än de på den lokala marknaden.

Vill också påminna om att ägna frihetskämparna i Nordafrika en tanke en kväll som denna!
/Andreas

Vem är du, vem är jag, levande charader…

Hände något idag som jag inte vill skriva om, men jag började tänka!

Vem är jag? Hur ser jag på mig själv och hur stämmer min självbild överens med bilden som du får när du träffar mig!?

Gick och grubblade längs med södra Älvsstranden och blandade ut mina tankar med att se på och fotografera älven, havet och båtarna. Genom att blanda ut så riskerade inte mina tankar att ta slut så snabbt…

Kom fram till Rödasten, konstarenan under bron, där Loulou Cherinet har sin utställning Testaments Betrayed. Hade hört ett inslag om utställningen på P1 så jag kunde inte motstå. En utställning med bara videoinstallationer. I lobyn en video där Loulou själv pratar om utställningen och det hon tänker om den.

Jag ryggade nästan tillbaka när Loulou började prata om att se på sig själv, att göra sina egna filmer i huvudet och att bilden idag hade förändrats. Förr fanns det en fotograf, ett objekt och en betraktare. Nu kan jag vid min dator, med min telefon eller med min kamera både ta bilden, vara objektet och i samma stund också se mig själv!

Kanske låter rörigt…

Var i alla fall på rätt (nedstämda)humör för att bli berörd av det jag såg. Skönt också att vara där ensam så jag slapp förhålla mig till vad någon annan kände och upplevde. Upplevelsen var bara min och jag behövde inte förklara!

Vi upplever allt på olika sätt. Vi är överens om att rött är rött, men jag kan aldrig veta hur du upplever det röda.

En bild på en solnedgång är vacker, men vilka detaljer i bilden lägger du märke till. Vad fastnar du för och hur upplever du nyanserna!?

Jag levde en gång i tiden med en kvinna som alltid tyckte det var stökigt hemma. Och jag, jag förstod ingenting…

Så mycket att uppfatta olika. Så många möjligheter till missförstånd och dissonans. Inte undra på att folk slår ihjäl varandra!

Som tur är så har naturen, evolutionen, eller gud om du vill, välsignat oss med tunga, stämband, öron, tummar, fingrar och ögon. Finns inget djur i världen som kan kommunicera så som vi gör. Vi kan samtala, skriva, skapa bilder om det vi upplever och få varandra att förstå.

-Andreas nu upplever jag att du…

-Jaha, säger jag, för jag upplever detta. Då kanske jag kan göra såhär så blir alla glada!

Men så enkelt är det tydligen inte…

Ahhhh det var skönt!!!

Var det lika bra för dig som för mig? Tror knappast det 🙂

Jag är nu lite närmare ytan i min existentiella kris och du, du kanske bara undrar “vad har han rökt”? ELLER!? Vad såg/förstod/upplevde du???

/Andreas

Håller Norge på att förändrats, till tonerna av Daft Punk!?

Glädjer mig när jag läser det Kristian Fäste, Xtra Personells grundare och VD, skriver på sin blogg. Han skriver “Uten Svenskene Stopper Norge“.
Norge kanske inte hade stannat om Svenskarna hade åkt hem, men det hade onekligen blivit ganska besvärligt. Besvärligt hade det också blivit om alla polska byggarbetare åkt hem. Och om alla från mellanöstern och från alla andra hörn på vårt klot som jobbar på tex sjukhem runt om i Norge åker hem!

När Kristians företag, min arbetsgivare, anställer i utlandet gör de detta fram för allt i Sverige så jag förstår att han riktar sig till “oss” Svenskar i sitt inlägg. Det är många människor i Norge som visar sin glädje över att “vi” är där och arbetar. De är glada för att de, precis som Kristian, har insett att vi behövs!

Kan någon då berätta för mig varför jag och andra börjar känna att något har hänt…
Jag fick tillbaka min deklaration skulle betala 25000 Nok. Betalade och överklagade. Inte för att det inte skulle kunna vara möjligt att få så mycket restskatt, men för att det till och med för en lekman fanns stora och uppenbara feltolkningar av det norska skattesystemet. I min slutliga slutskatt slogs det fast att jag hade betalat 10000 Nok för mycket i skatt, i första skedet! Någon hade “räknat fel” på 35000 Nok eller med andra ord 10% av min inkomst! Var det någon som var inkompetent eller ville någon jävlas med mig!?
Satt på Cederholm i December. En kär kollega kommer in i köket och är fly förbannad. Han hade varit på Skatt Öst (skattekontoret i Oslo) för att söka skattekort för 2011. Hade skrivit i sin planerade inkomst och kryssat i rutan “Skall du vara i Norge mindre än 183 dagar”. Skulle han inte ha gjort, i alla fall inte enligt damerna i kassan. Han blev utställd, av inte bara en men 3 skattetanter, för att han “kunde väl förstå att han inte kunde tjäna så mycket på så kort tid” och “skulle det vara så så fick han väl ta och flytta till Norge” osv osv. Han hade som sagt bara försökt att få ett skattekort så att han skulle kunna betala skatt i Norge, men blev behandlad som…
För någon vecka sedan fick vi anställda som bor i Sverige besked om att vi, eftersom vi bodde i utlandet, var tvungna att söka skattekort på plats i Norge. Något som tex Gunilla uttryckte frustration över för några dagar sedan. Hon har nämligen haft skattekort i Norge 8 år och det har aldrig varit ett problem…
Pratade om detta med en annan medarbetare som berättade att hennes dotter hade försökt öppna ett bankkonto i Oslo. Banktjänstemannen hade vägrat och hänvisat till “nya regler” som omöjliggjorde detta. På frågan vilka dessa “nya regler” var så hänvisade tjänstemannen till sin titel och sa “du får helt enkelt lita på mig”. Den unga kvinnan gick till nästa bank och öppnade ett konto…
Av dessa fyra händelser så är vissa vidriga, andra på gränsen till paranoida och endel bara lite lätt obehagliga, men om jag skall våga mig på en slutsats så är det att på lite olika ställen i Norge, kanske en och annan bank, möjligtvis i någon partilokal, vid ett köksbord eller två och helt säkert på Skatt Öst så sitter det människor i små grupper och tycker att “De” inte skall komma här och tro, tro att de kan utnyttja vårt vackra land. Vi skall visa dem!
Och de gör de. De ger de drabbade en dålig magkänsla, en negativ särbehandling och en helvetes massa merarbete.
Men jag skriver inte detta för att jag vill avskräcka från att resa till Norge, men för att Svenskar skall vara uppmärksamma på att det kan ske. Och när det sker reagera, men också lära sig något och ta med sig hem till sitt hemma och sitt köksbord, skattekontor eller vårdavdelning. För dessa saker sker i Sverige också, jag har både svart hår och ett konstigt efternamn…
Skriver detta för att fantastiska, trevliga, öppenhjärtliga och generösa norrmän skall få veta att “vi” kanske inte alltid känner oss 100% välkomna och att det är deras, lika mycket som vårt jobb att reagera!
Skriver detta för att jag vill veta vad diskrimineringsombudsmannen heter på Norska och vart jag skall vända mig om jag känner mig felbehandlad!!!
Detta inlägg innehåller kanske många frågor, spekulationer och förhastade slutsatser, men det blir lite mer intressant då. Uppskattar om du tycker något, åt vilket håll du vill! Vad har du för tankar och upplevelser som berör det som skrivits??
Ser i alla fall fram emot att åka upp till Norge om en vecka. Träffa vänner, jobba och inte minst söka skattekort på Skatt Öst. Återkommer med rapporter där ifrån 🙂
/Andreas
PS En länk till Maria Wetterstrands anförande i partiledardebatten, på ämnet öppenhet. Nej, jag röstar inte på Mp, men jag satt en förmiddag innan kvällsjobbet och bläddrade på TV:n. Och jag tyckte det var bra!!
PPS Inlägget är skrivet till tonerna av Paft Punk:s råa soudtrack till den ursnygga filmen “Tron Legacy”, en film man skall se, men inte för handlingens skull.

På Sahlgrenskas akutmottagning…

Igår satte jag mig på en akutmottagning för första gången i mitt liv.

Har redan skrivit om min tromboflebit. Var väl inte helt nöjd med att distriktsläkaren inte hade skrivit en remis för ultraljud. Skulle gärna ha det svart på vitt att det inte finns några djupa komponenter.

Igår natt steg min temp till 38 grader och jag fick rethosta. Hade förvisso lite ont i halsen, men det är inget ovanligt för mig och det får jag sällan feber av. Kände mig som en utskiten äppelskrutt och som ni förstår så gick mina tankar åt lungemboli hållet.

Kändes som en riktig lågodsare, men efter att ha pratat med kollegor och en orolig sambo bestämde jag mig för att gå “inom” Sahlgrenskas Akutmottagning på väg hem från nattjobbet. Om inte annat så för att utesluta det värsta och för att kunna slappna av och fokusera på att bli frisk.

07.15 stegade jag in på SU. Akuten var nästan tom. Endast en sliten gubbe med ett vitt bandage om huvudet satt på en bänk. Doften som fyllde väntrummet kan väl närmast beskrivas som gammal fylla.

07.25 fick jag komma in i triagen där sjuksköterskan Johan vant tog emot mig. Han skrattade gott när jag sa att jag hade försökt låta bli att ta febernedsättande innan jag gick till akuten, men att jag inte hade lyckats. Man vill ju inte framstå som friskare än man är… Jag hade dock inte kunnat motstå Bamylen i väskan och kl5 åkte 2 ner. Min temp på akuten 36,7 :/

Fick kod Gul och visades till ett behandlingsrum, där jag fick en brits. Somnade gott och jag hade nog kunnat sova där hela dagen om det inte vore för att jag blev väckt av en ST-läkare en och en halv timme senare. POX-promenad som var u.a och ett CRP på 17 tydde på att jag lyckats få en infektion samma vecka som jag fått en tromboflebit. Ett ultraljud skulle i alla fall tas av benet för säkerhets skull.

Nu var det dock slut på lyxen. Jag visades ut i väntrummet där det nu hade börjat bli fullt. Nattarbetstrött hann jag se 3 avsnitt av “The Pasific” på min dator innan jag vid 12 tiden fick komma upp till Röntgenavdelningen. Överläkaren visade tydligt med sin min att han kanske inte tyckte att indikationen för ultraljud var solklar. Han hittade inget och jag fick återgå till väntrummet.

Ägnade en timme åt fantisera ihop diagnoser åt människorna omkring mig. Tröttheten började bli olidlig och jag var på väg att ge upp och åka hem så blev jag åter inkallad till “mitt” behandlingsrum. Läkaren kom in och sa det jag redan viste…

När jag klockan två stegade ut var skulpturen av Ernst Billgren, som stod i mörker när jag steg in på akuten, upplyst av en trött molnskymd vintersol. Tog mig 5 timmar att åka bil från sthlm till göteborg vilket gav mig en ytlig ventrombos. Hade jag inte en DVT innan så hade jag det säkert efter 7 timmar på SU-akuten…

Måste ändå tacka Johan och alla de andra för att gott bemötande och jag hoppas innerligt att det dröjer riktigt länge innan vi ses igen!

/Andreas

Lunch på Operan, vackra trivialiteter och fin tid!

Satt idag påGöteborgsOperan och åt lunch tillsammans med kära Johanna. Efteråt tog vi en liten promenad. Solen sken och på älven flöt isflak fram, på väg mot havet, i en förvånansvärt hög hastighet.

Trots tromboflebit och lite halsont så kändes livet otroligt rättvist!

Där på kajen upplevde jag, vi, en av alla dessa små obetydliga saker som är sådär oväntat vackra. Ni vet vad jag menar!? Man går av spårvagnen en vinternatt, genar över en gräsplätt och en gatlykta en bit bort får frosten att blixtra likt diamanter omkring en. Oväntat, banalt, men så oerhört vackert!

Älvsnabben (kollektivtraviken på älven) gick förbi och vågorna som bildades rullade så tyst och harmoniskt mot kajen. På dem dansade isflaken!

Omöjligt att fånga på bild, kanske skulle jag filmat, men jag blev så tagen av denna vardagshändelse som sket var 5:e minnut så jag fick stanna till var gång en båt kom.

Om jag överdriver? Är det sol imorgon så är det bara att ta sig ner till vattnet vid Operan och se efter själv. Passa då för guds skull på att äta lunch också. Bra mat på Operan!

Inatt jobbar jag på en avdelning där personalen skall iväg på spa-hotell och ha lite fortbildning. Landstinget!? NEJ!

Då patienterna och arbetsuppgifterna är få inatt kanske klockan kommer gå lite långsamt,

men vad gör det när den är så vacker!?

/Andreas

DVT-misstänkt eller bara hypokondrisk sjuksköterska!?

Sedan i Söndags kväll har jag haft ont i höger ben. Närmare bestämt från knäts insida, i en linje, till ljumskens framsida. Med ett finger kan jag följa smärtan, som är brännande och ytlig.

Ont har man, jag, ibland och det brukar gå över, men detta har inte gått över. Igår sa Johanna att hon kunde ana ett rött streck i ljumsken.

Lägg till detta att symptomdebut inträffade efter flygresa och 5 timmars bilfärd…

DVT (DjupVenTrombos)!?

Uppmanar gärna människor att söka vård, men själv känner jag mig alltid dum och hyppokondrisk när jag skall göra det samma. Jag har redan ställt diagnos, ordinerat behandling och påbörjat en utredning…

VC öppnar om 2 timmar. Räknar i alla fall med att de tar ett D-dimer, sen får vi se. Återkommer!

Vet inte om detta sätt att tänka är typiskt för sjuksköterskor!? Är det någon som känner  igen sig???

/Andreas

PS Har såklart redan påbörjat behandling med Bamyl!

PPS Skall ägna timmarna fram till läkarbesöket med att läsa på internetmedicin.se

En ”guttetur” till Edinburgh

Igår landade min kropp i Sverige efter att ha spenderat några dagar i Edinburgh. Idag landade jag…

Resan började med att jag och Christian åkte upp till vår resekamrat Johan aka “min vän på Systembolaget”, som bor i Sthlm. Där bjöds det på Pierre Peters Grand Cru Extra Brut Blanc de Blancs (som en kollega till Johan lagrat i sin källare i många år) och haggis!

Haggis, skall man inte äta det i Scottland, tänker ni!? Jo,men vi ville vara effektiva och började beta av “måstena” redan innan vi var där…

På så vis hade vi mer tid till annat när vi väl var där!

Som tex att gå på “The Witchery by the Castle“, en av stadens finaste krogar, och inmundiga mat i stil med råbiff med rått vaktelägg…

Förutom att gå på lyxkrogar tog vi oss en och annan Pint Ale, Lager, Cider och allt annat som kommer på tapp. Inte helt sällan i sällskap med en Single Malt.

Skål!

Tro nu inte att, det enda vi gjorde, var att hänga på pubbar och äta mat.

Vi ägnade också mycket tid till att se på den vackra staden, vars centrum är indelat i nya och gamla stan. Nya stan är från 1700-talet…

Fotboll var också något som stod på agendan. För mig som har ett obetydligt fotbollsintresse var det inte så viktigt med denna aktivitet, men det var något som fick mig på andra tankar!

När vi skulle köpa biljetter så var det blankt NEJ! Hibernians vs Celtic var en “högriskmatch” och biljettköp krävde att man hade köpt biljetter där förr eller hade någon som kunde intyga att man var en “bra” kille. Vissa i sälskapet var beredda att ge upp, men jag gick igång, ingen säger till mig vad jag inte kan göra!

Vi tog sikte på puben som låg närmast arenan och tog ett barhäng. Vi snackade med gubbarna i barensom tyckte det var “fu–ing diskrimination” (på bred skotska)  och innan vi viste ordet av så hade lille Stuart lånat Franks Visa och Säsongskort och sprungit iväg. 20 minuter senare hade vi våra plåtar. Hela puben hade engagerat sig, de lade ut pengar och ville inte ha något utöver i gengäld.

Matchen höll låg kvalitet och hade ett lågt underhållningsvärde, vilket kompenserades av supportrarnas rop och ramsor!

Här står vi med Frank och Stuart (kan väl ses som en fortsättning på inlägget som jag skrev härom veckan)

Edinburgh är en vacker och trevlig stad som har så pass mycket att erbjuda så att det är omöjligt att hinna med allt på 3-4 dagar. I alla fall om man inte skall springa, vilket varken jag eller mina “guttetur”-vänner var så sugna på!

/Andreas

PS Nu tillbaka hemma har jag unnat mig en dags konvalescens innan jag skall ge mig på uppgiften att fylla igen hålet i plånboken…

Tacka Gud för James Young Simpson…

Är nu hemma från min utflykt till Edinburgh. Som ni säkert förstår så är jag lite sliten…

Jag måste trots detta lägga upp en bild tagen i St Giles´Cathedral.

Känndes lite mal placé med denna minnestavlan mitt bland alla minnestavlor över stupade Scottar, från mer eller mindre alla kolonialkrig, men å andra sidan så är det nog ganska många soldater (och andra) som kan tacka James Young Simpson!

/Andreas

PS Ledig från sjuksköterskeriet imorgon också. Vila, fixa lite saker och blogga är prioriterat!