Monthly Archives: November 2010

30:e November – Koldolmens Dag

Idag är det den 30:e November.

En kall dag. En tisdag i Oslo=operadag. Den förste apostelns, min namnes, dag. Och såklart Karl XII:es dödsdag.

En dag som fram till nu har “firats” av suspekta människor, men nu är det slut med det. Nu är det Kolsolmens Dag!

Karl XII, mannen som avslutade stormaktstiden, blev skjuten i Norge, men ffa tog koldolmen, kiosken och inte misnt kalabaliken till Sverige!

Såg på FB att det var några som skulle fira Koldolmens dag i Stockholm med vacker musik. På alltomstockholm.sestår det att Herman Lindqvist skall tala och hela eventet motiveras med texten:

“Karl XII gillade inte bara krig och elände – han gillade också kåldolmar. Vi hyllar det mångbottnade svenska kulturarvet med kåldolmar och kaffe, svenska nationalsymboler med muslimsk invandrarbakgrund.”

Muslimsk eller inte så lever vi i ett rikt land. Ett land som sedan länge har varit öppet för nya influenser, smaker, människor och ljud. En öppenhet som är en del av folksjälen, något som sannerligen är värt att fira och bevara!

Är för sent i år, men nästa kommer jag att fira denna Koldolmens Dag och kanske du med mig!?

Mitt nya kall är att jobba för att Koldolmens dag skall en dag att fira i hela landet, en fest dag då vi äter koldolmar, vindolmar, pizza, tzatziki, Tom Yam och dansar ringdans kring var Karl XII:e i hela landet!

/Andreas

PS Är du nyfiken på hur det lät när Kalle låg där i Bender på handvävda mattor, smaskandes på vindolmar, kannel och pistagedoftande baklava, smuttandes på himmelskt kaffe och längtade hem till kalla norden så lyssna på detta.

PPS Gud vad jag längtar hem till min mamma och hennes vindolmar som hon fyller med ris, mynta, kannel, pinjenötter, korinter. Ett bett och man befinner sig i himmelriket!

Årets visselpipa: hyllad, men utan jobb…

Det var den 25:e September 2009 jag skrev om Peter Magnusson första gången. Ni vet, undersköterskan som tröttnade på att personal på Södertälje Sjukhus fällde kränkande och rassistiska utlåtanden om patienter.

Blogginlägget länkar till de ursprungliga artiklarna i DN och SvDdär det står hur han blev arbetsbefriad efter att ha “skvallrat” om jargongen på avdelningen.

Peter tillsammans med Karin Törnqvist (Göteborgs Energi) har nu utnämnts till årets visselpipor av Transparency International Sverige!

Säkert någon form av upprättelse för undersköterskan, som i mina ögon är en hjälte, men vad hjälper det då han fortfarande inte får gå tillbaka till sitt jobb medans de som så tydligt bröt mot alla etiska koder och regler fortsätter arbeta!?

Två trötta och frusna nattarbetare på väg till sina sängar

Detta sker i Sverige 2010, samtidigt som man på halva tv4.se kan läsa Geirs innersta tankar “jag hinner inte ens bajsa“…

Geir kanske skulle flytta till Östersund!? Då skulle han inte hunna något annat än att bajsa!!!

Men å andra sidan så skall Östersundsborna vara glada att de inte bor på Haiti. Där hade de bajsat sig in i slutet. Fruktansvärt!

Nu är det nog bäst att jag slutar skriva. Risken finns att jag annars blir elak, något jag kommer att ångra när jag vaknar och är på strålande hummör 😉

/Andreas

PS För att inte tv4 skall bli ledsna så kolla in denna parodi på vår norska vän 🙂

DN, SvD2

Poledance, Internet och Alexandramannen

Resan upp till Oslo gick bra idag. Var lite försiktig på gasen och fick en avslapnad resa. Istället för att stressa ägnade jag mig åt BBC World Service (på NRK News) och att fundera på tre händelser som har fått mig att rynka panna…

Händelse 1:

Jag jobbade natt på en barnavdelning förra veckan. En medarbetare passade, under en lugn stund, på att titta på NRK:s “Trekant“. Två tjejer och en kille i 19-20 års åldern har ett “sexualupplysningsprogram”. Något som tydligen har väckt debatt i Norge. I avsnitt 4, som medarbetaren tittade på, lär sig killen strippa, en av flickorna dansa poledance och den andra flickan att prata “dirty talk”.

Min kollega fick straks efter att han tittat klart typiska calicisymptom, men de hade antagligen inget att göra med programmet…

Händelse 2:

Dagen efter nattjobbet var jag på julfest. Fick då det stora nöjet att sitta bredvid två skolsköterskor som för äventyrets skull jobbat några sommarveckor i Tromsö.

Är lite nyfiken på skolsköterskejobbet så det var ett givet samtalsämne. De jobbade med mellanstadiebarn och det visade sig att 50% av deras tid lades “icke somatiska” frågor och av dessa var en icke obetydlig del sexualrelaterade.

Enligt Xtra-kollegorna var barn i åk 5, dvs 12-åringar, av idag experter på “avancerad sex”, mycket tack vare Internet…

Händelse 3:

Åt söndagsmiddag hos Johannas föräldrar igår. Mycket trafik och dåligt väder gjorde att restiden blev lite längre än vanligt. Detta gjorde inte något, för till sällskap hade vi P3 Dokumentär.

Gårdagens avsnitt handlade om “Alexandramannen”, en ung man, som när allt började endast var en gammal pojke. Han hade genom att ljuga och manipulera inte bara lyckats få unga flickor, mellan 13 och 17, att klä av sig inför kameran, men också fått dem att resa till hans stad där han utnyttjat dem sexuellt. Han dömdes så småningom till 10 års fängelse för övergrepp på 53 flickor.

Författaren Katja Wagner har skrivit en bok som heter “Alexandramannen“. Hon har intervjuat både offer och gärningsman. I radioprogrammet berättade hon bl.a att en förälder hade sagt att han tyckte det var så skönt att hans dotter satt mycket på rummet och inte var ute och sprang på nätterna. Dottern satt framför datorn…

Att tv-program som riktar sig till unga tittare handlar mycket om sex, det vet vi. Ingen har väl glömt Big Brother och allt som hände där under bästa sändningstid. Detta var nu några år sedan och utan att ha allt för mycket koll så är mitt intryck att det inte blivit “bättre”.

Men har denna typ av program och den typ av beteende som uppvisas där blivit så “normalt” så att statlig tv kallar sådant, som annars bara händer på mystiska herrklubbar, för sexualundervisning?

Nog snubblade vi över en och annan FIB-Aktullt när vi var små, men det hörde till ovanligheterna. Dagens barn har stort sett fri och daglig tillgång till grov pornografi.

Snuskgubbar behöver inte längre locka in flickor i sina bilar med godis. De kliver istället rätt in i deras sovrum!

Är det orimligt att dra slutsatsen att dessa tre “händelser” hänger samman. Att fallet “Alexandramannen” är en produkt av hur barns verklighet ser ut och ett bevis på att vuxenvärlden inte vet hur de skall hantera dessa svåra frågor.

Censur av Kanal 5, Tv3 och nu NRK är knappast trolig, eller önskvärd. Internet kommer inte heller det att stängas ner. Allt detta är här för att stanna, men hur skall man hjälpa barn av idag att hantera dessa intryck?

Mycket tankar, men lite fakta! Jag vet inte ens om det finns ett problem, men finns det så har jag helt ärligt ingen aning om hur det skall bemötas!

Vad tänker du?

Finns ett problem och hur skall det i så fall bemötas?

/Andreas

PS Mitt samtal med skolsköterskorna avbröts av en lek. Hade gärna pratat vidare och kanske fått reda på hur de angriper “problemet” på jobbet!

Hjärta och Smärta med Don Carlos

Don Carlos av Giusippe Verdi går just nu på GöteborgsOperan.

Jag och Johanna såg detta hjärtskärande mästerverk igår kväll.

Verdi lånade historien från en pjäs, men den i sin tur är “based on a true storry”.

Prins lyckligt förlovad med prinsessa. När prinsens farfar dör så är det dags för den nya kungen att, prinsens far, att välja en ny fru. Av politiska skäl väljer han sonens trolovade…

Don Carlos, sviken av sin far och förälskad i sin styvmor!

Foto: Mats Bäcker

Don Carlos 2010/2011, The Göteborg Opera from GöteborgsOperanon Vimeo. (se detta filmklipp)

Maktkamp, ensamhet, vänskap, kärlek och hat spelas, i Göteborg, upp på en helt svart scen. Allt krimskrams är överflödigt. Föreställningen är fängslande!

Lyssna bara på detta stycke från tredje aktens början. Kungen konstaterar att hans fru aldrig har älskat honom och att hans plikter gör att han endast kommer få sova när han ensam ligger död insvept i sin kungliga mantel (Dormirò sol nel manto mio regal).

Från våra platser på rad två såg vi minsta detalj i sångarnas mimik, dirigenten dirigerade sin orkester in i minsta detalj och jag, jag höll andan!

Opera är livet i koncentrat!
/Andreas

PS Kul att regisören till Don Carlos är Stefan Valdemar Holm, en kille som jag har skrivit om tidigare!

PPS “riktiga” recensioner finner du här: GP, DN, SvD

Xtra-Julfest och Ett Nex-5 Gästspel

Allt sedan jag började skriva denna blogg har min Canon IXUS 950 varit min ständige följeslagare.

Kameran som då hade några år på nacken har sedan dess varit på fjälltoppar, i fjordar och på ett stort antal sjukhus. Allt för att dokumentera för bloggens räkning.

Detta har inneburit att min kära Johanna har blivit utan kamera. Här om veckan tröttnade hon på att vara kameralös!

En utflykt till Scandinavian Photo i Mölndal och “problemet” var löst.

En Sony Nex-5 med ett 18-200 objektiv fick följa med hem!

Nex-5 är en spegellös systemkamera vilket gör att huset är lika stort som en kompaktkamera, men med en sensor som är lika stor som systemkamerans och med utbytbar optik. Med 16mm objektivet får den plats i fickan och med 18-200 ser den helt galen ut!

Optik, sensor och massor med cool programvara som behandlar bilderna gör att jag med min lilla Canon numera känner mig kameralös…

Som tur är så är Johanna ganska snäll, så när jag är hemma får jag låna 🙂

Fick till och med lov att ta med den på Xtra Personals julfest i Göteborg i torsdags. En fest som var större än vanligt!

ssk Charlotte och care-chefen Linda

Ingen julfest utan julbord...

Anette "årets arbetsinsats" Jensvang

Oslo-Philip och ssk:orna Laleh och ... (var det Charlotte?)

Kvällen blev lång och den avslutades tilsammans med en liten tapper skara på Avenyn!

/Andreas

PS Både kamera och Andreas klarade sig hem i ett stycke…

Vårdat Jens Stoltenbergs son…

Den lille pojken hade det inte bra. Han gnydde på det där viset som bara barn som är för sjuka för att skrika och gråta gör.

För er som inte har hört det så penetrerar detta ljud alla mänskliga försvarsmekanismer och hugger en rätt i själen!

Fadern till lika Norges stadsminister, Jens Stoltenberg, hängde över mig som en hök. Hans sätt att vara, hans rörelser och blickar skrek oro och ångest. Det stressade mig i mitt arbete. Jag gjorde vad jag kunde, men det mesta jag gjorde blev fel och det jag gjorde rätt hjälpte inte. Det slutade på sämsta tänkbara sätt…

Jens var rasande och förtvivlad. Min värld var bara mörker. Ett barn hade dött!

I den stunden vaknade jag.

Jag låg i min säng på Cederholm. Var tvungen att sätta mig upp och tända i taket för att riktigt försäkra mig om att det bara var en dröm. Det var det som tur var, men det tog ett bra tag innan jag kunde somna om och när jag vaknade på morgonen hade jag kvar den obehagliga känslan i kroppen…

Otroligt länge sedan jag drömde mardrömmar om jobbet. Tror inte jag har gjort det sedan jag var nyutbildad och jobbade på MAVA.

Orsaken till denna dröm?

Troligen ett barns gnyende klagan, en förälders starka oro och min maktlöshet…

Kul att jobba med barn, men “some times it get´s to you”, som en medarbetare sa när jag berättade om drömmen.

Har du drömt mardrömmar om ditt jobb?

/Andreas

PS Om det var någon som satte kaffet i halsen när de såg överskriften och tänkte nu har han gått över gränsen, så ber jag om ursäkt!

PPS Finns en sak som jag inte förstår med denna dröm. Jens Stoltenberg av alla människor!?

Infektion och Andreas som groupie

Hade kunnat skriva vad jag har gjort idag, mina intryck och funderingar, men nej, det hade bara blivit en upprepning på den teologiska diskussionen som vi hade här för några veckor sedan. Kanske också med en bitter kommentar om hur jag skulle lära en patient att sätta PVK och hur patienten var omöjlig att sticka!

Det får bli något om gårdagen istället som spenderades på en infektionsavdelning här i Oslo. Förbenat trevlig avdelning!

Kul personal som har högt i tak och med en mycket intressant patientgrupp, så länge man inte blir smittad…

Bortsett från alla trevliga norrmän var där (såklart) ännu en Svensk. Vi kom väldigt bra överens och då det var tisdag bestämde vi oss för att gå på Underwater Pub.

Tre fantastiska sångare varav en var Mariann Fjeld Olsen, sopran på Den Norske Opera. Nu senast hade hon huvudrollen i Figaros Bröllop av Mozart.

Mariann Fjeld Olsen och jag

 Med bl.a en aria från Trollflöjten trollband hon oss alla. Var bara tvungen att gå fram och säga “hej”, trycka hennes hand och, såklart, ta en bild…

Nu påväg mot denna periodens sista vakt, sedan tidig hemfärd till Götborg för att fira jul med Xtra Personal!

/Andreas

PS Efter att jag hade misslyckats satte studenten PVK på två patienter utan att misslyckas…

En busschaufför…

Var redan på riktigt gott humör när jag lämnade avdelningen på Aker sykehus för att ta mig till Rikshospitalet för att jobba en försenad aftonvakt.

När jag kom ner till Sinsenkrysset och hoppade på bussen som skulle ta mig till Gausta och Riksen blev inte humöret sämre. Bakom ratten på bussen satt en 50+ skåning med en stadig kula. Han hälsade alla välkomna och var gång någon klev av tittade han upp i spegeln samtidigt som han i micken sa “ha en brrrau dau”!

Tror inte det var många som förstod…

När jag skulle gå av drog han en vits om Riksen. Förstod tyvärr inte vad han sa pga min vänstersidiga hörselskada, motorbuller och grov dialekt, men det spelar ingen roll. Glada busschaufförer gör min dag!!!

/Andreas

Skønt jobb-flow i Oslo!

Varit hær sedan i Onsdags och “vakterna” (norska før arbetspass) bara rullar in. Redan hunnit vara på fyra olika poster (avdelningar) och skall straks skynda mig ivæg till den femte!

Har jobbat på alla avdelningarna tidigare så varje gång man dyker upp blir dett ett glatt återseende.

Hærlig kænsla i magen!

/Andreas, på eller på væg till jobbet…

PS Har ingen møjlighet att lægga upp bild, men det hade andtagligen bara varit en glad Andreas 🙂