Monthly Archives: March 2010

Vad var det han sa!?

I fredags hade jag en ledig kväll i Oslo. Gjorde det jag sällan gör hemma. Jag tittade på TV.

SVT:s “K Special” visade dokumentären “Teaterdirektörerna“. En dokumentär om hur svensk teater har gått från att ha varit en generös organisation där tankar utbyts till att vara topp- och ekonomistyrd där besparingar har gjorts på personalens bekostnad och där ingen längre känner sig säker! Teaterdirektörerna framställdes som giriga, dubbelfakturerande monster men i mina ögon gjorde de bara det ägarna (vi/politikerna) ålade dem att göra (+att de dubbelfakturerade lite…)! Lätt att se kopplingar till hur sjukvården fungerar…

Se och döm själva!

Det som dock gjorde störst intryck på mig var det förre Dramaten chefen Staffan Valdemar Holm sade i slutet av programmet.

“teatern i Sverige är inte den spelplats för stora moraliska, etiska konflikter som det faktiskt borde vara. På något sätt så går man till ett farligt ställe för att inte bli utsatt, vilket är en grotesk ide. Vi kan nästan inte spela de grekiska dramerna här för vi fattar inte att en människa kan gå över gränsen. Vi kan inte spela Shakespeare för vi fattar inte att en människa kan överskrida de normala gränserna och det är rätt beklämande…” (se de 5 sista min på dokumentären)

Detta har gnagt i mig sedan i fredags…

Är det så att vi i detta moderna samhälle, som endast lider brist på brist, har distanserat oss till den milda grad från våra egna dolda krafter/drifter så att vi inte längre kan känna igen dem eller förstå dem, inte ens på scen!?

Kabiven, Oliklinomel, parenteral nutrition går rätt in i blodet och gör att du överlever, men har jag förstått saken rätt så finns det en limit för hur länge man kan leva på denna vita sörja. Kanske behöver våra kroppar tuggmotstånd och fibrer att jobba mot för att inte bara överleva, men leva? Om teaterchefen har rätt och det samma som gäller kroppen gäller själen så lever vi i ett land med själsatrofi som ligger på sin mentala dödsbädd!

Jag blir lite provocerad! Det är i alla fall inte mig han pratar om!!! Känner du dig träffad?

Väl hemma har jag bestämt mig för att göra allt som står i min makt för att motbevisa Staffan Valdemar Holm och det är ganska enkelt i Göteborg i dessa dagar!

Har köpt biljetter till den antika tragedin Orestien som just nu går på nyrenoverade Folkteatern. Tragedi av Aiskylos hade urpremiär 548 f.Kr på Dionysosteatern vid Akropolis fot och är ganska mörk… Det blir nog inte ljusare av att regissören heter Lars Norén!

Den 7:e har jag date med Norén, Orestes, Agamemnon, Klytemnestra, Elektra och de andra. Varför visar inte du också Staffan att bara för att vi inte är dramatenchefer så betyder det inte att vi inte kan uppskatta ett mörkt grekiskt drama!

/Andreas

PS Imorgon blir skall det gästbloggas om norska deklarationer!

SvD, DN, GP

Likt sjömannen

Sjuksköterska med en sjömans liv

En här, en där men med alltid med hjärtat kvar

Odysseus drömde om Ithaka

Taube sjöng om Vinga fyr

Glädjen jag känner när jag ser “Sjömanshustrun”, på väg hem, kan bara beskrivas som euforisk

Då vet jag att jag snart är hemma

Hemma!

/Andreas

PS Skyller detta inlägg på att jag jobbat natt och sedan kört hela vägen hem. Skönt övertrött!

PPS Varför måste jag ursäkta mig så fort jag blir känslosam?

Sista rycket

Jag klarade det!

Antagligen för att jag inte hade något val. En god bok, pillerdelning och lite internet fick natten att gå, men jag måste erkänna att jag sliter lite med ensamheten…

Nu skall rummet städas och väskan packas för imorgon, efter nattvakt på barnavdelning, bär det av hem till min kära Johanna och tio dagars påskledighet!

/Andreas

PS Älskar Alecos Fassianos tavlor!

Nyvaken…

Klockan är 19.27 dvs alldeles lagom.

Om 2,5 timmar börjar min andra nattvakt på en “intermidiär-post” dvs lite sjukhus, lite sjukhem och med målet att alla skall hem till sitt. Klientelet är äldre som är så pass friska så att de kan bo hemma.

Det som är speciellt är att man jobbar ensam vilket är helt ok relaterat till arbetetsuppgifterna, men att behöva umgås med sig själv i 10 timmar utan att bli avbruten är sjukt påfrestande…

I mina lurar “Heligoland” som är “Massive Attacks” senaste platta. TREVLIGT!

För er som har glömt så gjorde Massive Attack underbar musik på 90-talet tex sensuella Unfinished Sympathy och Karmakoma.

Och så nu låtar som Spliting The Atom!

Hög tid att krypa ur sängen, återbekanta sig med böngrytan och för tiotusede gången genomgå transformationen till trevlig bemanningssköterska!

 Men hur skall jag stå ut med mig själv???

Hur gör ni för att stå ut med er själva!?

Klockan är nu 20.07…

/Andreas

PS Kanske skulle göra som Tom Hanks…

En annorlunda vecka och återkomsten till Oslo

Hemma från söndag kväll till fredag morgon. Trevligt tänker ni och ja det var det väl, men inte som det brukar…

Johanna var inte hemma!

Tycker inte ni det är dålig stil? Åka till Kina på tjänsteresa. Hmpf…

På vägen upp till Oslo fick jag ett SMS. “På flygplatsen i Shanghai. Ringer imorgon när jag kommer hem…”. Hejdade i sista stund impulsen att lägga om ratten så att hon skulle slippa ringa. Så att jag kunde möta henne på Landvetter med öppen famn och längtande läppar…

Antingen var det min saknad eller så var det 250g biffen jag åt igår som gjorde att jag hade ont i magen restn av resan upp. Som vanligt känns det bättre när man är på plats.

Firade min ankomst till Cederholm med en improvisationsvariant på Fasoulakiasom jag kokade ihop klockan 7 i morse. Hade bara en liten morot (gulrot på norska) så jag tänkte att det nog går lika bra med selleri och det gjorde det. Skvätten rödvin gjorde nog också sitt till (i grytan så klart…)!

Grytan är nu på burk och räddar arbetshelgen. Så ser ni en stor burk med soppa eller gryta i kylen när ni är i Norge så vet ni att Andreas inte är långt borta!!!

/Andreas

25:e mars, en dag att fira…

Den 25:e mars 1821 välsignade Biskop Germanos frihetskämparnas vapen innan de tog sig ner för berget och befriade Kalavrita från 400 års Otomanskt styre. Det var det moderna Greklands födelse och dagen som Grekerna än idag firar som sin nationaldag.

Det var hjältarnas tid. Många av dem med oroväckande lång musche,

 men också några med lång kjol och stål i blicken!

Laskarina Bouboulina när hon pekar ut kursen för sitt skepp. Vilken blick! Vilken beslutsamhet! Vilken KVINNA!!!

Som liten grabb fick jag göra som grekiska barn alltid har fått göra. Jag fick memorera en dikt om frihet och kamp och sedan recitera den i en skolmatsal utsmyckad med grekiska flaggor och ikoner på de stora fosterlandshjältarna. “O Kirios” (Herrn), som vi kallade hemspråksläraren, avslutade hela eventet med ett flera sidor långt tal om fosterlandest kamp som avslutades med “Leve kampen, leve fäderneslandet, leve folket”. Efter vi med ett rungande “LEVE”! 

Stort sett sedan den dagen 1821 har grekiska folket kämpat för att överleva. Många stora poeter, författare och politiker har sett världens ljus i detta land och tragiskt nog så har också många av dem avsatts i stadskupper, tvingats leva i exil eller fängslats, en del av främmande makter men de flesta av egna landsmän…

Frihetskampen har pågått sedan det mytomspunna 21 och fortsätter än idag. För vist är det så, som någon har sagt, att den som är skuldsatt inte är fri!

Det är jobbiga tider för Moder Grekland men då varken Otomaner, fascister, CIA eller överstar har lyckats knäcka henne så skulle det väl vara för illa om en finanskris skulle göra det. Hon kommer göra som hon gjort så många gånger förr. Hon kommer göra som i klagosången, som alla greker allt för väl kan texten till, “Och nu när världens ormar har vaknat klär du dig i dina antika smycken och utan en tår säljer du dina barn på världens marknad…. ….Moder Grekland, sorgens moder….“.

Det är ingen tillfällighet att Greklands tredje största stad heter Melbourne, att det finns lika många greker utanför som innanför Greklands gränser och att det finns fler Grekiska läkare än Svenska på Borås sjukhus…

Men trots allt så älskar vi henne för hon är vår moder!

Blev vist lite sentimentalt-bitter-nationalistisk där. Det är en egenskap som greker får med modersmjölken (tack mamma). Skämt å sido. Grekland kommer att göra det som krävs för att komma på fötter, det är jag övertygad om. Självklart skulle det hjälpa om man fick låna pengar till en OK ränta med hjälp av sina “europeiska bröder” (sången pratar om ormar).

Grekland är hur som helst bara ett litet problem för EU. Personligen tror jag det är därför man pratar så mycket om det, för alternativet är att prata om de stora problemen (SvD skriver toppen av ett isberg)!

För vad skall Angela göra när Italien, Spanien, Portugal och kanske till och med Storbritannien står på ruinens brant!?

Grattis på Nationaldagen Grekland!

Nu skall jag hoppa i duschen och sjunga nationalsången, “Frihetshymnen”….

/Andreas

SvD2, SvD3, SvD4, SvD5DN1, DN2, DN3, DN4E24

En pro-Israelisk tanke

Äter frukost och gör mig i ordning för ett uppdrag här i stan. I tidningen läser jag om Israels premiärministers besök i USA och konstaterar att det nog inte blir fred i Palestina än på ett tag…

Borde det inte vara i Israels intresse att skapa fred med sina grannar? För hur länge kommer USA att pumpa in vapen och pengar i landet och vad händer om de en dag slutar!?

Medveten om att det är ett oerhört infekterat ämne och att det, även i Sverige, är oerhört låsta positioner i debatten, men så som jag ser det så måste en pro-Israel vara för en långvarig och stabil fred!

Nu måste jag åka till jobbet!

/Andreas

SvD1, DN, DN2, DN3,

Den Siste Greken

För en vecka sedan satt jag i bilen på väg upp till Oslo. Hade som vanligt P1 som sällskap i bilen. Tycker det finns få saker som får tiden att gå så fort som ett intressant samtal och sådana samtal förs ofta på P1!

Jag måste ha varit i höjd med Orust när “SverigesRadios Romanpris 2010” skulle delas utlive från Bergwaldhallen i Sthlm. Galan började med en presentation av “priset“. Hade det inte varit för  Johanna Koljonens vackert klingande finlandssvenska hade jag nog bytt kanal, men sedan presenterades de nominerade böckerna och genast spetsade jag öronen!

En av de sju böckerna hette “Den siste Greken”! Den måste vara bra tänkte jag…

Böckerna presenterades av juryns medlemmar och frågor ställdes till författarna. Måste säga att galan vid det laget bjöd på ganska bra lysning.

Aris Fioretos bok skulletill slut presenteras. Om jag minns rätt så börjar huvudpersonen som getherde i norra Grekland och slutar i Skåne som lärare. Hans första ord när han anländertill Sverige är “Hej jag heter Jannis och är student vidBromöllas universitet”…

Hmmm… Har ni läst gårdagens inlägg förstår ni attjag är uppväxt i Bromölla och min far är lärare och började sin karriär somgetaherde i norra Grekland. Om jag var sugen på att läsa boken tio minuter tidigare så var jag nu säker och det blev inte heller värre av att boken gick och vann!

På E6:ans slingriga och dåliga del utanför Strömstad i mörker och med mycket trafik ringde jag Johanna och tvingade henne att släppa allt hon hade för händerna och genast beställa “Den Sista Greken”.

Tack för det Johanna och grattis Ari. Imorgon blir det soffa, te och bokläsning.

Återkommer med ett omdöme!

/Andreas

PS Läs gärna DN:s recension

DN1, DN2, SvD1

Vad är Oddsen!?

För, det som nu känns som, en evighet sedan tog jag mig själv i nackskinnet och sparkade mig ur sängen. Klockan var 06.13 i morse (Söndag). Jobbat kväll, dagen innan, och med en sambo på väg till en stad därifrån det kom nyheter om sandstorm (Peking) hade jag haft det lite svårt att slappna. Sovit lite oroligt och var väldigt trött även i Andreas mått mätt!

Satt i köket och tryckte ner müsli, mest för att jag har lärt mig att det skall man göra, och förberedde mig för sista arbetspasset innan hemfärd. Då kom det in ännu en person i köket!

Hur stora kan oddsen ha varit att hon var ssk:a och jobbade för Xtra!? Ehhh, plan 7 på Cederholm bebos av Xtra-ssk:or (och en och annan usk:a)…

Hur stora kan oddsen ha varit att hon också skulle hem idag? Så gott som alla bemanningssjuksköterskor åker hem på söndagar tänker ni…

Men hur stora kan oddsen ha varit att hon skulle till Göteborg och kunde tänka sig att hålla mig sällskap när jag körde hem!? Ja, var annan sjuksköterska i Göteborg jobbar bemanning i Oslo och att åka Audi istället för Swebuss är kanske inte ett otippat val…

Men hur stora kan oddsen ha varit att hon född och uppväxt i Bromölla, samma toalettproducerande (Ifö) håla  som jag är uppväxt i!? Ganska små, inte sant…

Och när vi sedan kom fram till att hon visste vem min syster var och hade haft min far som lärare kändes det som att det var meningen att jag inte skulle sitta i bilen ensam till Göteborg!

Jag och Johanna Andreasson på väg till Göteborg.

One in a million!

/Andreas

PS Dessutom bra för min klimatkarma!