Category Archives: Möten

Valfångare, personliga tränare och ensamstående mammor har korsat min väg och alla har lämnat något.

Sista inlägget, bloggen flyttar!

För drygt 3 månader sedan fattade jag beslutet att det var dags att gå vidare i livet och med livet flyttar även bloggandet. Kommer så snart som möjligt börja skriva på http://sjukskoterskanorge.se/ och vill du vara riktigt säker på att inte missa något så kan du även följa mig på Facebook!

Sedan juni 2009 har det blivit 930 blogginlägg, många om vardagens trivialiteter, en del om hur det är att vara sjuksköterska i Sverige/Norge och några andra om mina reflektioner kring nyheter och och sådant jag sett. De har skrivits från Tromsö i norr till Grekland i söder. Jag har bloggat från fjordar, fjäll, städer och små öar vid Nordsjöns rand.

Under dessa 3 åren har jag hunnit förlova mig, gifta mig och få en underbar liten dotter. Mina matlagningsfärdigheter har förbättrats och jag har inmundigat en hel del goda drycker. Jag har varit med på debattprogram i TV, skrivit debattartiklar i tidningar och varit med på radio x fler. Jag har jobbat på närmare 100 avdelningar/institutioner, på ett 20-tal olika orter.

Och när jag ser bilder från bloggens första sommar kan jag snabbt konstatera att jag har fått betydligt gråare hår och bloggen är säkert en bidragande orsak till det…

Jag har varit ledsen, arg, men mestadels glad. Och det jag är gladast över är att 2442 kommentarer har skrivits. Det är interaktionen mellan mig och Er som har hållit bloggen levande, det har varit min morot för att skriva vidare och jag hoppas att många av er vill följa mig vidare.

Ses på andra sidan!

/Andreas

PS Läser du detta på http://norgesjukskoterska.se/ så är det en kopia på den gamla bloggen. Välkommen till den nya!

Familjen Papagiannis Norska Årdals-vardag

På Söndag har jag och min familj varit i Årdal i 5 veckor. Någon form av vardag har infunnit sig, inte som hemma, men ändå vardag. Trivs på jobbet. Trevliga medarbetare och har fått en god relation till alla “brukare” (eller vad det heter). Lite action, men mycket trevligt, som sagt, och såklart en hel del…

…fina utsikter från hemtjänstbilen!

Krutet ligger helt klart på fritiden. Som ni antagligen har förstått så blir det ganska mycket “gå på tur” (vandra på norska, fram för allt på fjället).

Jobbar jag eftermiddag så kanske vi tar bilen till “Övre” dvs Övre Årdal som uttalas Aurdàl och går de fem kilometrarna”fram till Vetti”, äter en glass för 30 Nok/st och går 5 km tillbaka igen.

Jobbar jag dag så är en kvällstur till tex den drygt 3 timmar långa turen från Offerdal till Paradisjuvet perfekt. Här har vi tagit med oss Xtra-kollegan Ia som är i Norge som sjuksköterska för första gången. Hon gjorde missen att inte ta med sig något fortskaffningsmedel till den norska landsbygden, men förståndig nog att packa ner en kall öl som avnjöts 850 m.ö.fjorden (jag fick också smaka).

De lediga dagarna tar vi längre turer, en del har jag skrivit om, andra inte. Igår var vi uppe på ett fjäll vid den av UNESCO Världsarvsmärkta Nærøyfjorden. Gick fyra kilometer långt och en kilometer upp dvs 25% lutning i snitt (de första 2 km hade 40% lutning). 8 km på 6 timmar ink lite vila.

Varför utsätter man sig för något så smärtsamt kan man undra!?

Behöver knapt skriva “utsikten”, men också för att få…

…mysa lite på blåbärsrisbädd…

…gå ner igen och…

…leka extrem Top Model såklart!

Nästan sorgligt att det snart bara är tre veckor “fam Papagiannis Norska Årdals-vardag” kvar 🙁

/Andreas

PS Behöver jag påminna om att bjuda in era ssk-vänner till bloggens Facebooksida?

Talar inför Upprorsmakare (sjuksköterskestudenter) i Umeå 20/3 (och min medarbetare erbjuder jobb)!

Löneupproret bland sjuksköterskestudenter sprider sig över landet och mitt hjärta fylls av hopp. Senast läste jag att det kommit till Göteborg!

Blivande studenter har utmanat landstingen på ett “chicken race” där landstingen vill säkra sommarens bemanning, men utan att höja lönen och från andra sidan studenterna som vill få 24.000 i ingångslön, annars inte jobba. Vem skall stå fast vid sina principer längst?  Oddsen är lite ojämna då landstingen nästan har monopol på arbetsmarknaden, men har samtidigt skyldighet att erbjuda säker vård. Studenterna måste ha mat i magen….

Minns som igår när jag tog mitt första jobb som sjuksköterska. Det var Januari 2007, jag var 29 år gammal, hade 4 års yrkeslivserfarenhet som lärare, men fick ändå lägsta ingångslön. 18.500 stod det på mitt kontrakt…

Avdelningschefens som jag “förhandlade” med hade bundna händer. Hon sa ursäktade att hon inte kunde göra något just nu, men att längre fram skulle det komma lönehöjningar och att det var då jag kunde kräva högre lön. Det skulle visa sig att det inte fungerade riktigt på det sättet och det ledde fram till mitt beslut att lämna landstinget.

Imorgon, tisdagen den 20/3 kl 18, är jag och Marcus Gambreus, sjuksköterska och rekryterare på Xtra Care, i Aulan i Vårdvetarhuset, Umeå. Jag skall tala om mina erfarenheter från Norge och mina tankar kring studenternas kamp. Marcus skall förbättra oddsen för studenterna genom att erbjuda de nyfärdiga sjuksköterskorna jobb i Norge!

/Andreas

PS Är du ssk-student i Umeå så sprid gärna detta vidare så ses vi imorgon. Är du ssk-student och upprorsmakare  någon annan stans och känner att lite pepp-talk och Norge-jobb skulle hjälpa dig/Er så kontakta gärna mig eller Marcus (andreas.blogg@hotmail.commarcus.gambreus@xtracare.se)

Läs mer här: Dagens Medicin, BLT, ttela, Arbetaren, DN, NorrbottensKuriren, SvD,

En sjuksköterskas pressvecka

Gick av i Borås kl 7 i morse.

12.30 mötte jag fotografen Jezzica som kommit från Stockholm för att ta några bilder till ett reportage i arbetslivs- och karriärs-magasinet Shortcut.

Plåtade i gamla och vackra Barnsjukhuset med sina ljusa Florence Nightingale-inspirerade salar, nuvarande Institutionen för Vårdvetenskap och Hälsa dvs lokalerna där jag påbörjade min transformation mot sjuksköterskeyrket.

I tisdags lunchade jag med Lina, en journalist från Spionen som är en tidning som går ut till alla studenter och universitetsanställda i Göteborg.

Då åts och plåtades det på Operan (i “blåkläder”)!

Förhoppningsvis kan jag inspirera någon, ge en ny infallsvinkel, visa på en möjlighet i vårt yrke.

Det finns fler sanningar är landstingets och kommunens!

/Andreas

PS Det är dags att sova nu för snart skall jag vara i Borås för att praktisera, och inte bara prata om, yrket. Jag får väl återkomma när tidningarna är tryckta och i omlopp.

Tävlingsbidrag: Oslo – vackert och sorgligt

Maria, en 25:årig sjuksköterska från Stockholm, som provade på att jobba som bemanningssjuksköterska i Norge förra sommaren efter att ha jobbat i Uppsala i 2,5. Sedan i Februari är hon på nya och flashiga sjukhuset A-Hus som ligger några mil från Oslo (mot Gardemoen).

Hon besöker familjen i Stockholm ibland, men hjärtat har hon lämnat i Australien…

Maria var på A-Hus dagen då det som inte fick hända hände, dagen då bl.a vår yrkeskår fick visa vad vi dög till.

////

Jag är svensk sjuksköterska och jobbar i Oslo.  När sjukhuset intog katastrofberedskap förra fredagen gick det undan. Aldrig har det känts så viktigt att vara här i Norge som just den helgen; men det kräver också tid till eftertanke efter allt som har hänt.

Lämnade rosor vid domkyrkan i Oslo i onsdags.

Stämningen går inte att förklara. Försöker förstå. Blir rörd av all den värme och kärlek som visas människor emellan.

Norge är i sorg men samtidigt starkare än någonsin. Sjukhuset återgår från röd till grön beredskap. Patienter skrivs ut, nya kommer in. Någon form av vardag återupprättas men någonstans inom mig kommer det för evigt alltid brinna en alldeles speciell kärlek för Norge.

/Maria

////

Tack Maria!

Detta var det andra bidraget i tävlingen där du kan vara med och “tävla” om att vinna fyra superfina priser från vårdväskan.se!

Ser gärna att du också deltar. Blir inte så spännande om två tävlar om fyra priser…

Som jagskrivit tidigare flest “likes” på bloggens facebook-sida vinner!

Stälningen i detta nu är Kicki 7 mot Marias 0

/Andreas

Tävlingsbidrag: Kickis Resa

Kicki har skickat in sitt bidrag till vårdväskan.se-tävlingen. Ett inlägg om hennes väg från Göteborg till Tromsö. Ett inlägg som ackompanjeras av bilder från hennes Tromsdalstind:s tur.

Hoppas du blir inspirerad så att även du skickar in ditt lilla bidrag för att få chans att vinna de finfina priserna och inte minst dela med dig av något och för att göra denna blogg mer levande!

/////

Det kan anses modigt, men likaså dumdristigt att välja att bli bemanningssjuksköterska i Norge efter enbart 8 månaders yrkeserfarenhet bakom sig. Jag lämnade tryggheten på Sahlgrenska sista februari och den 1 mars tog jag ensam bussen till Oslo för första gången.

Nervositeten var enorm. Flera orsaker fanns bakom mitt beslut, men framförallt var det utmaningen och äventyret som drev mig. Samt viljan att utveckla mig själv som sjuksköterska, men även som människa.

Jag minns chocken under mitt första arbetspass: språket! Hygienrutinerna! Datasystemen! Arbetsuppdelningen! Idag har det nästan gått 6 månader sen jag började arbeta för Vacant Helse och jag har arbetat på många sjukhus i och omkring Oslo, med allt från Infeksjon till epilepsi. Jag har lärt mig oerhört mycket sen jag kom till Norge, både som medarbetare, vårdgivare och privatperson.

Jag är stolt över att jag lyssnade på min inre längtan till Norge, att jag inte hejdade mig själv (även om jag många gånger önskar att jag haft längre yrkeserfarenhet).

För sanningen är ju den att man enbart ångrar det man aldrig gjorde!

Ha det bra!

// Kicki, direkt från Tromsö 😉

PS Mina bilder vill väl visa varför jag valde Norge: jobb men också unna sig dess natur när man hinner. Lön för mödan så att säga!

//////

Tack Kicki!

Tävlingsbidraget med flest “likes” på bloggens Facebook-sida vinner. I detta nu leder Kicki med 0 “likes”.

Skärpning 😉

Vill ha både fler likes och fler bidrag!

/Andreas

Tävlingsdax på Bloggen!!!

“Att fixa sjukhusets WiFi ær inte prioriterat arbete under ferien” fick jag høra idag. Tog mig då istællet en liten tur på den nærmaste lilla toppen och fick se havsørn, æta mitt livs førsta sjælvplockade hjortron och några nævar blåbær.

Kan pga frånvaro av WiFi inte dela med mig av bilderna jag tog idag. Inte heller kan jag ligga i min sæng eller sitta vid frukostbordet och dela med mig av mina tankar och funderingar.

Dærfør tycker jag det kan vara dax før lite tævling med priser från Vårdväskan.se! En tævling dær du delar med dig av dina bilder och funderingar!!!

Jag vill att du skickar en eller flera bilder med något av førlande teman: Sjukvård, Norge eller/och “løn før mødan” (varfør inte en kombination av alla tre).

Bilden/bilderna skickas till andreas.blogg@hotmail.com tillsammans med några rader om dig och ev. något du vill skriva till øvriga sjukskøterskar/studenter/usk:or som læser bloggen.

Førstapriset ær allt det ni ser på bilden dvs væska, digital “systerklocka” med 8 skal, pennor som ser ut som sprutor och “post it”-lappar. Fjærdepriset ær en analog “systerklocka” med ett xtra skal och de øvriga två priserna ær dær i mellan…

/Andreas

PS Ha nu inte någon prestationsångest eller liknande. Jag behøver lite bildet och texter att dela med mig av nu nær jag inte kan lægga upp några egna. Varfør inte inspireras av tidigare tævlingsbidrag från Marcus, Emelie och Nils!

Bloggåret 2010

2010 är till ända och vi har redan börjat bocka av dagar på det nya året 2011.

Har som jag redan skrivit några gånger varit och firat in det nya året på en plats utan internet, så här kommer resumé av bloggåret 2010

Av de 313 inläggen jag skrev var det aldra första tillägnat förra årets nyårsfest.

En hejdundrande fest som lade ribban för hela året!

Under året blev det många resor till Norge. Under en av de första tog jag en lång vinterpromenad med en av mina Xtra-kollegor. En promenad som kröntes med en superb lunch på Oslos operahus!

I februari stiftade jag bekantskap med denna härliga kvinna! En kvinna som dök upp flera gånger i mitt liv

Det första av flera inlägg om sjuksköterska vs sjukskötare dök också upp i Februari månad.
En månad som avslutades i Tromsö.Där jag var kvar en bit in i mars. Syndade gjorde jag också

Har druckit många goda viner detta året, men i Mars hade jag en närmast religiös upplevelse då jag smakade på Maddalena!!
April blev en konstmånad. I Manchester var det Superrealismoch en ledig vårdag besökte jag den skulpturbelamrade Vigelandsprken!

Maj, maj, maj! Jobbar man i Norge så måste 17:e maj nämnas. På bilden en stolt Norrman i sin folkdraäkt. Var? På KarlJohann såklart!

Och efter en 17:e Maj i Oslo var jag tvungen att vila upp mig med en tvåveckors semester i Grekland 🙂Väl hemma tog jag den fantastiska bilturen över Hardangervidda

till Tyssnes där jag förutom att bestiga toppar och fira bloggettårsdagar jobbade tre veckor på öns sjukhem.

Hade en liten bildtävling på bloggen i somras. I Juli fick jag in denna bilden. Måste vara årets bild!

Årets personliga peak måste ha varit min statusuppdatering 🙂
En av många middagar detta året hade vi i Augusti. Kommer inte ihåg varför men det fanns säkert en bra anledning. Tror det var en före-åka-till-Norge-middag…

Årets outfit måste ändå ha varit den om jag bar på min käre vän Anders bröllop i Augusti!?

Diskussionen om sjuksköterskeyrket fortsatte i Augusti. Då aktualiserad av den mycket udda dansk reklamfilm!

September var månaden då jag började förverkliga en pojkdröm,

Sverige gick till valurnorna och vi firade att Xtra Care fått en ny chef!

Oktober betyder hummerpremier på västkusten. Något som alla som jobbade för Xtra(Sverige) under sommaren fick uppleva på nära håll!

Oktoberdagar i Oslo är inte heller helt fel

I November kom kanske årets bästa inlägg. Eller har du ett annat favoritinlägg?

Hade det inte varit märkligt om jag hade sammanfattat mitt år utan att nämna Opera!? I November gick vi och såg Verdis mästervärk Don Carlos!

I december fick bloggen sitt första videoblogg-inlägg och ett glatt gäng åkte till Styrsö för att äta julbord på Pensionat Skäret.

Och som sagt året avslutades i en nybyggd villa vid havet,som vi och min “svägerskas” familj hyrt.

Vacker minimalistisk inredning och supergod mat hjälpte inte. Jag inledde det nya året i djup sömn, vilket jag skyller helt på

en liten engelsman vid namn Noah

och en vid namn Ted!

Ett långt inlägg, men så var också 2010. Vill tacka alla som kommenterat på bloggen under det gångna året. Det är möjligheten att interagera med Er som är min morot. Tack också till alla underbara medarbetare som jag sprungit på runt om i Norden, alla vänner som står ut med mitt eviga fotograferande och bloggande!!!

Ett särskilt tack till Fredrica som gästbloggat om att deklarera i Norge och ni som skickat in bilder till bloggen (mera sådant)!

Nu är det bara att ladda och kasta sig in i 2011. Vem vet vad det har att ge!?

Inleder i alla fall arbetsåret inatt med att jobba i Stenungsund.

God fortsättning på det nya året 🙂

/Andreas

PS En sammanfattning av arbetsåret finner du på Andreas Blogg på Dagens Sjuksköterska, en skapelse som också kom till 2010!

Greker idag och irakier imorgon

DN skriver idag om att det är 50 år sedan de första grekerna kom till Sverige.

Av min närmaste släkt på fars, men också på mors, sida har merparten passerat detta land. När far kom 1970 var redan fem av hans sju syskon här. Han kom sist och sent, men också av en annan anledning.

Som yngst i en stor familj på den grekiska landsbygden hade han, precis som alla andra, vuxit upp utan el och rinnande vatten. När han var i åldern mellan Duplo och vanligt Lego började han hjälpa till i familjens jordbruk och när han var i PlayStation3-ålder vallade och mjölkade han 200 getter.

Han fick det dock inte som de andra i familjen. Han fick möjligheten att studera. Först i Thessaloniki, men militärdiktaturen fick honom att söka sig till Sverige. Han är idag gymnasielärare i södra Sverige.

Kan skriva i dagar om allt han har berättat om sin ungdom, men det var inte honom jag tänkte skriva om idag!

Pappas syskon har inte gått länge i skolan. De lämnade ett land vars landsbygd var fattig, outvecklad och med ett sekel av politiskt våld i ryggen. De kom till Sverige och började jobba dagen därpå. Och de jobbade tills den dagen de gick i pension, flyttade tillbaka eller dog.

Det är intressant att en del av dem aldrig lärde sig mer än 10 ord svenska. De jobbade med greker, juggar, finnar och en o annan svensk. De behövde inte svenska för att putsa toaletter på Ifö-verken eller göra koppartråd på Elektrokoppar och de behövde inte svenska för att klara sin vardag. Självklart hade det hjälpt, men ändå…

Men det var inte heller dem jag hade tänkt skriva om idag!

Jag hade tänkt skriva om de som kom sedan dvs 2:a generationen.

Att jag, som har växt upp i ett supersvenskt villakvarter med bokhyllor fulla med böcker och där närmaste “svartskalle” boendes några kilometer bort, är välintegrerad förvånar kanske ingen. Så jag skriver inte heller om mig idag!

Mina kussiner då, som inte hade hyllmeter med skönlitteratur, ordböcker och spännande populärvetenskap, hur gick det för dom!? Dom som hade föräldrar som var analfabeter och ointegrerade!

Jo, det gick bra! I Sverige eller i grekland har många av dem högskoleutbildning, eget företag eller “bara” ett hederligt jobb och det är mycket intressant!

Ser man på dagens samhälle och de diskussioner som förs kring integration, moskéer och språktest i ljuset av mitt folks historia i Sverige så säger jag bara “slappna av”!

Om 10 år när Irak är en blomstrande nation kommer många flytta tillbaka, andra kommer att stanna integrerade eller ej, men fram för allt så kommer deras barn och barnbarn vara Svenskar, eller svenskirakier.

Dessa svenskirakier, svensksomalier eller vad det nu kan vara för blandning kommer precis som jag och mina landsmän berika och driva detta land framåt och de kommer precis som jag få höra “men du är svensk i mina ögon”.

Det viktiga är att se till så att de som kommer får arbeta. Böcker i all ära, men att ha föräldrar som arbetar och känner att de bidrar med något är viktigast av allt för att få en fungerande familj. För övrigt låt dem bygga sina tempel och sköta sig själva, med eller utan slöja, det ordnar sig ändå!

/Andreas

Behörighetsutredningen, David vs Goliat och en trevlig kväll

Onsdag i Oslo.

Sitter på ett café i centrum. Trots den softa jazzen i högtalarna och att 50% av besökarna pratar på klingande Svenska ekar ariorna från gårdagens pubbesök i huvudet.

Min önskan om att få sällskap till Underwater Pub uppfylldes. Charlotte och Johanna, som båda är i Norge för första gången, tvekade länge. Valet stod mellan Grace Anatomy och en unik upplevelse med mig. De valde opera, pub och mig 🙂

Trots att båda var noviser i operans värld och inte visste vad som väntade så fick jag känslan av att de blev mycket positivt överaskade.

Det är väldigt svårt att inte bli överväldigad när en kraftsopran som brukar stå på de stora operacenerna står några meter bort och levererar. Måste upplevas!

Imorgon, torsdag, är det två nya sångare i trappen. Båda har var sin huvudroll i vinterns två stora premiärer på Oslos Operahus. Är jag ledig kommer jag definitivt vara där!

Från trevligheter till annat. Idag kom “behörighetsutredningen” som handlar om sjuksköterskor och speciallistutbildning. Vad jag kan förstå efter att ha läst Dagens Sjuksköterska:s artikel i ämnet så har vi lite att hämta den närmaste tiden…

Jag citerar direkt från DS:

“I utredningen framgår att lönen och arbetsuppgifterna sannolikt spelar in i en sjuksköterskas vilja att utbilda sig.”

Nähä!? Har de lyckats komma fram till att en marginell löneökning, eller ibland till och med lönesänkning, mer studielån och utebliven lön spelar in i sjuksköterskors vilja att vidareutbilda sig. Hägglund borde ringa mig och fråga så skulle jag kunna ge honom lite gratis konsultation i frågan “what nurses whant”…

Sedan fortsätter utredningen ”Lön och andra villkor är dock frågor som ska regleras mellan arbetsmarknadens parter”.

Men vilka är då arbetsgivarens parter? Jo, minst 95% av sjukvården i Sverige drivs av SKL (Sveriges kommuner och landsting) dvs våra politiker. Våra politiker är alltså arbetsgivare med, mer eller mindre, monopol på marknaden. Motparten är jag och du som är sjuksköterskor och som i förhandlingen skall möta denna jätte. Jätten säger hur det skall vara och vi gör som vi blir tillsagda, eller?

Det är som en kamp mellan David och Goliat!

Goliat accepterar bara total underkastelse. Allt annat betyder ökade kostnader dvs risk för skatteökningar dvs risk för att bli av med jobbet. David kan aldrig vinna i närkamp mot det. Vi kan vara hur arga vi vill, krossade blir vi ändå!

Nej, vi sjuksköterskor måste lära oss av Davids kamp. Hemligheten är att göra sig onåbar för Goliats styrka. Vara där han inte kan nå oss (tex Norge). Då kan Goliat försöka styra upp sin sjukvård med sina stora muskler men utan Davids hjälp. Genom att öka avståndet kan vi få Goliat på fall och våra högst rimliga krav igenom!

Detta ställer självklart också krav på David. Att tänka i nya banor, att se sig omkring efter nya möjligheter och att våga. Våga lämna den kuvades trygghet!

Vad har du för åsikter i ämnet?

/Andreas

PS Hade ingen tanke på det när jag började denna bibliska liknelse, men vår käre socialminister borde känna sig väldigt hemma i denna liknelse…

PPS Som sagt Göran, det är bara att ringa om du vill ha hjälp och du, Göran, och alla ni andra som läser detta är välkomna till bloggens Facebookgrupp. Bara ett klick!