Category Archives: Lön för mödan

Vin, mat, resor och kultur. Det som förgyller livet!

Förändring Nostalgi och det som Består

Igår gick jag in i en affär.

Färger och lukter slog emot mig. Genast var jag 7 år. Första dagen efter den 48 timmar långa bilfärden ner till Grekland. Höll krampaktigt i 1000-lappen som min stora svartklädda farmor givit mig för att jag skulle köpa mig årets strandtofflor.

Denna affären var kanske lite stökigare än herr Koríkos affär i byn, men känslan var den samma, lukterna de samma. En affär som har och alltid har haft allt man kan tänkas behöva.

Gubben som satt bak disken var långt över pensionsålder. Över honom ett fotografi på en stilig man med slips och mustasch, det var gubbens farfar och det var han som öppnade förrättningen för länge länge sedan.

Utanför väggarna har världen förändrats. Åsnor och hästvagnar har ersatts med fyrhjulingar och bilar. Byns stolta segelhandelsflotta har inte ersatts, resterna av den syns bara i de pampiga hus som med råge har mist sin forna glans. Men innanför affärens väggar så står tiden pall, i alla fall så länge gubben lever. För hur man än vänder och vrider på det så är han den tredje och sista generationen som driver denna lanthandel.

Jag tänkte nog inte allt detta när jag var där inne, men jag kände det och musiken som strömmade ur högtalarna var som en resonanslåda för känslorna. Den vackraste melankoli spred sig i min kropp!

Saker och ting förändras, inte nödvändigtvis till det bättre, men så är det. Vi kan bara påverka utvecklingen, men aldrig få den att upphöra. Vad är det då som består? Jag tror det är de sakerna som är aldra viktigast, de som gör oss till människor. Dessa ting rår inte tidens tand på. De kommer bestå så länge människor befolkar denna jord.

Vad pratar jag om?

Jag och min far gjorde det, gubben i affären och hans pappa och många långt innan det lika så, på andra sidan jorden och om 100 år kommer en far, precis som jag, sitta på en av strandpromenad i skymningen tillsammans med sitt barn och dela en frukt.

För vissa saker är för bra att ändra på!

/Andreas

Semester på magkänsla leder oss rätt (Limni Evia)

Igår vaknade vi för tredje gången i Arahova. Det dåliga vädret och en rastlös liten flicka som inte vill något annat än att träna på att gå, hade fått oss att fundera på vart vi skulle ta vägen. Fortsätta till Mani som planerat? Åka någon annan stans? Åka tillbaka till byn, spara pengar och åka om en vecka när vädret stabiliserats?

Vi beslutade att åka tillbaka till byn. Packade bilen och körde åt fel håll, för att tanka. Tankade, satte oss i bilen, tittade på kartan, tittade på varandra och sa nästan i kör “Skall vi inte åka till Evia istället”!?

När jag vid 19-tiden klev ut på en balkong i Limni, nordvästra delen av ön och såg ut över strand, hav och solnedgång så visste jag att vi hade vi hade fattat rätt beslut 9 timmar tidigare. Hurra detta rummet skall vi ha (för 35€/natt)!!!

/Andreas

Vackra Galaxidi, bergiga Arahova och Magiska Delfi

Idag öser regnet ner över det av torkan hårt drabbade Grekland.

Vi har tagit vår tillflykt till ett café med en utsikt som skiftar mellan den ovan och mellan noll utsikt pga molnen som drar in.

I Torsdags lämnade vi vårt lilla paradis i Norra Grekland och gav oss av söderut. Målet var Arahova, byn vi är i, i detta nu, som ligger på 1000 meters höjd på berget Parnasos sluttning. Närheten till Athen har gjort byn till Greklands skidort no 1.

Byn består av mestadels gamla stenhus, men runt om ligger Athenelitens villor som för några  år sedan poppade upp som svampar. Nu har poppandet definitivt avstannat…

Från Arahova var det tänkt att vi skulle bestiga Parnasos högsta topp, men vädret ville annorlunda…

Här i Grekland kan vädret få kataklysmiska proportioner. Igår var vi en tur till undersköna Galaxidi vid Korintiska viken.

Vi gick längs med kajen och njöt av utsikten och de gamla stenhusen som sett båtar o skepp med åror, segel och svarta plymer komma och gå. En tant kom fram till oss och sa att vi borde söka skydd. Hennes far hade sagt “när det ligger svarta moln över den toppen så skall du skynda hem”. Vi gick runt viken och in på ett café.

Kraften och mängden som regnet kom med var skrämmande. 20 minuter senare var domedagen över och det enda som vittnade om att den dragit över byn en stund tidigare var att vägarna var som bäckar och att hamnens vatten nu hade samma färg som bergen runt omkring.

Galaxidi är historiskt och vackert, Arahova lika så, men på Parnasos sluttning ligger också en av Greklands heligaste platser, till lika största sevärdheter, Delfi.
Vi lyckades pricka in några regnfria timmar på denna magiska plats dit människor har vallfärdat i tusentals år för att njuta av dess skönhet och att offra till, först Gaia (moder Jord) och senare till de vackra konsternas gud, Apollon. Många kom tidigare också med frågor till “oraklet i Delfi”, som var Apollos prästinnor, och som i offerrökens dimmor fick kontakt med guden och kunde se in i framtiden. Svaren var dock ofta dunkla och möjliga att tolka på många sätt vilket såklart gjorde att alla fick som de ville, men när det gick fel så kunde eftervärlden ändå ge oraklet rätt.

Över allt tempel och byggnader. På var och varannan sten ser man bokstäver, ord och meningar som beskriver den verkligheten som människorna som, under hundratals år, byggde denna plats levde och dog i. Dessa ord som man, med lite god vilja och kunskaper i Nygrekiska ,till viss del kan tyda gör denna plats, trots mängder av turister, med sin fantastiska utsikt och de branta klipporna som tornar upp sig bakom till en länk till det förflutna. Närvaron av dem som vistats här för länge läge sedan är påtaglig och med bara lite fantasi kan man se människor gå i procession längs den heliga vägen med guldbesmyckade offerdjur och känna lukten av rökelse och offerrök.

När man sedan träffar “körsvennen i Delfi” och ser in i hans 2500 år gamla elfenbensögon så är närvaron total. Vad hade man inte gjort för att få gå med honom upp mot stadion, som ligger överst i komplexet, talat med honom och sedan deltagit i hans lycka efter att ha vunnit kapplöpningen till Apollos ära. Vad hade man inte gjort för att sedan få se honom förevigad i brons tillsammans med sin vagn och fyra (eller sex) stolta hästar (av hästarna finns endast några hovar bevarade). Som tur är så är vi födda med fantasi…

Men Delfi är inte bara i det förflutna.

Speciellt inte när man har en dotter som i detta nu inte vill någonting hellre än att gå och visst hade föreningen av det förflutna och framtiden varit total om hon tagit sina första steg vid Apollos altare, men det var nog tur att hon inte gjorde.

Det hade varit för mycket för denna stolta grekiska fader att hantera…

/Andreas

PS Under inläggets gång har förmiddag hunnit bli kväll och jag ligger i sängen på “Piso Alonia“, där vi hyr rum för 30€/natt (sommarpris) och lyssnar på kyrkklockorna som långsamt och bestämt slår 6 i perfekt harmoni till regnets lekfulla virvlande mot fönstret. Är inte säker på var jag är nästa gång jag skriver, men det kommer inte vara Arahova.

En sjuksköterskas plikt och hur lite Norge hamnar i en Grekisk trafikolycka

Finns få saker som är så irriterande som långsamt internet. Av den anledningen har jag tagit mig till närmaste småstad för att få lite blogg-lugn och en anständig uppkoppling.

Härom dagen, när vi var på väg till stranden, stod det några bilar mitt på vägen. Såg märkligt ut. När vi kom närmare såg vi en polis vinkade förbi oss. Reflexmässigt följde jag polisens anvisning, men sedan hann tanken ifatt kroppen. Ingen ambulans var närvarande. Ställde mig i vägkanten klev ur. Polisen tittade frågande på mig. “Jag är sjuksköterska, kan jag hjälpa till med något”. Lät väldigt mycket som på film, men vad skall man säga? Polisen pekade på en tant som låg utsträckt  på asfalten, såg nästan lättad ut och sa “du får gärna ta en titt på henne”.

Tanten som hade suttit i baksätet utan bilbälte var vid medvetande. Var inte speciellt svårt att konstatera att hon hade en humerusfraktur och på huvudet, som kade krossat sidorutan, en stor lös hårlapp. Kraniet under såg helt ut, men under där fanns nog en väl omskakad hjärna…

Kunde inte mycket göra än att prata lugnande med tanten och se till så att hon låg stilla. Efter 10-15 min dök ambulansen upp och ut hoppade en läkare och en “paramedic”. Rapporterade lite snabbt vad jag hade observerat medan vi satte på krage och fick upp henne på båren. Läkaren såg lite konfunderad ut när han såg på mig och frågade “var jobbar du”. När jag svarade Norge och Sverige ryckte han till!

Visade sig att läkaren hade bestämt sig för att emigrera och skulle börja på norsk språkkurs nästa vecka. Hade lust att prata mer med honom om detta, men vi hade en patient emellan oss som skulle få åka med blåljus 100 km till Thessaloniki.

Jag gjorde min plikt som sjuksköterska genom att stanna vid en olycka för att hjälpa en medmänniska och det faktum att alla med någon form av utbildning ser sig om efter en nödutgång från detta land fick lite Norge att hamna på den solvarma asfalten någon stans mellan antika Amfipolis och det turkosa havet!

Nu skall jag tillbaka till byn och koka marmelad på farbrors persikor då de kommer i sådana mängder att ingen människa klarar av att äta dem och så skall det packas. Imorgon bär det av söderut. Första stopp Delfi!

/Andreas

PS Aldrig jobbat ambulans eller akuten. Hade jag kunnat göra mer för tanten? Kontroller jag borde ha gjort?

Lite middag i byn

Hade en mycket liten del av min släkt över på middag i min trädgård igår. Den nya grillen skulle invigas!

15 vuxna och 3 små barn i min trädgård tillsammans med mängder av mat och dryck. Kring midnatt kom en och annan kofta och några filtar fram. Sedan kunde vi fortsätta några timmar till.

Behöver jag skriva att vi hade väldigt trevligt?

/Andreas

“Theou Hara” i SeptemberGrekland

SMHI säger att sommaren i Sverige har varit den sämsta på 12 år, det har varit regnigt och kallt.

Här i Grekland säger de att sommaren har varit den värsta på många år, temperaturen har hållit sig över 37 och det har inte regnat på tre månader…

Nu är det dock annorlunda, bortsett från att det fortfarande inte har regnat. Grekerna använder gärna uttrycket “Theou Hara” när saker och ting är riktigt bra. I September är vindruvorna mogna, de sista fikonen hänger sockerstinna i trädet, persikor saftiga och söta, havet uppvärmt och det bästa av allt temperaturen ligger på runt 30 på dagen och vid midnatt är en liten kofta på sin plats.

Hur skall man beskriva detta om inte som “Guds Gädje”!?

Ja, även en grekisk ateist, som jag, tvingas att ta till detta kraftuttryck när det är så fint som det är nu!

Det är inte första gången vi är ute och reser med lilla Iris, hon har varit både i Paris, Manchester och uppe på Norges fjäll. Det har alltid gått bra fram till nu och även denna gång gick det förträffligt.

Vi tackar Austrian Airlines som tvingade upp hela familjen kl 03.30. Detta medförde att när det sedan var dags att sätta sig på planet till Wien och sedan vidare till Thessaloniki somnade lilla Iris på startbanan!

Här i Grekland har upptäcktsfärden för flickan fortsatt och det går som en dans.

För inte är det svårt att lära sig äta nyplockad persika!

Ej heller har hon haft svårt för att vänja sig vid att sitta i min fasters knä, peka på vindruvsklasarna som hänger över huvudet samtidigt som farbror ser till så att flödet av druvor är konstant.

Nu får jag sluta skriva för annars finns det risk att dottern överdoserar vindruvor alternativt utvecklar diabetes typ 2…

Föresten, kan man överdosera vindruvor!?

/Andreas

 

Lite politisk ANSVARSFRIHET och Systembolagets HÖSTSLÄPP 2012

Om det är någon som undrar så gör jag mer än att skriva bitska inlägg riktade mot Vårdförbundet och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Innan jag går vidare vill jag bara förtydliga några saker.

Jag angriper inte Vårdförbundet för att göra dem svagare, men för att jag vill se ett annat Vårdförbund, som för en annan politik.

Vad gäller frågan om jag är medlem i Vårdförbundet så är svaret på den frågan Nej. Jag var medlem under studietiden då jag även var uppe i Stockholm på studentträffar, jag var medlem under min tid på SÄS i Borås och jag har varit medlem under min tid som bemanningssjuksköterska i Sverige och Norge (trots att jag aldrig läst om att Vårdförbundet gjort något för de som jobbar i min branch). Jag var medlem fram till förra året då mina argument hade tagit slut när min fru som vanligt med inbetalningsavin i ena handen frågade “När skall du gå ur Vårdförbundet så vi slipper betala denna varje månad,du jobbar ändå aldrig i Sverige”. Min relation till Norges Sykepleierførbund är också lite komplicerat, men jag återkommer till det en annan gång.

Innan jag fortsätter vill jag bara tipsa om DN:s artikelserie om överbeläggningar och hur patienter far illa i vård-sommar-Sverige. Läs det och mitt förra inlägg om att man måste utkräva ANSVAR! Det är skandal att det för en politiker i Sverige är kariärmässigt självmord att inte ha betalat tvlicensen, men att spara pengar på vården så att människor bevisligen dör i onödan som en konsekvens av beslutet är helt riskfritt!

Efter fem dagar hos mina föräldrar i Blekinge har nu fam Papagiannis Sverigeturne kommit fram till Malmö.

Här spenderas helgen, tillsammans med min syster och hennes fästman, utan sorger och besvär i lägenheten på Sorgenfri, med promenader på stan och med ett besök på Systembolaget under gårdagens stora höstsläpp!

En flaska Chablis 1:er Cru från Domaine Garnier & Fils fick följa med hem. Den till hälften ekfatslagrade och typiskt minneraliga Chablis-flaskan var en mycket god vän till…

de med räkor och rom beströdda langos som syster hade lagat.

En flaska Blanto´s Gold Edition det vill säga en fin-fin Kentucky straight Bourbon Whiskey!

Har vid något tillfälle fått möjligheten att smaka Bourbon från Blanton´s och det är sannerligen en mycket speciell upplevelse. Fick nys om att denna skulle släppas för någon vecka sedan och den fick självklart följa med ut från Bolaget. Har bestämt mig för att inte öppna flaskan förrän jag kommer hem från Grekland om 7 veckor.

Efter att ha läst “denna” recensionen hoppas jag nästan att semestern är över snart…

Nästa gång skriver jag från Greklnad!

/Andreas

“Bli inte sjuksköterska” är Vårdförbundets nästa kampanj, eller!?

Förra veckan var bitvis ganska stressig, men allt efter som måstena betades av började jag också gå ner i varv och det var på tiden!

Har varit uppe i varv lite väl länge och jag kände att det började ta ut sin rätt. Vet inte om det är en klassisk gå-ner-i-varv sak eller om det skall skyllas på att vi varit mer sociala den senaste veckan än vad vi varit på hela sommaren, men igår slog förkylningen till med full kraft och idag har jag känt mig ganska skruttig och hade det inte varit för att en liten flicka, på snart ett år, kämpar med sin första riktiga förkylning samtidigt så hade jag tillåtit mig att vara mer ynklig.

Det positiva i denna klagosången är att förkylningen kommer nu, när vi är i Sölvesborg hos mina föräldrar och inte om en vecka när vi är i Grekland!

Nog om mig och mina betydelselösa krämpor.

I Vårdfokus, Vårdförbundets tidning, läste jag idag en artikel om att utlovade utbildningsplatser för sjuksköterskor är i forozonen. Det står inte i klartext, men eftersom det finns ett negativt focus på denna nyhet så misstänker jag att Vårdförbundet är för att fler sjuksköterskor skall utbildas och min fråga är då varför tycker man det!?

Vilket är Vårdförbundets jobb? Är det att värna det svenska samhället, att försöka få politiker att göra det som är bäst för Sverige och dess medborgare, eller är det att värna om svenska sjuksköterskor och deras intressen?

Man måste vara både blind, döv och dum för att inte se att sjuksköterskor är underbetalada och att Vårdförbundets största motpart Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) både öppet och dolt använder sig av både kartellbildning och andra tjuvknep för att hålla sjuksköterskornas löner nere, trotts att brist råder eller kanske just därför.

Tittar man på tex Högskoleingenjörer som har en lika lång utbildning som sjuksköterskor så kan man på SACO (Sveriges Akademikers CentralOrganisation) läsa följande:

För nyexaminerade högskoleingenjörer i den privata sektorn låg lönen 2011 enligt Sveriges Ingenjörers lönestatistik i spannet 24 000-30 000 kr/månad, med en median på 26 000. För högskoleingenjörer utan chefsbefattning med 10 års yrkeserfarenhet var medianlönen 35 000, och efter 15 år i yrkeslivet var medianlönen 40 000 kr/månad. För chefer med motsvarande yrkeserfarenhet var medianlönen 9 000 kronor högre.

Frågar man en högskoleingenjör varför de har en sådan lön så kommer de helt säkert säga kompetens, låg tillgång och hög efterfrågan. Varför gäller detta inte sjuksköterskor? Varför skall sjuksköterskor tjäna över 35% mindre än högskoleingenjörer? Köper vi 35% billigare mat, hus eller bjuder landstingen på semesterresor?

Är det var sjuksköterskas plikt att subventionera svensk välfärd med sin låga lön så att politikerna blir omvalda genom att lägga pengarna på nya JAS-plan, sänka skatter eller subventionera städhjälp till bättre bemedlade? Nej säger jag, men jag hade önskat att facket också hade en hårdare linje i frågan!

Precis som på vårdavdelningarna där sjuksköterskor slopar sin lunch för att indirekt täcka upp för politiska beslut (den aktiva handlingen är att hjälpa en människa) så är Vårdförbundets beslut att propagera för fler fler utbildade sjuksköterskor att springa SKL:s ärenden.

Vårdförbundet borde inte bara sluta propagera för fler sjuksköterskor, men också göra som läkarnas fack som trots prognoser som pekat på framtida brist (framtiden är nu) aktivt har jobbat för minskade utbildningsplatser, men inte bara det! De borde också köra mitt kampanjförslag som jag skrev om för 2 1/2 år sedan “Kampanj 2010: Bli inte sjuksköterska!” och då menar jag inte som en liten tillfällig sak, men som en permanent, hela tiden och över allt fram till den dagen trycket på politikerna blir så stort att SKL säger “vi behöver fler sjuksköterskor och vi som arbetsgivare har ansvar att göra det till ett attraktivt yrke”.

Då kan man ta en kaffepaus och lyssna på vad de har att säga…

/Andreas

PS Följ gärna bloggen på Facebook. Brukar länka till intressanta artiklar och får ofta minst lika många kommentarer på mina inlägg där som här!

PPS Lånade en bild av Lindström och hoppas att det är OK. Se fler på hanns fantastiska hemsida!

 

 

Ingen riktig Sommar utan en riktig Auktion på landet! Fyndat!? Döm själva!

Jag älskar gamla fina saker.

Ni som har följt med ett tag här på bloggen vet att jag då och då köper på mig lite nya “onödiga” saker vars enda egenskap och syfte är att göra mig glad nar jag sitter i min matsal, kanske med min dator framför mig, och för en stund vilar ögonen på dem.

Senast var det en karta från 1700-talet som inhandlades på en känd auktionsfirmas nätauktion (varnar för att besöka den, än värre ladda hem appen, det är beroendeframkallande och potentiellt dyrt).

Idag var det dags för ett besök på Auktionskammaren i Horla för den obligatoriska sommarauktionen, för det har väll knappast varit sommar om man inte har varit på minst en auktion!?

Alltid spännande att rota runt i gamla lådor. Man vet aldrig vad man hittar, kanske liger det en gömd skatt någon stans och det gjorde det idag!

Det börjar bulta i bröstet! Var det någon mer som hade upptäckt den bland de andra mindre värdefulla sakerna, eller var det någon som ville ha de andra sakerna? Auktionsutroparen kom närmare och närmare den lilla lådan som stod ute bland värktyg och gamla fiskespön. Kunde knappt andas.

200, inget bud. 100 då, ingen. Kan jag få 50? Jag sträckte upp handen. Sen gick det undan upp till 400, då slutade de andra bjuda. Var lådan min? 420, säger plötsligt utroparen och pekar bort i mängden. Satan, min arm var dock fortfarande uppsträckt och minen som säger “lådan är min” var fortfarande påklistrad. Den nya spekulanten gav sig på 580, precis innan mig…

För 660 kr (ink slagavgift) fick jag en fantastisk 50-tals vas med eleganta enkelhet och märkt “Kosta LH 1608” inte kunde vara något annat än en Vicke Lindstrand (LH står för Lindstrand Hytta).

Ett OK pris för en 2 kg tung kristallvas som är formgiven av en gigant inom Svensk konstindustri. Det skall sägas att den inte såg mycket ut för världen där den låg odiskad och bedrövlig, men det man vad man skall titta efter så ser man och i diskat skick så var den nästan som ny!

Två stora och mjuka sammetsfåtöljer fick också följa med hem till svärföräldrarna. Sammeten är helt osliten och med lite ånga får vi bort de irriterande märkena efter en pläd (kanske) som har legat på samma ställe i 40 år. Kommer bli perfekta “läsa saga fåtöljer” i det nya sovrummet vi planerar!

Var lite adrenalin inblandat i köpet av de också. Vi hade bestämt ett maxpris och som tur var så gav sig de andra några hundra innan. Två Vicke Lindstrand-vaser kostade de (drygt)…

Har du varit på några trevliga auktioner i sommar och hittade du något fint som fick följa med hem?

/Andreas

PS Min fru köpte en lite mindre vas i samma serie men för 10 kronor på en loppis för något år sedan… I lådan låg det ännu en mycket stor stilren Kosta vas från 50-60-talet med SAS och ett flygplan ingraverat och ett vinglas av “vinglas” av Erik Höglund

Dagen då alla måsten skulle klaras av

Igår var det en riktig mellandag. Inte mellan som “sådär”, men som mellan två månader i Norge och två månader på annan ort (då fram för allt i Grekland). Det var många måsten som vi var tvungna att klara av under denna enda heldag i Göteborg!

Ettårskontroll på BVC. Läkaren frågade förundrat om det verkligen var “titta” den 11 månader och 1 vecka gamla lilla flickan sa. Ja, sa vi stolta. Iris sa “Titta” några gånger till och pekade 🙂

Ett besök hos de mysiga sjuksköterskorna på Droppen för att känna mig som en bättre människa.

Det årliga besöket på Folktandvården i Kyrkby. Vet nu att min mun är i exemplarisk hälsa, men när jag skulle förlänga min tandförsäkring blev jag ändå uppflyttad från priskategori 1 till 2 (av 10). Var någonting med åldern som risktfaktor…

Ett besök hos frisören för att få rätt sommarlook inför semestern. På bilden ser man förutom sommarfrisyren också  ett av några tusen “titta” med tillhörande pek som jag den senaste veckan tar del av…

Efter en stressig dag var middag hos goda vänner som vi inte träffat på hela sommaren en perfekt avslutning.

Blev såklart mycket baby-prat då en 6-veckor gammal pojke numera bor hos vännerna. Jag såg förundrat på barnet och kunde inte förstå att Iris har varit så liten. Underligt hur fort de växer och hur snabbt man glömmer!

Nu är alla måsten avklarade och vi kör snart tillbaka till lantstället som ligger en timme från Göteborg för att återhämta oss och påbörja den mentala resan mot “ferie-modus”, som man hade sagt på Norska 🙂

/Andreas