Category Archives: Jobb och resa

Resa, boende, matlåda, stora sjukhus och hur man fördriver en ledig dag långt hemmifrån… Kort och gott “jobb och resa”

Sista inlägget, bloggen flyttar!

För drygt 3 månader sedan fattade jag beslutet att det var dags att gå vidare i livet och med livet flyttar även bloggandet. Kommer så snart som möjligt börja skriva på http://sjukskoterskanorge.se/ och vill du vara riktigt säker på att inte missa något så kan du även följa mig på Facebook!

Sedan juni 2009 har det blivit 930 blogginlägg, många om vardagens trivialiteter, en del om hur det är att vara sjuksköterska i Sverige/Norge och några andra om mina reflektioner kring nyheter och och sådant jag sett. De har skrivits från Tromsö i norr till Grekland i söder. Jag har bloggat från fjordar, fjäll, städer och små öar vid Nordsjöns rand.

Under dessa 3 åren har jag hunnit förlova mig, gifta mig och få en underbar liten dotter. Mina matlagningsfärdigheter har förbättrats och jag har inmundigat en hel del goda drycker. Jag har varit med på debattprogram i TV, skrivit debattartiklar i tidningar och varit med på radio x fler. Jag har jobbat på närmare 100 avdelningar/institutioner, på ett 20-tal olika orter.

Och när jag ser bilder från bloggens första sommar kan jag snabbt konstatera att jag har fått betydligt gråare hår och bloggen är säkert en bidragande orsak till det…

Jag har varit ledsen, arg, men mestadels glad. Och det jag är gladast över är att 2442 kommentarer har skrivits. Det är interaktionen mellan mig och Er som har hållit bloggen levande, det har varit min morot för att skriva vidare och jag hoppas att många av er vill följa mig vidare.

Ses på andra sidan!

/Andreas

PS Läser du detta på http://norgesjukskoterska.se/ så är det en kopia på den gamla bloggen. Välkommen till den nya!

Höjd Sjuksköterskelön, ett fall för Poirot

På Dagens Medicin och Dagens Sjuksköterska kan man i dessa dagar läsa att “en sjuksköterska misstänks för bedrägeri och dataintrång efter att hon gått in i lönesystemet på sin arbetsplats” och höjt sin egna lön.

Arbetsgivaren, Region Skåne, fattade misstankar någon gång förra året, polisanmälde och nu pågår en förundersökning. Sjuksköterskan nekar, såklart…

När jag läste artikeln såg jag framför mig en engelsk salong med öppen brasa. I sofforna och kring spelbordet alla de misstänkta så som städaren, sjuksköterskan, kirurgen, avdelningsföreståndaren, bemanningssköterskan, praktikanten, AT-läkaren och såklart Arbetsgivaren.

Poirot, vankandes fram och tillbaka på den persiska mattan, försöker med sina frågor knäcka denna svåra nöt. Vem är den skyldige!?

Sedan slog jag bort tanken med ett skratt. I en Engelsk deckare är alla misstänkta för brottet och på slutet är det inte sällan den minst sannolika som är skyldig och då ofta med ett tydligt (och självklart) motiv. Detta är dock inte möjligt i denna gåta för det skulle innebära att den som höjde sjuksköterskans lön var Region Skåne med motivet att “det var det enda anständiga att göra” och det är väl knappast troligt, eller!?

/Andreas

PS På bloggens Facebooksida står hur jag tror denna deckare kommer att sluta!

Åter HEMMA efter 4 grymma månader!

Sedan 30 timmar hemma i vår lägenhet i Majorna, Göteborg. Efter att ha varit på vift i nästan fyra månader känns det förvånansvärt mycket som vanligt vilket på intet sätt är dåligt. Vi har haft det underbart och min lilla familj har upplevt mängder av nya spännande saker varav väldigt många ni har fått ta del av (för er som är nya här på bloggen så är det bara att klicka sig tillbaka i historiken).

De två kalla “sommar”-månaderna då jag jobbade i Årdals hemsjukvård kommer vi fram för allt att minnas för alla fantastiska fjällturer vi tog vid de branta undersköna fjordarna och…

…bland Jotunheimens karga snöklädda toppar.

Våra sju veckor i Grekland som följde Årdal är svåra att sammanfatta då vi hittade på mängder av trevligheter, men om man skall nämna det som min fru härom dagen kort och gott kallade för “Det BÄSTA” så är det så klart våra tre dagar på Olympen som skall nämnas…

…och då kanske fram för allt känslan av att stå över Musornas Plateau och blicka ut över berg och hav. Sällan har jag varit så lycklig som där och då. På något konstigt vis så kändes det som om min själ öppnades och all världens skönhet strömmade in utan filter. Helt klart en mycket speciell plats…

Kan inte komma på hur vi på ett bättre sätt hade kunnat utnyttja dessa fyra månaderna av föräldraledigheten. Kan ni?

Nu, som sagt, i HöstGöteborg som inte är lika dramatiskt och storslaget men ändå vackert på sitt sätt och kanske fram för allt så är det HEMMA!!!

Kommer tyvärr inte ha så mycket tid att njuta av det nu. Familjens resurser är inte oändliga och jag har inte jobbat sedan den 16:e Augusti. Imorgon är det dags att packa väskan för på Onsdag bär det åter av mot landet i väster och nya äventyr!

/Andreas

PS Vår dotter har gått från att vara 9 till att 13 månader. Självklart är det absolut största med dessa fyra månaderna att ha fått ha spenderat så mycket tid som jag har gjort med henne och att få vara en del av denna lilla persons framväxt. Att dessutom ha fått vara på dessa platser, som bara kan beskrivas som naturens under, tillsammans med henne får anses som pricken över i:et, russinet i kakan och allt vad det nu heter…

PPS Följ gärna bloggen via Facebook där jag bland annat lägger upp intressanta artiklar och annat smått och gott!

Nu-et och Äventyret Framtiden

Sedan vi kom till Grekland för snart 6 veckor sedan har vi fått höra vilken tur vi har haft med vädret. De senaste dagarna har dock hösten kommit och det är underbart!

På dagarna når termometern 20-25 grader vilket är en perfekt temperatur för anläggningsarbet i trädgården och för att ha gångträning med en liten Iris, som tog sina första stapplande steg härom dagen. På kvällen steker vi pannkakor i fleece och ull-långisar.

Att gå på taverna är både gott och trevligt, men pannkakor med grädde och husets persikomarmelad är himmelskt!

Kämpar för att fokusera på och njuta av nu-et, men allt oftare driver tankarna iväg hemåt och på det som komma skall. Äventyret fortsätter och jag hoppas att ni vill följa med på resan

/Andreas

PS Jag klär ganska bra i grek-linne och kör skottkärra med cement hyfsat. Skönt att ha en talang att falla tillbaka på om hälsosektorn skulle kollapsa 😉

En sjuksköterskas plikt och hur lite Norge hamnar i en Grekisk trafikolycka

Finns få saker som är så irriterande som långsamt internet. Av den anledningen har jag tagit mig till närmaste småstad för att få lite blogg-lugn och en anständig uppkoppling.

Härom dagen, när vi var på väg till stranden, stod det några bilar mitt på vägen. Såg märkligt ut. När vi kom närmare såg vi en polis vinkade förbi oss. Reflexmässigt följde jag polisens anvisning, men sedan hann tanken ifatt kroppen. Ingen ambulans var närvarande. Ställde mig i vägkanten klev ur. Polisen tittade frågande på mig. “Jag är sjuksköterska, kan jag hjälpa till med något”. Lät väldigt mycket som på film, men vad skall man säga? Polisen pekade på en tant som låg utsträckt  på asfalten, såg nästan lättad ut och sa “du får gärna ta en titt på henne”.

Tanten som hade suttit i baksätet utan bilbälte var vid medvetande. Var inte speciellt svårt att konstatera att hon hade en humerusfraktur och på huvudet, som kade krossat sidorutan, en stor lös hårlapp. Kraniet under såg helt ut, men under där fanns nog en väl omskakad hjärna…

Kunde inte mycket göra än att prata lugnande med tanten och se till så att hon låg stilla. Efter 10-15 min dök ambulansen upp och ut hoppade en läkare och en “paramedic”. Rapporterade lite snabbt vad jag hade observerat medan vi satte på krage och fick upp henne på båren. Läkaren såg lite konfunderad ut när han såg på mig och frågade “var jobbar du”. När jag svarade Norge och Sverige ryckte han till!

Visade sig att läkaren hade bestämt sig för att emigrera och skulle börja på norsk språkkurs nästa vecka. Hade lust att prata mer med honom om detta, men vi hade en patient emellan oss som skulle få åka med blåljus 100 km till Thessaloniki.

Jag gjorde min plikt som sjuksköterska genom att stanna vid en olycka för att hjälpa en medmänniska och det faktum att alla med någon form av utbildning ser sig om efter en nödutgång från detta land fick lite Norge att hamna på den solvarma asfalten någon stans mellan antika Amfipolis och det turkosa havet!

Nu skall jag tillbaka till byn och koka marmelad på farbrors persikor då de kommer i sådana mängder att ingen människa klarar av att äta dem och så skall det packas. Imorgon bär det av söderut. Första stopp Delfi!

/Andreas

PS Aldrig jobbat ambulans eller akuten. Hade jag kunnat göra mer för tanten? Kontroller jag borde ha gjort?

Lite politisk ANSVARSFRIHET och Systembolagets HÖSTSLÄPP 2012

Om det är någon som undrar så gör jag mer än att skriva bitska inlägg riktade mot Vårdförbundet och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Innan jag går vidare vill jag bara förtydliga några saker.

Jag angriper inte Vårdförbundet för att göra dem svagare, men för att jag vill se ett annat Vårdförbund, som för en annan politik.

Vad gäller frågan om jag är medlem i Vårdförbundet så är svaret på den frågan Nej. Jag var medlem under studietiden då jag även var uppe i Stockholm på studentträffar, jag var medlem under min tid på SÄS i Borås och jag har varit medlem under min tid som bemanningssjuksköterska i Sverige och Norge (trots att jag aldrig läst om att Vårdförbundet gjort något för de som jobbar i min branch). Jag var medlem fram till förra året då mina argument hade tagit slut när min fru som vanligt med inbetalningsavin i ena handen frågade “När skall du gå ur Vårdförbundet så vi slipper betala denna varje månad,du jobbar ändå aldrig i Sverige”. Min relation till Norges Sykepleierførbund är också lite komplicerat, men jag återkommer till det en annan gång.

Innan jag fortsätter vill jag bara tipsa om DN:s artikelserie om överbeläggningar och hur patienter far illa i vård-sommar-Sverige. Läs det och mitt förra inlägg om att man måste utkräva ANSVAR! Det är skandal att det för en politiker i Sverige är kariärmässigt självmord att inte ha betalat tvlicensen, men att spara pengar på vården så att människor bevisligen dör i onödan som en konsekvens av beslutet är helt riskfritt!

Efter fem dagar hos mina föräldrar i Blekinge har nu fam Papagiannis Sverigeturne kommit fram till Malmö.

Här spenderas helgen, tillsammans med min syster och hennes fästman, utan sorger och besvär i lägenheten på Sorgenfri, med promenader på stan och med ett besök på Systembolaget under gårdagens stora höstsläpp!

En flaska Chablis 1:er Cru från Domaine Garnier & Fils fick följa med hem. Den till hälften ekfatslagrade och typiskt minneraliga Chablis-flaskan var en mycket god vän till…

de med räkor och rom beströdda langos som syster hade lagat.

En flaska Blanto´s Gold Edition det vill säga en fin-fin Kentucky straight Bourbon Whiskey!

Har vid något tillfälle fått möjligheten att smaka Bourbon från Blanton´s och det är sannerligen en mycket speciell upplevelse. Fick nys om att denna skulle släppas för någon vecka sedan och den fick självklart följa med ut från Bolaget. Har bestämt mig för att inte öppna flaskan förrän jag kommer hem från Grekland om 7 veckor.

Efter att ha läst “denna” recensionen hoppas jag nästan att semestern är över snart…

Nästa gång skriver jag från Greklnad!

/Andreas

Vårdförbundet, utkräv ANSVAR och alla i Svensk sjukvård går en ljus framtid till mötes!

Det har nu gått några dagar sedan jag skrev om vad som borde bli Vårdförbundets nästa kampanj, “Bli inte Sjuksköterska“.

På bloggen, på Bloggens Facebook-sida och på “Sjuksköterska söker jobb…” har kommentarerna varit både många och långa. Sammanlagt har några hundra, på något sätt, interagerat med det jag har skrivit och någon har till och med att de hade haft högläsning på jobbet under en fikapaus.

Fantastiskt att jag inte sitter sömnlös på nätterna och skriver ut i tomma natten, men att ni, mina kollegor, läser, reflekterar och diskuterar kring något som är skrivet just med det som syfte!

Vårdförbundet och deras styrelse som fick sig en retorisk känga, eller två, i inlägget, har tydligen också snappat upp det skrivna och vice förbundsordförande tog sig också tid att skriva ett eget blogginlägg på styrelsens blogg, något de gjorde mig uppmärksamma på via Twitter.

Först blev jag glad (och kanske lite stolt) för att Vårdförbundets styrelse både har läst, antagligen diskuterat och sedan kommenterat. Sedan läste jag och blev matt…

Anna Andersson har skrivit ett genomgående defensivt inlägg där hon försvarar den inslagna linjen och besvarar min kritik med “Tänk om frågan var så enkel att bara marknaden var tillräckligt het så skulle vi som facklig organisation inte behövas – då skulle lön och villkor ordna sig. Men så ser inte verkligheten ut”.

När jag skriver att Vårdförbundet springer SKL:s ärenden då de tar på sig uppgiften att propagera för fler utbildade sjuksköterskor så vet jag att det inte är så enkelt som att akut brist på sjuksköterskor per automatik medför bra sjuksköterskelöner eller gör fackförbundet onödvändigt, jag är inte dum, men kanske hade jag hoppats på ett svar där Anna, vice förbundsordförande, hade kunnat berätta för mig vad HON menar ger högre lön!? Men istället får jag som svar att “så ser inte verkligheten ut”…

Kan upplysa Anna (och alla andra som läser min blogg) om att jag är en hängiven anhängare av ett starkt fackförbund och jag är övertygad om att ensam är svag, i de flesta fall, men det krävs bara en ensam varg för att utmanövrera och döda en hel flock med bräkande får!

Precis som fåren inte har, eller är förmögna att komma på, fler vapen i sin arsenal än bräkande och flykt, på samma sätt kör Vårdförbundet år ut och år in samma prat om individuella löner som skall sättas, tillsammans med de närmaste cheferna, baseras på kompetens och för att uppfylla verksamhetens mål.

Ja, ni läste rätt, “lönebildning och lönesättning ska bidra till att verksamhetens mål uppnås“. Och hur blir det då om “spara pengar” är det som landstingspolitikerna ser som ett av verksamhetens främsta mål (läs kommentaren av Marcus med intervjun av Karolinskas chef berättar om det årliga 2%-iga sparkravet)!? Svaret på den frågan ser sjuksköterskor varje sommar ute i vården och varje månad i sina lönekuvert. Så ser verkligheten ut, Anna!

När jag kritiserar facket får jag ibland kommentarer om att facket är en demokratisk förening och att man har det facket man förtjänar. Som sagt, jag är inte emot facket som institution, lika lite som att jag är emot demokrati, men det betyder inte att jag stödjer inslagen politik i varken riksdag eller fackförbund. Mitt val av verktyg för att påverka min omgivning har av en händelse blivit genom att skriva denna blogg.

Så vad önskar jag då?

Svensk välfärdssektor är ett ständigt politiskt experiment där årets budget är det enda som räknas, det och såklart nästa val. Det fantastiska är att total ansvarsfrihet råder på toppnivå. När något går snett är det alltid de på golvet som blir syndabockarna.

Jag önskar mig ett fackförbund som ligger på och är som hökar, som inte behandlar SKL som en samarbetspartner, men ständigt använder fakta för att utkräva ansvar från dem (dvs våra ledande politiker).

Låt mig ge ett exempel.

För två dagar sedan fick jag i lokala P4, hemma hos mina föräldrar i Blekinge, höra att Socialstyrelsen kommit fram till att platsbrist på SUS (Skånes UniversitetsSjukhus) under förra året kan ha kostat fem människoliv. Socialstyrelsen kräver nu en handlingsplan, annars utkrävs vite.

Vem drabbar vitet!? Jo, den vårdande personalen och såklart skattebetalarna AKA patienterna!

Här borde Vårdförbundet agera med det tunga artilleriet, från central nivå. Utkräv ansvar från ledande politiker, sätt igång ett drev. Vem fattade de beslut som ledde fram till pengabrist som gav platsbrist och som ledde fram till dessa dödsfall. Minst Pia Kinhults huvuden bör rulla för att oskyldigas liv har spillts!

Hur många dog i somras pga av att man inte anställde nyutbildade sjuksköterskor och neddragna vårdplatser? Leta och finner man så lite som ett misstänkt fall på Huddinge eller SÖS så skall Filippa Reinfelds huvud krävas på ett gyllene fat!

Titta inte bara på vad som har hänt, förvarna på DN:s debattsida. “Dessa” beslut måste fattas för att locka unga till vårdyrkena, “Dessa” besluten måste fattas för att Sverige skall vara rustat inför “köttberget” som kommer skölja över vården om några år. Räkna upp vilka som är ansvariga och att det är de som ni kommer att hålla ansvariga om de nödvändiga besluten uteblir.

Ansvar Ansvar Ansvar, inte från tjänstemän, men från politiker, de politiker som är och styr SKL!!!

Utkräv ANSVAR och sedan får vi se hur lång tid det tar innan Sverige har en ansvarsfull vårdpolitik där rätt bemanning, viktiga långsiktiga beslut fattas och vi har verksamhetsmål som kan betyda rättvisa löner till livsviktiga yrken!

/Andreas

PS Verkligheten är säkert mer komplex än såhär, men det var vad jag lyckades skriva ned efter att min 11-månaders dotter somnat. Jag är övertygad om att Vårdförbundets gedigna stab klarar av att komplettera med lite “verklighet” och sedan genast gå till handling.

DN1, DN2, DN3

“Bli inte sjuksköterska” är Vårdförbundets nästa kampanj, eller!?

Förra veckan var bitvis ganska stressig, men allt efter som måstena betades av började jag också gå ner i varv och det var på tiden!

Har varit uppe i varv lite väl länge och jag kände att det började ta ut sin rätt. Vet inte om det är en klassisk gå-ner-i-varv sak eller om det skall skyllas på att vi varit mer sociala den senaste veckan än vad vi varit på hela sommaren, men igår slog förkylningen till med full kraft och idag har jag känt mig ganska skruttig och hade det inte varit för att en liten flicka, på snart ett år, kämpar med sin första riktiga förkylning samtidigt så hade jag tillåtit mig att vara mer ynklig.

Det positiva i denna klagosången är att förkylningen kommer nu, när vi är i Sölvesborg hos mina föräldrar och inte om en vecka när vi är i Grekland!

Nog om mig och mina betydelselösa krämpor.

I Vårdfokus, Vårdförbundets tidning, läste jag idag en artikel om att utlovade utbildningsplatser för sjuksköterskor är i forozonen. Det står inte i klartext, men eftersom det finns ett negativt focus på denna nyhet så misstänker jag att Vårdförbundet är för att fler sjuksköterskor skall utbildas och min fråga är då varför tycker man det!?

Vilket är Vårdförbundets jobb? Är det att värna det svenska samhället, att försöka få politiker att göra det som är bäst för Sverige och dess medborgare, eller är det att värna om svenska sjuksköterskor och deras intressen?

Man måste vara både blind, döv och dum för att inte se att sjuksköterskor är underbetalada och att Vårdförbundets största motpart Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) både öppet och dolt använder sig av både kartellbildning och andra tjuvknep för att hålla sjuksköterskornas löner nere, trotts att brist råder eller kanske just därför.

Tittar man på tex Högskoleingenjörer som har en lika lång utbildning som sjuksköterskor så kan man på SACO (Sveriges Akademikers CentralOrganisation) läsa följande:

För nyexaminerade högskoleingenjörer i den privata sektorn låg lönen 2011 enligt Sveriges Ingenjörers lönestatistik i spannet 24 000-30 000 kr/månad, med en median på 26 000. För högskoleingenjörer utan chefsbefattning med 10 års yrkeserfarenhet var medianlönen 35 000, och efter 15 år i yrkeslivet var medianlönen 40 000 kr/månad. För chefer med motsvarande yrkeserfarenhet var medianlönen 9 000 kronor högre.

Frågar man en högskoleingenjör varför de har en sådan lön så kommer de helt säkert säga kompetens, låg tillgång och hög efterfrågan. Varför gäller detta inte sjuksköterskor? Varför skall sjuksköterskor tjäna över 35% mindre än högskoleingenjörer? Köper vi 35% billigare mat, hus eller bjuder landstingen på semesterresor?

Är det var sjuksköterskas plikt att subventionera svensk välfärd med sin låga lön så att politikerna blir omvalda genom att lägga pengarna på nya JAS-plan, sänka skatter eller subventionera städhjälp till bättre bemedlade? Nej säger jag, men jag hade önskat att facket också hade en hårdare linje i frågan!

Precis som på vårdavdelningarna där sjuksköterskor slopar sin lunch för att indirekt täcka upp för politiska beslut (den aktiva handlingen är att hjälpa en människa) så är Vårdförbundets beslut att propagera för fler fler utbildade sjuksköterskor att springa SKL:s ärenden.

Vårdförbundet borde inte bara sluta propagera för fler sjuksköterskor, men också göra som läkarnas fack som trots prognoser som pekat på framtida brist (framtiden är nu) aktivt har jobbat för minskade utbildningsplatser, men inte bara det! De borde också köra mitt kampanjförslag som jag skrev om för 2 1/2 år sedan “Kampanj 2010: Bli inte sjuksköterska!” och då menar jag inte som en liten tillfällig sak, men som en permanent, hela tiden och över allt fram till den dagen trycket på politikerna blir så stort att SKL säger “vi behöver fler sjuksköterskor och vi som arbetsgivare har ansvar att göra det till ett attraktivt yrke”.

Då kan man ta en kaffepaus och lyssna på vad de har att säga…

/Andreas

PS Följ gärna bloggen på Facebook. Brukar länka till intressanta artiklar och får ofta minst lika många kommentarer på mina inlägg där som här!

PPS Lånade en bild av Lindström och hoppas att det är OK. Se fler på hanns fantastiska hemsida!

 

 

Pre-Post-Årdals-Sentimentalitet…

Det har varit en hel del jobb i sommar och där emellan har jag försökt att vara en bra far och make samtidigt som jag känt att orken inte riktigt räckt till för att skriva så mycket som jag velat här på bloggen. Kanske inte konstigt att längtan efter semester har känts olidlig de senaste dagarna, nu när ledigheten bara är runt kröken. Hjärnan har börjat gå vidare till nästa fas!

Och så kom en eftermiddag som denna, då jobbet i hemsjukvården i Årdal visar sig från sin bästa sida.

Solen strömmar in genom soltaket i hemtjänstbilen, Ray Ban:s på, på P3 spelar de Hjärteknuser…

…fjällen tornat upp sig och lägger byn i skugga, som de bara kan göra i Årdal och……i backspegeln glider fjorden förbi, i munnen en marsipan ur Twix-påsen som en av tanterna tryckte ner i fickan på mig för att jag stannade lite längre än vad jag behövde…

Hemma bäst, men borta bra och när borta är här, så vet ni som har följt våra äventyr här på bloggen, att det inte är illa alls!

/Andreas

PS Tror att jag lider av solunderskott och att det fina vädret lockat fram lite extra mycket sentimentalitet…

 

Prövar Fiskelyckan och kommer inte hem Tomhänt!

Jag är ingen fiskartyp. Fiske är allt för tålamodsprövande och ingen garanterad utdelning. Men man måste ge allt en chans lite då och då för att se om man har ändrat sig!

Hade hört rykten om att Kolabottsvotni, på fjället mellan Offerdal och Seimsdalen, skall vara ett fiskarparadis, men också ligga på privat mark. Skulle vi prova på att tjuvfiska!?

Jobbar man i hemtjänsten på en så här liten plats så vet man vem som äger vad, så vi bytte lagbrottets kittlande spänning mot laglydighetens behagliga lugn genom att åka fram till rätt gård, knacka på och vackert fråga om vi fick kasta lite.

Det var ett stort misstag…

Är i alla fall övertygad om att ägarens medgivande var anledningen till att fiskarna vägrade nappa!

Har min åsikt om fiske ändrats? Ja och Nej, skulle aldrig få för mig att ställa mig ensam och kasta i 6 timmar, men att med en vän och familjen ha fiske som en gemensam aktivitet ute i naturen som man kan samlas kring, definitivt Ja!

Den varma chokladmjölken dracks upp, fiskelyckan prövades och solen började närma sig horisonten. Skulle vi komma hem tomhänta?

På väg ner till bilen vände vi vår uppmärksamhet åt ett helt annat håll!Marken vi gick på var nästan mer blå än grön och…

…på inte allt för lång tid hade vi fått ihop nästan 1 1/2 liter söta små blåbär!

Idag är min sista lediga dag innan vi lämnar Årdal om en vecka. Vi skall ta oss en liten fjälltur nu och när vi kommer hem har vi på kvällens meny ersatt öring med blåbärspaj!

/Andreas