Category Archives: Betraktelser

Jag hör, jag ser och jag tänker… Numera delar jag också med mig!

Sista inlägget, bloggen flyttar!

För drygt 3 månader sedan fattade jag beslutet att det var dags att gå vidare i livet och med livet flyttar även bloggandet. Kommer så snart som möjligt börja skriva på http://sjukskoterskanorge.se/ och vill du vara riktigt säker på att inte missa något så kan du även följa mig på Facebook!

Sedan juni 2009 har det blivit 930 blogginlägg, många om vardagens trivialiteter, en del om hur det är att vara sjuksköterska i Sverige/Norge och några andra om mina reflektioner kring nyheter och och sådant jag sett. De har skrivits från Tromsö i norr till Grekland i söder. Jag har bloggat från fjordar, fjäll, städer och små öar vid Nordsjöns rand.

Under dessa 3 åren har jag hunnit förlova mig, gifta mig och få en underbar liten dotter. Mina matlagningsfärdigheter har förbättrats och jag har inmundigat en hel del goda drycker. Jag har varit med på debattprogram i TV, skrivit debattartiklar i tidningar och varit med på radio x fler. Jag har jobbat på närmare 100 avdelningar/institutioner, på ett 20-tal olika orter.

Och när jag ser bilder från bloggens första sommar kan jag snabbt konstatera att jag har fått betydligt gråare hår och bloggen är säkert en bidragande orsak till det…

Jag har varit ledsen, arg, men mestadels glad. Och det jag är gladast över är att 2442 kommentarer har skrivits. Det är interaktionen mellan mig och Er som har hållit bloggen levande, det har varit min morot för att skriva vidare och jag hoppas att många av er vill följa mig vidare.

Ses på andra sidan!

/Andreas

PS Läser du detta på http://norgesjukskoterska.se/ så är det en kopia på den gamla bloggen. Välkommen till den nya!

Vaccinera sitt Barn mot Vattkoppor

Härom dagen uppstod det en situation där min dotter på 13 månader skulle kunna utsättas för Varicella Zoster-virus och få vattkoppor. Min första tanke var att låta dottern få viruset och få det hela “överstökat”, men sedan började jag fundera lite och jag skulle gärna vilja höra din åsikt!

Det finns nu mera vaccin mot vattkoppor. Vattkoppor har vi alla (nästan) haft och inte lidit speciellt mycket av det, jag kan själv knappt minnas att jag hade det. Vaccint skyddar dock inte bara mot den sjukdomen, men också bältros (som är när virus som legat latent i kroppen sedan den första infektionen blommar upp igen) och det är fram för allt det jag skulle vilja skydda min dotter mot.

Har träffat många patienter som har slitit med smärtsamma bältrosutbrott och hade det inte varit skönt att veta att lilla Iris kommer slippa, eller? Har du någon åsikt i frågan?

/Andreas

Höjd Sjuksköterskelön, ett fall för Poirot

På Dagens Medicin och Dagens Sjuksköterska kan man i dessa dagar läsa att “en sjuksköterska misstänks för bedrägeri och dataintrång efter att hon gått in i lönesystemet på sin arbetsplats” och höjt sin egna lön.

Arbetsgivaren, Region Skåne, fattade misstankar någon gång förra året, polisanmälde och nu pågår en förundersökning. Sjuksköterskan nekar, såklart…

När jag läste artikeln såg jag framför mig en engelsk salong med öppen brasa. I sofforna och kring spelbordet alla de misstänkta så som städaren, sjuksköterskan, kirurgen, avdelningsföreståndaren, bemanningssköterskan, praktikanten, AT-läkaren och såklart Arbetsgivaren.

Poirot, vankandes fram och tillbaka på den persiska mattan, försöker med sina frågor knäcka denna svåra nöt. Vem är den skyldige!?

Sedan slog jag bort tanken med ett skratt. I en Engelsk deckare är alla misstänkta för brottet och på slutet är det inte sällan den minst sannolika som är skyldig och då ofta med ett tydligt (och självklart) motiv. Detta är dock inte möjligt i denna gåta för det skulle innebära att den som höjde sjuksköterskans lön var Region Skåne med motivet att “det var det enda anständiga att göra” och det är väl knappast troligt, eller!?

/Andreas

PS På bloggens Facebooksida står hur jag tror denna deckare kommer att sluta!

Njuter Höstens (Grekiska)Frukter!

Som jag skrivit tidigare så är hösten definitivt här…

…och stränderna ligger sedan länge tomma.

Kanske är märkligt i svenska ögon, då det på dagarna är upp emot 25 grader, men tänker man på att det i två månader varit närmare 40 och ytterligare 2 över 30 så kan man förstå att folk är både mätta på hav och lite kräsna vad gäller badtemperaturen.

Nu är tid att njuta av den lena solen och sluta gömma sig ifrån den.

Vädret har förändrats och med den naturen. Om sommaren var melonernas, persikornas, spannmålens och tobakens skördetid så har nu tiden kommit för andra grödor.

I morse tog vi bilen genom morgondimman till “folk”-marknaden som är i grannbyn var onsdag.

Många av fälten var fulla av bomulstussar, redo att skördas. De överfulla lastbilarna, på väg till anläggningen som tar emot skörden, ser ut som molnfångare som hela tiden läcker sitt byte. I vägkanterna ligger tussarna likt den första snön.

På vår väg också tusentals olivträd som i dessa dagar bågnar av sin börda. För de träden vars frukt skall ätas hel är väntans dagar snart över, de som skall bli till gyllengrön olivolja får en månad till så att de hinner bli svarta, mogna och stinna med olja.

Marknaden, som är mycket mer trogen årstiderna och landet än de svenska stormarknaderna, har såklart också förändrat sitt utbud. Spenat, sallad och andra liknande växter som slet i den obarmhärtiga solen säljs nu i mängder. Broccoli, kål i alla dess former, rotfrukter och såklart de första efterlängtade citrusfrukterna. Clementinerna vi köpte idag var himmelska!

Min favoritfrukt, denna årstiden, trots clementinernas förträfflighet är dock en annan. Det är dessutom en frukt som jag kan plocka hos min kusin (och om något år i min trädgård)

Granatäpplen är inte bara goda och nyttiga, de är också vackra…

FÖRFÖRISKT VACKRA!!!

Jag, som inte är en vintermänniska, trivs som fisken i vattnet och tror du att naturen nu är klar för att gå i ide så har du fel. Mina onklar har fullt upp med att plantera kål, purjolök, spenat och liknande grödor som klarar lite frost. Här skördar man sina egna grönsaker långt in i januari.

Det är dock inget jag kommer att få uppleva i år. Imorgon är sista dagen i landet, så nu skall jag och frugan packa så att vi kan ägna oss åt annat imorgon.

Som att sitta och lukta på vår nästan 2 meter höga rosmarin. Doften den sprider kring sig gör inte bara humlorna galna av glädje…

/Andreas

Nu-et och Äventyret Framtiden

Sedan vi kom till Grekland för snart 6 veckor sedan har vi fått höra vilken tur vi har haft med vädret. De senaste dagarna har dock hösten kommit och det är underbart!

På dagarna når termometern 20-25 grader vilket är en perfekt temperatur för anläggningsarbet i trädgården och för att ha gångträning med en liten Iris, som tog sina första stapplande steg härom dagen. På kvällen steker vi pannkakor i fleece och ull-långisar.

Att gå på taverna är både gott och trevligt, men pannkakor med grädde och husets persikomarmelad är himmelskt!

Kämpar för att fokusera på och njuta av nu-et, men allt oftare driver tankarna iväg hemåt och på det som komma skall. Äventyret fortsätter och jag hoppas att ni vill följa med på resan

/Andreas

PS Jag klär ganska bra i grek-linne och kör skottkärra med cement hyfsat. Skönt att ha en talang att falla tillbaka på om hälsosektorn skulle kollapsa 😉

“Untitled” av Tassos Mantzavinos

Förra året upptäckte jag en grekisk konstnär vid namn Tassos Mantzavianos på galler TinT, här i Thessaloniki. Igår snubblade jag över ett silkscreentryck av konstnären som innehåller alla de element jag tycker om hos honnom.

Ett uttrycksfullt ansikte i en enkel miljö. Dragen påminner om dem man återser i ortodoxa ikoner blandat med dem hos den ironiska “folklore”-skuggspelsfiguren Karagiozis. Även ilustrationerna från min fars ABC-bok från 50-talet återfinns i hanns stil.

Med andra ord så talar den direkt till en Greks hjärta!

Tavlan har dock ej någon titel. Har ni några förslag? Och vad tycker ni, talar den till er?

/Andreas

PS Mantzavinos ställer i detta nu ut i Bryssel, om ni blir nyfikna och har vägarna förbi…

Mer än en byggnad

Det finns byggnader av många slag. Fina, fula, vackra, funktionella, nya och gamla. En del talar till en, andra vill man helst inte se och vissa är som dolda skatter som man måste vara på sin vakt för att inte missa.

Sen finns det byggnader vars existens är så intensiv och fantastisk att man måste lägga märke till och uppmärksamma dem!

Rotunda:n i Thessaloniki är en sådan byggnad.

Byggnaden har sett både Romerska och Bysantiska kejsare, Otomanska sultaner och presidenter. Riken har uppstått och fallit sönder. Krig och fred har härjat. Barn har döpts, förälskade av olika religioner har fått varandra under sekel och millenier. Vad hade man inte gjort för att få göra besök var 100:e år i denna byggnads historia!?

Galerius, Roms 53:e Kejsare och en av de sista som trodde på Olympens 12 Gudar, är i historieböckerna mest känd för sina fälttåg i öster och som den ivrigaste (och siste) förföljaren av de tidiga kristna. Galerius som spenderade många år i Thessaloniki, staden jag är i nu, lät uppföra ett byggnadskomplex där bl.a ett palats, en triumfbåge och Rotunda:n satt ihop.

Byggd 306 e.Kr av kejsar Galerius som ett tempel till en av antikens gudar (oklart vilken) blev den ombyggd av Konstantin den Store till kyrka under tidigt 300-tal. I 1200 år förblev den kyrka tills Ottomanerna år 1590 intog staden .Då den fick byggnaden en minaret och konverterades till moské. 1912 befriades staden av grekiska armén under Balkankriget. Rotunda:n fick behålla sin minaret, men började åter fungera som kyrka. De senaste årtiondena är byggnaden fram för allt varit museum, men vid vissa högtiden hålls även liturgi hålls.

I en jordbävningsdrabbad stad som som dessutom eldhärjats flera gånger är det ett under att byggnaden fortfarande står (och är det inte ett under så kan det bero på de 6 meter tjocka väggarna…

I Thessaloniki, som jag har bloggat om förr, blandas historia och intensiv närvaro i nuet på det bästa sätt och har ni inte varit här så uppmanar jag er alla att snart, mycket snart komma hit och utforska själva!

/Andreas

Förändring Nostalgi och det som Består

Igår gick jag in i en affär.

Färger och lukter slog emot mig. Genast var jag 7 år. Första dagen efter den 48 timmar långa bilfärden ner till Grekland. Höll krampaktigt i 1000-lappen som min stora svartklädda farmor givit mig för att jag skulle köpa mig årets strandtofflor.

Denna affären var kanske lite stökigare än herr Koríkos affär i byn, men känslan var den samma, lukterna de samma. En affär som har och alltid har haft allt man kan tänkas behöva.

Gubben som satt bak disken var långt över pensionsålder. Över honom ett fotografi på en stilig man med slips och mustasch, det var gubbens farfar och det var han som öppnade förrättningen för länge länge sedan.

Utanför väggarna har världen förändrats. Åsnor och hästvagnar har ersatts med fyrhjulingar och bilar. Byns stolta segelhandelsflotta har inte ersatts, resterna av den syns bara i de pampiga hus som med råge har mist sin forna glans. Men innanför affärens väggar så står tiden pall, i alla fall så länge gubben lever. För hur man än vänder och vrider på det så är han den tredje och sista generationen som driver denna lanthandel.

Jag tänkte nog inte allt detta när jag var där inne, men jag kände det och musiken som strömmade ur högtalarna var som en resonanslåda för känslorna. Den vackraste melankoli spred sig i min kropp!

Saker och ting förändras, inte nödvändigtvis till det bättre, men så är det. Vi kan bara påverka utvecklingen, men aldrig få den att upphöra. Vad är det då som består? Jag tror det är de sakerna som är aldra viktigast, de som gör oss till människor. Dessa ting rår inte tidens tand på. De kommer bestå så länge människor befolkar denna jord.

Vad pratar jag om?

Jag och min far gjorde det, gubben i affären och hans pappa och många långt innan det lika så, på andra sidan jorden och om 100 år kommer en far, precis som jag, sitta på en av strandpromenad i skymningen tillsammans med sitt barn och dela en frukt.

För vissa saker är för bra att ändra på!

/Andreas

“Theou Hara” i SeptemberGrekland

SMHI säger att sommaren i Sverige har varit den sämsta på 12 år, det har varit regnigt och kallt.

Här i Grekland säger de att sommaren har varit den värsta på många år, temperaturen har hållit sig över 37 och det har inte regnat på tre månader…

Nu är det dock annorlunda, bortsett från att det fortfarande inte har regnat. Grekerna använder gärna uttrycket “Theou Hara” när saker och ting är riktigt bra. I September är vindruvorna mogna, de sista fikonen hänger sockerstinna i trädet, persikor saftiga och söta, havet uppvärmt och det bästa av allt temperaturen ligger på runt 30 på dagen och vid midnatt är en liten kofta på sin plats.

Hur skall man beskriva detta om inte som “Guds Gädje”!?

Ja, även en grekisk ateist, som jag, tvingas att ta till detta kraftuttryck när det är så fint som det är nu!

Det är inte första gången vi är ute och reser med lilla Iris, hon har varit både i Paris, Manchester och uppe på Norges fjäll. Det har alltid gått bra fram till nu och även denna gång gick det förträffligt.

Vi tackar Austrian Airlines som tvingade upp hela familjen kl 03.30. Detta medförde att när det sedan var dags att sätta sig på planet till Wien och sedan vidare till Thessaloniki somnade lilla Iris på startbanan!

Här i Grekland har upptäcktsfärden för flickan fortsatt och det går som en dans.

För inte är det svårt att lära sig äta nyplockad persika!

Ej heller har hon haft svårt för att vänja sig vid att sitta i min fasters knä, peka på vindruvsklasarna som hänger över huvudet samtidigt som farbror ser till så att flödet av druvor är konstant.

Nu får jag sluta skriva för annars finns det risk att dottern överdoserar vindruvor alternativt utvecklar diabetes typ 2…

Föresten, kan man överdosera vindruvor!?

/Andreas

 

Vårdförbundet, utkräv ANSVAR och alla i Svensk sjukvård går en ljus framtid till mötes!

Det har nu gått några dagar sedan jag skrev om vad som borde bli Vårdförbundets nästa kampanj, “Bli inte Sjuksköterska“.

På bloggen, på Bloggens Facebook-sida och på “Sjuksköterska söker jobb…” har kommentarerna varit både många och långa. Sammanlagt har några hundra, på något sätt, interagerat med det jag har skrivit och någon har till och med att de hade haft högläsning på jobbet under en fikapaus.

Fantastiskt att jag inte sitter sömnlös på nätterna och skriver ut i tomma natten, men att ni, mina kollegor, läser, reflekterar och diskuterar kring något som är skrivet just med det som syfte!

Vårdförbundet och deras styrelse som fick sig en retorisk känga, eller två, i inlägget, har tydligen också snappat upp det skrivna och vice förbundsordförande tog sig också tid att skriva ett eget blogginlägg på styrelsens blogg, något de gjorde mig uppmärksamma på via Twitter.

Först blev jag glad (och kanske lite stolt) för att Vårdförbundets styrelse både har läst, antagligen diskuterat och sedan kommenterat. Sedan läste jag och blev matt…

Anna Andersson har skrivit ett genomgående defensivt inlägg där hon försvarar den inslagna linjen och besvarar min kritik med “Tänk om frågan var så enkel att bara marknaden var tillräckligt het så skulle vi som facklig organisation inte behövas – då skulle lön och villkor ordna sig. Men så ser inte verkligheten ut”.

När jag skriver att Vårdförbundet springer SKL:s ärenden då de tar på sig uppgiften att propagera för fler utbildade sjuksköterskor så vet jag att det inte är så enkelt som att akut brist på sjuksköterskor per automatik medför bra sjuksköterskelöner eller gör fackförbundet onödvändigt, jag är inte dum, men kanske hade jag hoppats på ett svar där Anna, vice förbundsordförande, hade kunnat berätta för mig vad HON menar ger högre lön!? Men istället får jag som svar att “så ser inte verkligheten ut”…

Kan upplysa Anna (och alla andra som läser min blogg) om att jag är en hängiven anhängare av ett starkt fackförbund och jag är övertygad om att ensam är svag, i de flesta fall, men det krävs bara en ensam varg för att utmanövrera och döda en hel flock med bräkande får!

Precis som fåren inte har, eller är förmögna att komma på, fler vapen i sin arsenal än bräkande och flykt, på samma sätt kör Vårdförbundet år ut och år in samma prat om individuella löner som skall sättas, tillsammans med de närmaste cheferna, baseras på kompetens och för att uppfylla verksamhetens mål.

Ja, ni läste rätt, “lönebildning och lönesättning ska bidra till att verksamhetens mål uppnås“. Och hur blir det då om “spara pengar” är det som landstingspolitikerna ser som ett av verksamhetens främsta mål (läs kommentaren av Marcus med intervjun av Karolinskas chef berättar om det årliga 2%-iga sparkravet)!? Svaret på den frågan ser sjuksköterskor varje sommar ute i vården och varje månad i sina lönekuvert. Så ser verkligheten ut, Anna!

När jag kritiserar facket får jag ibland kommentarer om att facket är en demokratisk förening och att man har det facket man förtjänar. Som sagt, jag är inte emot facket som institution, lika lite som att jag är emot demokrati, men det betyder inte att jag stödjer inslagen politik i varken riksdag eller fackförbund. Mitt val av verktyg för att påverka min omgivning har av en händelse blivit genom att skriva denna blogg.

Så vad önskar jag då?

Svensk välfärdssektor är ett ständigt politiskt experiment där årets budget är det enda som räknas, det och såklart nästa val. Det fantastiska är att total ansvarsfrihet råder på toppnivå. När något går snett är det alltid de på golvet som blir syndabockarna.

Jag önskar mig ett fackförbund som ligger på och är som hökar, som inte behandlar SKL som en samarbetspartner, men ständigt använder fakta för att utkräva ansvar från dem (dvs våra ledande politiker).

Låt mig ge ett exempel.

För två dagar sedan fick jag i lokala P4, hemma hos mina föräldrar i Blekinge, höra att Socialstyrelsen kommit fram till att platsbrist på SUS (Skånes UniversitetsSjukhus) under förra året kan ha kostat fem människoliv. Socialstyrelsen kräver nu en handlingsplan, annars utkrävs vite.

Vem drabbar vitet!? Jo, den vårdande personalen och såklart skattebetalarna AKA patienterna!

Här borde Vårdförbundet agera med det tunga artilleriet, från central nivå. Utkräv ansvar från ledande politiker, sätt igång ett drev. Vem fattade de beslut som ledde fram till pengabrist som gav platsbrist och som ledde fram till dessa dödsfall. Minst Pia Kinhults huvuden bör rulla för att oskyldigas liv har spillts!

Hur många dog i somras pga av att man inte anställde nyutbildade sjuksköterskor och neddragna vårdplatser? Leta och finner man så lite som ett misstänkt fall på Huddinge eller SÖS så skall Filippa Reinfelds huvud krävas på ett gyllene fat!

Titta inte bara på vad som har hänt, förvarna på DN:s debattsida. “Dessa” beslut måste fattas för att locka unga till vårdyrkena, “Dessa” besluten måste fattas för att Sverige skall vara rustat inför “köttberget” som kommer skölja över vården om några år. Räkna upp vilka som är ansvariga och att det är de som ni kommer att hålla ansvariga om de nödvändiga besluten uteblir.

Ansvar Ansvar Ansvar, inte från tjänstemän, men från politiker, de politiker som är och styr SKL!!!

Utkräv ANSVAR och sedan får vi se hur lång tid det tar innan Sverige har en ansvarsfull vårdpolitik där rätt bemanning, viktiga långsiktiga beslut fattas och vi har verksamhetsmål som kan betyda rättvisa löner till livsviktiga yrken!

/Andreas

PS Verkligheten är säkert mer komplex än såhär, men det var vad jag lyckades skriva ned efter att min 11-månaders dotter somnat. Jag är övertygad om att Vårdförbundets gedigna stab klarar av att komplettera med lite “verklighet” och sedan genast gå till handling.

DN1, DN2, DN3